Jag har inte klivit upp och klockan är halv elva:)

Hemskt va? ?

Jag tror att det faktum att jag prioriterat sömn gjort att jag klarat av framför allt de senaste åren relativt mentalt bra. Alla vet att sömn är oerhört viktigt för återhämtning av hela kroppen, inte minst hjärnan. Att inte låta folk sova är en klassisk tortyrmetod. Så, med det i åtanke så kan de där åren när jag aldrig sov mer än typ två timmar i sträck ostört pga små nattvakna ungar?jämföras med vilket fångläger som helst.

Det är jag och Rambo:)

I över tjugo år så sov jag mycket sällan en hel natt. Mina barn har ju ammats länge och nätterna var liksom ingen undantag från de varannan timmes schema de föredrog. Jag utvecklade en grym förmåga att sova när jag fick möjlighet:)

Och jag tog de möjligheter som fanns, så till exempel har jag aldrig varit uppe med skolbarnen på morgnarna så länge som jag var gift. Han skulle ändå iväg ju. Han fick sova alla nätter med ytterst få undantag, för det i sig tycker jag är en självklarhet när den andra ska sköta ett jobb utanför hemmet, att den som är hemma med barnen även tar nätterna. Hemma med barn är slitigt men man kan ta det i sin egen takt, man måste inte hålla hemmet i tipptopp skick ?

Givetvis så väckte jag honom om saker strulade till sig, men för det mesta inte. I gengäld lät han mig sova de där timmarna från fem till åtta, ibland nio när han åkte. Alla var nöjda och om inte pigga så nåt likande iaf;)

Sen drog han och jag kunde inte sova på nätterna för då malde tankarna och tårarna rann, kanske sov jag nån orolig timme här och var, gärna framåt sexdraget såklart. Och klev upp med kidsen sju.

Det var tufft som fan.

Idag sover barnen länge, och vaknar de tidigt så klarar de sig utmärkt själva. Det har de gjort i några år nu, så mitt sömnmönster har ändrat sig totalt.

Skulle jag behöva vakna var och varannan timme nattetid nu skulle jag knappast kunna funka dagtid:)

Kroppen är helt fantastisk ändå! Vilken anpassningsförmåga:)

.

Jag ligger gärna kvar och drar mig, som nu. Surfar, läser böcker, svarar på mail, kollar instagram och sånt där. Det kan jag göra i timmar:)

Jag tar det på ”no stress” kontot.

Jag har för länge sen accepterat att jag inte är någon morgonmänniska. Och så får det vara. Jag nöjer mig med att jag kan kliva upp 3.45 om jag måste, men måste jag inte, som på helgen – då sover jag länge och sen drar jag mig i evigheter:)

Inte sällan kommer nån och sällskapar också, nästan alltid Doris men även ungarna kryper ner ibland och myser en stund till:)

?

Nu, när jag skrev Acceptera kom jag på en sak.

Det går nog under kategorin : Saker som provocerar mig:)

Lite faktiskt även under : Hur svårt ska det vara??

ACCEPTERA, alla vet att det uttalas ACK, ”ackseptera”. Eller hur? Övervägande delen av befolkningen uttalar det korrekt men så har vi de här som säger Asseptera…?

Hur är det möjligt??? Hur kan man inte höra att alla andra säger annorlunda? Varför begriper man då inte att man själv säger fel? För det är fel.

Inte alltid säger samma människor även Kesjup, ist för det korrekta Ketchup, men det händer. De som inte kan uttala ketchup är också ena konstiga envisa typer. Även varianten Katchup finns… men holy smoke?

Kex och cheks ska vi inte ens tala om men det verkar vara begränsat till Göteborgstrakten i alla fall. Värst är ändå asseptera. Gosh.??

Ni som säger så… SLUTA. Det är fel, och för er egen skull… sluta bara:) Man får en skev bild av folk som inte kan prata rent när de är vuxna, det är bara så. Förlåt om jag sårar nån, men … nej förresten, man får tåla en liten korrigering när man är vuxen:)

Det är inte dialektalt, sånt har jag inget problem med överhuvudtaget, utan det här är ren dumhet. ?

Så, nu ska jag snart skjutsa till kalas, och sen kanske ta en promenad. Vi får se vad dagen bjuder på helt enkelt.

Vad gör ni idag?

Skottar snö? Klipper gräs? Det är ju ett konstigt väder just nu:)

Ha det bra oavsett, och glöm inte att andas lite. Varva ner och koppla av?