I går styrde jag och Robban kosan mot Västerås. Anledningen till det är Trafikverket. Det är lite märkligt att det aldrig blir enklare att få tid för uppkörning, utan år efter år efter år så är det långa väntetider. Är det inte konstigt, så säg?

Han hade en uppkörning i början av maj, som han kuggade, en vänstersväng som vanligt;) Den tiden bokade han förra hösten, för en sisådär åtta månader sen, och det var den första tiden som fanns. Han hade teoriprovet i februari och det gick galant.

Nu blev det lite brådis eftersom det inte får gå mer än sex månader mellan teori och uppkörning och nästa tid inte fanns förrän december. Snark

Men alltså folk måste ju rimligen boka av, bli sjuka, osv. Så han har kollat varje dag och hittade den här. Jag hade lovat skjutsa honom, och det är ju bara en timme till Västerås så det kändes helt ok.

Vi åkte dit, vädret var sådär härligt kvavt så jag var en aning seg i skallen. Hade jag varit tvungen att köra upp hade jag kanske kuggat 🙈

Vi åkte runt lite i stan för vi var tidiga och sen satt jag i bilen utanför Trafikverket och väntade. Nervös såklart:) Men direkt när han kom visade han två tummar upp 👍👍

Så härligt!! Jag blev så glad för hans skull 🙂

Och för min, så jag slapp åka Sverige runt på uppkörningar 😉

Han ville inte köra hem, och det var skönt för jag ville inte åka motorväg med nån med nytaget körkort 🙈 Det gjorde jag med Corrinda och även om hon körde fint så är det stressigt att sitta bredvid 🙂

Vi åkte till McD och käkade lunch, det gäller att fira stort 🙂

Sen hem. Och tja. Jag vet inte hur det gick till men jag har gjort samma sak en gång förut. Körde på i godan ro, förväntade mig att se en skylt med Uppsala, men såg en med Skokloster. Men vafan?

Jag begriper inte men jag var ju som sagt lite luddig i huvudet 🙈

Jaja, köra av motorvägen och på med GPS och så löste det sig. Men irriterande.

Hemma hann jag bara in och byta om innan det var dags att åka och träna. Hela dagen gick åt till Västerås, vi åkte 11.15 och var hemma 17.00.

Det var sjukt kvavt igår, och inne var det så svettigt och stillastående. Inget syre och där kör man högintensivt. Fantastiskt ändå;)

När jag kom hem sen var jag så trött. Helt slut både mentalt och fysiskt. Det tar på krafterna att oroa sig och hålla tummarna. 🙂

Men det var bara till att duscha äta och sätta sig med datorn. Det är mkt nu.

Ikväll har jag också gjort klart första uppgiften på Svenska 3. Synd bara att jag inte får varken betyg eller poäng för det är inte min kurs 😂Det är Patricia som läser in den för att få högskolebehörighet. Hon missade den av nån oklar anledning i gymnasiet och sen dess har det skavt att hon inte kan plugga vidare. Inte för att hon vill det just nu, men nån gång kanske.

Hon fattade inte, egentligen var det mer att hon inte ville, för när hon sen fokuserade och vi hjälptes åt så gjorde ju hon jobbet 🙂

Det är kul ändå, jag funderar på att läsa lite svenska. Eller engelska:) Hon klagade på att hon släppt allt sånt här, och så är det ju. Man tappar och glömmer. Man kommer inte ihåg hur lärarna vill att det ska vara.

Jag tror att jag ska plugga resten av livet. Det finns så mycket att lära sig! Så mycket intressanta saker. Jag har kursare som är långt över pensionsåldern och beundrar dem för deras nyfikenhet och vetgirighet.

En dag då man lärt sig något nytt är en väl använd dag:) Det behöver inte vara mer än ett recept eller ett bra knep. Men att aldrig sluta vara nyfiken är viktigt. Tror jag då:)

.

