Okategoriserade

Fastedag:)

Måndag har jag bestämt är en utmärkt dag för att fasta, med hela helgens matintag i ryggen kan det inte vara fel. Och det går alldeles utmärkt. Förra veckan hoppade jag över, men det för att jag var i exil under inkubation och dessutom bara åt rostat bröd och tomater:) Varför? Jo för att jag oftast får stopp i mat- och sovklockan sådana gånger, allt sätts på paus.

Men annars har jag fastat varje måndag och torsdag sen vecka två, typ en månad alltså. Om jag mår bra? Ja. Inte varken bättre eller sämre än innan förvisso:)

Men det jag främst märker är att jag blivit mer medveten om hur jag äter, och varför. Innan det här så kunde jag vara svinhungrig en timme efter middag och då käka massa mindre nyttigt. Eller resa mig stup i kvarten när jag satt och pluggade/kollade tv för att jag var lite småsugen. Var det tråkigt plugg var ett litet mellis åtta gånger om dagen helt nödvändigt. Jag var också tvungen att äta om jag var det minsta hungrig innan jag skulle sova, för vakna och vara hungrig….brrr.

Det var också min största fundering, hur jag skulle kunna sova när jag inte ätit på ett dygn? Men, det är absolut inga problem. Hunger går i vågor, om man inte ger efter för den så avtar den och försvinner. Samma sak med sötsug/röksug och allt annat. Jag har vant mig vid att snoka i skåp och lådor och småäta. Det här har varit en ögonöppnare, för även om jag äter bra mat, och även om många av småmålen är bra, kanske en frukt eller ett gäng tomater, eller knäckemacka utan nåt på, så är det ganska onödigt. Man behöver inte äta hela tiden helt enkelt:)

Inte ens varje dag, och ni som hängt här ett tag måste ha hört mig säga det ett antal gånger.

”Måste man äta VARJE dag?” pust suck snark. Ack så rätt jag haft:D

Fasta är som med allt annat, kan man inte hantera det – låt bli!

Kan man inte hantera alkohol-låt bli. Kan man inte hantera kreditkort – låt bli. Det är ens egna ansvar:) Ack så provocerande men till fullo alldeles sant.

Jag har ledsnat väldigt mycket på den här mentaliteten att alla ska anpassa sig efter att någon annan eventuellt kanske kan triggas igång av något. Om man har en människa i sin närhet som är alkoholist så kanske man inte behöver dricka alkohol framför denne, men man kan ju fortfarande dricka och få berätta om sin trevliga utekväll. Har man en shopoholic nära så behöver man inte flasha kreditkorten men man måste kunna få använda dem själv, och prata om fördelarna man får, som att ha totalkoll på sin ekonomi, för man får ju ofta en väldigt specificerad räkning. Och vill man tänka på kalorierna på olika vis, kanske för att gå upp eller ner i vikt/bygga muskler/forma kroppen eller vad man nu har för plan, så måste man få göra det och prata om det. Och fasta om man vill:)

Jag anser att man måste möta sina demoner för att kunna överkomma dem. Man måste lära sig att hantera saker, man kan inte överlåta det ansvaret på ”alla andra” och bli sur för att de vill leva sina liv som de vill.

Därför skriver jag om det, för att jag vill:) Och känner man sig kränkt eller triggad eller något annat så kan man ta det som ett bra tillfälle att öva sig i att stå emot.

Whoopsidaisy:)

.

Idag var det upp och iväg, pappa skulle hämtas för transport till dialysstället där han påbörjar sin träning idag. Novalie gick till bussen strax innan jag skulle åka, och kom sen hem alldeles slokörad, hon missade bussen. Om det är något jag inte begriper med mina barn, så är det att allihopa går till bussen i absolut sista sekunden? Vi bor på tredje hållplatsen från ändstoppet och det tar lite olika tid för bussen att komma, men inte mer än kanske två minuter. När jag ska åka buss så går jag hemifrån så att jag står på hållplatsen det klockslag som bussen avgår två hållplatser längre bort, minst. Jag går ofta tio minuter innan, och det tar fyra att gå, fem om man drar fötterna efter sig.

Men kidsen, de stormar ut genom dörren en minut innan den förväntas vara på vår hållplats…och blir sen sura om de missar. Helt obegripligt! Att missa bussen är ju en av två sämsta starter på dagen, den andra är att försova sig. Hela dagen blir fel.

Nu fick hon hoppa in i bilen så droppade jag av henne efter pappa, det är inte speciellt långt i mellan. Sen ner på stan och parkera för att sen ta en härligt uppfriskande promenad i storm och regn till en guldsmedsbutik. Köpte fyra stycken silverringar, så nu ska jag byta tjejernas örhängen.

