Idag regnade det mest hela dagen. Doris VÄGRADE att gå ut;) Så fort jag närmade mig hallen så sprang hon och gömde sig under sängen. Katterna var ute men föredrog att ligga och sova inne.

Sellman skrämde livet ur mig en kort sekund:)

Jag satt och skrev i fåtöljen med lurar med musik i öronen. Så hörde jag ett knepigt ljud och lystrade till. Inget. Efter ett tag behövde jag en penna och sträckte ner handen mot den korg jag har stående mellan fåtöljen och elementet. Där har jag sånt jag behöver till plugg/jobb.

Något stort och lurvigt låg där!! Ihhh!

I det här huset har vi spindlar stora som mindre kattungar så första tanken är alltid Hjälp en spindel!

Fast det var bara Sellman:)

En gång lyfte jag ner en svintung kartong med sommarkläder från en hylla i klädkammaren. Jag balanserade den på raka armar över huvudet när ett stort svart huvud plötsligt kikade över kanten! Jag höll på att kasta kartongen och springa, men det var ju bara Zlatan❤️

Rackarkatter:)

Sellman tror att han äger det mesta. Doris korg till exempel.

Nonchalant utslängd över kanten som en annan tonåring 😉

Stumpan ligger gärna här hon med, och Doris går då till sin andra lilla korg. Jag ska skaffa till katterna med men har inte riktigt plats ?

Dessutom är de kräsna och oberäkneliga. Till Doris funkar det att ställa en ny korg på hennes plats så accepterar hon den. Katterna kan fnysa på nosen och vägra sätta sin tass där man tänkt att de skulle älska att ligga.

Sellman kommer gärna och kryper upp i famnen. Bäst när man egentligen inte har tid. Som när jag måste skriva. Det skiter han högaktningsfullt i, och klämmer ner sig.

Så här är en favorit, med huvudet på musplattan.

Han låste hela alltet;)

Nåväl. Jag har skrivit och varit på två utbecklingssamtal. Först Jordan i en skola och sen turbo till stan för Lovelias. Att köra bil i Uppsala dagtid blir värre och värre. Holy smoke. De har parkeringsrutor precis framför ingången och på eftermiddagen brukar man kunna få en plats där. Om man kommer fram;) I änden av gatan är det stopplikt och det är inte helt enkelt att komma ut. Hela gatan ända bort till nästa trafikljus blir en lång kö. Som jag fastnade i för var jag än skulle parkera behövde jag delvis köra där eftersom det tadaaaa… är enkelriktat eller förbjudet att köra in på alla andra jäkla gator. Det är inte smart. Tvärtom. Det slutade med att jag körde mot en förbudsskylt, muttrandes Fuck This, ganska högt. Jag tänker positivt, det vore ju trevligt att dejta en polis:) Sen tänkte jag helt medvetet köra in på en enkelriktad gata och göra en rundpall och backa längs den;) men hejdade mig och hamnade i kön igen. Till sist kunde jag parkera och klev in en minut före utsatt tid:)

Båda samtalen gick finfint, det är ju egentligen ganska onödigt att ha dem såhär tidigt, ungarna har ju inte hunnit göra så mkt i skolan. Är det nåt så hörs man ju ändå med lärarna liksom.

Eftersom logistiken är knölig, alla vill ha min bil och jag känner mig taskig om jag inte lånar ut den, även om jag behöver den själv?så körde jag Lovelia till hennes basket i andra änden av stan, och sen hem för att hämta Corrinda så hon fick köra mig till träningen kl 18. Hon har basketträning kl 19 och det i en annan ände av stan såklart, så jag hade kollat med syrran om hon skulle träna så jag kunde åka med henne hem. Så så blev det.

Överlag så är det väldigt mycket jämkande just nu, och planering och logistik. Mitt största mål är att alla ska ha det bra. Att försöka hjälpa till där det behövs. Om det sen är en unge, nån annans unge, ett barnbarn, syrra, föräldrar eller en vän spelar ingen roll. Kan man hjälpa så gör man det. Ibland får man rådda om så det funkar. Jag har kört Lovelia till hennes träning så hon får vänta en halvtimme innan, eller efter, för jag måste hämta/lämna nån annan. Jag har låtit Jamie gå hem själv, suttit och väntat på sjukhusparkeringen och pluggat samtidigt och jag avbröt en shoppingrunda för ett tag sen för att köra syrran till Arlanda när det var tågstopp. Det är sånt man gör:)

What goes around comes around.

Jag får massa också, så det är ett givande och tagande från alla håll:)

.

Igår började jag dagen med träning. Jag som egentligen ogillar att träna före lunch…? Det stavas ju D-a-v-i-d såklart, för han lägger sina pass då, och eftersom de roliga människorna går då så blir passen både tuffa och kul. Så då masar man sig inte bara upp utan iväg också:)

Jag kommer aldrig bli en morgonmänniska men helt uppenbart går det bra att träna tidigt. Jag äter sent kvällen innan och något hyfsat stadigt en stund innan så brukar det gå bra:)

Efter träningen åkte jag hem och duschade och skrev. Igår gick det bra, fick massor gjort. Idag sämre… men till sist lossnade det.

Jag hade ett utvecklingssamtal igår med, med Novalie. Hon går på min gamla skola – Fyrisskolan. Hon fick lov att följa med mig bort mot där vi hade våra skåp… och det såg inte alls ut som förr. Lite besviken blir man ju:)

Jag hade så kul där! Massor av snygga killar som man var dödskär i på håll, och sista terminen träffade jag ju ungarnas pappa där. Med facit i handen borde jag kanske ”valt” nån annan?. Men så kan man inte tänka. Han var bra i 26 år, han gav mig nio fantastiska ungar, sen blev han ganska jävla mycket mindre bra;)

Shit happens. Men skolan har ändå mitt hjärta, om än förvirrat nu;)

.

Novalie fick sen följa med mig på jakt efter universitetsbiblioteket. Karin Boye biblioteket närmare bestämt. Parkerade vid Pelle Svanslösparken, för jo vi har en sån i Uppsala:) och fick upp nån vägbeskrivning som visade oss runt nåt stort hus, sen var vi lost och till sist hittade vi rätt. Visade sig sen att vi bara kunnat gå RAKT FRAM. Suck.

Kartor är bra, om man fattar vad man tittar på 🙂

Jag har pluggat på universitet i tre år nu:) Eller nej nu ljög jag som en häst travar, jag går mitt tredje år nu, men jag har inte varit på Uppsala universitet. Det kändes lite märkligt. Jag hittar ju på Linneuniversitetet nu, men här… Nope:) Inte heller får man visst alla förmåner som student på ett annat ställe för jag kan inte fjärrlåna.. vad fan nu det är?

Det skulle jag kunna göra från nån av mina skolor. Eller om det var e-böcker? Jaja, skitsamma det där får jag reda ut sen:)

Jag fick hjälp av en jättetrevlig tjej som bokade den bok jag behövde, och den skulle jag hämta idag. På Carolina Rediviva. Där har jag inte satt min fot på säkert trettio år så det ska bli spännande. I morgon för jag hann inte idag 🙂 Hoppas den ligger kvar bara…

När det var gjort, jag har nu lånekort där:) så susade vi till vanliga bibblan, lämnade en bunt och hämtade en annan.

.

I kväll körde jag cirkelfys och var riktigt flåsig. Min förkylning gör sig påmind, sviterna av den, men jag känner mig frisk.

Och ganska stark:)

I morgon skulle jag tränat kl 9.00 men insåg att jag visste hade en sjukgymnasttid då. Eller flråt – fysioterapeuttid:)

Sen behövde Janelle och Simon hjälp med Jack så jag ska hämta honom. Tar boken från Carolina på vägen:)

Även fredag blir en Jack-dag, vi får se om jag lyckas lösa logistiken så jag kan träna en timme på dagen, men annars så får jag boka av. Prioritera, delegera, strukturera.

Det är lite av en paradgren:)

Vad är viktigast? Vad är minst viktigt? Vad kan vänta och vad kan inte vänta?

Kan nån annan göra det, och hur ska man lägga upp det? Till sist brukar det mesta gå att lösa:)

Även om det kan bli ruggigt långa kedjor ibland. Speciellt när syrran och jag ska göra något:) ”Om jag kör dig dit, och åker och gör det här medan du gör ditt, så hämtar han dig sen när han gjort det och det. Då hinner hon göra det här under tiden så att vi alla sen kan mötas upp med honom där, och så gör vi det och det innan vi sen rullar in där exakt i tid. ”

Och ibland blir det mer: ”äh, skitsamma, jag struntar i det jag planerat så kör vi det här i stället”

?

Och med det säger jag godnatt:) Det är mer än lovligt snurrigt nu, ingen fattar ändå nåt;)

Vi hörs i morgon igen!!

Natti natti ?