Idag har vi hämtat hem Pärlan🤗

Den bor i en lada på vintern och nu ska den få lite TLC innan vi ställer upp den på campingen. Och förtältet ska testas!!

Mer om det sen:)

Nu ska jag sova!

Natti natti ❤️😘

Men hej på er:)

Så har vi hämtat förtältet! Vill ni vara vänliga att hålla tummarna att det passar som handen i handsken på husvagnen?

”Vaddå, vet ni inte det??” tänker ni kanske, och ”Har ni seriöst åkt 120 mil för ett tält som ni inte vet säkert passar?”?

Svaret på det är JA:)

Förtält har olika mått, efter hur lång husvagn man har, och enligt det måttet ska det passa alldeles utmärkt. Men, man vet aldrig. Vi ska hämta hem vagnen på onsdag och sen ska det testas. Jag är en aning nervös, ja, helt klart:)

Men förhoppningsvis så stämmer måttet med verkligheten, ta i trä.

Jag känner att jag jinxar här, så vi slutar nu:D
.

Hur som helst, syrran och jag har haft en suveränt trevlig roadtrip! Vi startade hemifrån på lördag klockan halv elva, och var framme vid sju, halv åtta någon gång. Vi körde på i godan ro, stannade när vi blev hungriga, och det råkade komma ett Biltema, som ju blivit lite av en favorit. Nej, vi är inte så kräsna helt klart;)

Nu hann vi till Katrineholm, där vi pausade.

Vädret var omväxlande, moln, sol, regn, ösregn, sol, regn, blåst, molnigt:)

Man skulle kunna tro att vi inte har något att prata om till slut, vi ses ju hela tiden, men det är märkligt, för det är omöjligen tyst längre än några minuter i sträck. Oftast beror det på att vi lyssnar på något på radion, eller är på toa;)

Vi har avhandlat allt mellan himmel och jord, både positivt och negativt.

Ju närmare de södra delarna av landet vi kom, ju bredare blev våra dialektala uttal av ortsnamnen:D Vi anser oss själva vara väldigt vassa på just dialekter, men det kan vara så att det är en klubb för inbördes beundran. Kan vara, jag säger inte att det är så;)

När jag insåg att vi närmade oss Brahehus, så hojtade jag om att vi måste svänga av där! Där har jag stannat en gång förut, helt oklart var vi var på väg då, men det bör ha varit Småland. Nu blåste det halv orkan, och var rejält kallt, men det är ändå vackert.

Jag är ju en sucker för historia. Jag vill helst ha en lång berättelse med många detaljer som talar om hur stället såg ut, vem som bodde där, varför och med vilka. Jag känner omedelbart historiens vingslag, när jag kommer till sådana här ställen, så pass att jag kan höra den fladdra förbi strax ovanför huvudet.

Nu fick jag nöja mig med en skylt.

Vi passade på att gå på toa, och köpte polkagrisskruvar och nån lakritsfudge.

Så fortsatte vi. Det tar tid att köra de där 60-ish milen, och det känns lite tröstlöst när man kört i en evighet och inser att man har trettio mil kvar;) Jag kör ju som längst de där två timmarna till Norberg, och det är typ 12-13 mil. Då är 30 mil kvar inget annat än en evighet.

Vissa partier av vägen var vackra, som efter Brahehus, och några mil efter det. Medan andra är så tråkiga att man får sjunga väldigt högt med i radions låtar för att inte somna.

.

Men till sist var vi framme:)

Parkerade och checkade in på hotellet och sen åkte vi raka vägen och hämtade förtältet. Det var en kille som sålde det på FB för sina föräldrars vägnar. Det är två år gammalt, och var upprullat på dukrullar, med plast mellan som skydd. Alltså, så välskött:) Vi fick med matta, presenning under mattan, massor av markpinnar och dubbla uppsättningar tältpinnar:)

Sen skulle vi äta!

Jajamensan, vi skulle slå på stort och inte äta på McD eller Max och kanske till och med ta en öl:)

Det gick sådär kan man säga. Vi tyckte det var lite märkligt att det var så lite folk inne på Bastard Burgers, och på Pitchers, OCH på Pinchos…vafan? Är det så dålig mat här i Helsingborg alltså? Ingen vill riskera nåt…?

Tills syrran, som uppenbart är lite klyftigare än mig fick snilleblixten – ”Men? restaurangerna får ju inte ha öppet längre än till halv nio eller vad det är?”

Nä, just det ja. Vi har en pandemi. Beviset på att man inte direkt är ute på lokal nu för tiden;) Ingen av oss hade en tanke på det. Jag hade nog inte kommit på det än;)

Så, det blev Max då…:D PÅ rummet. Framför Crocodile Dundee. Men vi lyxade till det med både kaffe, och deras grymma lavakladdkaka med mjukglass!!

Fast jag inte kört en meter, syrran blir åksjuk och föredrar att köra, så är man ändå trött och mosig efter så många mil. Det blev en dusch och sen sova. Jag tror jag somnade när jag lade huvudet på kudden, och sen vaknade jag inte förrän det var ljust ute. Trots att fiskmåsarna hojtade hela natten. Och att syrran vände och vred sig, och var uppe på toa, och öppnade fönstret ännu mer, och drog undan gardinen, och…ja hon sov inte alls;)

Klockan stod på halv nio och då höll jag på att flyga i taket, för tydligen är min syster mer eller mindre helt döv på morgnarna, av hennes volym på larmet att döma. Jag stänger av ljudet helt, sätter mobilen på ljudlös och vaknar ändå:)

Nio var vi nere vid frukosten, som serverades i matsal som vanligt, men med få bord och man fick välja en ungefärlig tid när man skulle käka. Föredömligt ordnat.

Fast ett litet minus för inga croissanter så långt ögat nådde🤷🏼‍♀️

Hotellfrukost är ljuvligt. Jag älskar det! Jag som inte varit en frukostmänniska alls, som hoppat över frukost i fler år än jag ätit det, har ändrat mig de senaste åren. Och att kunna välja och vraka, äta massa frukt och grönsaker, och sitta länge, det är härligt:)

 

Sen packade vi ihop, med andra ord – lade tillbaka nattlinnet och necessären i väskan och checkade ut. Lade väskorna i bilen och tog en promenad. Det är inte kul att inte ha sett i alla fall lite av staden man besökt. Nu valde vi hamnen, och nåt som hette Tropical Beach.

Det blåste rejält, men var hyfsat varmt. Det är en vacker stad!

Jag är fascinerad av havet. Bara tanken på att när man står där vid kanten och tittar ut, så kan man komma var som helst i hela världen. Man såg över till Danmark, det är ju ashäftigt. Jag är ganska säker på att vi var i Helsingör på en resa för några år sen, med Visit Denmark och då fotade Sverige. Nu har jag bilder från båda hållen:) Alltså, jag vet att jag var i Danmark, och jag vet att jag var i Helsingör, men är inte helt hundra på att det inte finns fler slott som ser ut som det där:)

 

I alla fall, havet lockar. Jag tycker om att vara vid havet, det är lugnande för själen. Det är förvisso ganska högljutt, men på ett vackert vis. På de varma månadernas tid, vintertid är havet kallt, argt och brutalt. Bara tanken på att ha ytterdörren ut mot havet då fick oss att frysa 🙂

Vi kände av tidspressen, inte för att vi hade någon tid att passa, men det är ju skönt att int komma mitt i natten, så vi hämtade bilen och for vidare. Stannade till lite längre bort en stund, men höll på att blåsa bort så vi åkte. Vi HADE badkläder med, och hade det inte blåst så kallt, för det var isigt i vinden, så hade vi badat. Men att bli helt urblåst och iskall lockade inte det minsta. Nästa gång:)

.

Så påbörjade vi resan hem. Uppförsbacke:)

Vi stannade återigen på Brahehus, för deras toaletter var fina, och sen återigen i Katrineholm, för det var passande. Vi tog en lite annan väg för att slippa köra samma tråkiga, speciellt mellan Markaryd och Helsingborg var det öken, och i stället tog vi en annan, precis lika ökentråkig väg, via Halmstad.

Alltså Halmstad? Här har jag gått och trott att det är en vacker stad? Per Gessle skriver så fina sånger om den, och tja, jag såg den framför mig. Vi bestämde oss för att åka den vägen för att se den. Och  det hade vi verkligen inte behövt. Vi fattar nu varför Gyllene Tider blev musiker, fanns inget annat att göra;) Men var inspirationen fanns vete fasen.

Kanske var vi på fel ställe? Inne i centrum och snurrade? Antar att vi borde tagit oss all kusten kanske. Eller – så är det Tylösand som är grejen:)

På vägen hem var det Topp 1000 av de bästa låtarna på Rix FM, vi kom in på nummer 935 eller nåt.

Varje reklampaus hade minst, och det är alltid MINST – 17 reklamer. Ibland samma reklam två gånger. Men för sjutton…? Sjutton stycken… är inte det lite väl?

Vi sjunger väldigt bra. Otroligt bra faktiskt om man ska vara ärlig. Ingen genre är för oss främmande, inget språk för svårt och inga tonarter är omöjliga. Vi kan allt. Lite bättre än artisten själv;)

Lionel Richie var med på listan, och sjöng sin gamla dänga om Stockholm. Efter halva frågade jag syrran, som är sjukt bra på musik, vad fasen han sjöng om vår huvudstad för? Hon visste inte och vi började lyssna väldigt noga på texten. Han sjunger om en tjej, som finns i Stockholm. Håll med om att det är lite märkligt ändå, en amerikansk snubbe som sjunger om lilla Sveriges huvudstad… nåväl.

Min gode vän Shazam hade svaret:)

Aha. Hm. Okej.🙈😂

Efter mycket skönsång, så var vi äntligen hemma, vi åkte 13, och var hemma 22. Urkasst väder, så det gick lite långsammare, det är knöligt med regn så man inte ser.

 Syrran körde varenda liten meter, och jag latade mig precis lika många:) Bra fördelning ändå tycker jag, rättvis på nåt vis. Man gör det man är bra på:)

Det var kul! Det var verkligen inte målet som var viktigt här, utan resan var målet.

Att få röra på sig, se saker man inte ser dagligen, andas annan luft. Göra något!

Vi har knappt träffat en människa. Ingen alls på nära håll. Men ändå:)

Känns nästan lite som att man rymt från verkligheten en stund 🤗

Och med det ska jag sova!

Klockan är alldeles för mycket och i morgon är det dags att köra bil igen 🙂 Inte lika långt men längre än vanligt 🙂

Mer om det sen!

Natti natti 😘

 

 

I en bil:)

Vi är i Helsingborg:)

Åker snart hemåt igen, och jag tycker ni kan gå in och kika på min instastory, för där får ni åka med , helt utan risk för åksjuka 🙂

• 

Nu ska vi ta en promenad innan vi sätter oss i bilen igen:)

Hörs snart 😘😘

Jag har precis lämnat in mina kommentarer till mina kursare, flera dagar i förväg!! 😉 Jag ska ju i väg i helgen och vet att jag inte kommer orka tänka sen, så lika bra att fixa.

Sen ska den texten redigeras och skickas in i sin slutgiltiga version, och sen är det kurslitteratur som ska läsas och refereras. Dels på engelska… Jag är usel på att läsa på engelska, så det går inte så bra;)

Men för nu tänker jag ta helg!

Jag har en del utkast till nästa vecka, men de kommer få vänta, jag vill inte slarva över dem! Jag vet i stora drag vad jag ska skriva, men det tar väldigt mycket tid att formulera sig snyggt och korrekt:)

.

