Ibland känns helgerna oändliga och ibland, oftast va;) så känns det som man blinkade och den försvann. Den här helgen gick i turbofart. Jack bidrog såklart en hel del till det, på ett positivt sätt:)

Det härligaste som finns är faktiskt ungar❤️. Der finns en anledning till att jag har många:)

Igår så vaknade jag av ett sms. Klockan var ju rätt mycket och jag tänkte först ignorera det, men eftersom min syster är ledsen så tänkte jag att det var bäst att kolla. Det var inte syrran men däckverkstan, som påminde om min bokade tid för att skifta däck. Oj då, det hade jag glömt. Det blev fel på så många vis den här helgen, och ett var att det plötsligt var umgänge på söndagen. Han har ju bytt och grejat, hoppat över en massa och vi har ju aldrig kontakt, utan den går enbart via barnen.

Jamie skulle på kalas och jag hade tajmat däcktiden så jag skulle kunna slå två flugor i en smäll. Men nu blev det bara en smäll:)

Det tog tre minuter att skifta däck, och idag snöar det?. Jaja, det går väl över. Jag ska nog ingenstans förrän i kväll.

Sen skulle jag skriva. Och så blev det inte utan i stället pratade jag med syrran i telefonen i sex och en halv timme. Ja ni läste rätt:)

Men det var nödvändigt. Sen följde jag upp det med att prata med Patricia i typ två timmar och där nånstans var klockan ett på natten. Så idag är jag inte helt pigg. Men jag har förhoppningsvis hela dagen på mig att skriva, det är deadline i natt. Man vet aldrig men förhoppningsvis.

Dessutom glömde jag liksom bort att äta igår. Haha, vissa dagar alltså. Jag käkade min kvarg till frukost och sen drack jag kaffe resten av dagen. Kom på vid tio på kvällen att jag kanske var lite hungrig ändå? Men eftersom de fyra minsta var med pappan, och det var bara jag, Novalie och Patricia hemma så blev det knasigt. De två åt när de blev hungriga men jag missade liksom det. Nu är jag svinhungrig däremot, så jag äter väl ikapp idag kanske.

Det är skumt, jag brukar inte glömma att äta, men igår var jag verkligen inte det minsta sugen på något. Jag gjorde inte så mycket förvisso men ändå:)

Stumpan har krage på igen, hon trasslade sig ur bodyn flera gånger så det fick bli så. Hon verkar rätt obehindrad av den nu, men hon är lite för liten för den, så hon kliver på den hela tiden. Lite konstigt är det att hon innan kastreringen var rätt avvaktande och inte så gosig. På hennes villkor, absolut men inte så ofta. Samma dag som operationen så blev hon värsta gosproppen. De kan ju bli lugnare, och hungrigare?, efter en kastrering men så snabbt? Men så är det, och jag tackar och tar emot. Kattgos är ljuvligt. Sellman är precis lika go som vanligt:)

En vecka kvar med krage sen slipper hon den. Såret läker fint ser det ut som, helst ska hon inte hoppa, vilket djurskötarna sa ihop med en skakning på huvudet. Katter hoppar. Det är bara så:)

Jag försökte ställa en pall som hon kunde använda för att ta sig upp på stolen och vidare till bordet därifrån. Använder hon den?

Nej. Såklart inte. Med sitt enda bakben kan hon inte hoppa så högt utan hon klänger upp mer. Klättrar och kryper:)

Sen ska de få gå ut:) Det längtar de nog efter, de sitter ofta och kikar ut och blir mer och mer nyfikna på dörren.

.

Har ni haft en bra helg? Sol ?

Hoppas det:)

Nu frukost sen skriva! Vi hörs på andra sidan deadline:)

?