Godkväll!

Jag har landat i fåtöljen efter att ha fått klart delar av det jag föresatt mig. Det som var absolut nödvändigt:) Eller det där lät inte helt korrekt, jag menar att jag hade en lista i huvudet, där det viktigaste var en deadline i skolan och en på ett samarbete. Det är klart:)

Sen hade jag nästa punkt på listan att gå en långpromenad med Doris och det är minsann också avklarat. Lagat mat stod långt ner, men även det kan jag bocka av, pannkaka. Tar sin lilla tid att grädda, men jag tycker ju att det är gott så det får gå. Jag lyssnade på bok mestadels, men sen kom Patricia och snackade:)

Pannkaka är en vattendelare har jag förstått på senare år. Jag har alltid trott att det är middag. Att alla äter det så. Jag har väl umgåtts med folk som tycker som jag:) Nu har jag insett att väldigt många tycker det är nån slags efterrätt eller mellis eller så, absolut inte mat. Det är ju helt galet. Pannkaka är mat, möjligen med soppa som förrätt. Så åt man det när jag var liten, och det var ofta ärtsoppa före. Det är gott, men barnen totalvägrar. Med tanke på att det om något ser ut som ”har jag ätit, eller ska jag äta?” så förstår jag dem;)

Vet ni vad jag är mest förvånad av allt över idag? Jo, att det är torsdag. Igen! Och att det är den första jäkla oktober… Det var ju sommar nyss. Om en liten vecka, om allt går som planerat, Ta i trä osv, så har jag foten i paket. Jag kan inte ta in det, och inser att jag inte fattat att det är planen. Men det har blivit uppskjutet så många gånger, om än inte i sista sekunden, men å andra sidan har det inte varit en pandemi tidigare;) Jag tror på fullaste allvar inte att den här operationen kommer att bli av, så vaknar jag med gipsad fot, (eller hela benet vem vet?), så kommer jag bli extremt snopen.

Bra inställning va, snacka om att prokrastinera:D

Vad ska göras då? Jo det ska flyttas en sena för att få till lite bättre funktion i foten.

Det har varit turer hit och dit. Först gick det inte att göra något alls. Sen skulle det här göras. Sen var det helt förkastligt att göra det. Och nu ska det göras. Det har gått från ortopedernas bord till plastikkirurgen. Jag har kalla fötter kan jag lova:)(hehe) Jag vet vad jag kan idag, och jag är ju inte begränsad mer än att jag får ont av ortosen. Utan den snubblar jag.;) Så det ska såklart bli skönt att kanske slippa  allt sånt. Och begränsad kommer jag ju alltid vara, om än att jag är en tjurskalle som inte ser det så:)

Men, det finns ju liksom inga garantier. Jag bara antar att det inte kan bli sämre, men bättre, annars borde de inte göra det. Rent krasst vet jag inte om det kan bli så jäkla mycket sämre, för att citera en av ortopederna jag träffade ”Jag tror inte att jag sett en så dålig fot någonsin” Nä, såklart inte, jag brukar ha rekord i sånt som inte är så positivt;)

Det som nu spökar allra mest är att jag inte ska kunna träna som jag vill på evigheter. 6-8 veckor i gips, viktigt att senan får läka fast ordentligt på sitt nya ställe, och sen… ett halvårs rehab. Men hallå, HIT, Cirkelfys, plaza…? Tmi antar jag att jag kan sitta med på ett hörn, och veva med nån vikt, men bara tanken på att inte få träna som idag gör att jag funderar på att strunta i det:D

Det är ju liksom det enda jag gör. Sorgligt kanske, men det är så:) Kunde varit värre, kunde vara att det enda jag gjorde var att äta godis;)

Nejdå, jag fullföljer så länge de inte säger att det kan bli katastrof. Våga vinn, typ:)

Jag strutsar vidare, så får vi se.

För att tala om träning, så har jag stenhårda överarmar, de riktigt känns i allt jag gör, så kan det bli när det är mycket armar på schemat;)

Igår dubbla pass, idag vila, i morgon dubbla pass.

Sen är det helg! Jag ska släpa ris och passa barnbarn, det blir kul:)

Jack ska sova här, så det blir extra mysigt ♥ Han är två år gammal nu, och det finns få saker som är så himla härliga som tvååringar. Jag vet att jag många gånger sagt att en sån skulle man alltid ha i huset, för de ger så otroligt mycket glädje. De har en jävla vilja också, och energi för en hel bataljon:)

Jag borde läsa lite litteratursociologi också, och skriva en läsrapport om den, men det är inte riktigt dags för det än. Däremot ska jag sätta fart och skriva vidare om Martin, honom längtar jag ju efter nu. Han och jag har haft en break hela sommaren så det tar lite tid att att hitta tillbaka till varandra:D

Nu ska jag kolla på Blade Runner 2049 eller nåt, hittills är den apkass. Hur jävla mycket kan man dra ut på scener? Ryan Gosling och Harrison Ford, borde kunna vara ok, men nja:)

Vi kanske hörs senare, annars i morgon:)