Innehåller INGEN reklam alls:)

.

Jag vet att det är mycket reklam nu, men det är lite så det ska vara med Black Friday tycker jag:) Hur jäkla less jag än blir på att mobilen plingar till tusen gånger, så älskar jag ändå att göra fynd.

Nåväl. Nu blir det bara svammel. 100% pure and easy.

Okey, först en lite deppig sak. När jag röjde igår så hittade jag en grön anteckningsbok från skolan, ni vet, typ A5. Linjerad. I den hade jag skrivit ett långt, många sidor, brev till min dåvarande man. Idag kan jag se desperationen som lyser igenom, och jag vet att jag när jag skrev det verkligen blottade mig. Jag hade glömt det, men när jag läste det snörpte hjärtat ihop sig.

Jag lade mitt hjärta på marken, och han ignorerade det. Minnet kom tillbaka i en flash, hur jag försökt sätta ord på det jag ville säga i flera dagar, för att till sist med puls på tvåhundra, lägga boken på bordet så han skulle läsa det på morgonen. Han ville inte prata med mig, och han undvek mig hela tiden så det var enda sättet jag kunde få hans uppmärksamhet.

Sömnen lyste med sin frånvaro den natten, också… oro, hopp, längtan och förtvivlan om vartannat. Jag hade inte daterat den, men jag skulle tro att det skrevs hösten 2012 några få månader innan han drog.

Jag blottade mig och mina känslor, och förväntade mig någon form av svar. Kanske skrivet, kanske i ett sms eller ett samtal.

Jag fick – inget. Jag vet inte ens om han läst allt, eller bara de första raderna och sen slog ihop boken. Han nämnde det aldrig med ett ord. Lät den bara ligga där. Orden jag formulerat under tårar och med den största kärlek. För jag älskade honom.

Den känslan. Som att vara smuts under någons sko. Jag kan precis återkalla känslan, men idag är det med ilska. Fy fan vad jävla taskig han var. Så många år, så många barn, så mycket vi delat och han bara ignorerade.

Boken åkte raka vägen i soporna i går. Jag tar inte den sortens skit ever again. Aldrig mer. Det jag kände då vill jag aldrig någonsin vara ens i närheten av igen. Att öppna sig, och bli totalt dissad, det är värre än vad han än hade kunnat svara.

Sådana här saker gör ont att minnas. Till stor del för att jag vet att jag förminskade mig själv, att jag trodde att jag gjorde något fel. Han fick mig att tro det. Han ville att jag skulle tro det. Han tryckte ner mig så jävla långt i skoskaften att jag inte är helt säker på att jag är uppe än. Och den stora frågan är Varför? Så många frågor men inga svar.

Det är som det är. Idag är jag inte samma person som då. Inte på långa vägar. Men jag gillar mig själv:)

.

Det blev djupt. Inte meningen egentligen, jag ville mer säga att det var skönt att kasta bort lite skit;)

Vi övergår till dagens bragd.

Jag har lyft 75 kilo i marklyft:) Klarade 80 kilo med en liten hjälpande puff, och det är mitt personbästa. Jag väger 65kg så att lyfta mer än den egna vikten har varit ett delmål. Syrran har fått för sig att hon ska lyfta 100 kilo innan nästa sommar eller vad det var, och det lär man ju hänga på. Man kan inte vara sämre 🙂

Mitt bästa innan detta var 60 kilo så det är en hyfsad ökning rakt av ändå:) Jag vet att det inte är några jättemaffiga tyngder, men för mig är det ett tydligt bevis på progress. Jag behöver öva på tunga lyft helt enkelt, och så får det bli nu:) Nästa gång börjar jag med 80 så kanske jag pallar att hiva upp det.

.

Förutom att lyfta tunga vikter så har jag skrivit kommentarer och läst texter, druckit massor av kaffe och varit och handlat. Doris har fått sin långa kvällspromenad och nu är det snart dags för nattskiftet med eget skrivande:)

Dagens bästa förutom mitt PB går i kärlekens tecken ♥ Janelle och Simon har förlovat sig ♥

Så stolta och lyckliga. Underbart! De har inte ett snabbt bröllop i tankarna, för det här är kloka personer, de ska först lägga pengarna på att köpa ett hus. Idag bor de i en tvåa, inte på markplan.

Själv var jag förlovad i 20 år, vi gifte oss på exakta 20-årsdagen, den råkade vara en tisdag men skitsamma;) så jag känner att långa förlovningar är i sin ordning. Men, så småningom ska jag få gå på bröllop! Jag har inte varit på så många, väldigt få av mina vänner har gift sig. De som ändå gjort det har haft små utlandsbröllop eller borgerliga vigslar med enbart vittnen, förutom några få som haft härliga stora bröllop. Jag hoppas på ett sånt ♥

Jag ska aldrig gifta om mig, men OM;) så ska jag ha det där riktigt vulgära Las Vegas bröllopet:D Ett vigselkapell, kanske med Elvis som vittne;) och en öppen gammal amerikanare med skramlade burkar efter, och sen åker vi i väg i solnedgången för att fortsätta längs Route 66 kors och tvärs över hela USA:)

Eller … så får det bli ett barfota strandbröllop på Hawaii. Med Steve McGarret som präst;) (Hawaii 5-O)

Jaja. Dream on, baby:)

.

I morgon är det lördag. Jack ska komma hit och hänga lite. Mina barn ( och jag!) saknar honom så då lånar vi hit honom helt enkelt.

Jag ska iväg med Jordan på välkomstsamtal på Katarinaskolan:) Jag var tvungen att maila och fråga om de verkligen skrivit rätt tid, en lördag? Men jodå, de vill sprida ut besökarna så mycket som det går. Det är ett informationssamtal med rektor eller biträdande och jag har varit på fyra stycken med fyra ungar förut. Nu är det en ny rektor så lite blir ju nytt även för mig. Jordan är nyfiken, han har varit i skolan förut, men då var han liten, jag har ju haft med småkillarna på utvecklingssamtal.

Sen ska det ju tas fram advent, för det är ju dags på söndag! Herregud vad snabbt det går.

Men det är i morgon det! Nu är det dags att skriva lite!

Givetvis har det blivit ändring på den workshop vi ska ha med skolan, det var sagt den 7/12 vilket jag tyckte var en aning knepigt, vi har deadline då. Men nu igår står det 2/12 på sidan. Vilket gör att jag ska kreera en jävla massa sidor text på alldeles för få dagar. Som vanligt:)

Eller så här, om man ska vara helt ärlig så räcker det med tre, fyra sidor till den andra, och totalt 15 stycken den sjunde:) Det är under press som jag skriver som bäst, har jag gott om tid så prokrastinerar jag tills det blir brådis.

Nu så! Sov gott, så hörs vi i morgon 🙂

Natti natti ♥