Vardag

Ur form, Insta-live och trafik:)

Jag fattar inte riktig vad som hände på eftermiddagen, men jag är inte i form:/ Inte sjuk, ta i trä, men ofantligt stentrött, tung i huvudet och aningens illamående. Sådär lite åksjuk. Jag tänker skylla på vädret:)

Idag var Mirka och jag på utflykt. Vi kör ju våran Insta-live på onsdagar, och idag åkte vi till Enköping och härliga Nina 🙂 och bjöd in henne. Hon och hennes familj har flyttat för ett tag sen, och jisses vilket fint hus! Och de har en husvagn, som jag helt fräckt öppnade och kikade in i där den stod på uppfarten. Fan också, jag måste smacka på mer vit färg i min, för oj så fint det kan bli. De har en gammal pärla de med, helt klart kan man förändra även veteraner:)

Vagnhild heter deras husvagn, jag älskar namnet:) Min heter…Skruttibangbang Pärlan:)

Jag mötte upp Mirka en bit utanför Uppsala, åt hennes håll och så tog vi min bil så vi hann snacka lite. Och spara miljö:)  Sist vi möttes där blev jag skitsen, det är på andra sidan stan från mitt håll och jag missbedömde helt hur jäkla lång tid det tog att köra. Jag hatar att vara sen, så idag tog jag i med tid, en halvtimme innan, och  jäklar, jag gled in så jag såg henne vid hennes bil EXAKT 10.00 som planerat:D Vi tog oss utan problem till Nina, där vi kramades och gick husesyn. Hon är grym på inredning och att baka och laga mat, ungefär tvärtemot både mig och Mirka;) Men, motsatser dras till varandra helt klart.  Nina bjöd på fika:)

Så enkelt och så gott. Nina lägger nog ut recept på in blogg:)

Vi körde igång vår live, och Nina körde även igång en på sin instagram så vi dubblade, hur kul som helst ju. Det blev väldigt högt i tak kan jag meddela;) Oh sweat Lord. Men nånstans där på vägen så lovade visst jag och Mirka att vi skulle skaffa oss nån slags dejt, genom match.com.

OCH att det skulle uppdateras i liven. Haha. Det får vi allt se, men den där jäkla appen är hemplockad i alla fall, så får vi se vad jag kan ljuga ihop i redovisningen till Nina;) Jag är tveksam, jag vet inte om jag är redo att ge upp min ensamhet:) Jag är ändå rätt så nöjd med att vara enväldig härskarinna. Jaja. En utmaning är ändå en utmaning. Vi får se:)

Vi avhandlade även vänner, eller kanske det svåra att säga upp bekantskapen med vänner som visar sig vara allt annat än vänner. Jag kan inte säga att jag egentligen någonsin har blivit sviken, manipulerad eller förd bakom ljuset av en vän. Inte utan att jag vetat att det var på gång. Jag har heller aldrig behövt säga upp en vänskap. Jag har inte speciellt många, men de jag har är lojala och trofasta. Jag har en jäkla bra magkänsla, och mitt första intryck av folk visar sig ofta stämma. Ibland tar det ett tag, men till sist brukar alltid folk visa sitt rätta fejs. För mig är det viktigt att en vän är ärlig. Och inte snackar skit bakom ryggen. Och faktiskt, kan be om ursäkt. Alla gör vi fel ibland, även jag:D men att bara låtsas som ingenting är mycket värre än att erkänna och be om ursäkt.

Jag har inget till övers för manipulativa skitsnackare helt enkelt. De kan bli rätt griniga eftersom jag inte går på deras snack;)

Så fick jag en skopa ovett för att jag inte har några rynkor, och heller ingen PMS:) Haha, förlåt. Men jag är sjukt väderkänslig det kanske kan räknas in på minuskontot.? Som idag, tryckande och lågtryck som ligger och tynger på axlarna och jag mår dåligt.

Bah.

När vi liveat klart så pratade vi en massa. Jag är den som förlorar snacket i det här gänget, för som de kan bubbla:) Jag tycker om att falla bak lite och bara lyssna, det är härligt tycker jag. Ja, alltså jag är ju inte knäpptyst;)

Sen var det dags att hämta barn både här och var. Jag hade bett Jordan ta med Jamie hem från skolan, jag hade aldrig hunnit från Enköping i tid annars, och det går alltid så bra. Vi bor ju typ 400 meter från skolan, med finfin promenadväg hela vägen. Hemma var Patricia och tog emot killarna.

Men, för mig så är det ingen big deal att de är ensamma en lite stund när de är 7-8 år. Jag lämnar dem ju inte flera timmar i sträck, men alla har nyckel och kan komma in själva. Så om jag blir sen så stressar jag inte ihjäl mig. Alla kan mitt mobilnummer, och de ringer om det är något. Faktum är att de brukar tycka att det är väldigt mysigt att vara ensamma en stund. Ja, och så Doris då:)så ensamma är de ju inte direkt. Och givetvis är det okey med kidsen. Hade de varit oroliga så hade jag aldrig låtit dem vara solo. Men, de växer enormt av att veta att de klarar sig en stund:)

Tips från coachen 🙂 Ge kidsen ansvar så kommer de att bli tryggare, säkrare individer som har koll och vet vad som krävs. Har funkat utmärkt på mina:)

 

När jag kom hem råkade jag lägga mig på soffan med Jamie för att kolla på något och vips så slumrade jag till. Bara kort, för sen var det dags att upp och hoppa och byta kläder. Cirkelfys med David. Och nu har jag så överjordiskt ont överallt:D Han har den effekten på en.

Vi tränade igår med, och även Sofias pass är grymma så allt är inte Davids förtjänst. Men idag blev jag så jäkla andfådd. Han lyckas på nåt jäkla vis få in massa puls utan att man egentligen märker det, förrän man står där och försöker andas;)

PÅ väg hem sen då… Mirka sa idag att även jag kan bli djävulskt irriterad och förbannad, det berodde bara på hur illa personen i bilen intill/framför körde…:) och det är så sant. Jag kan reta mig på alla förbannade trafikdårar som inte har vett och etikett.

Så även nu. Jag kan nog inte förklara riktigt, men det var vid en såndär grej de ställer i vägen för att man inte ska kunna mötas, utan en måste köra före. Inga skyltar om vem, utan det är liksom ömsesidig uppmärksamhet som gäller. Jag körde bakom en buss. Jag noterade att bilen jag mötte stannade för att släppa förbi bussen och gled såklart efter. Eftersom det är så det går snabbast, och smidigast. Att köra nån slags blixtlåsprincip på sådana ställen funkar inte, det tar mycket längre tid. Han visade med all önskvärd tydlighet att han ansåg att det skulle vara varannan bil som gällde, och körde ut sin nos precis efter bussen. Men där var jag, som med all önskvärd tydlighet visade att jag tänkte köra efter bussen. Oj vad arg han blev. Han gormade och svor bakom ratten och hytte med näven åt mig. Jag blev skitsur:) Stannade och vevade ner min ruta, väntade på att han skulle veva ner sin, vilket han gjorde och så skrek han åt mig: ”Hur vore det om du såg dig för nån jävla gång!?”

Jag fräste ”Men vafan, du stod ju still, var det så jävla jobbigt?”

Han körde surt förbi mig, och jag svor en lång stund efteråt. Just hans ”Nån jävla gång” irriterade mig. Som att vi kände varann, och brukar mötas när jag inte ser mig för?  Och att han blev sur för att han ansåg sig ha nån slags rättighet. Att han skulle köra först. Ingen har förkörsrätt där, det handlar om att få trafiken att flyta. Gubbjävel.

Alltså folk i trafiken. Nej jag är inte guds bästa barn men jag är bättre än många andra i trafiken 😀

Sen hamnade jag bakom en taxi på 70 väg. Han körde 50, och satt och vred huvudet bak som värsta Exorcisten:) Fram, tillbaka, fram tillbaka, fram, tillbaka. Vinglade lite och det gick inte att köra förbi. Men fan. Och apropå taxi! En av Patricias kompisar hade en inte alltför kul upplevelse på sista april. De åkte taxi, en Östermalmstaxi som tydligen åker hit och kör under Valborg för att det finns big bucks att hämta här då. De var ett helt gäng, så det var en större taxi. De frågade varför taxametern tickade på så otroligt fort och han blev skogstokig och sa att de kunde kliva ur om de ville åka gratis. Ehh, okey? Han stannade, och alla klev ur, men Patricias kompis som satt längst bak där det behövdes fällas fram ett säte, hann inte ut innan taxigubben började köra. Hon ropade att hon var kvar och han fortsatte köra samtidigt som han försökte stänga dörren….. Panik! Hon fick en fot i mellan så han kände sig tvingad att stanna. Vad i helvete är det?? Alla var chockade och säkert aningens fulla så ingen tog reg.numret. Jag önskar så att de gjort det och sen polisanmält. De hade aldrig tänkt åka gratis, de bara frågade, och han slängde ut dem, och tänkte sen ha en av tjejerna som gisslan så hon fick pröjsa…Usch och fy.

Folk borde uppfostras lite till mans. I både det ena och det andra:)

 

Hemma så var det middag, tre kokta ägg rakt av vid diskbänken, jag orkade inget annat. Ungarna åt pasta och köttfärssås, men jag är så less på pasta och kunde inte tänka ut nåt annat att ha till såsen. Ägg är bra:) och så kaffe på det. Och jordgubbar sen. Finfint:)

Jag hörde hur Jordan förhörde Lovelia på hennes engelska glosor:) Alltså vilken winwin är inte det? Han lär sig massor av nya ord, och hon får ett nogsamt förhör. Hon kunde alla muntligt, men något var svårt att stava till, men efter en stund så hörde jag hur alla satt. Och jag vet att Jordan nu kan både stava och vet vad de heter. Ungen med minne som en elefant:D

Lovelia är nervös. Hon ska till Göteborg nästa vecka och spela basketcup. Från början var tanken att jag skulle åka med, men sen funkade det inte med de andra ungarna hemma. Hon är stencool i att åka ensam, men hela grejen är spännande. Jag tänker som så att om hon drabbas av akut mammalängtan så går det tåg dit hela tiden, eller så får jag väl köra eller flyga. Det löser sig. Men jag är tämligen säker på att om jag hade följt med så hade jag inte sett röken av henne:) De ska spela basket såklart, och gå på Liseberg. Bland annat. De kommer ha så kul.

 

Nu ska jag sova, är helt off ju. Jag hoppas att det ger sig, för jag orkar inte vara nere under isen av ingen anledning. Jag hade glömt hur lågtryck får mig att må. Jag älskar våren och sommaren, men varför jag ska påverkas så av dåligt väder då fattar jag inte;/

Har jag sagt att jag har väderknän också;)

 

I morgon är planen att skriva!

Skriva, skriva, skriva:) och så skriva och kanske träna. Om inte David gör sig allt för påmind i musklerna;)

Nä, nu sova! Vi hörs snart:)

Natti natti.

 

 

Kommentarer

  1. Johanna

    Jag litar på mina barn. Men jag litar inte på omgivningen.
    Jobbar inom socialtjänsten och vet vad det rör sig för folk i samhället. Tyvärr.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja det finns idioter överallt. Men ändå inte. Merparten av människor är inte felvaggade och det måste man komma ihåg 🙂

  2. Josefin

    Existerar inte ”nyckel-barn” längre? hehe. Jag fick nyckel runt halsen i andra klass, och gick hem när skolan slutade vid 1-2, gjorde mellis, sen kom mamma och pappa hem vid 17, ungefär. Började pendla själv med sl-buss (ingen skolbuss alltså) när jag var 10, inga problem. Med buss och tåg ensam när jag var 12. Tyckte det var skönt att slippa stressigt fritids å istället få några timmar hemma själv, med tv och rostisar å alltid kall oboy i mängder 🙂 (får väl barn inte heller dricka numera ;)) på sommarloven var jag och syrran ensamma fram till 14 ungefär, när mamma kom hem (som jobbade halvtid). Då hade pappa fixat lunch dagen innan som vi värmde i mikron, så var vi ensamma i stort sett hela dagen. Så var det från hon var 6 bast och jag 8, inga problem alls 🙂 bara å ringa ju eller gå till någon granne om det skulle vara något…

  3. Sandra

    Ja när jag var liten fick jag åka skolbuss hem själv, 8km från skolan. Var nog 7 år när jag började med det. Ibland var någon av mina äldre syskon hemma men oftast inte. Min farfar & farmor bodde 800m bort. Och det var bara ringa om man behövde. Jag fixade mellis och väntade på at någon annan skulle komma hem. Mamma dök allt som oftast upp först vid 17 tiden så jag var själv hemma från typ 14 tiden. Vi hade oxå hund så själv var man inte helt.

    Tycker det bara är bra att få vara själv hemma en stund.

  4. Camilla, mamma till 2

    Tänkte på det här med vänskap. Jag sa till, vad jag trodde var en nära vän, hur jag uppfattade saker och ting för ca 6 månader sedan. Det resulterade i att hon skickade sms till min man och sa att hon inte ville prata med mig just nu. När vi möttes ute så hälsade hon inte. Vi bor i husen mittemot varandra. Detta gjorde mig såå ledsen och besviken. Efter några månader bestämde jag mig för att ta bort henne ur mitt liv, jag har vänner som gillar mig för den jag är, jag behöver inte må så här. Min man tyckte jag överreagerade och ordnade så hon och jag fick prata. Vi pratade och kramades men det känns inte som förr. Jag är livrädd att jag ska säga något som inte passar när vi umgås. Problemet är att hon är min dotters gudmor, så vad gör jag?

  5. Karin

    Barn växer av att få vara hemma ensamma stunder som man sen successivt ökar varefter ålder. Jag håller helt med dig. Och att ta sig till skolan på egen hand och sedan hem igen. Det är ett fasligt curlande / daltande nu förtiden med skjuts långt upp i gymnasieåldern. En sju-åttaåring kan absolut vara ensam en stund och göra sig eget mellanmål dessutom. Mitt hem är min borg gäller för alla familjemedlemmar och där skall man vara trygg.

    1. Camilla, mamma till 2

      Håller helt med dig, våran 8- åring fick egen nyckel hem när hon började i tvåan. De växer av ansvar.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting