Okategoriserade

Retro husvagnen på plats :)

God kväll!

Jag ska alldeles strax berätta för er hur trött jag är. Ni kan få gissa:) Svintrött, halvtrött eller lite småseg?

Men först. I några veckor nu, kanske månader till och med, så har min gamla trotjänare till brödrost börjat strejka. Jag köpte den på Biltema för att jag tyckte det var så jäkla snygg. Och den har varit riktigt bra i många år nu.

Ena nedputtningsgrejen funkar inte utan brödet fastnar inte i läge ”Rosta tack”. Det är dåligt när det handlar om brödrostar:) Så jag har börjat inse att jag måste köpa en ny. Bah. Jag vill ha med fyra skivor, för det rostas hela tiden. Och det finns inga fina, om man inte ska lägga tusenlappar, och kom igen?

Den rostar bröd, det räcker med den billigaste:) Även om både en och två försäljare genom tiderna försökt slå i mig annat. Jag har bott på hotell, och ätit bröd rostat i de mest fancypany apparaterna och helt ärligt nu så är det samma sak.

Men faktum kvarstår, jag behövde köpa en ny.

I går gick jag ner i matkällaren för att plocka ihop lite torrvaror till husvagnen. KIkade upp på översta hyllan, såg en gammal högtalare och funderade på om man kunde ladda sin iphone4 i den, kom på att det inte var den högtalaren, och kikade ner. För att sen titta upp igen. Vänta lite nu …?

Där på översta hyllan stod en sprillans ny brödrost som jag fått i en goodiebag för flera år sen 🙂 Dock med bara två skivor, men det fick duga:) Snygg den här med ju! Med dammlock:)

Så nu slipper jag fundera på det för tillfället. Jag tog med Doris på en sen kvällspromenad, och konstaterade att det var inga mygg ute. Sekunden senare kittlade det till på benet och jag tittade ner på en tio-ish mygg som satt runt knät. Jag viftade bort dem men kom på att det var kul med bildbevis …:) Men bara några stycken vägrade pysa.

Annons

Ja, jag har opererat knät, har ett likadant ärr på insidan. Jag har haft märlor som suttit över tillväxtzonen i knät för att det här benet ska växa lite långsammare än det andra. Jag har ju tjatat om mina fötter och ben så ni är väl less, men det är alltid nån som frågar:) Höger ben är förutom den nervskadan som sabbat, även kortare. Det har skiljt ett par centimeter, osäker på exakt hur många, men kanske tre, tre och en halv? Det är ju dåligt med längdskillnader för det påverkar resten av kroppen, som höfter och rygg osv. Därför valde man att förkorta det friska benet. Man hade kunnat göra en benförlängning på det andra, och efter att ha jobbat med just det i några år, så är jag rätt nöjd med valet som gjordes på mig. Jag är dock några centimeter kortare än jag skulle varit. Syrran är 175 och en skarp gissning är att jag skulle landat nånstans där omkring, men jag är 169 (och en halv) lagom långa centimeter:)

Märlorna pep i säkerhetskontrollen på flygplatsen då, och nu hade jag väl aldrig kommit varken in eller ut ur USA, med deras enorma säkerhet:) De plockade ut märlorna när jag vuxit klart, och det hade jag gjort när jag var 18 år. Satte in dem när jag var 12. Nu har jag en skillnad på 1-1,5 centimeter som anses normalt.

Jaja. Jag har fler ärr, och det tråkiga är att alla är breda och fula. Det spricker när stygnen tas bort, och det har aldrig lyssnats på det (heller) utan stygnen ska bort efter det antal dagar som alla andras stygn kan tas. Jag behöver helt uppenbart några dagar till:) Mitt längsta och fulaste går längs med hela baksida lår. Jag ser det aldrig själv, och glömmer att det finns, men alla andra ser det ofta 😉

Ok, det var en lång parantes!

Gick i säng och kunde sen inte sova. Inte för att det kliades men för att …? Ja inte vet jag. Kunde bara inte sova. Suck.

Kanske för att klockan skulle ringa strax efter åtta:)

Upp och på med kläder, käka frukost och ta en snabb blick i spegeln… och ja… Det är nog inte så jävla konstigt att man är singel;)

Men en glad singel:D

Notera och kom ihåg den här klädseln till senare – kraftiga jobbarbrallor, tunt linne.

Syrran kom, vi förberedde vagnen och åkte och hämtade mamma och pappa. Och pappas dialysmojänger. Ja, idag har det varit lite si och så med den sociala distanseringen mellan oss. Men alla är friska. Och distanseringen till alla andra människor sköttes, av mamma och pappa speciellt:)

Hem igen för att koppla på vagnen. Anledningen till det är att det är för jäkla tajt att snurra runt med vagn hemma hos dem och att vi kanske är kassa på att köra med husvagn på tajta ställen:) Rakt fram går problemfritt, och det får räcka.

