Innehåller reklam och annonslänk för Nextory

God kväll:)

Idag bestämde jag mig för att bara lata mig. Så det gjorde jag:) Jag blev inte riktigt färdig, så jag ska fortsätta i morgon 😉

Haha. Nä, men jag har inte gjort så många knop idag. Jag har läst, det hör till pluggandet det med, men känns inte så. Sen har jag varit Robbans frågeplank, han håller på att städa sitt rum. Det är inget man gör i en handvändning, speciellt inte när man som han, inte gjort det ordentligt på väldigt länge. Idag åkte hans byrå ut. Den är jättegammal och har tjänat väl, men nu är den limmad och spikad för sista gången. I stället så skruvade han ihop två hyllor från Ikea, som varit Patricias. Jag har inte fått komma in och se hur det ser ut, så jag antar att han inte är klar:)

Vet ni då?

I morgon, fjortonde maj, så fyller mina tvillingar 20 år!

Det är inte klokt. En mycket märklig sak i det hela är också att när jag själv var tjugo så kunde jag allt, ägde världen liksom, men mina är ju små bebisar fortfarande? I mina ögon;)

Så små har de aldrig varit, de vägde strax över och strax under tre kilo när de föddes, så inga pyttebebisar där inte. Ja det var tungt, men inte värre än nån annan graviditet.

På väg hem från BB:)

Corrinda ↑ skrek alltid, och Robban → sov aldrig mer än tio minuter, sen var han bara vaken och kikade runt. Jo ganska små var de nog:D

I år blir det ju inget släktfirande av något slag, vilket känns konstigt men på ett annat vis ganska skönt. Jag har lite för mycket just nu, och att inte behöva tänka så mycket på varken kalas eller konfirmationen i helgen är lite skönt. Men ännu mer tråkigt.

För två år sen firade vi med släkt och majbarn nummer tre, Novalie. Det var 2018 så vädret var ju on fleek, och presenten med…. En resa till Disneyland Paris.

I år är det ju inte ens tänkbart med en dagstripp till Säffle;) Fy faaan vad jag hade velat åka iväg igen! Med de här, med några andra av ungarna, med bara syrran, ensam, med vem som helst! Men nope, i stället är det ruttna hemma som gäller. Normalt det jag gillar bäst, men man blir ju motvalls.

I normala fall brukar vi också ha ställt upp husvagnen så här dags, men den står kvar i sin lada. Den ska besiktas för i höstas när vi var där så upptäckte vi ( ja eller de då)att ena däcket var helt kaputt. Alltså hela corden var uppsliten, vet inte hur det gått till för däcket var relativt nytt och det är på den sidan som sitter in i förtältet helt skyddad från väder och vind. Så onödigt! Nu kommer de ju med all säkerhet hitta nåt mer att slå ner på. Sen måste vi fixa elen och fan… vi måste hämta vagnen helt enkelt!

Man önskar att man kunde knäppa med fingrarna och så —- vips!

Ingen som har en husvagn som står och bara står, med fungerande el och hela däck? Jag kan vara spekulant:)

.

Jag masade mig upp och iväg när Jamie skulle på fotbollsträning. Jag var tvungen att handla, så det passade ju fint. Släppte av honom och drog vidare, shoppade och hämtade upp honom sen igen. Bra parkerat va? Mitt i en fet vattenpöl;)

Jag har syrrans bil, för hon har pappas som jag annars har just nu, och inget är som det ska:) Man vet aldrig vilken bil som står till ens förfogande. Men bara man har nån så:)

Vi hann bara hem och packa ur varorna, steka korv med bröd snabbt som blixten, och trycka in två korvar på stående fot, så fick jag dra iväg igen. Denna gång för att hämta Trixie.

Hon konfirmerar sig på söndag. Utan publikum. Via länk. Men med kåpa som ska tvättas och presenter som ska fixas:) Inte ens i vanliga kyrkan här, utan en bit ifrån.

Funbo kyrka. Jag har aldrig varit inne i den så det såg jag fram emot. Tji fick jag. Länk it is.

Mera vänta. De var inte riktigt klara så jag hann läsa nåt kapitel under tiden:)

Älska Nextory  Det kan vara några av mina mest välinvesterade slantar varje månad, för jag läser hela tiden. Jag inser ibland när jag är med kursare på olika sätt, att jag ligger hopplöst efter i litteratur. Medan de läst allt möjligt så har jag inte läst ett skit. Mer än ungdomslitteratur:) Och nu Jack Reacher i mängd. Men palla Nobelpristagare osv.  Nope inte min grej. Men i alla fall, OM jag får för mig det så har jag så mycket framför mig:)

Jag har ju under mina kurser läst massa sak jag aldrig tänkt, Madame Bovary, T.S Elliott, I väntan på Godot, Hamlet, Medea, feministiskt skräp;) och diverse märkliga dikter.  Ja, feministiskt skräp. Jag vet att några kommer sätta kaffet i vrångstrupen, men lugn. Jag har bara väldigt svårt för det. Inte feminism i sig, men tja… Sättet det ska framföras på kanske;) I den litteratur vi läst då.

Men Nextory är räddaren i nöden, jag läser både kurslitteratur och skönlitteratur. Och jag använder det ofta till att kolla upp hur man egentligen ska göra med indrag och jox.

.

Till sist. Idag behövde jag låsa upp vårt kassaskåp. För många år sen så stoppade jag in ungarnas guldsmycken där, och nu vill jag se om det fanns en specifik sak. Jag hämtade nyckeln, som jag har på ett hemligt ställe. Det finns två, jag har koll på båda. Gick ner till kassaskåpet, fram till ett ”skåp” vi har där, och där jag har förvarat koden. Inte synlig utan instoppat på sidan. In med handen, sen hela armen, sen famlade jag runt överallt i skåpet, lyste med ficklampa, kollade överallt, kollade igen, och en gång till. Tji kod. The code is gone. Borta. Men vafan?

Jag fattar ingenting. Gick upp och kikade i mitt kassaskrin, om jag kanske möjligen lagt pappret med koden där. Nix. Det är säkert fem kanske till och med sex år sen jag öppnade det, och jag kan inte för mitt liv minnas att jag skulle ha flyttat på det där pappret. Det låg så himla bra där det var så det är helt obegripligt.

Jaha. Vad gör man nu då? Äsch man har väl sett Jönssonligan! Och diverse Oceans eleven.. Jag satte  mig där på golvet och vred låset fram och tillbaka, sakta sakta och lyssnade efter klick. Det både hörde och kändes, och jag kände mig oövervinnelig.

Tills jag insåg att det klickade på samma jävla siffra hela tiden. Jag har ett hum om siffrorna, men det räcker ju inte. Jag vet bestämt att det är fyra snurr. Tror jag;). Men jag vet också att det var kinkigt, stannade man inte exakt så var det kört. Och jag kommer ju inte ihåg siffrorna eller ordningen. Till sist bad jag Trixie messa den andra föräldern som ju ska ha ett sifferminne utan dess like. Han borde komma ihåg dem, det är liksom det han gör bäst. Han svarade Goddag yxskaft. Samma kod som de har på allt möjligt, tankkort och säkert sitt egna kassakåp, men definitivt inte på vårt. Fy fan vilken besvikelse. Inte ens det liksom.

Så, då återstår att ringa hit nån som får borra upp skiten, och det lär kosta mer än det som finns i det. Eller vänta och hoppas att kod-fan kommer fram. Eller följa Robbans råd, klättra upp på taket med det under armen och skicka det i backen;) Det väger ju bara trettio kilo eller nåt så det är ju enkelt gjort. Att det inte lär gå sönder utan enbart studsa in i fönstren nere så de går i kras är ju bara att förutse.

Helvete.

Det kommer från typ Jula eller nåt, om ni har nån kod därifrån får ni gärna hojta, det kanske är samma på alla:)

Nu ska jag gå och sova, och hoppas att jag drömmer fram koden. Det har aldrig någonsin hänt så det är faktiskt dags nu. Så det så:)

Natti natti 🙂