Ja, min stackars Martin hann inte mer än upp ur gruvan efter en hundrameters klättring i ett vattenfall, skadad och i kass form, innan han fick sina revben insparkade igen. Givetvis slutade det med ond bråd död för angriparen. Häpp:)

Jag fick frågan av min lärare om jag möjligen var läkare, mina kunskaper inom sjukvård var lite imponerande tydligen, men det är jag ju inte. Mer än hobbyläkare då, för fan vet om inte jag haft rätt i varenda diagnos jag någonsin ställt de sista femton åren eller så. Allt från nageltrång till psykos. Det har sina fördelar att vara lyhörd och kunna höra det folk inte säger:)

Så, jag kanske öppnar upp en kvacksalveri-tjänst här inom kort. Ni vet, ni berättar för mig hur ni mår och jag ger er lösningen, ni betalar dyrt, alla är nöjda:D

Haha, nä. Men faktum är att jag alltid varit intresserad av människor, och i Hälsocoachandet så ingår det ju att lyssna och hjälpa personen att hjälpa sig själv. Komma till insikt genom att granska sig själv, stanna upp och reflektera. Vända och vrida på saker är lite av en specialitet. Jag ska vidareutbilda mig inom det sen när jag är klar med alla andra kurser jag vill gå:)

Jag sitter med Thåström i lurarna. Eller just nu är det Imperiet. Synd. Albumet Synd alltså. Det kan vara det bästa album som någonsin gjorts, det är så jäkla mäktigt. Det är det med Bibel, ni som vet ni vet. ♥Jag insåg att vi ska skriva massa jävla lyrik poesi skit i en av kurserna nästa gång. Och eftersom jag nu har fått så mycket beröm för mina kassa dikter som jag på allvar trott skulle skicka ut mig ur kursen med avsked på grått papper, så kanske jag ska försöka tänka så direkt. Om man tar valfri låttext av Thåström så är det ju rätt poetiskt. Så jag ser det här som research inför plugg:)

Sen kom jag ju igång med romanen i går så den ska det fortsättas på, med det där barnbokssynopsisen jag skulle skriva, det bidde inget av.

Jag tror att jag tänker fortsätta på min fantasyroman där, den riktar sig till ungdomar/unga vuxna (och medelåders tanter som jag då, som på allvar tror att de är 23) Jag gillade den berättelsen mycket och den är helt klart värd att få återupplivas och kanske skrivas klart. Där heter min huvudperson Jack, lill-Jack var inte ens påtänkt när jag började.

.

Ja annars då? Jodå, min dag har varit rätt ok. Jag försöker mota en förkylning med Cold zyme, jag har verkligen ingen lust att bli risig. Mina stora döttrar har varit genomförkylda och idag är Jamie och Novalie hemma med halsont och lite feber. Jag vägrar. Så är det bara. 🙂

I morgon hade jag tänkt träna med instruktör klockan nio, early birdy, men så ramlade det in ett sms från tandläkaren. Lovelia ska dit, och det redan 8.10. Det kan alltså gå hur som helst. Den tiden på morgonen BORDE de inte vara försenade, men det har även hänt att jag suttit en timme och väntat. Jag vet att vad som helst kan hända, det kan komma akuta grejor eller nån flippar ur, men ändå… suck. Jag klagar sällan för det är ju knappast som att personalen sitter och fikar och pillar sig i naveln, men hur är det möjligt att det i princip alltid är förseningar inom folktandvården? Oavsett tid på dagen så kommer man ju aldrig in på sin utsatta tid.

Jag går privat och där hinner jag knappt slå ner rumpan i väntrummet innan jag blir inropad, även om jag är tidig.

Ska vi förresten prata lite om folktandvården? Ja, det ska vi:)

Patricia var där för ett tag sen. Hon hade en tid i februari, som hon var tvungen att boka om, jag tror att hon var sjuk. Första lediga tid var då i NOVEMBER…

(när jag bokade av min i sista sekunden för nån unge blev sjuk, så hade jag en ny tid inom tre veckor…)

Hon kom dit, det var alltså en helt vanlig undersökning, och ta bort tandsten, för hon är en såndär som alltid får mycket sånt, även fast hon borstar noga. Aldrig hål, men alltid tandsten. Alltså viktigt att hon får komma regelbundet och inte behöva vänta nio månader. En ny tandläkare, som alltid, som pratade väldigt dålig svenska, och som sen behandlade henne riktigt brutalt. Hon kom hem med blödande tandkött, ett sår i kinden och blåmärke på insidan av läppen. Hon hade blod över hela halsen och tröjan var full av blodprickar. Jag är fullt medveten om att ta bort tandsten är rätt brutalt, men det här är inte ok. Patricia kände sig både utsatt och nedvärderad. Som att hon var äcklig. Tandläkaren sa att det var så otroligt mycket tandsten att det inte gick att suga bort med den där sugen som ju slurpar i sig både kronor och fyllningar. När tandläkaren var klar så lämnade hon bara Patricia där, på rygg i stolen, med haklappen på. Och gav henne en ny tid om tre månader för att Patricia skulle ”bevisa” att hon kunde borsta tänderna. Det gör hon ju, men tandsten beror även på salivens sammansättning och mineraler osv, vissa människor får det snabbt även fast de är svinnoga, och dit hör Patricia. Har alltid gjort, vilket står i deras förbannade journaler om de iddes kolla.

Att hon går tillbaka till den där tandisen är ju löjligt att ens tro, hon har bett om en annan.

Jag tror att folktandvården tappade en kund här, och att min tandläkare kommer få ytterligare en i familjen på sin mottagning:)

Vi gillar ju att samlas. Det är samma med skolor, där Jamie och Jordan går har de haft minst en Wetterholm-unge sen 2000.

På Friskis är vi en hel hög, och tjejen på Ica sa igår till Corrinda som hämtade ut paket till mig, att det var så svårt att hålla reda på oss för ”eran mamma ser så ung ut.” Jag älskar henne:)

Jag fyller år på Nobeldagen. Apropå att se ung ut. Jag vet att man kanske ”ska” ha nån slags mottagning när man fyller skitjämnt, men det känns mest konstigt. Jag är inte så partyparty av mig om jag ska vara huvudperson:) Tanken var ju att vara på Hawaii, men sen flyttade vi ju på det till februari, det blir kalasbra. Men då är jag ju hemma på själva födelsedagen.

Det handlar inte om nån egentlig åldersnoja, jag fyller femtio vilket är helt stört, för jag är ju på riktigt 23 i både huvudet och själen, och kanske även i kroppen:) Eller jag är i bättre form nu än då, om jag ska vara helt ärlig:) Jag var smalare och säkert satt rumpan de där femton centimetrarna högre upp som den sjunker med åren, men jag är starkare idag. Åtta graviditeter har satt sina spår såklart, men konstigt vore det ju annars.

Men det är en sån press att man ska ha en stor fest, och jag gillar ju som sagt inte att vara i fokus. Kanske skitkonstigt på ett sätt, för jag gillar ju folk, men tja…. ni fattar. Eller inte:)

Jaja, jag fyller år snart i alla fall, oavsett 😀

Och hur ska jag komma ifrån det här nu då? Haha, vet inte:)

Lite jobbigt är det kanske ändå att fylla år….:D

Jag kör en over and out, ses snart!

🙂