I år har jag ingen egen student, men man kan ju låna:)
Först åkte jag ju till David för att träna, och kom iväg lite för sent, bara för att komma ihåg att Helvete – det kommer vara ett elände att ta sig fram, alla lastbilsflak och galna uppvaktare..fasen. Jag valde vägar där jag vet att det inte är skolor, och tog mig fram snabbt och enkelt. Tills jag kom till Friskis. Då insåg jag att det ju ligger en skola precis där, så det var knökat på parkeringen.. Lite stressad där en stund, men sen öppnade jag ögonen och då var den inte alls så full som jag trodde. In, och höll på att vända när jag såg att det inklusive jag var typ 12 personer. Då blir det svintufft:) Men sen ramlade det in fler så vi var en hyfsat stor skara, om än lite mindre än vanligt. När han hinner se alla hela tiden kan man inte maska;) så det var jobbigt. Men kul såklart, det är ju därför jag är där, för att nån ska piska lite på en:D
Helt slut när det var slut. Bara att åka och hämta upp Jamie i skolan, passar perfekt i tid.
Jag såg inte ett enda studentflak som var befolkat igår, det var lite tråkigt ändå..fast skönt. Det är ju rätt skränigt;)
Hemma så kollade jag mail, och fick så tråkigt besked. Resan som jag och Lovelia skulle åka på nu på tisdag, den blir inställd:/ Avbokningar och ingen möjlighet att få till de fyra familjer som behövdes gjorde att det inte fanns något val, utan den blev helt inställd. Så himla deppigt, och Lovelia… hon är så ledsen. Hon har sett fram emot den så länge. Förra året så var det hon eller Trixie som skulle få åka, och då backade Loppan för sin syrras skull, och hon har alltså längtat ett år. Det var inte så kul att berätta det. Jag fattar fullt ut att det måste bli så, men det är ledsamt som tusan.
Det är ju en speciell resa, så det går inte att bara göra något annat, det blir inte ens i närheten. Så, en mycket ledsen liten loppa går omkring här hemma och biter ihop. Hon får nog en chans till nästa år, men det är långt dit. Och inget är ju skrivet i sten.
Trösta henne och sen försöka duscha snabbt som en kobra, medan Corrinda fixade till övriga kids, vax i håret på gossarna och sånt där. Sen slog hon in paket och bestämde att vi måste ha en flaska vin. Jaha, okey då, studenten är 20, snart i alla fall, så då kan jag göra det. Annars är det emot mina principer att ge bort alkohol till de som inte själva kan köpa det på bolaget. Lite hann jag pika Corrinda över det faktum att hon hade koll på ett gott vin…? Här hemma får man inget nämligen:D Jo, om man kan köpa det själv. OCH bjuda mamma;) (hon fyllde 18 i maj, och får dricka ute)
Jag fick på mig kläder och till sist hade alla ungar kommit hem, de slutade skolan vid tre, så det blev kort om tid, och så gasa iväg till glasbanken. Jag som är där regelbundet en, möjligen två gånger om året och mest handlar gå-bort-presenter kände mig som vanlig helt rådvill. Men hittade en rosé som jag vet är skitgott, och högg den. Men så kom jag på att den kanske var för rund, vi skulle stoppa den i en vinkylare. Tog en till, som jag hört ska vara god och tur var det för den första var alldeles för tjock om botten:) Ibland har man hjärnan med sig in i butiken.
Inte fick jag visa leg igår heller. Fan. Jag har inte behövt visa det sen jag var typ 22, och ändå så försöker jag varenda gång se ung och oskyldig ut, men de kastar knappt en blick på mig, bara ber om pengar;) Lika besviken varje gång:D
Sen kopplade jag visst av hjärnan för jag fick för mig att jag skulle vara smart och köra gamla E4an istf nya motorvägen, svängde vänster och….men skjut mig! Kö, kö, kö, KÖÖÖÖÖ!
Jaja, det är ingen idé att stressa upp sig, och vi kom fram före studenten själv i alla fall:) Men jag hatar att komma sent och gör det typ aldrig. Nu tog en väg som man kanske kör på 20 minuter, nästan en timme.. Sådana marginaler har jag inte. 40 minuter liksom. Men, det gick ju bra ändå.
Eftersom jag dessutom inte var säker på vart det där församlingshemmet låg så körde jag först förbi det såklart, ett ärevarv på bygden är min melodi:) men till sist var vi rätt. Eller? Först såg jag bara folk jag absolut inte kände igen….?? OMG har vi trashat nån annans studentkalas???
Men sen såg jag välbekanta ansikten:) Puh!
Vi fick så vansinnigt god mat!! SÅ god! Helen har turen att ha en kock i bekantskapskretsen som fixat det gudomliga käket. Och det bästa av allt? Han hade gjort så mycket att det blev massor över, och jag fick med mig hur mycket som helst hem:) Fatta – jag slipper laga mat i flera dagar OCH får äta kockmat:D
Tårtan var lika god den med, och sällskapet trevligt.
Jag satte mig med dem jag kände igen, och vi snackade om allt möjligt. När folk började dra sig hemåt så hjälpte jag till med att röja. Det gör jag alltid om jag inte blir ivägkörd:) Det är ju så mycket enklare och går så mycket snabbare om man hjälps åt. Värdparet har ju slitit hela dagen, och ofta flera dagar innan, medan jag bara glider in och slår mig ner. Självklart kan man hjälpa till att röja då.
Att det sen är en ren fröjd att städa på en lokal som hyr ut till sånt här är ju en bonus. Att diska i industrimaskin som tar 4 minuter, och sen trava in likadana tallrikar och glas i perfekt utmärkta skåp…jag äskar det:) Torka golv och kasta sopor och så var det klart. Tog säkert ganska lång tid insåg jag när jag satte mig i bilen och klockan var nästan 21.00, men har man trevligt sällskap så går tiden snabbt:=)
Mina barn som var med, Jamie, Jordan, Lovelia, Trixie, Novalie och Corrinda, de hjälpte till med det de kunde, slängde sopor och plockade bort dukar tex. men höll sig sen fint i en hörna, ur vägen. Klagade inte på att det tog tid. Jag är så jäkla stolt över mina fina väluppfostrade barn. Undras vem som uppfostrat dem? Jamen just det ja:D
*klappar mig själv på axeln*
Corrinda börjar planera sin student, nästa år, och om jag inte hejdar henne tror jag hon snart har en mottagning med hundratals personer:)
Säg mig en sak nu – den där andra föräldern… hur gör man? Hittills har det inte varit någon som velat ha honom med, och då skiter jag i det. Han var bjuden till alla kalas, och alla firanden vi hade första året efter att han drog och svarade inte ens på det, så jag tycker liksom att jag gjort min del.
Jag vill inte ha honom i närheten och tycker inte att han gjort sig förtjänt av en inbjudan ens. Är man inte med i vardagen så behöver man inte vara med till fest. Speciellt inte fester som jag ska anordna. Speciellt inte som vi inte pratat öht på fem år.
Jag vet ju vad jag tycker, men vill gärna höra era åsikter om det.
Tänk efter innan ni svarar, hur ni själva verkligen skulle känna det om situationen var eran. Skit i ”Det bästa för barnen” och sånt trams. Vad skulle NI tycka och göra? Ärligt, från hjärtat. Jag är nu inte typen som biter ihop och lider korsfästningsdöden för att det ska vara PK. Jag tycker verkligen inte att det är min skyldighet. Faktiskt inte ens för barnens skull, för han krossade mig. Trampade på mig, drog mig igenom ett rent jävla helvete. Jag har ensam tagit hand om barnen. Varför ska han skörda något han inte sått och skött om? Han är inte längre en viktig person i deras liv. Tyvärr. Och det är inte mitt fel.
Nu är ju risken minimal att han skulle komma ens om han blev bjuden iofs;)
Jahaja, vidare:) Vi åkte hem, det tog en bråkdel av tiden det tog att åka dit. Ytterst lite trafik och skönt att köra. Ungarna slogs en stund om datorn, eller nä, faktiskt inte. Jag trodde de skulle göra det, men de var trötta. Kikade på TV en stund medan jag grejade. Jag borde ha röjt i mitt eget kök men det får bli dagens projekt.
Idag är det Nationaldagen!
Jag har lovat mina kids att vi ska åka och fira nånstans, så det ska vi, och hoppas på solen och värmens återkomst. Igår var det kallt och blåsigt. 6+ på morgonen och under dagen 14+. Skillnaden mot de 30+ vi haft är ju rätt markant;) Man vänjer sig snabbt.
Vi kollade på lite Tv ihop, Biggest Loser fastnar alla vid. Jag har skrivit det förr ( och fått skit för av nån märkligt anledning) att jag imponeras stort av alla deltagare där. Givetvis av deras viktnedgång men framför allt av deras livsstilsförändringar. Vilket jobb de gör. Och en del faller tillbaka, såklart. Men jag känner lite såhär. Fetma är en folksjukdom. Tror de färskaste siffrorna från Hälsovårdsministeriettjabblahabbla…vad fasen heter det??? Hälsomyndigheten? Nä måste googla.
Folkhälsomyndigheten!! 🙂
De sista siffrorna jag hörde så var 51% av Sveriges befolkning överviktig. 51% …. Över hälften. Det krävs inga högskolepoäng för att fatta att det är mindre bra. Sen om man trivs – go ahead, men det är forfarande inte hälsosamt. Det är liksom obestridbart. Vare sig man vill eller inte:) Är som med cigg, rök om du vill men var medveten om riskerna. Nåt kilo hit eller dit spelar såklart ingen roll, men tio för mycket gör det. 100 gör det ännu mer.
Och om man då får en, två eller tio av de här personerna med grav fetma att komma tillbaka till normalvikt och få tillbaka ett hälsosamt liv, via ett program som BL så är det värt mycket. Att inte alla lyckas kan inte vara en anledning att hata programmet. Eller?
Jag imponeras som fan av alla deltagare och följer man programmet så ser man hur de får tillbaka livsgnistan i ögonen. Nyfikenheten på livet. Det är stort.
Tycker JAG:)
Nejmen nu ska jag kanske röja köket lite?
Och så firar vi Sverige med flaggor och nationalsång idag, ju mer ju bättre:)
Vi hörs lite senare:)
Alice cooper är 70 år och Joe Perry 68, och det syns definitivt inte. Jo de ser ju äldre ut men de rör sig som mycket yngre personer.
Här var vi en bra stund, väldigt intressant och ett tips till alla skolor – de vill gärna ha studiebesök. Då vill jag följa med:)
Igår lyckades de lyfta upp Restaurang Skeppet på rätt köl igen. Det har varit ett mission deluxe tydligen, med en kaj som inte pallade trycket och massa krångel. Den ser rätt fräsch ut för att ha legat på sidan i flera månader. Men, jag antar att det ser ut som en katastrof inuti.
De hade satt ut ett superstort insektshotell, och jag funderar nu på hur jag ska få till nåt liknande hemma:)
Ser ni att det föreställer slottet och domkyrkan?
Kallt ute och inte blev det bättre av att äta glass;) Jamie frös när vi klev ur bilen och fick låna min poncho vilket ju innebar att jag frös. Kidsen gillar lekparken men den var så knökfull av mindre barn att det inte fanns plats att leka så vi gick mot bilen igen. På vägen ut ur parken finns Kärlekens ö, eller vad den nu heter. Vi såg en gräsandsmamma med tolv ungar. Jag kallar alla gräsänder eller änder över lag för Ankor. Och ankungar. Enbart för att det är gulligare;)
Sen hoppade de upp och började torka sig.
Och sen började en efter en av dem att krypa in under mamma.
Det ligger i de finare områdena av stan;) centralt som sjutton och man ser ju att de målat med svindyr dörrfärg. Och har portkod;)
Skjut mig. Jag hatar sånt här. Det är inte roligt någonstans. Den enda ljusglimten var att det var på framhjulet. Men jag tror att slangen var fel storlek för den var nog vikt…jag struntade i det;) Det verkar ju funkat i över ett år.
Beställde kläder från cellbes för 14 dagar sen, nu är de äntligen på väg.
Besviken!!
Varför? De skriver klart och tydligt att just nu är det långa leveranstider pga många beställningar:)
Tror att frakten är gratis nu dessutom?
De är snabba i normala fall men det är ju tillfälligt ??