Vardag

Fredag, träning, sura kids och lite så där:)

Fredag!

Idag var alla barn i skolan igen, det har varit lite skruttigt på olika håll, förkylning med halsont och hosta. Jag körde väl min variant genom att bli totalt genomhes för några veckor sen, kanske. Något som är skitjobbigt med att bli sjuk, även en sketen förkylning, det är att man tappar så förbannat i kondis. Jag har flåsat mig igenom de pass jag varit på, och det är så tungt att komma igen. Det blir ju bättre för varje gång, men ändå.

Jag hade ett HIT 35 pass bokat idag. Visste inte riktigt vad det var, mer än högintensiv träning. Och ett kortare pass, typ 35 minuter. Som vanlig hade jag glömt att det alltid, ALLTID ska springas en jävla massa på uppvärmningen på HIT-passen. Jag hatar att springa. Jag tror dessutom att jag gör klokast i att inte göra det, med raspiga knän och onda hälar. Det är onödigt. Och svinjobbigt. Jag klarar av att springa hela tiden nu, de första gångerna vi gick så orkade jag inte alls. Men, som sagt…jag hatar det. Och jag skiter i att man ska göra indianhopp, sidohopp eller springa baklänges. I helvete heller, då slår jag på arslet, garanterat;)

Sen då, jo det var fyra övningar. Åtta repetitioner av varje. Rodd med skivstång, Thrusters, och så en utfallsgång till andra sidan salen. Där armhävningar på bosuboll och marklyft med kettlebell, och sen burpes med hopp tillbaka till de andra övningarna. INGEN vila. Tolv minuter.

Men skjut mig. Svetten dröp och det var kräkvarning. Fy fan, fast ändå rätt najs:) Efteråt.

 

Jag åkte direkt till skolan för att hämta upp Jamie, bara för att inse att de ju skulle sluta en halvtimme senare idag. De firade Nobeldagen, med stor baluns i gympasalen:) Tre rätters lunch, lärare i långklänning och frack, ordensband med rektorn på;) och massa priser som delades ut.

Jag hade i alla fall kommit ihåg att de fick ha tjusiga kläder på sig om de ville, så killarna hade skjorta, medan Lovelia motvilligt bytte sin skjorta mot en top. Hon fick välja men jag försökte få henne att ta på en klänning:) ”Nä, man kan inte spela fotboll då”

Nä, det är min tjej det där. Helt klart. Hon är ju min sista tjej, så jag önskar att hon var sådär girliegirlie så jag kunde få utlopp för rosa glamour glitter feelingen, men nix. Jeans och skjorta. Jaja. Killarna däremot har gärna rosa:)

Pratade lite med en av fritidspedagogerna som ringt mig och ville snacka  om Jordan. Han är lite avig och motvalls i skolan, och de vill gärna ha det till att något är fel hemmavid. Men hemma är det inga problem, och han är lugn som en filbunke. Jag vet att han har tråkigt i skolan, han är för smart. Ofta får han sitta och vänta på klasskompisarna, och läsa i sin bok eller så. Men hur kul och utvecklande är det att alltid får läsa bok då? Ungen läser och begriper Stephen King om jag sätter det i händerna på honom, så att läsa är inget han behöver öva på direkt.

Jag har pratat med lärarna och jo, de ska utmana honom. Men ungen är skarp och lär sig snabbt som ett smatterband. Nu kom vi överens om att Thomas skulle puffa på lärare igen, så får vi se om det blir bättre. Klart att det är frustrerande att aldrig få en riktig utmaning att bita i.

 

Vi åkte hem, jag fick ett psykbryt på den andra sonen, den äldsta. Ibland så räcker det inte direkt att räkna till åttahundra miljoner, det brinner i huvudet ändå. Idag var en sån dag. Fan vad jag hatar att bråka med ungar! Och när de liksom inte sköter sig så man är absolut tvungen…

Jag fick höra en väldans massa fula ord och kan väl i ärlighetens namn säga att jag levererade ett och annat också, men mina var betydligt mer rumsrena.

Till sist talade jag om vad som gällde, och han meddelande att han gav väl fan i det. Och där står vi. Jättekul. Not. Synd att den tiden när man tog dem under armen och slängde dem i säng är förbi..det blir svårt med en kille som är både längre och tyngre än vad jag är. Svårt, men inte omöjligt, det beror på hur arg jag är;)

När jag äntligen kom in i duschen var jag hungrig, förbannad, ledsen och trött. En skållhet femtonminutersdusch senare var jag på banan igen. På med kläder, äta lite och så ta med de tre minsta för att handla mat.

Vi passade på att kika in på frisersalongen och se om de hade nån tid, och det hade de direkt. Det är oftast så, ibland får man vänta några minuter, men en pojkklippning kan de alltid klämma in.

Ett stycke happyhappy Jordan:)

Nej Jamie ville inte klippa sig. Ja, jag frågade.

Vi handlade, killarna bråkade, Lovelia ”råkade” trampa dem på hälarna femton gånger, det puffades och sades onödiga ord. Jag längtade hem:)

Och hemma då, där var det ett kök i kaos, som jag inte hunnit med eftersom jag skrev min inlämningsuppgift på morgonen,innan träningen. Bara att röja, samtidigt som mat ska lagas, kylen blev knökfull, för jag hade visst både massor av yoghurt och mjölk…Jasså:)

Inga ungar kom på tacos, bara syrran. Janelle och Simon, Patricia och Simon, Corrinda och Marcus, Robban..det var ju en löjligt liten tacosätande skara som samlades. Bara sju stycken..mesigt.

Sen ville jag ju se Idolfinalen. Vi har älskat Chris sen första auditionen, och även om jag inte sett ett enda program den här säsongen så har jag hört flera av hans framträdanden. Och satan vilken röst!

Alltså hejade jag på honom, och så gjorde även övriga familjen.

Så vi blev ju glada när han vann:) Grattis Chris!

För en gångs skull gillade jag även tjejen i finalen, Hanna va? Hon hade en suveränt cool och bra röst. Tjejer överlag tilltalar mig mindre i ungefär de flesta grenar, så även sång. Jag huserar själv i de lägre registren om jag måste sjunga. Ingen sopran här inte utan landar på en… tja, vad kan det vara? Bas-alt? Alt? Bas;)

Syster och jag illustrerade våra talanger med att sjunga först O Helga natt, sen In the Ghetto med Elvis som kör;)  Jajamen vi går att hyra för festliga tillfällen, ni kommer bli så tagna på sängen:) Det är beautiful! Typ.

 

Och sen har jag legat i soffan och kollat på film. The Maze. Insåg att det måste finnas en The Maze 2…

Gosh.

 

Nu ska jag hoppa i säng, och sova lite. Först väcka Jordan som skrämde slag på mig nyss. Jag trodde han lagt sig, men hörde hur han suckade ljudligt i köket. Han har somnat på kökssoffan…den är inte direkt mjuk och go;) Det gör jag med ibland, men då är det inte rart att vakna. Stelt är bara förnamnet,

Ja, och i morgon klockan 15 ska Lovelia vara sidekicks till damlaget. Jordan ska på kalas. Ja samtidigt såklart, annars är det ju ingen utmaning;)

Vet ni, jag går och sover nu.

🙂

Natti natti:)

Kommentarer

  1. Malin

    Min äldsta går i trean nu och jag tyckte det var stor skillnad på kraven från åk 1 till 2. Ettan kändes nästan för lätt och då är min tös normalbegåvad. Trist att det ska vara så lika för alla, det borde ju inte ta så mycket mer tid att ge en lite mer utmaning till de som vill.

  2. Agneta

    Men varför ska skolan vara så otroligt lätt och outmanande i 1-3an? Matten som min 17 åring håller på med nu är helt otroligt svår! Jag menar att man kunde gå lite snabbare fram med inlärningen.

  3. Ewi

    Det blir lite bättre från åk 2, allt (läsning, matte etc) är ju fortfarande lätt men de gör mer nytt då som de inte redan kan typ NO experiment, kretslopp, skriva berättelser o dyl. Tycker min son trivs bättre nu än tidigare just därför, även om läsläxan fortfarande är ett skämt. Hoppas det ordnar sig!

  4. Anne

    Enligt nya riktlinjer i skolan nu så MÅSTE dom dock ta vara på även särbegåvade barn, då alla barn har rätt till utbildning på rätt nivå. Har själv en 6.åring som tycker skolan är trist (lärde sig läsa som 3,5åring), men det fortfarande mycket jante i Sverige.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja och så ska de ha tid också.. och det verkar det inte finnas mycket av nånstans i vårt stressiga samhälle… fasen vad folk stressar! Om de bara visste hur dåligt det är för hela kroppen och själen.?
      Jag hoppas Jordan får lite utmaningar, men känner mig ju jättejobbig om jag tjatar hela tiden..???

        1. A

          Känner igen det där med systersonen. Vi har kämpat för hans skolgång sen länge tillbaka. Han fick börja ett år tidigare men nu i femte klass är det fortfarande sååå tråkigt för honom, han sitter å räknar trigonometri hemma, men ska få testa göra niornas nationella prov, jag hoppas att det kommer visa skolan vilken nivå han har. Jag hade samma problem när jag gick i skolan, och jag tappade helt intresset och blev stökig och hamnade efter istället.
          Jag hoppas de hjälper Jordan framåt!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting