Vardag

Tävling, hund och skotta snö

Söndagkväll, nu igen:)

Min helg har mestadels spenderats på rumpan, tittandes på barn i idrottshallar, känns det som i alla fall även om det inte var så många timmar totalt:)

I fredags så skulle Jamies förskoleklass till brandstationen och hälsa på. Han brukar ju vara ledig på fredagar, om han vill. Men nu var det ju såklart inget att snacka om, klart man ska hänga med brandsoldater:) Det är ju ändå ett av mammas favoritfolk. Kan bero på att de är grymt coola, och gör ett jobb som inte många andra klarar av. När folk springer därifrån, då åker de dit. Kan även bero på att det är rasande manligt:) Haha.

Nåväl, han var så taggad. Bad mig flera flera gånger på torsdagen om att jag skulle väcka honom extra tidigt på fredagen. Det behövdes inte, för han är alltid i skolan när den börjar 8.15 och nu var det deadline 8.30. Men, jag väckte honom och han var så snabb:)

Jordan kände sig frisk så han hade bestämt att gå, och de tre musketörerna drog iväg ganska mycket tidigare än vanligt. Härligt:)

När det var dags att hämta honom igen så tog jag med mig Patricia. Att sitta på passagerarsidan i sin egen bil….alltså det är skumt:)

Det var snorhalt och moddigt som tusan men det gick toppenbra. Min bil är ju sjusitsig och lite större än de små bilar hon kört på körskolan och sen Simons bil. Jag själv tycker att min bil är väldigt enkel att köra, man ser bra åt alla håll och den är lätt att manövrera. Svänger fint och man ser var den slutar så man har bra koll när man ska parkera och backa. Hon tyckte den var lite läskigt, men ska man ha nån nytta av henne som chaufför så lär man ju öva:)

Vi tog en sväng på affären efter att vi hämtat Jamie, det behövdes lite fredagschips, och så hade jag paket att hämta. Sen hem, skotta lite snö som vanligt sista dagarna. Jag har två grindar till min uppfart och för att kunna ha Doris lös på tomten så vill jag kunna stänga dem. Men ju mer snö det kommer ju besvärligare blir det. Jag får skotta och skyffla runt där hela tiden. Att Jamie gillar de snövallar jag skottat upp där för att åka bräda på gör inte saken bättre, då åker det ju ner snö hela tiden.

Sen roade jag och Patricia oss med ett samarbete som jag snart ska visa er:) Det är en liten mini-makeover i vardagsrummet och det blev så jäkla stor skillnad. Galet vad det lilla kan göra:)

Eftersom det blev så bra så fick sig hela rummet ett lyft och jag fick äntligen energi att laga min fotpall. Det var så enkelt, bara att spika i en spik där den gått i sär, men jag har ju saker i den som måste flyttas ut:) Och så skruva dit lite stopp så inte locket glider runt. Tog en hel kvart:)

Sen kom Janelle och Simon och det var dags att börja rådda middag. Tacos såklart.

Efter en som vanligt jättetrevlig middag, så försvann ungarna för att kolla på Talang. Jag tycker det är supertråkigt, så vi som inte gillar det satt kvar och snackade. Simon och Janelle åkte hem och jag och syrran tog en promenad med Doris.

”Vi går inte så långt, bara en kort sväng.” sa vi och sen gick vi i två timmar:)

Det hade ju snöat mer eller mindre hela eftermiddagen, så det var några decimeter snö, och nån plusgrad. Efter att vi gått jättelångt och hade lika långt tillbaka så började snön bilda snökokor under Doris tassar:/ Var hundrade meter först så stannade hon och försökte bita loss det, sen var tionde. Först fick jag inte alls hjälpa henne, hon hatar att jag petar på hennes tassar, men sen fattande hon att det var bäst så.

 Lilla fjollan:)

Hon fick åka snålskjuts i famnen en stund och det uppskattades mer av henne än mig, hundrackarn är tung;)

Det är väldigt mysigt att gå sent på kvällen när det snöar och är massa man får pulsa i. Lite som när man gick till skolan på vintern när man var liten;) Hela världen är dämpad och otroligt vacker.

Väl hemma igen så hjälpte syrran mig att skotta av uppfarten. Tung snö som klibbar fast på skyffeln är jobbigt! Jag har ett knep – jag sprayar på smörjolja på skyffeln och vips fastnar inte snön:)

Klockan var ett på natten när jag klev in. Oj! Det kändes inte så sent:)

 

Lördag är sovdag. Ingen har något tidigt om det inte är basketmatch eller nåt liknande. Alla sover länge, och sen ligger man kvar och surfar, läser eller spelar spel på mobilen eller nåt nintendo eller så. Möjligen masar de sig upp och ligger i soffan och ser på Youtube eller Netflix.

Ofta är det någon som gör pannkakor till frukost eller så sätts det igång med nåt annat bakprojekt. En soft dag med andra ord:)

I går var det dock gymnastiktävling – Uppsalajakten.

Lovelia och Trixie skulle samlas 13.45 på Fyrishov och jag körde dit dem. Vägarna var plogade nån gång under natten men i värdelöst skick, det var massa modd och snövallar och så for man bromsade så drog ABS:en in. Gosh. Men fram kom vi, jag släppte av dem och åkte och letade parkering. Jag försökte hitta en på gatorna runt Fyrishov istället för deras för det är sån prisskillnad. Jag hittade en fin lucka, massa snövallar runt såklart men på en lugn gata så det gjorde inget att det tog ungefär tio omtagningar innan jag fick in bilen. Herregud det är sådana gånger som dödar ens självförtroende på att kunna fickparkera.Jag betalade trettio kronor för ungefär sju timmar. Syrran som mötte upp mig för en promenad, betalade trettiofem för två timmar, hon stod på deras parkering. Bah.

Vi tog en timmes rask prommis innan vi klev in på ett konditori och fikade:)

Vad ska man välja?? Det var alldeles för länge sen som jag var på ett riktigt kondis:)

Det var länge sen jag såg en sån här gammal goding till kaffemaskin också:)

Och eftersom jag ätit väldigt få semlor i år, typ en, så blev det en sån, fast wienersemla.

Holy smoke så gott! Jag älskar ju semlor i alla varianter.

Syrran åkte hem och jag gick in för att se tävlingen. Mellan 14-16 så hade de förträning, sen började tävlingen 16 och slutade 19.  Det är faktiskt skittråkigt att se på gymnastik. De här i alla fall, för alla grupper gör exakt samma sak. Det är ett fristående, det är matta, plint och trampett. Lite hjulningar, kullerbyttor och ljushopp. Tjohooo:)

Givetvis är det fantastiskt att se MINA barn, men de var ute på golvet i totalt fem minuter. Av tre timmar.

Men jag hade tagit med datorn och satt längst upp och skrev. Jag kan omöjligen ha någon som kan läsa över min axel. Det känns extremt obekvämt. Samma med mina blogginlägg. Jag hatar när nån står och kikar bakom mig, men sen trycker jag Publicera och det är fritt fram för hela världen att läsa:)

Nu satt jag med ryggen mot väggen och fick massa gjort.

Det är konstigt kanske men jag kan fokusera bra på det jag skriver på sådana här ställen, med massa folk runt omkring, men ingen som jag egentligen behöver bry mig om:)

Det blev några sidor i den ena historien, och jag kom förbi den där jäkla puckeln som jag fastnat på ett tag nu. Måste ju för att kunna skriva vidare, att bara titta på gympa var för tråkigt:)

De drog ut lite på tiden så prisutdelningen var inte klar förrän halv åtta, så då var det ju bråttom hem. Mellofinal gudbevars! Och jag måste in på affären för att köpa mjölk innan. Med en minut till godo hann ungarna in:) Sen blev ju John bara trea:/

Och Benjamin vann. Tja. Vad ska man säga om det? John är så mycket bättre, men nog kommer Benjamin att göra ett bra framträdande i Eurovision. Den killen är ju skillad och skolad sen han var nyfödd:) Han är duktig, inget snack om saken.

 

Mitt bredband låg ju nere för nån vecka sen, och nu krånglar boxen till Tv:n. Fasen, jag måste ringa i morgon för nu går det inte att se någon av betalkanalerna, det kommer upp en ruta med texten : Inget kort isatt.

Isatt? Vad är det får ful svenska? Jag irriterar mig på det varje gång:)

Det är egentligen bara 1,2,4 som funkar som de ska, men bilden suger. Jämför man med Youtube och Netflix är det enorm skillnad. Jaja, ska försöka komma ihåg att ringa i morgon, men ska testa ett annat kort först.

Vi tänkte se The A-team på trean, men eftersom det laggade så tog vi fram den på Netflix:)

Corrinda, Marcus, Patricia, Jordan och jag kollade, övriga försvann till sitt. När den var slut var det sovdags. Eller jag låg kvar och såg nåt mer:)

 

I morse så körde jag Lovelia och Jamie till basketen, hade tänkt skriva idag igen, men det var låst upp till läktaren. Jag har ingen lust att få min dator attackerad av basketbollar så jag fick vackert kolla på Jamies träning i stället, det är kul i och för sig:) Men man blir ju så trött av att bara sitta och glo.

Lovelia fick klara sig själv, jag åkte hem med Jamie, skottade av uppfarten, och hackade bort den hemska plogvallen som var som sten, och så åkte jag tillbaka och hämtade henne:D

Jag frös och var lite ynklig när jag kom tillbaka, det är kallt i baskethallen, och att skotta är alltid både kallt och svettigt. Jag kröp ner under täcket och råkade somna:)

Vi skulle träna så syrran messade, och jag fick kvickna till. När jag kom ut i köket så möttes jag av Lovelia som gjorde chokladbollar. Alltså, det är ju löjligt gott!

 Och måste ju vara kanon som pre-tränings-mat;)

Lämnade ett gäng ungar hemma, alla faktiskt, och åkte iväg. Mötte upp syrran och en kompis till henne och sen körde vi på gymmet. Jag är så matt i axlarna, det var tufft för dem i torsdags, och de är ju min akilleshäl. Jag är svag och har ingen vidare uthållighet där, så det är ju bra att träna då såklart. Men dag var det ben på schemat. Fast jag tränar aldrig bara en del, utan det blir alltid hela kroppen. Men fokus ben:) Avslutade med jägarställning/90 grader mot vägg. Uff, det är tufft.

I morgon är det Familjefys:) Jamie pratar redan om David;)

På vägen hem pratade jag med Janelle. Jaja, givetvis på högtalaren, ni vet väl att man numera inte får hålla i sin mobil när man kör? Skitbra! Äntligen:)

Stannade för att tanka och sen var det bara att skotta fram mina grindar igen, Lovelia och Jamie hade minsann åkt kana där. Och Doris den fulingen har kommit på att hon kunde smita genom att klättra på snöhögen över staketet. Jaja. De hade skottat undan så nu kommer hon inte över. HA!:)

 

Nu ska jag snart sova. Halvglor på Spectre, James Bond. Sådär, men ändå, det är ju Bond så det är underhållande:)

Vi hörs i morgon!

Natti natti.

Kommentarer

  1. Sofia

    Skaffa ett så kallat privacy filter till datorn. Då kan man bara se skärmen om man sitter rakt framför den. Perfekt på tåget t ex då den som sitter bredvid dig inte kan se din skärm. Jag har det på min jobbdator eftersom vi hanterar mycket konfidentiell information.

    Finns att köpa här t ex:
    https://www.dustinhome.se/product/5011019815/privacy-filter-sekretessfilter-till-barbar-dator?ssel=false&LGWCODE=5011019815;89813;5443&gclid=EAIaIQobChMI0va90evn2QIVGi0ZCh2fzwCbEAQYAiABEgL9sfD_BwE

  2. Ida

    Angående tvn så testa att låta den stå på med den där rutan med inget kort isatt ett bra tag, hade samma på min och då sa supporten att kortet måste uppdateras och de gör de automatiskt inom en timme om man låter den stå på. Värt ett försök 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jo, men rutan försvinner efter en sekund, och så upprepas det mellan varven. Ibland ofta, ibland mer sällan..

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Hon ledsnade. Det är så synd att det är sån jäkla press från låg ålder. I över tio år har hon spelat och det har varit matcher nästan varje helg under terminerna så allt annat liv blir ju satt på paus?
      Hon hade kunnat bli så bäst, men finns inte lusten och glädjen längre så är det ju svårt. Jag har försökt muta hårt för att få henne att fortsätta, jag tror ju hon kommer ångra sig, men nu är det inte jag som bestämmer?

  3. Camilla, mamma till 2

    Blev påmind om den nya väldigt bra regeln att man inte får svara i mobilen i bilen om man inte har handsfree eller högtalare när jag åkte till jobbet för någon vecka sedan. Klockan är strax före 6 på morgonen, ingen brukar ringa så tidigt så jag förstod rätt snabbt att det var min man som ringde. Tänkte att, äh! Det kommer ingen polis så här tidigt. Men nej! Inte tänka så, sa jag till mig själv. Regler är till för att följas, så jag svängde av på första bästa plats och ringde upp min gubbe istället. Nu var det dock inget positivt han ville säga, våran dotter hade kräkts upp frukosten ?. Men iallafall.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting