Egentligen är det ju märkligt, hur en person som man inte känner ändå kan beröra en så att man blir ledsen på riktigt när nåt händer.

Luke Perry har gått bort. Jag fick en flash från Aftonbladet för några dagar sen att han fått en massiv stroke, och det är ju sällan bra, så redan då satte en knepig oro klorna i mig. Idag kom en ny, han klarade sig inte.

Luke är för mig främst Dylan från Beverly Hills 90210.

För mina barn är han en pappa i Riverdale. Lika stilig då som nu. Eller, ja..han var stilig. Fan.

Jag satt med Novalie för ett tag sen, jag skrev och hon kollade på serie. Plötsligt kände jag igen en röst och tittade upp, då var det Luke Perry. Det är ju inte som att jag sett honom på tv varje dag, men rösten kände jag igen direkt.

Jag är ledsen. Varför kan jag inte sätta fingret på riktigt? Kanske för att han gjorde sånt intryck som strulputten Dylan med det sneda, sorgsna leendet back in the 90´s? Eller kanske för att han är bara några år äldre än mig? Kanske är det nån slags insikt om att alla är dödliga och ska vandra samma väg, och att jag fast jag känner mig som 23 kanske skarvat lite;)?

Men jag fattar inte, en massiv stroke? Hur kan det bara bli så? På en till synes frisk och hälsosam snubbe? Jag vet ju, men fattar inte.

Oavsett så är det fruktansvärt sorgligt. Luke Perry var 52 år gammal, och det är ingen ålder att gå bort i. Vila i frid ♥