Okategoriserade

Och där slog tröttheten till:)

Jösses i min lilla låda vad trött jag blev nu!

Inte så konstigt kanske för för första gången idag så sjönk jag ner i soffan och slappnade av.

Började och fortsatte hela dagen med att glo på datorskärmen:) Det var fyra stycken texter som skulle fixas till och sen skickas in, och jag har gått igenom dem framåt och bakåt säkert tio gånger var, och rätt var det är så hittar man nåt litet tecken som är på fel ställe, eller ett mellanslag för mycket eller nåt helt annat. Obegripligt.

Men nu är de inne, bara att hålla tummarna.

Jag ska fila lite till på en text som ska in i morgon, men jag tror jag har den rätt klar. TROR, för sen blir det alltid massa jobb:)

.

När man slog upp de ljusblå i morse så var det svårt att riktigt förstå vad det var man tittade på. Snö? Nu? Jaja, jag vet att det kan snöa ända in i maj, men det är inte så vanligt ändå. Sommardäck på bilen och sen ska det inte vara snö, så är det bara. Nu var det väl bart på vägarna, men det låg vitt kvar på gräsmattan hela dagen.

Doris vägrade att gå ut:D Hon stack ut nosen och sen sprang hon och lade sig i sin korg.

Det ringde på mobilen och jag såg att det var ett sjukhusnummer så jag svarade, eftersom jag hade en tid inbokad i morgon. Jag har anat att den skulle bokas av, då det är på en mottagning, och var ganska förvånad att det inte skett redan. De bokade om den tidigare, från den 9 april, till den 29 och nu framskjutet på obestämd framtid. Snark. ”Läkaren är inte i tjänst på i alla fall några veckor.” Jag kan inte rå för att tolka det som att han är sjuk. Och håller alla tummar och tår för att han blir frisk, för han är superspecialist inom sitt område, som är kärlkirurgi. Eller plastik? Eller båda:)

Det rör mitt ben, som ju som jag sagt många gånger nu, har en skadad nerv, som i sin tur gjort så hela underbenet är mycket mindre och smalare. Och med smalare så menar jag SMALARE. Och foten har en ytterst dålig funktion, den hänger mest där lite dekorativt;) Men funkar ju att gå på, träna med och allt annat man kan tänkas behöva den till. Efter flera års framochtillbaka med ortoped, neurolog och sist plastikkirurg (snygg jäkla läkare!) där alla säger ”Nä, det här ligger inte inom vad sjukhuset ska fixa” så har det svängt över till att de nog kan tänka sig att testa lite:) Jag kan vara försöksobjekt, det är lugnt. Jag har redan visats upp för alla möjliga läkarkandidater under åren. Ge mig lite payback för sjutton:D Men nu lär det väl rinna ut i sanden igen…för hundrafemtisjunde gången. Så håll lite tummar för det är ni snälla. ♥

(Min skada kommer av en spruta, som gavs av en läkare, och mina färäldrar blev lovade att jag skulle få all hjälp som fanns då och i framtiden, så för mig är det ju solklart att de ska fixa det som går, och anstränga sig till det yttersta. Men det är inte lika solklart för sjukvården.)

.

Så småningom svidade jag om till träningskläder och iväg till ett HIT-pass. Fy fan vad tungt det var idag. Det är ju alltid otroligt jobbigt, men vissa gånger extra tufft. Det kan ju såklart hänga ihop med att jag körde dubbla pass igår;)

Alla var där:D Eller nästan alla, för några träningskompisar saknades, men de flesta var där, lite som en stor Träna med instruktörsgrupp. Jag fuskade ganska mycket, och blev ändå helt slut.

Corrinda kom direkt efter jobbet och Patricia åkte med henne hem sen, så jag och syrran körde egen kuppe. Vi passade på att ringa till mamma, som hade pratat med pappa. Han ligger på sjukhus. Ja, igen, de har lite svårt att hitta vad som felas honom helt klart. Det är ju delvis för att alla professioner enbart ser till sin lilla del, och Hjärtläkarna har bara koll på hjärtat, Njurläkarna bara på njurarna och allt där i mellan hamnar mellan stolarna. Sist hade han ju ett blodvärde på 46, nu kunde han inte gå. Han är trött men mår hyfsat. De pumpar nu i honom….vitaminer. Ja, så kan det ju också vara, vem fan vet? Inte jag, och helt uppenbart inte heller läkarna;)

Det suger ju att inte kunna åka och hälsa på honom, han är ingen telefonpratare direkt, men det är ändå skönt att han är på avdelningen där han låg sist, och där de har koll:)

.

I morgon ska jag kanske träna dubbelt, men jag funderar på att enbart köra på kvällen, det känns en aning slitet i kroppen. Å andra sidan så är det vila på torsdag, Valborg ju.  Som i Uppsala normalt firas i ett antal olika former. Valborg, Kvalborg, Festivalborg, Skvalborg ( i en ordning jag inte kan) och nu har vi en ny – Karantänborg. Den låter sådär i ärlighetens namn. Jag som varje år skiter i allt vad Valborg heter, utom kasen, för att sen känna ett styng av ånger att jag inte gjorde något kul;) jag slipper i år känna så. Se det från den ljusa sidan 🙂

Allt är inställt. ”Kom för fan inte till Uppsala, utbölingar” säger Pelling, kommungubben jag inte tycker om;) men han har ju rätt i sak. Men är dum på andra sätt, som att hålla på och driva igenom massa byggen.

Jag ska barnvakta mitt barnbarn, och det ser jag fram emot så mycket. Han stannar kvar till på fredag ♥

Barnen vill grilla, så jag kanske, beroende på vädret, gör dem till viljes. Annars så blir det bara mys inne. Men ingen kase, så jag får väl slå på en såndär öppen eld på Youtube, tända ett ljus som sprakar och sätta det riktigt nära ansiktet och blunda så kanske det blir nästan;)

Haha.

Nä, men hörrni, nu ska jag fortsätta med mitt, vi hörs i morgon!

Natti natti 🙂

Kommentarer

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing