God natt:) Fast kanske God morgon för er?

Jag vet att jag är en anings mer frånvarande än vad jag själv vill för tillfället. Det beror på, som ni vet, mina slutinlämningar. Sista deadline är den 7/6, och sen blir det sommarkurs!

Haha:)  Men bara en, och är det för jobbigt så hoppar jag av, jag behöver vila hjärnan.

Men strunt i det nu.

I går tog jag det easy på morgonen, eller okey då, förmiddagen:) Jag grejade på med lite småsaker, tvättade, torkade och sorterade mina strumpor. Haha, det är de enda strumpor jag ids bry mig om nu för tiden. I 25 jäkla år har jag försökt få ungarna att ha nån slags ordning på sina egna strumpor, men de skiter ju i om de ens har likadana. Så varför ska jag bry mig? Det finns betydlig värre saker att oroa sig över, än att nån ska ta illa upp över att mina barn har omaka sockor:)

Sen åkte jag och hämtade upp syrran för fredagsträning med gänget. I går en liten skara, vi var fem totalt, och körde för ovanlighetens skull i gymmet. Körde fem repetitioner på varje vikt, ökade tills man inte orkade längre, då backade man. Fem reps på alla vikter. Inte det minsta jobbigt;)

Benpressen gick finemang. Jag var fräsch i benen, och det gick utmärkt att köra på alla vikter hela vägen upp till max, som är 150 kilo. Fem reps där var förvisso tungt, men det gick. Så skulle jag backa, och hann bara sänka ett steg, till 140 då small det till så hela gymmet stannade upp.

Vajern gick av. Tur att vikterna åker i väg från en och inte emot. Hade blivit svettigt att fånga så många kilon:) I gymmet befann sig ett helt gäng biffiga killar, och jag är helt övertygad om att jag imponerade stort på dem, hehe.

Hur är det ens möjligt?

Jag fattade inte vad som hände, fötterna liksom bara försvann, och jag såg nog väldigt snopen ut. Och sen fick jag ju lomma ut i repan och tala om att jag sabbat en maskin.

”Du var för stark” sa han, och jag inser ju att det helt klart är så:)

Vi gick in i en av salarna och puffade lådor i stället, och jag orkade inte ens rubba  den när vi slängde på två 40 kilos kettlebell och en gubbe, plus en tiokilosvikt. Helt omöjligt, så jag var ju trött ändå.

Hem och släppa av syrran på vägen, jag hjälpte henne flytta ut tunga lådor och bord från hennes altan först, hon ska olja den. Sen handlade jag ju för sjutton så jag åkte inte alls hem, utan till Citygross. Men sen hem, och käkade för jag var svinhungrig, och sen jäste jag i solen. Gäller att passa på, det är en devis jag lever efter:)

Även ”Skjut upp det som går till en annan gång” är bra. Tills det inte är bra längre;)

Sen var det dags att laga mat och äta, och efter det en långpromenad med Doris. Hennes anti-dragsele funkar fortfarande, det är en ren fröjd att gå med henne. Men när det plötsligt klev upp ett stort ståtligt rådjur på gångbanan femton meter framför oss, då jäklar sket hon i att det blev obekvämt att dra. Hon hoppade och for upp och ner i diket för att försöka hitta vittringen men elaka matte hindrade ju det roliga.

Vi gick en väg vi inte gått tidigare, skulle bara kolla vart den där grusvägen ledde och hamnade generalfel. Vägen blev två hjulspår som blev två igenväxta spår som blev en igenvuxen stig som så småningom ledde ut på en riktig stig, och vi var tillbaka ungefär där vi började.

Ja, det blir ju inte direkt kolsvart så här års och det är heller inte okänd terräng, vi vet var vi ska sikta för att komma rätt:) Det är våra hoods sen barnsben.

Efter två timmars promenad så blev det några timmars skrivande, och sen läsa lite också.

.

I morse skulle Jamie iväg till fotbollsplanerna och spela matcher, men de vill ju inte ha några föräldrar där…sicken ”otur”, så han fick kvista iväg själv. Han hade stått i mål och släppt in nåt, och sen varit utspelare och satt nåt mål så det går ju på ett ut. Han kom hem innan jag ens hunnit sakna honom.

Jag låg kvar, eller gick tillbaka, och låg och läste och slösurfade. Älskar att bara ligga kvar och jäsa, kolla massa onödigt och vakna till.

Upp, och käka frukost, och sen behövde Lovelia skjuts. Hon skulle till en kompis som bor i Sunnersta. Vet man hur Uppsala ser ut så vet man att det egentligen är rätt nära, men att åka buss tar halva dagen. På vardagar går det en linje mellan våra områden men ingen på helgen, i alla fall inte då.

När jag kom hem så satt Corrinda och solade. Hon frågade om jag skulle hänga med henne. Hon skulle först ta bort några leverfläckar, och sen käka glass. Jag skulle träna, och trodde inte att jag skulle hinna, men vid närmare eftertanke så hade jag god marginal, så glassen vann.

Den var inte värd varken sitt pris eller sina kalorier, men satt fint som pre-workout.

För tillfället är det helt jäkla omöjligt att köra i city, de bygger och det är avstängt både här och var. Så irriterande att man storkar, och det är tur att jag sällan kör där. Vet man om det kan man ju oftast välja andra vägar, men när man bara hamnar där är det öken.

Inte hade jag lust att betala parkeringen heller… 20 spänn för 20 minuter…icke. Jag hade parkerat precis vid glasskiosken så det gick ju perfekt att ha ett öga på bilen medan vi handlade och sen satt vi på huven och käkade. Det är äckliga Qpark som äger parkeringen och jag ogillar dem, och krånglar mig gärna ur att betala. Till kommunen  däremot känns det ok.

Corrinda är som vanligt ett under av fotogeniq 😉

Jag är ju som vanligt skitsnygg…not, fan det är typ tusen år sen jag ens kammade håret för att gå ut…och hade på mig nåt snyggt. Det är mest träningskläder och fultofs.

Att jag sen ser ut som en jäkla smurf bredvid henne, tre äpplen hög… det kan vi ju ta en annan gång. Ingen av döttrarna har fått tillåtelse att växa om mig. Janelle, Patricia och Trixie lydde…

Resterande tre gav fan i det, och även om jag fortfarande är längre än både Novalie och Lovelia så är det bara om jag sträcker på mig:D

.

Åkte hem med henne, och susade iväg till Friskis. Möttes av David som fått höra om min benpress-bravad, och tyckte att det liksom var upp till bevis idag. Klarade man av att ta sönder maskinen så klarade man nog fan av att köra tungt i allmänhet:D Inte ens han hade lyckats med det, så jag antar att det betyder att jag är lite starkare än vad han är;)

(att gubbarna på gymmet sen sa att det minsann händer titt som tätt att den där vajern går av, det tänker jag inte ens låtsas om…)

HIT- högintensivt. The number of the beast. Tolv minuters intervaller där vi varvar tre övningar, sex repetitioner. Började med att skjuta lådor, och tjejen jag delade med började. Vi hade 60 kilo på, och hon kom tillbaka och sa att det var TUNGT. Jag, som ju haft sönder benpressen igår;) nickade och kunde ju inte vika ner mig. Oh my god det var extra tungt idag! Jag tänkte att hon nog inte ville köra med 60 hela tolv minuter, men jodå:D Så det var enbart hennes förtjänst att jag inte plockade av vikter, hade jag kört med syrran eller nån av tjejerna hade jag lugnt kastat av hälften. Ibland är det bra med annat sällskap:) Man kan inte vara den som ger upp. Fy fan vad jag slet:)

Att det sen är varmt inne nu gör så svetten lackar. Det verkligen rinner, man känner hur svettdropparna går ihop i rännilar längs ryggraden och sen rinner hela vägen ner i brallorna. Bakom öronen, framför öronen, bak i nacken, ner i ögonen. När man sen sätter sig är det stora blöta fläckar. Så trevligt så.

Och jo, vi torkar och desinfekterar alla redskap:D

Nedvarvningen efter detta härliga pass består av en final, och från att ha gjort tusen burpees så är det nu springa tusen varv och öka i intervaller. Till sist är det helt omöjligt att öka:) Man vill och man försöker och benen är bara stumma, som att springa i sirap.

Oftast till låten Die motherfucker die. Det är precis vad man tänker:D

.

Så småningom lyckas man på nåt vis samla ihop sig och ta sig ut till bilen, och vidare hem. Hamnade återigen i solstolen, käkade och drack kaffe. Tittade på gräsmattan, och bestämde att den är ett fantastiskt matförråd åt humlorna och bina. Jag klippte ju för nån vecka sen och nu är det knähöga maskrosor. Humlevännen låter dem såklart står kvar…

Jag läste ut min bok i stället, och sen fick jag nåt ryck och planterade tomatskivor. Jag har sett så många som gör det, bara skivar tomater och lägger på jorden. Inne förvisso för att förgro men sånt skiter jag i. Antingen blir det tomater eller så blir det inga. Hålla på och tramsa;)

Jag öste bara ner jord i tre skabbiga kärl, en plåthink med hål i botten, en planteringskruka och en plastkittel. Blir det nåt så blir det.

.

Av obegriplig anledning hade jag en massa energi, och röjde sen köket, lagade mat och grejade på överallt. Käkade och gick sen ner i duschen.

Sen har jag suttit med uppsatserna.  Skickade in en häromdagen, och en alldeles nyss. Nu är det en kvar, C-uppsatsen, som ju känns viktigast. Sen är det läsrapport och diskussion om kurlslitteraturböcker som ska göras men sen är det klart. Förutsatt att examinatorn inte har nåt att invända. Håll alla tummarna:)

.

I morgon är det Mors dag!

Vi ska fira här hemma, med att hämta mamma, sätta oss på långt avstånd och fika.

Utomhus då såklart. Jag har en jättestor trädgård:)

Det är skitviktigt att vi håller i nu, Corona vilar sig bara lite, och slackar vi så kommer det straffa sig. Jag blev en aningens mörkrädd idag när jag var nere på stan, svinmycket folk överallt. Samma på Citygross, även om folk är duktiga på att hålla avstånd där. På caféer och uteserveringar känns det trångt. Om vi nu har satt hela Sverige i skiten, folk har förlorat sina jobb och vi har en inte så härlig depression att se fram emot, så måste det ”vara värt det”.

Vi kan inte låta det ha varit förgäves.

Så, håll avstånd, tvätta händerna, minimera kontakterna och sköt er för bövelen.

.

Och med de orden säger jag godnatt!

Och fortsätter med min C-uppsats:) Natti natti ♥