Tillbaka till bilen och sen upp till dialysen, där jag satt kvar i bilen och väntade. Mamma hade gått och fikat men när hon kom tillbaka så satt hon en stund med mig innan hon gick upp. När man sitter sådär i bilen, och ingen värme är på…alltså fan vad kallt det blir! Och vad det smyger sig på:) Man sitter där i godan ro, jag satt och läste på mobilen, och plötsligt är man så kall att man är alldeles stelfrusen. Jag skulle kunnat parkera och gått upp, men jag tycker inte om sjukhus så värst:)

Det skulle ta ungefär en timme så jag tänkte att en halvtimme är lugnt, men sen blev det nästan en och halv timmes väntan, så det var väldigt gott med varmt kaffe när jag kom hem.

.

Idag har jag några sjuklingar hemma. Trixie är förkyld med hosta och halsont, och Lovelia är lite osäkert. Hon var på basketmatch igår, men under uppvärmningen så fick hon en sprängande huvudvärk och kunde inte spela mer än en minut innan hon var tvungen att gå av. Givetvis bortamatch i Stockholm. Hon kräktes i bilen på väg hem, men hade tacksamt nog fått en påse. Då släppte huvudvärken, så det är mycket troligt att det är migrän. Hon har det, Janelle har det och jag har det. Kanske att även Jamie  haft nåt slags anfall. Lovelia hade även haft synförändringar precis innan värken satte in, så det var ju migrän. Men man chansar inte, det kan ju även vara något mer, så hon fick gå ner på sitt rum, där hon kräktes en gång till, efter att ha ätit en glass som nån gav henne, oklart vem. Men sen dess är det lugnt, huvudvärken är inte så farlig ”så länge hon inte står upp” så det kanske ändå lutar åt migrän, man kan ju hoppas. Hon har svårt att svälja tabletter, och att tugga i sig saker som smakar konstigt när man mår illa, den är inte så kul. Dessutom finns det inte migräntabletter till barn under arton, går säkert få på recept, men allihopa har klarat sig bra på ipren. Jag har lite olika varianter när jag känner att det är på gång, om jag hinner på direkt med piller så bryter den oftast inte ut. Det kan räcka med ipren/alvedon cocktail i värsta fall, men jag går gärna direkt på nån starkare variant.

Nu sist fick jag tips om två diklofenak och två alvedon, och det funkade finfint:)

Lovelia ligger nu och kollar på film nere och Trixie uppe, och jag sneglar på Hobbit…svårt att låta bli:) Jag har inte sett de filmerna, och Janelle kommer tycka att jag är en helt vanlig korkskalle, men just Sagan om ringen är ingen favorit. Därför har inte heller spinoffer/ förefilmer och efterfilmer och fortsättningar och allt vad det är, lockat mig speciellt. De är ändå bra, och så här med sällskap så kan jag inte låta bli att kika:)

Jag ska snart hämta lite mera kaffe, och sen försöka ge den sista responsen som jag inte hann igår, det tar lite tid. Sen lite städ och tvätt kanske, men även skriva.

Nu har vi bara eget  skrivande och det är så kul!! Inga tråkiga uppgifter, bara roligt:D

Och nu kom Legolas! Han är så rackarns vacker som alv, Orlando Bloom ♥

Jag måste kolla lite… hörs senare!

 

Kommentarer

  1. Linda

    ”Stopp i mat och sovklockan” var bra 😄👍🏻 Du satte ord på det som också händer mig vid dom tillfällena. Har också fobi för skiten 🙁

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Hehe, nu kan ändå jag äta om jag skulle vilja, för några år sen var det totalt omöjligt. Sjukt jobbigt!! All styrka till dig 😘

  2. Jess

    Jag har haft svår anorexi i himla massa år, frisk i 8 år nu. Jag läser din blogg otroligt mycket mindre nu, med allt prat om fasta och träning. Så du behöver inte säga åt mig att sluta läsa 😉 men alltså. Jag hör aldrig prat om alkohol osv överallt på samma sätt som just MAT och kropp och allt kring det.

    Har bett vänner och familj att inte prata om detta med mig i närheten, och påminner om det behövs. Glaset för hur mycket jag ”kan ta” utan att påverkas negativt fylls upp bara av att leva i dagens samhälle och höra allt i periferin.

    Tycker inte det går att jämföra. Men det är ju verkligen skönt att du inte verkar(?) varit så nära anorexi att du märkt detta själv 🙂

    Försöker dock inte skrika allt för högt om att folk måste anpassa sig, mer än nära vänner och familj. Dom vill mig väl och det är liksom ingen biggie för någon när dom vet anledningen. Inbillar mig att dom också tycker det är skönt ibland! Men du säger verkligen samma sak i inlägg efter inlägg, jag är nog inte enda som fattat att du inte bryr dig 😉 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing