Nu börjar det spritta lite i barnen inför jul:) De visade mig igår en massa bilder på små ätbara saker som såg ut som tomtar och snögubbar och allt möjligt.

Vi kommer att ha ett släktkalas andra advent, för alla…:) Det här året har som bekant varit stökigt. Att vi inte ens kunnat få ihop så vi kunnat fira födelsedagar, det har aldrig hänt tidigare. Givetvis har ju inte fokus legat där, för nån helg ledig har det ju kanske funnits, men i stort så har det varit fullt.

Robban jobbar i princip alla lördagar, ibland även söndagar, Corrinda har jobbat helger och har basketmatcher, Patricia jobbar helger, Lovelia spelar basketmatch varenda helg och det räcker för att inte få ihop det. Sen har jag varit tvungen att göra massor på helgerna, både plugg, jobb och allt annat som hör familjen till. Inte att tala om alla måsten på huset, husvagnen och trädgården.

Men nu jäklar hoppas jag att vi får ihop det!

Så, ungarna har fria händer att vara kreativa:)

Jag ska försöka städa lite, eller mycket, under veckan så vi kan sätta upp alla adventsljus av olika slag.

Nu när det blir mörkt vid tre så känns det som att dagarna tar slut så tidigt! Man tittar ut och det är skumt redan vid ett, tvåtiden och så blir det knallsvart på en kvart lite senare. När klockan är fem så känns det som att man borde gå och lägga sig. Det är ju helt galet.

Jag skulle vilja få lite snö nu, så att det i alla fall är ljusare. Men ska det blaska och töa kan det hålla sig borta, det gör ingen glad nånstans.

Mitt ljus i mörkret är som vanligt träningen:D Jag vet att ni är så många som stönar åt det, men det är för att ni inte är där själva. När man hittat det man vill göra, och kommit in i det, så ger det så mycket tillbaka. Inte minst för framtiden! På ett av de pass jag brukar gå så är det ett äldre par som tränar. Jag höll seriöst på att tappa hakan när jag hörde att damen var 82 år! Det märks inte alls, jag hade kunnat gissa på 62:) Hon lyfter vikter och gör burpees och hoppar hit och dit som valfri ungdom. Det är GOALS.

Att hålla sig i form är klokt.

Sen behöver man inte köra högintensivt som jag snart ska åka iväg och göra, men varför inte? Att få upp pulsen är bara nyttigt:)

.

Någon av er önskade att få se bilder på barnen från 2010, antar att det är för att säsongen som vi var med i Familjen Annorlunda går på tv:) Jag har bilder, nästan fler på alla barnen då, än nu, för nu är de inte lika mycket i min absoluta närhet hela tiden. Vi kan ju börja med den här:D Julkortet från 2009

Janelle, Robban, Novalie, Corrinda, Patricia

Trixie Lovelia

Jordan

Nu orkar jag inte skicka julkort längre. Eller ska jag vara helt ärlig så beror det på att frimärken är så in i helvete dyrt att det är ohållbart. Jag har beställt julkorten och betalat olika mycket för dem, allt mellan 0,90kr-4 kr/st. Beroende på hur bra framförhållning jag haft:)  Att då betala 9 kronor i porto är sjukt.

Sen blev det väl 2010 antar jag. Jag vet inte varför bilderna är så små, men det är från den gamla bloggen och dåtiden gjorde väl sitt till:)

Det här årets julkort, 2011, blev det nån strul med så jag tror inte att jag fick dem förrän väldigt sent, tveksam om jag ens skickade ut dem.

Janelle Patricia

 Jordan Jamie

Robban Corrinda

Trixie Lovelia Novalie

2012 hade jag ledsnat på allt gnäll och tjafs med fotograferingen inför jul så jag tog ett sommarkort:)

Och 2013 så fuskade jag med påklistrade luvor:)

Här vet jag att det kändes i hjärtat att inte vara en hel familj, just när jag skrev dit namnen.

Jag kan berätta att det inte är klart på en bild:) Alltid är det nån som ska sura eller tramsa;)

”Det är för trångt! Jag får inte plats! Han trängs! Hon sitter på mig! Lägg av dååååå! Är det klart snart?”

Och nästa år, 2014 så fick Patricias studentfamiljekort bli julkort:) Jag borde tagit en utan mig, men så långt tänkte jag inte direkt där i juni och fick stå mitt kast:)

Sen hittar jag inga fler, och anar att det var det sista. Så här ser de ut idag:)

Corrinda Simon

Trixie Novalie Lovelia

Patricia Janelle Jamie Syrran

Jack

Här är Jordan med också:) Men Robban hade ingen lust att hänga med oss.

Så tio års Familjen Wetterholm – varsågoda:D Det är inte klokt vad snabbt tiden går. Det är ändå nåt man alltid kan räkna med, att det kommer en ny dag i morgon. En ny chans att göra bra ifrån sig;)

Jag tycker ändå att jag bidragit helt okey med mina nio medborgare. Tänk va, de är mina allihop, det är mäktigt ♥

Nu måste jag käka lite om jag ska orka köra HIT sen, vi hörs senare!