Okategoriserade

Fryskallt i Kungsberget:)

Jag fryser fortfarande efter gårdagen?, för jäklars vad kallt det var!

Typ -6, känns som -13, stod det på vädret. Och blåste. Utan den hade det varit grejtans men fan alltså vad kallt det blir då.

Kläderna funkade, kunde haft en extra tröja under, och hade med mig men den låg inne och jag iddes inte hämta den. Men ansiktet!! Hur gör man för att inte frysa där? Måste ju rimligen finnas nåt, så berätta om ni vet, jag köper det på studs!

Jag löste det på mitt lilla vis…?

Sjalen fick bli huvudduk, och värt att notera är att jag av rent utseendemässiga skäl aldrig bör konvertera till någon religion som påbjuder huvudduk.? (Huvudduk?? Vad heter det? Jag vet ju att det finns ett fint ord??)

Jag ser nämligen inte klok ut ens i vanlig mössa så tar man bort allt hår och lindar en sjal runt ansiktet så blir det katastrof. Men när det gäller att frysa ihjäl eller se hyfsat normal ut.. så väljer jag ändå att inte frysa 😉

Jag virade resten av sjalen runt överkroppen och knöt i bak, så det blev som en extra tröja också. Men är man smart eller vad;)?

Och det fanns heller inga stiliga liftkillar att försöka se snygg ut inför;) Detta går långt tillbaka i tiden, till tonåren när vi åkte skidor en vecka i Idre ihop med en annan familj, och det alltid var så snygga killar, så man liksom valde backe efter i vilken lift han stod just då;)

Förutom att det var kallt om ansiktet och man såg ut som en kokt kräfta efter två åk, så var backarna grymma! Så jäkla bra underlag, kändes som mestadels natursnö, ingen is och inget släpp eller massa drivor av tung snö, bara puderlätt. Helt magiskt, och dessutom lite folk.

Skidorna gick bra, mina nya sulor gjorde underverk med pjäxorna och även om jag var bra kall om fötterna vid dagens slut så hade jag inte ont som jag brukar.

Vi kom upp till Kungsberget lite senare än vi tänkt, det var grisigt väglag och snöade ordentligt. Vi funderade faktiskt på att vända och åka hem, men tänkte att vi ändå kommit så långt, vi åker hela vägen och ser hur det ser ut. Och det SÅG bra ut, vinden kändes överhuvudtaget inte förutom när man åkte ner. Och det var alltså inte vanlig fartvind:)

Syrran har köpt nya pjäxor och skulle ställa om bindningarna så hon fick hjälp med det och sen ska det ju kläs på i en evighet. Jag hade fel keycard i min jacka, som man laddar, liftkort alltså, så jag fick vackert köpa ett nytt. Surt när jag har minst tre hemma, men är huvudet dumt får plånboken lida;) Nu har jag minst fyra;)

Och ett SkiStar:)

Vi kom inte ut i backen förrän närmare tolv, och åkte till två då vi seriöst kände att det var bara jobbigt. Det var kallt och dåligt ljus så man såg inte riktigt och den där åksjukan kickar in. Att må småilla är jobbigt. Kanske kan man ha åksjukearmband? Eller ta ett piller? Ska fundera på det, även om det känns mesigt;)

Vi klev in i värmestugan. Annars brukar vi alltid fika i backen men det var inget alternativ, vi måste bli varma. Säga vad man vill om Kungsberget, och det är överlag positivt, men alltså värmestugan… lite som huset som Gud glömde?.

Ocharmig och rätt sunkig, och inte så varm heller. Men man tager vad man haver, så den fick duga.

Jag hade smugglat med två bitar prinsesstårta i väskan, syrran fyllde ju ändå år, så de plockade jag fram. Hade tänkt sjunga en stump men avstod av hänsyn till övriga gäster;)

Efter att ha värmt upp oss och ätit så kändes det lockande att åka igen, och jag fixade ju dessutom mitt McGyver ansiktsskydd, så vi gav oss ut. Då hade det mojnat lite och solen värmde så det var superhärligt!! Underbara åk.

Det var öppet till sju men strax efter fem började det bli svinigt kallt igen så då gav vi oss. Totalt blev det nog kanske bara fyra timmars åka men det får duga. Vi har ju inte haft möjlighet att åka tidigare så det var ändå kul. Det är en häftig känsla att behärska sina skidor och kunna susa utför ett berg sådär. I år kändes de svarta(svåraste) backarna väldigt mycket snällare, mindre branta och absolut bättre underlag. De har gjort om lite, fixat ny Super Mario bana för barnen, och snowparken var på annat ställe och så där. Det är kul.

.

Vi ska försöka ta oss upp till fjällen, blir nog i april, och det lutar åt Hundfjället igen. Och förhoppningsvis så blir det några fler vändor till Kungsberget också. Jag har lovat Lovelia att få åka med, men inget syskon vill följa med, så vi får se om nån kompis kan. Nån med samma skills som henne så de kan åka på samma nivå:)

.

Nu väntar jag på diskmaskinsreparatören. Han skulle komma mellan 7-11… och eftersom jag var uppe tidigt så kommer han såklart strax före elva… Murphys lag ni vet;)

Sen är det insta-lajv och kanske kommer det med en liten gäst då, vi får se:)

Nu måste jag fylla på kaffet, och försöka plugga lite!

Vi hörs snart igen.?

Kommentarer

  1. Profilbild
    Johanna

    Rekommenderar en ”rånarluva” eller balaclava heter det väl på riktigt. En i ull. Underställ i ull också. Och sockor i ull. Ull är det bästa!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting