Ja vad var det där läskiga nu då?

Ni som följer mig på instagram vet redan, ni som inte följer mig… how come? 😂🤗

Carolawetterholm ⬅️ varsågoda 🙂

Jo så här var det🤗

Jimpa messade förra veckan och frågade om jag vågade flyga propellerplan över Uppsala. Jag svarade ”JA.”

Bra”, sa han, ”då gör vi det nästa vecka.” ”Okey”, sa jag:)

Och idag var det ”nästa vecka”:)

Vi åkte ut till Sundbrons flygfält i Uppsala. Jimpa som har kompisar överallt har såklart en polare som flyger:)

Det här är en Piper. Jag lyssnade mycket noga på allt som piloten Anders berättade men glömde tydligen hålla för andra örat. Det gick in genom ena örat och ut genom det andra. Jag skyller på att jag var lite nervös:)

Men det är ett flygplan. Och i det skulle det flygas. Högt upp:)

Jag erkänner villigt att det var skräckblandad förtjusning att spatsera ut till planet. Makalöst spännande ju:)

Jag är inte rädd för att flyga. Jag tycker det är lite jobbigt och obehaglig med starten för jag får lock för öronen, och långflygningar är rätt trista. Och let’s Face it, hade det varit meningen att människor skulle flyga så hade vi fått vingar 🙂 Nu undrar jag var mina är? 😊

Men att flyga kommersiella stora flygmaskiner där man kan vandra runt och att flyga litet plan är två helt olika saker:)

Bara för att jag inte är rädd för att åka i stora plan så innebär ju inte det per automatik att det är samma sak i ett litet. Rädd var jag inte, men nervös:)

Vi klättrade in. Det gör man genom att gå bakom vingen på passagerarsidan och där hittar man en stegpinne och ett handtag. Bara att kliva upp på vingen och sen glida ner i sätet.

Jag fick sitta i fram och Anders meddelade att då fick man också styra planet. Whihoo! Det blir kul:) Vi kanske störtar men det kostar att ligga på topp;)

Det är massor av mätare och manicker att hålla reda på. Och checklistorna ska prickas av. Sånt gillar jag, ordning och reda.

Hörlurar på, och stänga dörren.

Solen strålade fast klockan var runt sex på kvällen.

Jag hade egna styrspakar på min sida:)

Bra där, ifall man måste ta över kontrollen från Anders om han svimmar eller blir akut matförgiftat som på film, så kan man bara sitta kvar, och behöver inte försöka byta platser;)

Vilket kanske är fullt görbart om man är vig och inte smidig som ett kassaskåp som en annan🙈men jag anar att planet har dubbelkommando och att man kan övningsköra med det. Eller flyga, förlåt.

Jimpa var inte det minsta nervös men det var jag, det är ändå rätt sunt tycker jag, när man ska göra nåt man inte vet något om:)

Just den här veckan så har flygvapnet övningar med Jas-plan som startar och landar på Ärna. Vår fd. flygflottilj, som inte riktigt är i sin forna glans. Men det innebar att man måste ha lite extra tillstånd från nån där. Alltså jag vet inte, för jag glömde ju hålla för örat🙈😂men det finns ju luftrum som inte är tillåtna att flyga i. Ibland inte alls, och ibland med tillstånd. Vi fick tillåtelse att flyga:)

Och rullade ut på startbanan. En gräsbana, bara det är ju annorlunda.

Jag förväntade mig samma enorma kraft som i stora plan när de lyfter, men här lättade vi bara och det kändes inte det minsta obehagligt. Tvärtom. Så mjukt och fint. Om jag minns rätt så var 400 meter något av en maxhöjd så högre än så flög vi inte. Hur högt vet jag inte.

Ungefär såhär:

Det var så häftigt! Jag insåg efter en stund att det blev ännu bättre om man andades också 😂

Vi flög in över Uppsala, och det är ju helt makalöst att få se staden man alltid bott i, som jag kan på mina fem fingrar, uppifrån. Jag kände inte igen mig nånstans:) De har byggt massor sista åren. Så fort planet svängde så tappade jag all orientering🙈😂Jimpa med så jag var inte ensam.

Åkte över Studenternas och Akademiska. Pappa ligger där (ja, IGEN) så jag vinkade lite. Tänkte en sekund att han säkert skulle älska att flyga så här men så kom jag på att han är höjdrädd😂 Men han kommer tycka det är ascoolt att jag gjort det 🙂

Uppsala Domkyrka, 118 meter hög:)

Gustavianum med sin gröna kupol, och längst ner i bilden delar av… öhhh.. universitetsaulan? Eller vad det nu kan heta.

Sen flög vi hem till mig:)

Såklart skakade jag så bilden är suddig 🙂 Vi flög precis över huset också. Ni ser pilen va? Den pekar på husvagnen:):)

Sen körde vi vidare ut över Ekoln och hela vägen till Skokloster. Här fick jag en snabbkurs av Anders i hur man flyger. Det finns tre roder, de som håller en rakt i luften, de sitter nog på golvet. Sen ett som stiger och sjunker och ett som svänger. Och så gasa genom att dra spakarna mot sig. Äh, vafan jag minns inte🙈men typ så. Men jag flög planet själv i alla fall. Anders satt med armarna i kors och såg inte speciellt orolig ut så jag antar att det var nånstans i närheten av okey. Jag skulle hålla planet på siffran nio på nån mätare. Oklart vad nio betydde men det kanske var fart eller höjd eller så, och det gick ganska bra.

”Jag kan det här nu, du kan hoppa ur nu. I got this”😜

Men det gjorde han tacksamt nog inte för det hade varit jobbigt:)

Skokloster slott.

Sen drog vi en repa över där Jimpa bor, och när vi sen landat messade en kompis till Anders och frågade om vad höjdmätaren visat där över 😉

Jag tyckte det var otroligt mjuk och fin flygning, det var ingen turbulens eller ostabilitet. Bara smooth. Majsigt att svänga:)

Anders berättade att det fanns larm också, om man flög för sakta så började det pipa. Så visade han. Släppte på gasen och vi tappade fart. Tror vi flög nånstans i 60km/h när det började pipa.

”Då måste man ta ny fart”, sa han och jag hann precis tänka: ”Jaha, och hur gör man det då?” när han vek ner nosen och dök.

Jag tjöt högt, mest svordomar tror jag, när jag liksom lättade från sätet och var tyngdlös🙈 Lite samma samma känsla som när man åker över kanten högst upp på en bergochdalbana. När man plötsligt bara ser luft framför sig. Fast mäktigare.

Rent instinktivt sträckte jag fram händerna för att hugga tag i mina styrspakar, dels för att hålla i mig men även för att liksom styra upp det hela😂 Jag hann dock hejda mig och famlade förtvivlat efter något annat att hålla fast i. Bältet först och sen mitt stolsäte. Och jag blundade:)Knep ihop ögonen hårt som en liten unge som tror att det som inte syns finns inte. Suck, det var nytt, jag brukar inte blunda. Tvärtom, spärra upp ögonen så man ser allt och lite till:)

”Man kan såklart leka lite som man vill”, sa Anders. Och alla bergochdalbanor kan slänga sig i väggen för satan vad läskigt kul det var! Jisses! Skarpa svängar, dyk och stigningar i en salig blandning. Jag tjöt rätt bra tror jag:)

Jag hade låtit bli att äta av den enkla anledningen att jag anade att man skulle kunna bli en aning åksjuk. Det var tur 😜

Till sist pep jag ändå nåt om att det kanske var bra om det gick stadigt rakt fram innan jag kräktes. Tror inte det gått så långt men Better safe than sorry helt klart;)

Så kul!!

Så småningom var det dags att återvända hem. Landningen var precis lika smidig och mjuk som starten. Vi bara gled ner.

Sen ska man ta sig ur också, och jag lyckades utan att stå på öronen. Fast mark under fötterna igen, tryggt men lite tråkigt 🙂

Jag har ju på min bucketlist att ta helikoptercertifikat. Det kostar en miljon eller så. Tills jag hittat en sån nånstans så är nästa punkt att flyga helikopter:) Det ska vi göra på Hawaii när man nu kan åka dit.

Att flyga (i) ett litet propellerplan visste jag inte låg på min bucketlist ens, men nu känner jag helt klart att det var så 🤗

Så check på den ☑️

Happy happy people 😀

Jag, Jimpa och Anders 🙂

Planet tankades och sen gick vi in och drack kaffe och snickelisnackade en stund. Älska kul människor:)

En mycket trevlig kväll som jag gör om precis när som helst 🙌🏼😊

✈️✈️✈️

Ni kan se lite filmer på instagram om ni vill:)

Och så hörs vi snart 😘Nu är det långt över sovdags:) så natti natti på er 😘