Igår ♥

Jag kände hur glad jag blev, hur hela kroppen sprittsprattade av liv och lust, och hur full av energi och vill-göra-saker jag var:)

Packade ihop barn och matsäck, badkläder och saronger och styrde till Fjällnora. Vårt friluftsområde en bit utanför stan. Alla var där:)

Parkeringen var som en stor strålande spegel, alla bilar reflekterade solen så det blixtrade av solkatter, och det var många bilar där. Det är det alltid och ofta suckar jag lite när jag ser det för det innebär att det är trångt nere på stranden, men nu smajlade jag bara. Inte bara jag som längtat:)

Corrinda, Marcus, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie hakade på, och så syrran såklart. Typ första riktigt vackra sommardagen på hennes semester….

Jag var ju lite osäker på kidsens hälsotillstånd, men eftersom ingen kräkts på långt över 48 timmar och dessutom var pigga och energiska så hade jag inga dubier på att låta dem hänga med. Dessutom, är man utomhus så bryr jag mig inte speciellt i smittor, det mesta blåser bort:)

Jordan hade lite ont i halsen, men det gick över.

Alla kastade sig i vattnet, jag var lite mesig först, tyckte det var kallt, men de har en ny flytmojäng ute i vattnet som jag var sjukt nyfiken på. Tror den gamla flytbryggan med hopptorn är utbytt den med, och så hade de byggt en handikappramp ner i vattnet – kanonbra:)

Efter att ha fegat mig ut tills vattnet nådde till låren så kastade jag mig i och följde efter Marcus som hade både Jordan och Lovelia på släp. Satte kurs på flytmojängen och plötsligt tog vi liksom över den.

”Välkommen till Wetterholms flytande studsmatta” 😉

Det var en studsmatta i mitten, med en rutschbana på sidan ner i sjön.

Ingen av mina på den just här.

Den var så kul!

Jag tycker om att bada, och att leka i vatten:) Har alltid gjort, men efter att jag bröt näsan när jag var 12-13 så har det blivit väldigt mycket fritt flöde in där, sådär så att det gör ont. Jag kan ibland ha problem med att det värker när jag dyker djupt. Eller vafan djupt och djupt;) När jag typ går ner några meter under ytan så kan det göra ont. Jag har dykt 14-15-16 meter med utrustning och då gick det alldeles utmärkt så det är ju en fråga om tryckutjämning. Sen har jag linser, och de blir inte superfräscha av att bada, eller duscha för den delen, de klibbar till sig, blir torra och jag får ibland vatten bakom dem. Plus att jag är rädd att tappa dem såklart;)

Det här, ihop med att jag ju faktiskt har nio barn som varit små i omgångar och behövts vaktas noga vid vatten har gjort att jag kanske inte badat och lekt så mycket som jag velat de sista 20 + åren;)

Nu kan sex av nio simma som fiskar. Lovelia simmar bra, men orkar kanske inte så att jag kan släppa henne, Jordan simmar med armpuffar men har inte riktigt fått till hur man håller sig flytande i vågrätt läge, och Jamie är rädd och vågar inte ens försöka:)

Sätter man på Loppan, Jordan och Jamie armpuffar och tilldelar de en varsin vuxen så är det bara att leka sen:D

Sjöar är lite läskiga ändå, de är djupa och mörka. Sjunker man så syns man inte, och kan dessutom driva iväg. Det är DJUPT och finns liksom inga livvakter redo att agera. Jag som är noll hönsmamma har stor respekt för vatten och allra helst sjöar. Själv vet jag mina begränsningar, men ungarna har inte samma förstånd. Jag har det yttersta ansvaret för dem, alltid och överallt. Och det är alltid lite oroligt i vatten. Men, jag tutar i dem att ALLTID ha en badkompis. ALLTID: Som i dykning, du har din divebuddy och du dyker inte en meter utan your buddy. Du har koll på din buddy, och han har koll på dig.

De tycker jag är fånig, men jag vet att det inte är det minsta fånigt och jag skräder inte orden när vi pratar om sånt här. Jag berättar detaljerat om hur illa det kan gå, riktigt avskräckande:)

I går såg jag några våghalsiga killar, typ 12 år, som hade nån form av flytväst på sig, och kan man ha det? Jag skulle ju känna mig ungefär 200% säkrare i sådana här situationer med flytväst på de minsta. Tankar om det? Några av er har säkert tvärkoll:)

Nåväl, vi klättrade upp på den här, och så åkte vi kana ner. Jag hade badshorts i nåt material som inte direkt gled på galonet i banan, tvärtom så var de som sugproppar, som sen plötsligt släppte taget;) Mycket skrik och plask blev det.

Alla utom Jamie åkte, han satt däremot och tyckte det var alldeles galet häftigt att ens få följa med ut, Han brukar ju vara ”för liten” och får titta på;)

Efter att ha plaskat runt där ute i sjön så var vattnet riktigt behagligt och solen värmde ju så skönt. När man klättrade upp så frös man inte en enda liten sekund utan kunde bara sitta och njuta. Underbart.

Nån timme senare klev vi upp på stranden och mumsade i oss bullar och saft. Syrran hade med sig kaffe ♥

Vi skämtade båda två, med massor av allvar, att det var tvunget att gå All-in på allt, nu när det äntligen var sol och varmt;) Alltså hade jag tryckt ner massor av bullar och kakor, man vet aldrig när man får chansen att fika ute igen.. Glass köpte vi också, såklart:)

Kolla himlen!!! Det är så här det ska se ut.

Jag fick inte lägga ut bilderna på de större barnen…. och så är det ju, man får lov att respektera.

Trixie har lärt sig dyka. Och hon är, som de flesta av ungarna, en riktig säl. Hon hoppade från alla höjder på hopptornet, jag har ingen aning om hur högt eftersom jag inte var ut dit, men tippar på 3-5 meter kanske. Hon dök från bryggan och flotten, och snyggt är det också:)

Alla barn utom Jamie har babysimmat, och sen fortsatt simma på familjebad varenda söndag. Klart de har vattenvana deluxe. När Jamie var bebis hade de lagt ner vår förening, eller minskat den drastiskt. Den enda tid som fanns var lördagar typ 9…och eftersom jag alltid varit ensam alla helger på höstarna så kunde jag liksom inte då. Jag hade kunnat släpa mig upp, men att begära att syskonen skulle vakna och passa Jordan och Lovelia kunde jag liksom inte begära. Jodå det finns andra babysimföreningar , men ingen jag gillade:)

Nu har han fått massor av vattenvana han med så det är liksom ingen större skillnad.

Vi låg och njöt i solen, småsnackade och hade det bara hur härligt som helst.

Sen mera bad:)

Kommer ni ihåg Islands ”vulkan”? Vi har anammat det som ”vår grej” när vi ska heja på någon av oss:) Den eller så börjar vi banka i bordet och skanderar personens namn, efter nån nykterhetsreklam: Men vulkanen är kul, och igår körde vi den på flytmojängen när Marcus skulle göra en bakåtvolt:D

Perfekt för att få allas uppmärksamhet liksom. Vi är ju rätt många så det låter lite.

(Verkar som att ni kanske får markera, kopiera och klistra in länken(?), men gör det för den är mäktig, och kort)

Vi höll dessutom på att skratta oss fördärvade åt Corrinda. Hon satt på toppen av rustchbanan, redo att åka ner, när tre stora killar kastade sig iväg från flotten, när de dök i så sköt de i från med fötterna och hela flytmojängen flyttades åt sidan. Så även Corrinda. Liksom i en tecknad film for hon en meter åt sidan, och föll sen i samma sittande ställning, pladask ner i vattnet.—> ↓ 🙂

Hon skrek så hela stranden hörde, och kom upp ur vattnet frustande av skratt : ”Jag fick inte åka!!”

Det var lite meckigt att ta sig upp på den, och nu fick hon göra om proceduren.

Framåt kvällen fick vi flytta oss ur skuggan från träden, men vi åkte inte hemåt förrän vid sex-draget. Då var det fortfarande varmt och skönt och man hade lugnt kunnat bada, men nu var jag torr:)

Åkte hem, med hela kroppen och själen fylld till brädden av solsken och värme.♥ Som jag älskar sådana här dagar! Det var kanske 26 grader, och blåste lite, och det skulle kunna vara ”normalläge” /”utgångsläge” på alla sommardagar tycker jag. Sen kan det lugnt få gå uppåt, och neråt med nån gång ibland.

Jag smorde inte in vare sig mig eller ungarna med solkräm, och inte minsta lilla tendens till rodnad:) Killarna hade solskyddströjor på, men det mer för att jag enkelt ska känna igen dem;) Det är ruskigt skönt att de är hyfsat tåliga.

På vägen kör vi förbi ”min” kyrka. Danmarks kyrka.

Återigen….himlen, klarblå och ett litet stråk av ett moln bara, Ett vitt sånt, inte grått.

Den är så fin:) Här har jag haft skolavslutningar, konfirmerats, döpt sju ungar ( två av dem döptes i Gamla Uppsala eftersom vi bodde där då, där är även jag döpt f.ö) gift mig och varit på diverse julspel. Det är min kyrka helt enkelt.

Vi stannade hemma och alla kids hoppade ur, så drog syrran och jag till Ica för att handla middag, sen hem, laga tacos….haha det var ju fredag;)

Och sen duka och äta ute. Som sagt, det gäller att gå All-In på sommaren när den visar sig.

Sen blev det kyligt framåt åtta….bah.

Men vi hade en så otroligt härlig dag! Så underbart att alla kids var krya och pigga. Så kul att alla ville följa med, så trevligt vi hade. En sån dag, helt enkelt. Har ni sett Pistvakt så vet ni vad jag refererar till;)

Blåkupa-dag deluxe.

Det är så här sommaren ska vara. Tyck vad ni vill, men så tycker jag:) Och jag fattar att det för vissa är jobbigt och eländigt, men så har jag det resten av året liksom….Jag på riktigt avskyr hösten, och vintern ska vi överhuvudtaget inte prata om. Jag står ut eftersom det inte finns något alternativ som funkar. Men det är en jävla transportsträcka tills värmen kommer tillbaka, och när den inte gör det…. Som det varit de sista tre somrarna… så är det tungt.

In i det sista så hoppades man ju att det skulle fastna. Att Lucifer-värmeböljan skulle parkera här, men icke. I morse vaknade jag till ljudet av regn på fönsterblecket… och det har förvisso varit hyfsat varmt idag, men även kvavt och tryckande. Grått, molnigt och kvavt. Jorrå, skitsommar var det ja.

Men, tack den vädergud som ansvarar för sol och värme, för att du i alla fall försökte ge oss lite av den varan. Jag levde upp, barnen levde upp, alla andra människor på stranden levde upp.

Och som sagt, i år var sommaren på en fredag;)