Tänk ändå vad solen gör för en! Idag skiner den så fint och genast åker humöret upp ganska många pinnhål:)Jag tänker i och för sig inte gå ut mer än nödvändigt för det är ju hela två minusgrader, men det spelar ingen roll. Det räcker med ljuset. Jag har ju insett för länge sen att sol, ljus och värme är det som får mig att må bra. Resten kommer av sig självt då.

Dagen idag ska gå åt skrivande. Jag måste, och fast jag ju borde tagit en dag när vädret skickade ner humöret i botten så får det bli idag. Senare i kväll ska jag hem till mamma och pappa, där vi förvandlar matrummet till tomteverkstad. Det ska slås in paket till adventskalendrarna. Många paket blir det…

Fan, jag kom på nu att jag måste vara hemma till nio, för då börjar sista delen i Divergenttrilogin! Jag har ju letat efter film nummer två, men den finns inte på nåt ställe som jag hittat, men nu körde de alla på sexan. Jag och Trixie har haft sällskap och inte vill jag ju missa sista delen:)

Jag har läst böckerna, och sett första filmen några gånger, men tvåan och trean har jag alltså inte sett. Får slå in paket i turbofart:)

Sen i morgon ska jag lämna in min bil på service. Det suger. Jag tycker ju det är fint med en servad bil såklart, men ser inte fram ett dugg emot kostnaden, jag vet inte om det är en svindyr eller bara dyr service den här gången… Men, jag får skylla mig själv som skjutit på det, jag borde bokat tid redan tidigare i höstas, men då var jag får uppslukad av studierna för att kunna tänka.

.

Jag har inte sagt det till er, men efter att ha funderat i kors och tvärs och fram och tillbaka, och diskuterat med syrran som pluggat massor, så bestämde jag mig.

Jag hoppar av den ena kursen.

Som det var så läste jag tre kursen på vardera 50%. Två av dem innehåller kreativt skrivande, alltså att man författar egna texter till stor del. Den ena är att skriva för barn och ungdomar:)

Den tredje är barnlitteratur.

Jag kom in på Skriva kreativt för barn på reservplats, när jag redan tackat ja till barnlitteraturen som jag ville läsa också, och tänkte att vafan, jag kör alla! Det har varit väldigt mycket, även om flera av er hävdar att det inte alls är det;) och att det nog mer beror på att jag är korkad eller så.

Men vad ni tror är rätt oväsentligt faktist, för jag har lagt ner så förbannat mycket tid på studierna. Och så insåg jag att vänta lite här nu…? Vilken kurs lägger jag ner absolut mest tid på? Jo, barnlitteraturen. Vilken kurs vill jag minst gå? Hm..barnlitteraturen. Hinner jag med de andra två, som jag på allvar älskar och tycker är superintressant och lärorika för det som jag ju ändå vill ägna mig åt, nämligen att skriva skönlitterära texter? Nej.

Efter att ha läst sida upp och sida ner av analyser, som ju faktist är i helt andra änden av vad jag är, så var min lust att skriva effektivt dödad. När jag sen skulle förhålla mig på ett akademiskt sätt och vända och vrida på allt tills de böcker vi läste var helt sabbade ur läslustsynpunkt så var det inte ens kul att läsa Ronja Rövardotter liksom. När man ska dissekera Astrid Lindgrens texter till att hon menade si och så, fast jag innerst inne känner att helvete, hon skrev ju bara! Från hjärtat, från den lilla Astrid som hon var när hon var barn, till andra barn. Jag tvivlar så starkt på att hon hade en agenda i sitt författarskap eller följde nån jäkla mall slaviskt för att få in symbolik hit och dit. Det bara kom. Precis som jag tror att det gör för de flesta som skriver skönlitterärt. JAG TROR. Det är ingen spikad sanning, men jag tror. Att analysera saker får det att slå stopp i mitt huvud. Jag avskyr det. När vi ska analysera dikter exempelvis, och läser Emily Dickinson. Jag gjorde research på henne, och kom fram till att hon var en kvinna som mest troligt led av depressioner, kanske var hon inte helt riktig i huvudet, hon skrev kärleksbrev till en man hon aldrig träffat och lämnade aldrig huset. Gifte sig aldrig, lämnade som sagt var aldrig huset, satt på sin kammare och skrev små konstiga dikter som jag inte begriper ett ord av;)

Eller dikten vi pratade om sist i skolan, jag har glömt vem som skrev men det kanske ni vet. Den lyder så här.

Himlen har landat på ett grässtrå.

Därför darrar det.

Tror snubben som skrev den först hade skrivit en megalång dikt, på flera sidor, men sen kortade ner den en ”aning” 😉 och slutresultatet blev något som poeter älskar. Jag ser inget annat än en rätt bra början på en längre story:D

Jag suger på att analysera. Det var till viss del därför jag ville läsa kursen, för att lära mig detta, som tydligen är importantus gigantus.

Men, när jag inte hinner med de två kurser jag VILL läsa, och definitivt inte hinner med mina barn, då är det inte värt det. Jag borde såklart gjort den första tentan, för att vara klar med den delkursen, för man kan ju göra studieuppehåll. Men jag kände att varför? När jag inte vet om jag någonsin kommer läsa klart den? Jag vill göra det, men då enbart den. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Jag har hoppat av i alla fall, och även om jag ogillar att inte slutföra något, så känner jag en enorm lättnad. Jag drunknar inte längre, utan hinner med mitt liv, mina barn och vänner och kan lägga mitt fokus på de kurser jag valt i förstahand. Och jag har tid att bara slappa lite här och var:)

Att ”ge upp” är något jag har svårt för. Både när det gäller mig och andra. Att jag nu tagit någon annans plats för att sen hoppa av, det skaver en del i samvetet. Men, jag känner mig ett ton lättare så valet var ju rätt för mig, och ibland måste man sätta sig själv först:)

Stress är farligt, så att eliminera den är att vara snäll mot sig själv.

Ja, så var det med det! Och nu ska jag kanske skriva lite då:)

Vi hörs lite senare ♥