Jag vet att jag är väldigt seg här, och det är ingen som tycker det är mer trist än vad jag gör. Men det är så jäkla mycket hela tiden just nu. Inga stora saker kanske, men det tar tid och är svårt att slita sig från, det finns inga större breaks där man kan sätta sig. Jag har knappt hunnit kolla på fotbollen ju!

Men nu har jag tid, så nu blir det ett livstecken:) Trots migrän, för alltså, den jäveln är ju på mig hela tiden. WTF? Idag är den på avklingande, men igår var den inte snäll.

Vi tar det från nån slags början:) Jag hade en del jobba att spela in i midsommarveckan, det jävlades lite, dels pga regn och  mörker, dels pga av att det är kids hemma hela tiden;) Men sen fick jag hela torsdagen fri att städa, vilket var välbehövligt. Det märks direkt när ungarna är lediga för köket är konstant i nån slags oordning. Det är ingen ordning på tider, alla är och äter en macka eller lagar mat typ dygnet runt alltså. Novalie börjar dagen, hon börjar jobba 5.15 och käkar lite frukost redan strax efter fyra, då kan iofs Jordan precis ha varit där och tagit sig en macka innan han funderat på att sova, eller Robban som gör samma lika. Ja, min familj består av nattugglor:D Sen ramlar det på så under dagen, den ena ställer in smöret, nästa plockar fram det. Kylskåpet är mer öppet än stängt osv.

Jag städade och hade ont i foten, den med uttrampad hälkudde, den har varit väldigt besvärlig länge nu, men i veckan kulminerade det så pass att jag mest ville grina och hugga av den. Men det går inte för då skulle jag behöva sitta i rullstol eftersom höger fot inte har nån balans;) Jag har testat allt, finns det ett inlägg så har jag det, finns det en stötdämpande sula så har jag det, jag har tejpat med olika tekniker och jag har på riktigt testat allt. Jag har ju faktiskt också sökt läkare, tro det eller ej:D Men det finns inget som hjälper. En hälsporre hade man kunnat köra ultraljud eller så på, men det här? Fettet som ska dämpa stötarna finns inte längre, så man går direkt på hälbenet, lika skönt som att lägga hela kroppstyngden på armbågarna och gå omkring så. Ja, det gör lika ont som det låter.

Men trots det så städade jag på i typ en miljon timmar. Skurade golvet i poolrummet mitt i natten när det var som mörkast, för jag skulle inte hinna dagen efter. Lagade pajer, och fan vet vad jag gjorde men jag städade. Överallt:)

Det blev ju fint, och innan jag gick och la mig vid tre lyfte jag upp alla stolar på bordet och körde igång robotdammsugaren, Dusty, och lät honom både dammsuga och våttorka. Älskar honom innerligt♥️

Midsommaraftons morgon vaknade jag inte tidigt, och vi gjorde oss klara för att som vanligt gå ner till midsommarfirandet på samma äng som vi varit i alla år. Det är verkligen Same procedure as every year James:)

I år hade vi däremot två nya personer med oss:) Minus en del också för Janelle och Simon firade med hans släkt, och Lovelia var i Falun med Axels släkt. Patricia och Abdel kom, Petra och Jimpa också Helen med två snubbar, den ena hennes, den andre hans kompis. Jag var ju en aning nervös, det här är killar som gillar att festa och på våra familjesammankomster är alkohol inte en stor del. Det kan drickas lite bubbel eller nån öl, men oftast är det Cola för hela slanten. Men skitsamma, jag hade försökt förbereda dem, Helen också, på att det här är ett väldigt lugnt firande, helt baserat på att det ska vara så enkelt som möjligt. Jag hatar ju att laga mat och sånt, och det tänker jag absolut inte stå och göra med folk här, så det ska vara något som går att förbereda. Syrran och jag handlade i timmar på torsdagskvällen, och sen gjorde Robban egna hamburgare. Syrran bakade hamburgerbröd och jag vete fan vad jag gjorde, men skar sallad och dukade och allt sånt.

Jimpa kom hit och vi promenade till ängen, Robban skulle stå vid skyttet så han var lite tidigare än oss. Sen anslöt de andra till oss efter hand. Jag och Jimpa passade på att skjuta luftgevär innan det blev köer, och jag som, som vanligt, hade stans sämsta självförtroende gällande att skjuta prick, började med en nia.

”Wow, såg du? En nia!!” sa den andra killen som jobbade och jag surade över just det, att det var en nia och inte en tia:D Sen drog jag en tia och fuckade up det så det blev 47. Jimpa hade köpt så vi skulle skjuta två gånger i var, och jag tittade på tavlan som Robban gav mig, konstaterade att jag sköt en aning högt och justerade ner skotten. Resultatet: 49p. Av 50 möjliga. Det duger:) Inte alltid till vinst, men oftast. De senaste kanske 15 åren eller så är det jag eller min gamla gymnasiekompis Sylvia som vunnit:D Ingen av oss lyckas få till full pott, det är som att det ska jävlas lite. Jag blir sjukt nervös när det går bra, helt stört men så blir det. När det stängde för dagen hade ingen, alltså ingen man heller, skjutit bättre än 39. Det är märkligt för det finns ett helt gäng snubbar som är vassa, men antingen var de inte där eller så hade de en dålig dag eller så. Jag skrattade lite åt sen att när jag kom på kvällen hade en tjej skrivit upp sig på 42. Jag är inte helt säker på hur hon tänkte där? Det trumfar ju inte direkt 49, men okej:D

Jag är fasen stolt över att jag är pricksäker. Låt mig glänsa i något:D Jag vann på 49, det var ingen som var ens i närheten av det, och Sylvias son Johan, vann som vanligt herrarnas. Han ger sig inte förrän han skjutit 50:) Och som vanligt matchade våra vinster:)

De andra hade dykt upp på filten när vi kom tillbaka, och vi satt där och småsparkade i godan ro.

Stången restes och det dansades, men vi hade ju inget barn att dansa med så vi satt kvar 🙂

Det slutar för dagen halv fyra och då gick vi hem. Helen och killarna kom före oss, de åkte bil, och så kom vi traskandes sen:)

Hamburgare och korv grillades, det ställdes fram och sen käkades det.

Rabarberpaj till efterrätt och kaffe i massor:) Jag tror alla hade det trevligt, jag hade det åtminstone 😀

Vi satt kvar länge, tills myggen började bråka allt för mycket och jag kände hur det började dra att gå ner till ängen och kolla hur läget var. Robban jobbade ju, och jag bara antog att han skulle messa om nån klådde mig, men även för att det är ungefär enda gången på året som jag träffar mina gamla klasskamrater:) Vi brukar stå där och babbla i mer eller mindre ensamt majestät, det är inte så mkt folk där på kvällen, tyvärr. Nånstans vid elva cyklade jag tillbaka, Helen och grabbarna åkte hem, Mio var trött, och delar av barnen hakade på. Patricia och Abdel åkte hemåt för Marocko spelade ju match vid midnatt:)

Vartenda år sen urminnes tider, så har jag och syrran hjälpt till att städa upp efteråt, så även i år. Det är inte superavancerat, mest att plocka lite skräp, ta undan gevär, pilar och mikrofoner och ljudanläggning. Det tar lång tid om man är ensam, men hjälps man åt några stycken går det snabbt:)

Sen hem och kolla sista halvtimmen eller så på Marocko-matchen:)

Lagom seg på lördagmorgonen men vi hade pratat om att bada, så det blev till att göra det. Patricia och Abdel, plus deras kompisar, var redan på plats när vi kom. Det blev bara jag och syrran, Jamie och hans kompis Vincent. Vattnet visade sig vara ISKALLT. Alltså sådär att hela blodsystemet krampar ihop och allt blod koncentreras till hjärtat. Svinkallt alltså, men jag hoppade i tre gånger iaf. Killarna simmade iväg till hopptornet, hoppade och gjorde volter, för att sen simma med överljudsfart tillbaka:D Sen spelade de volleyboll eller fotboll eller vad det var med Abdel och Oskar.

Nöjd med att ha badat innan juni är slut låg vi där och solade tills det drog ihop sig på himlen. De hade ju lovat åskoväder med skyfall, men det verkar inte ha blivit så mycket här hos oss. Vi såg några blixtar på väg hem och det regnade ett vanligt regn i kanske en kvart eller så. Däremot var det sjukt hög luftfuktighet. Jag duschade och tvättade håret och höll aldrig på att torka. Varken om kroppen eller håret. Mitt hår torkar supersnabbt, ge det en kvart så är det i princip torrt, men nu – jag var tvungen att blåsa det efter kanske en timme, då var det lika blött som när jag klev ur duschen.

Blåsa det och sätta upp med en klämma, annars hade jag svettats ihjäl. Jösses. Syrran messade och frågade vad jag skulle ha på mig, vi skulle ju se matchen ihop med fotbollskompisarna. Jag skickade en bild:)

Linnet är från en konsert med Gyllene Tider, det står en låtrad jag aldrig hört: Har du någonsin sett en dröm gå förbi?

Den är placerad så den hamnar ofantligt dåligt, lite på undersidan av bysten🤷‍♀️ Ska man se vad det står bör man vara kort:D

Men det var tajt och tunt och det var det viktigaste, jag skulle dra på Sverigetröjan över sen:)

Vi cyklade i maklig takt ner för att försöka undvika att svettas floder, det gick bra, tills vi klev in å O’learys där det var sjukt varmt och sjukt fuktigt. Snygga va?

Syrran berättade om nån artikel hon läst, om folk över femtio och varningstecken på demens. Bland annat var ett låg självkänsla, vilket jag iofs haft hela livet, men vafan, för att mota demensen kan man ha ett linne med en störig text och flaggor på huvudet. Jag är confident:D

Klev in på O´Learys som en drottning:D Not, men vafan. Man har inte roligare än man gör sig, och jag tänker fortsätta äga att jag är som jag är:)

Killarna var såklart redan där, och vi blev inklämda i mitten, och jag kom på hur dumt det är vid det där bordet. Jag har ingen bra TV att titta på. Den bästa rent placeringsmässigt, har en färg som tydligen inte går att justera och den ser ut som den är från 70-talet. Den som är på andra sidan är för högt upp och jag får ont i nacken och sen migrän, och den som har bäst färg och bild är för liten från där jag sitter. Bah.

Vi brukar sitta och vifta med menyerna för att svalka oss men nu hade jag packat ner min lilla solfjäder:) Så den fläktade jag mig med och blev skapligt sval efter inte allt för lång tid så jag kunde dra på Sverigetröjan.

Så här långt in på första ölen tog det innan jag började känna av migränen 😝

Sen var det ju inte lika kul längre, och inte hjälpte ju Sverige till med att förlora med 5-1. Nu är Nederländerna rankade 8 eller så i världen, och vi typ 38 så man behöver ju inte skämmas, det vore märkligt om vi slog dem. Men hoppet lever ju.

Matchen tog slut, jag knaprade migräntabletter och slutade dricka öl, men inte fan gick det över, blev inte ens bättre. När vi gick vidare till O´Connors och det visade sig vara stängt blev jag rätt glad ändå. Jag pallade inte speciellt mkt mer, men eftersom det var länge sen jag träffade alla ville jag verkligen inte åka hem. Hur kul jag nu var när jag mest satt och hängde 😱

När de stängde på var vi nu var, tror det heter German Bierhouse eller nåt sånt, så cyklade vi hem. Jag mådde vid det här laget skit, och inser ju att jag måste ha bättre tabletter. Alltså måste jag söka hjälp. Fy fan.

Hemma tog jag ännu mer migränpiller och gick och la mig. Hann knappt få av kläderna och definitivt inte sminket. Vaknade av vad jag trodde, att klockan var morgon med god råge och hade fortfarande så ont i huvudet att jag nästan ville grina. Fan att tabletterna inte hjälpte, och kissnödig var jag också, inte konstigt eftersom jag druckit massor av vatten under kvällen:) Väl inne på toa såg jag att jag sovit i ungefär en halvtimme, så jag hade ju många timmar kvar att krya på mig:D

Nästa gång jag vaknade hade migränen klingat av, tack och lov, men den hänger ju kvar dagen efter som ett luddigt moln så dagen har varit seg.

Jag har klippt Doris, men hon ledsnade mitt i, så vi har hälften kvar:) Jag gick och kollade på Jamie när han spelade match i stället:) De vann med 3-1:) Mycket bättre resultat än i går kväll.

Jag har röjt köket efter midsommar också, det var halvklart, men ingen gjorde klart eftersom jag var och badade först och sen ute och kollade fotboll, men nu är det klart:)

I morgon ska jag inte ha ont i huvudet, jag ska spela in lite filmer och redigera dem, och jag ska gå igenom och svara på massa mail jag inte har hunnit med. Jag har nog att göra.

Jamie konfirmeras på lördag, så mycket fokus kommer ligga på det, och sen har han många fotbollsträningar också eftersom de ska på Gothia-cup snart. Konfirmationen är klockan tio på morgonen och jag har redan ångest över hur tidigt det är. Att vara på plats i kyrkan, gärna i god tid för att få skapliga platser, det innebär att vi behöver vara där iaf halv tio, och då måste jag upp och göra mig klar också. Vi har liksom gått över på sommartid hemma, och att kliva upp före nio är inte görbart. Att jobba på tills långt över midnatt däremot är en självklarhet, så det jämnar ut sig.

Nu ska jag gå in och leta reda på något att äta. Har inte ätit just nåt idag, blir alltid så efter ett migränanfall, och jag är inte sugen på ett dugg. Men äta bör man osv. Jag sitter ute i uterummet med datorn i knät och mobilen på bordet intill med matchen mellan Belgien-Iran, och njuter av att det äntligen är varmt om kvällarna så man kan få sitta ute. Inte speciellt mycket mygg heller, ta i trä:)

Hur är det med er? Gillar ni fotboll och kollar på VM? Jag fattar ju att det är jävligt dåliga tider om man ska upp och jobba, alla kan inte göra som syrran som tagit ledigt förmiddagarna efter alla Sveriges matcher och säkert några andra intressanta också:)

Jag tycker det är himla kul med de här stora mästerskapen, det är roligt att få se de här svinbra spelarna som till vardags hänger i olika ligor, spela för sina länder. Det blir en härlig stolthet över att vara ……. (sätt in valfri nationalitet)

Jag hejar ju såklart på Sverige. Abdel är från Marocko och Zehro har rötterna i Bosnien, Patryk i Polen och England så jag prioriterar ju de länderna:) Men det är kul för det mesta, dock kliver jag inte upp mitt i natten för något annat land än Sverige.

Nej, nu får det var nog med bubbel för idag, vi hörs snart igen!