Så, vi var på väg! Ganska så jäkla sent på säsongen men så är det. Bättre sent än aldrig.

Vi körde via Avesta upp till Norberg. Jag är usel på geografi och har fått lära mig att det knappast är ”Upp” men det skiter jag i. Det känns som upp när man åker dit:)

Sveriges längsta väg alla kategorier måste vara alla vägar till Sala. Det tar en hel evighet att köra dit, oavsett från var och när. Det är ungefär fem mil, men det känns som femtio. Avskyr den vägen, men det finns ingen annan.

Kom fram efter två timmar drygt och pappa och syrran som körde, bytte plats. Pappa är backnings-kung:)

Jag gick in i repan för att checka in och välkomnades med stora famnen:) Aldrig känt mig så välkommen, men det var väldigt trevligt. Jag är lite kass på att känna igen ansikten, och ännu sämre på namn, men får göra ett nytt försök i år:)

De frågade om jag hade ny vagn;) Men det är ju samma, bara i en ny glänsande skrud.

Pappa körde in och backade den nästan på plats. Han har inte kört bil på evigheter, det har inte varit aktuellt i och med att han mått som ett spöke, men det märktes inte. Gick så bra så:) Sen kopplade vi loss och knuffade den sista biten.

Vi placerade honom i skuggan bakom vagnen och han och mamma gjorde dialysen. Det funkade ju superbra. Han har hemdialys som ska ske ungefär var fjärde timme, och hittills har han bara varit hemma eller på sjukhuset. Men nu har de testat att göra det på fältet (två gånger )och det gick problemfritt:)

Syrran och jag yrade omkring en stund, smorde skenan där tältet ska in på vagnen, och sen hällde jag olja på en bit tyg och smorde själva gummilisten på tältet. Sen gick det som smort:) Aldrig fått in det så snabbt och enkelt. Vi har gjort ren skenan och bänt lite där den tryckts ihop. Kan vara så att den inte är helt tät nu, men hoppas.

Så hällde vi ut plockepinnet… det här är inte kul. Vi har märkningar, men sen har vi gjort om dem.

Det ”värsta” är att det mest troligt är sista säsongen för tältet, det sjunger på sista raderna i sista versen nu. Så vi har också mätt A-måttet för att kunna leta nytt.

Jaha, här kom den bilden där långa syrran smörjer skenan:)

Annons

Den kortare, dvs jag, når inte upp utan får stå på trappstegen 🙂

När jag klev in i vagnen för att hämta nåt så såg jag att det ju möglat på en av väggarna. Men vafan? Jag har ju kikat in tidigare men inte klivit in för jag har inte haft stödbenen nere, och då kan man inte gå bakåt i den. Jaha. Men så jäkla kul då. Torka bort, och det kommer ju torka ut så det är ingen fara. Det hällregnade ju som värsta monsunregnet i ett dygn, och fönstren på den sidan läcker. Det spelar ingen roll när tältet är på, men nu var det ju hemma.

Jag får spraya på det där medlet som jag glömt vad det heter men som kapslar in ev mögelsporer och förhindrar vidare angrepp, och sen måla. Ev byta ut innerväggen. Men det blir i höst. Idag nöjde vi oss med att torka.

Sen hämtade vi våra saker i Kultrycket. Huset/förrådet där man får vinterförvara sina saker. Vi staplade ihop allt vårt bohag på några få kvadratmeter förra året, och det stod så fint kvar där, med spännband och tetrisvarning:)

Syrran åkte på kärran. Jag brukar ju stå upp och låtsas att jag surfar, man måste ju öva sig;)

Vi har svettats en del idag kan man säga. Inte ens under HIT-passet igår rann det lika mycket. I förtältet blir det lätt åttahundra grader och det står still. Att ligga och krypa runt på golvet och fästa alla spännen med tältpinnar och trallskruv är ingen lek. Jag lyfte på tröjan och det såg ut som om jag precis klivit ur duschen. Svetten forsade ner. Jag besparar er dock en bild på min svettiga mage:)

Det rann nedför ryggen och ner i brallorna, allt var sjöblött. Mitt bälte jag hade, utanpå byxorna såklart, det var blött. BH:n var genomsur. Byxorna var blöta och fastnade på låren när man försökte böja sig ner. Jag tänkte på Paolos ”Svett är bara fett som gråter”;) och Davids ”Äh, extra kalorier” när jag suckade över värmen igår på gymmet, och hoppas att det brändes bort en del fett. Som jockeys eller boxare när de ska ner i matchvikt, de sitter i bastun fullt påklädda;)

Hällde i oss ett antal flaskor med vatten och det kändes ändå bra. Svettigt och lökigt men inte dåligt. Syrran chockade mig med att INTE ha med sig badkläder? Hon har alltid det. Det är jag som brukar glömma eller strunta i det, men idag så tyckte hon tydligen att vi inte skulle bada.

Men det löste vi genom att dra av alla kläder och hoppa i med underkläderna på. Sen bytte jag till min torra bikini och hon fick ta mina extra rena underkläder. Jag hade även stoppat ner ett extra linne och en kjol som jag drog på men hon fick bara med sig en extra … kofta? Ja varför inte? Lovar de 30+ grader så är ju det viktigt;)

Jag kände mig hyfsat fräsch sen men hon fick ju vackert krypa i sina sunkiga shorts och linne. Det var VARMT i vattnet, i alla fall på ytan, lite kallare om fötterna. Termometern på bryggan visade stadiga 24 grader:)

Nu längtar jag bara efter att få åka hit.

Men vi ska på en härlig grillfest på fredag med Friskis-folk, så vi får avvakta till i helgen. Inte det minsta synd om oss för det:)

Veckan som är nu ska ju vara fantastisk och sen blir det lite sämre väder, eller i alla fall svalare. Men det blir bra ändå. Vi har en del att pyssla med.

Vi har fått nya grannar på baksidan berättade de i repan, det ska bli spännande.

Tror de sa att det var fjorton nya säsongare i år, så det kan ju bota Klubben för inbördes beundran lite kanske…:)

Vi fick ordning på det mesta, och det är nu bara att hålla tummarna för att allt håller.

Framåt kvällen packade vi in oss i bilen, och åkte hemåt. Svinhungriga! Vi hade ju käkat frukost bara, sen fikat med en bulle och Bragokex, samtidigt som man svettas som en gris. Mamma och pappa har längtat efter MacDonalds:) så det fick bli så. Med andra ord hela vägen hem i Uppsala, för det finns inga där vi åker.

Mamma och pappa fick sitta ute medan vi gick in och beställde, och sen var vi ganska ensamma om att sitta där, och när det kom folk så var vi klara och åkte hem:) Hemma runt 21.30. Tolv timmar efter att vi åkte i morse ganska precis

En jättelång dag är slut! Och vi har haft så trevligt. Det är kul att hänga med mamma och pappa, och det är kul att de ville följa med:) Det behöver de, det är ju en anings enformigt att sitta inne och glo i månader. Frisk luft och sol gör alltid gott:)

Det går bra att följa restriktionerna även på campingen, det sitter lappar om att man bara får vara två i taget i servicehusen. Jag antar att det inte räknas familjen, för vi kommer ju sova på några få kvadrat;)

Ja. Så var det med det:)

Nu ska jag krypa ner i sängen, det lär gå fint att sova i natt hoppas jag.

I morgon ska vi åka och bada, tror alla ska med, även Janelle och Jack 🙂

Sov så gott nu:)

Natti natti

Kommentarer

  1. Marianne

    Du är bara bäst . Man ser bilder i huvudet för du skriver så ” målande.” Önskar er en trevlig sommar .💝

  2. Camilla

    Blir alltid lika glad när du har lagt ut ett nytt inlägg för du skriver alltid så mycket och lägger ut härliga bilder.
    Din blogg är den allra bästa som finns 🙂 jag blir alltid på gott humör när jag läser den.
    Ha en underbar dag Carola och njut av sol och bad 🙂
    Kram <3

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Sånt fint beröm! Att du blir på bra humör 🤗🙏🏻 Tack !! Det betyder mkt för mig att få höra 🙂

      1. Camilla

        Varsågod 🙂 det är viktigt att ge beröm tycker jag och din blogg är bara så jättebra. Ser fram emot varje inlägg från dig 🙂
        Kram <3

  3. Eva

    Du skriver så bra Carola. När du skrev om när ni badade och att fötterna fick känna det kalla vattnet så såg jag såna tecknade fiskar framför mig som simmade runt dina ben 😅. Jag menar att det blir en målande berättelse när du skriver. Mycket goa skratt blir det ☺️.
    Skönt för dina föräldrar att få komma ut lite, det gör bara gott 🥰.
    Ha en skön dag vid sjön.

  4. Jessie

    Du har ett sätt att skriva som gör att jag ofta brister ut i ett spontant skratt, nu var det kommentaren gällande din systers kofta som fick mig att skratta rätt ut.

    Så tack Carola för att du delar med dig av ditt liv på ett lättsamt och humoristiskt sätt. 😊

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Åh tack! Vad glad jag blir över att du skrattar ( på rätt ställe😂)
      Man behöver lite skratt sådär oväntat🤗 Självklart blir jag glad över att mina skämtsamma formuleringar uppfattas också 🙂
      Tack !

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing