Men hej på er:)

Så har vi hämtat förtältet! Vill ni vara vänliga att hålla tummarna att det passar som handen i handsken på husvagnen?

”Vaddå, vet ni inte det??” tänker ni kanske, och ”Har ni seriöst åkt 120 mil för ett tält som ni inte vet säkert passar?”?

Svaret på det är JA:)

Förtält har olika mått, efter hur lång husvagn man har, och enligt det måttet ska det passa alldeles utmärkt. Men, man vet aldrig. Vi ska hämta hem vagnen på onsdag och sen ska det testas. Jag är en aning nervös, ja, helt klart:)

Men förhoppningsvis så stämmer måttet med verkligheten, ta i trä.

Jag känner att jag jinxar här, så vi slutar nu:D
.

Hur som helst, syrran och jag har haft en suveränt trevlig roadtrip! Vi startade hemifrån på lördag klockan halv elva, och var framme vid sju, halv åtta någon gång. Vi körde på i godan ro, stannade när vi blev hungriga, och det råkade komma ett Biltema, som ju blivit lite av en favorit. Nej, vi är inte så kräsna helt klart;)

Nu hann vi till Katrineholm, där vi pausade.

Vädret var omväxlande, moln, sol, regn, ösregn, sol, regn, blåst, molnigt:)

Man skulle kunna tro att vi inte har något att prata om till slut, vi ses ju hela tiden, men det är märkligt, för det är omöjligen tyst längre än några minuter i sträck. Oftast beror det på att vi lyssnar på något på radion, eller är på toa;)

Vi har avhandlat allt mellan himmel och jord, både positivt och negativt.

Ju närmare de södra delarna av landet vi kom, ju bredare blev våra dialektala uttal av ortsnamnen:D Vi anser oss själva vara väldigt vassa på just dialekter, men det kan vara så att det är en klubb för inbördes beundran. Kan vara, jag säger inte att det är så;)

När jag insåg att vi närmade oss Brahehus, så hojtade jag om att vi måste svänga av där! Där har jag stannat en gång förut, helt oklart var vi var på väg då, men det bör ha varit Småland. Nu blåste det halv orkan, och var rejält kallt, men det är ändå vackert.

Jag är ju en sucker för historia. Jag vill helst ha en lång berättelse med många detaljer som talar om hur stället såg ut, vem som bodde där, varför och med vilka. Jag känner omedelbart historiens vingslag, när jag kommer till sådana här ställen, så pass att jag kan höra den fladdra förbi strax ovanför huvudet.

Nu fick jag nöja mig med en skylt.

Vi passade på att gå på toa, och köpte polkagrisskruvar och nån lakritsfudge.

Så fortsatte vi. Det tar tid att köra de där 60-ish milen, och det känns lite tröstlöst när man kört i en evighet och inser att man har trettio mil kvar;) Jag kör ju som längst de där två timmarna till Norberg, och det är typ 12-13 mil. Då är 30 mil kvar inget annat än en evighet.

Vissa partier av vägen var vackra, som efter Brahehus, och några mil efter det. Medan andra är så tråkiga att man får sjunga väldigt högt med i radions låtar för att inte somna.

.

Men till sist var vi framme:)

Parkerade och checkade in på hotellet och sen åkte vi raka vägen och hämtade förtältet. Det var en kille som sålde det på FB för sina föräldrars vägnar. Det är två år gammalt, och var upprullat på dukrullar, med plast mellan som skydd. Alltså, så välskött:) Vi fick med matta, presenning under mattan, massor av markpinnar och dubbla uppsättningar tältpinnar:)

Sen skulle vi äta!

Jajamensan, vi skulle slå på stort och inte äta på McD eller Max och kanske till och med ta en öl:)

Det gick sådär kan man säga. Vi tyckte det var lite märkligt att det var så lite folk inne på Bastard Burgers, och på Pitchers, OCH på Pinchos…vafan? Är det så dålig mat här i Helsingborg alltså? Ingen vill riskera nåt…?

Tills syrran, som uppenbart är lite klyftigare än mig fick snilleblixten – ”Men? restaurangerna får ju inte ha öppet längre än till halv nio eller vad det är?”

Nä, just det ja. Vi har en pandemi. Beviset på att man inte direkt är ute på lokal nu för tiden;) Ingen av oss hade en tanke på det. Jag hade nog inte kommit på det än;)

Så, det blev Max då…:D PÅ rummet. Framför Crocodile Dundee. Men vi lyxade till det med både kaffe, och deras grymma lavakladdkaka med mjukglass!!

Fast jag inte kört en meter, syrran blir åksjuk och föredrar att köra, så är man ändå trött och mosig efter så många mil. Det blev en dusch och sen sova. Jag tror jag somnade när jag lade huvudet på kudden, och sen vaknade jag inte förrän det var ljust ute. Trots att fiskmåsarna hojtade hela natten. Och att syrran vände och vred sig, och var uppe på toa, och öppnade fönstret ännu mer, och drog undan gardinen, och…ja hon sov inte alls;)

Klockan stod på halv nio och då höll jag på att flyga i taket, för tydligen är min syster mer eller mindre helt döv på morgnarna, av hennes volym på larmet att döma. Jag stänger av ljudet helt, sätter mobilen på ljudlös och vaknar ändå:)

Nio var vi nere vid frukosten, som serverades i matsal som vanligt, men med få bord och man fick välja en ungefärlig tid när man skulle käka. Föredömligt ordnat.

Fast ett litet minus för inga croissanter så långt ögat nådde🤷🏼‍♀️

Hotellfrukost är ljuvligt. Jag älskar det! Jag som inte varit en frukostmänniska alls, som hoppat över frukost i fler år än jag ätit det, har ändrat mig de senaste åren. Och att kunna välja och vraka, äta massa frukt och grönsaker, och sitta länge, det är härligt:)

Sen packade vi ihop, med andra ord – lade tillbaka nattlinnet och necessären i väskan och checkade ut. Lade väskorna i bilen och tog en promenad. Det är inte kul att inte ha sett i alla fall lite av staden man besökt. Nu valde vi hamnen, och nåt som hette Tropical Beach.

Det blåste rejält, men var hyfsat varmt. Det är en vacker stad!

Jag är fascinerad av havet. Bara tanken på att när man står där vid kanten och tittar ut, så kan man komma var som helst i hela världen. Man såg över till Danmark, det är ju ashäftigt. Jag är ganska säker på att vi var i Helsingör på en resa för några år sen, med Visit Denmark och då fotade Sverige. Nu har jag bilder från båda hållen:) Alltså, jag vet att jag var i Danmark, och jag vet att jag var i Helsingör, men är inte helt hundra på att det inte finns fler slott som ser ut som det där:)

I alla fall, havet lockar. Jag tycker om att vara vid havet, det är lugnande för själen. Det är förvisso ganska högljutt, men på ett vackert vis. På de varma månadernas tid, vintertid är havet kallt, argt och brutalt. Bara tanken på att ha ytterdörren ut mot havet då fick oss att frysa 🙂

Vi kände av tidspressen, inte för att vi hade någon tid att passa, men det är ju skönt att int komma mitt i natten, så vi hämtade bilen och for vidare. Stannade till lite längre bort en stund, men höll på att blåsa bort så vi åkte. Vi HADE badkläder med, och hade det inte blåst så kallt, för det var isigt i vinden, så hade vi badat. Men att bli helt urblåst och iskall lockade inte det minsta. Nästa gång:)

.

Så påbörjade vi resan hem. Uppförsbacke:)

Vi stannade återigen på Brahehus, för deras toaletter var fina, och sen återigen i Katrineholm, för det var passande. Vi tog en lite annan väg för att slippa köra samma tråkiga, speciellt mellan Markaryd och Helsingborg var det öken, och i stället tog vi en annan, precis lika ökentråkig väg, via Halmstad.

Alltså Halmstad? Här har jag gått och trott att det är en vacker stad? Per Gessle skriver så fina sånger om den, och tja, jag såg den framför mig. Vi bestämde oss för att åka den vägen för att se den. Och  det hade vi verkligen inte behövt. Vi fattar nu varför Gyllene Tider blev musiker, fanns inget annat att göra;) Men var inspirationen fanns vete fasen.

Kanske var vi på fel ställe? Inne i centrum och snurrade? Antar att vi borde tagit oss all kusten kanske. Eller – så är det Tylösand som är grejen:)

På vägen hem var det Topp 1000 av de bästa låtarna på Rix FM, vi kom in på nummer 935 eller nåt.

Varje reklampaus hade minst, och det är alltid MINST – 17 reklamer. Ibland samma reklam två gånger. Men för sjutton…? Sjutton stycken… är inte det lite väl?

Vi sjunger väldigt bra. Otroligt bra faktiskt om man ska vara ärlig. Ingen genre är för oss främmande, inget språk för svårt och inga tonarter är omöjliga. Vi kan allt. Lite bättre än artisten själv;)

Lionel Richie var med på listan, och sjöng sin gamla dänga om Stockholm. Efter halva frågade jag syrran, som är sjukt bra på musik, vad fasen han sjöng om vår huvudstad för? Hon visste inte och vi började lyssna väldigt noga på texten. Han sjunger om en tjej, som finns i Stockholm. Håll med om att det är lite märkligt ändå, en amerikansk snubbe som sjunger om lilla Sveriges huvudstad… nåväl.

Min gode vän Shazam hade svaret:)

Aha. Hm. Okej.🙈😂

Efter mycket skönsång, så var vi äntligen hemma, vi åkte 13, och var hemma 22. Urkasst väder, så det gick lite långsammare, det är knöligt med regn så man inte ser.

 Syrran körde varenda liten meter, och jag latade mig precis lika många:) Bra fördelning ändå tycker jag, rättvis på nåt vis. Man gör det man är bra på:)

Det var kul! Det var verkligen inte målet som var viktigt här, utan resan var målet.

Att få röra på sig, se saker man inte ser dagligen, andas annan luft. Göra något!

Vi har knappt träffat en människa. Ingen alls på nära håll. Men ändå:)

Känns nästan lite som att man rymt från verkligheten en stund 🤗

Och med det ska jag sova!

Klockan är alldeles för mycket och i morgon är det dags att köra bil igen 🙂 Inte lika långt men längre än vanligt 🙂

Mer om det sen!

Natti natti 😘