Idag är det Fars dag, och jag har världens bästa pappa❤️.

Syrran lade upp den här bilden på instagram:)

Hon är den lilla söta bebisen medan jag mest ser ut som en sur tjock proppmätt tre och ett halvtåring:)

Året är 1973.

Den här dagen har gått från att vara en okomplicerad dag där man firar, till något som känns knepigt. Mina barns pappa kan ju faktiskt inte klassas som nån speciellt bra pappa. Eftersom han gjort extremt tydligt att han inte vill ha med mig att göra så känner jag inte att det finns någon anledning att heller se till så han blir uppvaktad. På samma vis som han inte lyfter ett finger på Mors dag. Eller någon annan dag för den delen 😉

Det blir alltså konstigt. Jag tar med barnen och firar min pappa. De mindre kommer ju inte ihåg något annat, och eftersom Fars dag alltid är en söndag, då han alltid jobbat, så kommer de nog knappt ens ihåg att vi firat deras farsa förut.

De äldre minns ju. Jag minns. Men det är helt ärligt ganska dimmigt. Som i ett annat liv. Skitkonstigt.

Janelle skrev om det nyss, och hon är ju det barn som blivit mest dissad, och såklart sätter det spår. Därför är jag så glad att läsa att det nu i år bara innebar glädje för henne att få fira Fars dag med sin egen lilla familj. Simon är ju en fantastiskt pappa:)

Jag hoppas att alla ungarna kommer känna så framöver.

Jag har en fantastisk pappa ❤️och han är dessutom världens bästa morfar:)

När vi åkte dit idag så trodde jag en sekund att de skaffat sig en satellittelefon 😉

Ni vet, en såndär de har i filmer och kan ringa överallt med.

Funderade på vad de skulle med en sån till, men insåg sen att det visst var en helt vanlig, fast gammal, mobiltelefon 🙂

De städar längst in i skåp och lådor?.

.

Idag så tog jag bort de sista tejparna på Jamies sår. Och det är svårt att fatta att detta:

Två och en halv vecka senare ( är det väl?? Fast det känns mkt längre) kan se ut såhär :

Kroppen är fantastisk!

Eftersom jag själv har ett gäng djävulskt fula operationsärr, som spruckit när stygnen togs så de är väldigt breda, vi snackar drygt en centimeter, och alla stygn syns dessutom, ett ärr för varje ?, (räknade nu, det är runt 75 stycken, på fyra olika ställen),så är jag ju extremt superlycklig över att det är så himla fint.

Och jag kan bara återigen tacka för änglavakten han hade när han sprang rakt igenom den där glasdörren. Det hade kunnat bli så mycket värre. Fy!

Att kroppen klarar av att läka så snyggt är ofattbart. Nu är även årstiden ”optimal för ärr”, eftersom det är ytterst lite och väldigt klen sol. Ärr gillar ju inte solen utan ju mer man täcket över första året ju blekare och mer hudfärgade blir de. Med andra ord så bör inte dessa bli speciellt synliga. Synas absolut, men förhållandevis lite.

Ja, det är anmält till försäkringsbolaget. De har redan betalat mig för de enorma belopp jag lagt ut, hela 100kr i parkeringsavgift:)

Det var dessutom syrran som betalade så jag får lov att bjuda på fika 😉

Vi har TryggHansa, och de gånger vi behövt dem så har de utan problem fixat. Nu har jag aldrig riktigt fattat hur mkt de ersätter, och har genom åren köpt nytt där jag borde fått av dem. Men det kan ju inte de veta, jag har ju inte anmält något, så det ligger ju enbart på mig:)

Men jag har bättrat mig. Och sen ska man bara komma ihåg att återkomma om ersättning i framtiden.

Ägodelar är bara värdsliga saker, och ett eller ett par ärr med. Om man sätter det i perspektiv så spelar ju inga pengar i världen någon roll så länge som alla är friska och krya:)

.

Nu ska jag krypa ner i sänghalmen. Bilbo följer med, men jag kan inte säga att jag gillar honom;) Lite småkul, men väldigt långrandig. Inte ens jag når liksom upp till Tolkien i att använda många ord?. Han utklassar mig med hästlängder.

Ny vecka i morgon!

Snart jul hörrni ????

Vi hörs snart!