Snart är det dags att laga tacos. Every friday:)

Min dag började med sovmorgon faktiskt, för jag satt uppe och jobbade till tre i natt. Jag har ju en annorlunda dygnsrytm, men grejen är ju att om jag tillåter mig att följa den så mår jag bättre och presterar bättre. Så, då gör jag det.

Sen var det dags för ett träningspass med en annan ledare än vanligt, och då blir det också ett litet annorlunda upplägg, så det var jobbigt.

Jag har ju ont i axeln, så jag försöker just nu undvika att lyfta tungt över huvudet, eller helst inget alls över huvudet. Men att sätta axeln i total vila hjälper inget, det blir den bara stel av, så därför försöker jag anpassa övningarna efter mina förutsättningar. De smala armhävningarna på boll funkar inte alls, det gör sjukt ont, men riktigt breda på golvet funkar ok.

Det går nog över så småningom, det gjorde det förra gången:)

Sen åkte vi därifrån och bytte däck på syrrans bil som vi ska köra med imorgon. Hon har sådana där dubbfria rackare, som man får köra på fortfarande, men nu är sommarsulorna på.

Vi tänker att vi åker till södern nu ju, och packar helt klart ner badkläder, så får vi se om det blir något dopp. Det är ju ändå havet, och vi har ju inte havet inom ett stenkast hemmavid, så man får passa på kanske:)

Beroende på vädergudarna då, går det isbjörnar på gatorna så skiter vi i det.

Tack för era tips på saker att göra, vi får se vad vi hinner med:)

.

Jag måste tydligen hjälpa till nu… ? Märkligt, det är inte min dag i köket, tacos fixas av barnen;) men jag får väl se vad de vill i alla fall:)

Jag återkommer snart!!

 

Jodå, jag är här:)

Kanske har ni inte ens hunnit sakna mig? Det kanske bara är jag som saknar er… Det vore ju lite jobbigt;)

Det är mycket nu. Det mesta rullar på, men tar tid, och prioriteringar är av nöden tvungen.

Kommer ni förresten ihåg att jag kräktes lite galla över Uppsalas politiker i allmänhet, och Erik Pelling i synnerhet;)?

Nu är det såhär att antingen så sitter politikerna och googlar sig själva, eller så läser han min blogg, för det trillade in ett mail häromdagen, från herr Pelling himself.

Han ”råkade snubbla över min blogg” och ville förtydliga lite saker. Det är väl på ett sätt trevligt, men hans mansplaining lämnade en del att önska. Jag vet vad jag pratar om, och jag har många med mig som håller med. Men han förklarade som att jag var … ganska okunnig. Det är jag inte. Alls.

(Mansplain = ett sammansatt ord av man och explain. Definieras som att förklara något för någon, oftast en man till en kvinna, på ett sätt som betraktas som nedlåtande eller ringaktande.)

Jag ska svara honom personligt såklart, och fråga vidare på saker som han svarade men som inte var ett svar utan ett politikerljud;)

Men det har jag inte tid till just nu, han får vänta, och det gör ha säkerligen med spänning, eller vad tror ni;)

.

I måndags var det deadline, och nu duggar de tätt, har en ytterligare den 10 maj, sen  är det seminarier och opponeringar och sånt. Det tar aldrig slut, och på ett sätt vill jag inte det heller! För då är kurserna slut och då blir det tråkigt:)

Nog för att jag har sommarkurser men det är helt annat, med okända människor. Men de ska bli kul de med, såklart:)

Om någon sagt till mig för tio år sen att jag skulle älska att plugga, så hade jag skrattat länge. När jag slutade skolan var jag sjukt less. Jag gick grundskolan, sen en tvåårig gymnasieutbildning inom nåt jag inte ens ville, (äldrevård) men det fanns inget annat. Har man kassa betyg så har man… Eller snarare, jag hade en klass från åk 1-9 där alla genier samlats. Hur mycket jag än försökte, så var det bara medelmåttigt. Om maxpoäng var 12, så var medel 11,5, det är jäkligt jobbigt då.

I gymnasiet var jag bland de bästa, enbart för att jag hamnade i en mer normal klass:) (och kanske för att många mest var ute och söp skallen i bitar, vem vet?)

Efter det gick jag en ettårig gymnasieutbildning(barnskötare) till och sen en 22 veckors påbyggnadsutbildning(barnsköterska, alltså på sjukhus med sjuka/nyfödda barn)

Sen var jag less, och hade ändå uppnått det jag ville jobba med – sjuka barn på sjukhuset. Allra helst ortopeden, eftersom jag hade starka band dit sen mina egna operationer. Jag hamnade exakt där, och jag var en bra barnsköterska:)

Sen fick jag egna ungar och valde en annan karriär i livet. En som inte direkt ger en ett fett bankkonto, men väldigt gott samvete och massor av kärlek och livsglädje ♥

Jag skulle välja på samma vis igen vilken dag som helst:)

Även om jag idag kan känna mig underlägsen de som jobbat i ett mer accepterat yrke alla de år som jag varit hemmamamma. Men det brukar gå över efter ett tag, för jag är nöjd och trygg med att det valet var det bästa för mig och min familj. Alla får välja efter sina huvuden, som det passar dem bäst:)

Och nu är det sociala medier och plugg som gäller, hur otippat var inte det en gång i tiden:D

.

Jag älskar ju att skriva. Det är för mig ren terapi. När jag blev dumpad, så var det tre saker som höll mig vid mina sinnens fulla bruk.

Det var Barnen såklart, för deras skull måste jag ju sopa ihop spillrorna av mig själv, det var Träningen-som gav mig utlopp för alla elaka stresshormoner som rusade i kroppen, som var en stund då jag inte tänkte utan bara körde, och det var Skrivandet som lät mig fokusera på annat, som hjälpte mig sortera, eller bara få ösa ur mig all ångest och skit.

Jag har massor av dokument och utkast här på bloggen, som är skrivna i affekt, ångest och med tårarna sprutande. Det är dokument jag aldrig vill läsa igen. De har gjort sitt, jag fick sätta ord på vad det var som var jobbigt, och tro mig, det är brutalt. Jag har inte direkt varit försiktig;)

Det gjorde att jag kunde vända och vrida på det, för i texten kunde jag se saker från olika håll, även om jag fortfarande än idag inte har några konkreta svar på alla de frågor jag hade, så har jag på något vis ändå svaren. De går att utläsa ändå. Men, jag vill som sagt aldrig behöva läsa dem igen, för det skulle vara ren smärta. Det orkar jag inte utsätta mig för.

De finns där, som blomblad för vinden;)

.

Idag har mitt fokus stärkts, jag har lärt mig så otroligt mycket i Kreativt skrivande och jag har fått bekräftelse och pepp. Jag är nu helt övertygad om att jag kommer skriva klart den berättelse jag håller på med, och att den kommer bli en färdig bok. Kanske bara en bok i min dator, förvisso, men den kommer vara avslutad. Om det vill sig väl så kanske det blir en riktig bok också:)

På något sätt.

Jag har alltid vetat att jag kan skriva, det var väl ungefär det enda jag var bland de bästa på i årskurs ett till nio;) Men sen ska man ha tilliten till sig själv också, man ska våga. Att våga visa mina texter för folk, och få deras kommentarer och feedback, det var i början galet läskigt.

Nu längtar jag efter det, och det är lite av samma känsla som när jag i gymnasiet skrev en berättelse, som sen lästes allt eftersom av mina klasskamrater och vänner:D De frågade på måndagsmorgonen om jag skrivit mera, och det fick mig ju att vilja prestera.

Elaka människor, eller kanske bara människor som inte kan förstå att deras ord sårar, har kapat mina texter jäms med fotknölarna, utan att ha läst mer än det lilla jag visat er här.

Jag skrev om det i min essä, att för vissa så betyder text ingenting. Kanske är det bara en jobbig massa man ska ta sig igenom, en instruktion eller bruksanvisning. Vissa tycker att text är ett onödigt ont för att fylla ut mellan bilderna, och ja, de personerna förstår jag sågar mina texter;)

Folk som gillar poesi tycker nog inte heller om det. Kan vara så att om man ogillar action så tilltalar inte mina ord, men det är ju inte samma sak som att det är uselt?

Man har olika preferenser helt enkelt:) Det är för vissa omöjligt att förstå. Och det får stå för dem:D

Och nu blev det väldigt mycket om Att skriva:)

Nu vidare!

 

I helgen ska jag och syster yster på roadtrip!

Det ska hämtas ett förtält, som hamnade i Helsingborg i stället för var det nu var från början, Hässleholm väl?

Jag är onödigt taggad! Det ska bli så roligt att få göra något annat, även om det mest innebär mil i bil:) Vi kommer sova på hotell för det är inte så kul att köra fram och tillbaka. Det är enligt kartan 6,5 timmar enkel väg. Bara tanken på det, ett hotell med en hotellfrukost är lika spännande som att göra en weekendtrip till nåt turistställe;)

Hur utsvulten på intryck är man då? 😉

Kanske ska vi köra en instagramlive i bilen, eller inte;) Haha, men seriöst, det känns spännande!

Ni som bor i krokarna av Helsingborg får gärna berätta om det finns något kul vi kan göra, givetvis på ett coronasäkert sätt. Men nån fin promenad eller kul hinderbana till exempel. Och goda ställen att äta på! Fika alltså, äta gör vi väl som vanligt på McD, det finns väl där??

Vi hade ju tyckt att det vore grymish att kunna åka över till Danmark, men det får man väl inte ens, så det får bli en annan gång.

.

När vi kommer hem så ska husvagnen hämtas, fixas lite och så småningom dras på plats. Det känns inte det minsta lockande just nu, med regn som slår som trumpinnar på taket, vinden som ylar och rycker i allt. Men det kommer bli härligt så småningom 🙂

.

Jag har en unge hemma, inte för att hon är sjuk utan för att flera i hennes klass är det. Konstaterad corona och eftersom undervisningen just nu är lite sisådär, de försöker gå igenom saker i sakta mak för att de sjuka inte ska hamna allt för mycket på efterkälken, så känns det bättre att hålla henne hemma. Det är flera som är det av rena säkerhetskäl och skolan är helt ok med det.

Jag skulle känna mig personligen förolämpad och djupt kränkt om jag blev sjuk så här på upploppet.

På allvar alltså.

Helt uppenbart har jag klarat av att leva på ett coronasäkert sätt. Det måste man väl ändå få klappa sig själv på axeln för? 🙂

Så nu får det lov att hålla hela vägen in i mål. Till Sputnik-vaccinet eller vad det nu blir man får;) Jag ser fram emot att vakna dagen efter och tala flytande ryska;)

För den delen, syrran som är yngre än mig och inte i riskgrupp, och flera av hennes vänner i samma ålder, plus våra gemensamma vänner, alla under 50, har fått kallelse med tider för vaccinering. De kom i slutet av april.

Idag kunde man på Sveriges radio höra att det var ett misstag:) De hade fått någon slags felkod i sina journaler, hur nu det funkar? De hade blivit placerade som riskgrupp om jag fattade det hela rätt.  Syrran har inte varit till läkare och hennes journal borde ligga gömd och begraven i arkiven;) Men de skulle ändå få behålla sina tider, vilket känns helt korrekt. Palla hålla på att dubbeljobba med att ta bort dem för att sen kalla igen. Resurserna kan användas betydligt bättre.

Vi går in i fas 4 nu i Uppsala, vilket innebär att 50-59 åringar kommer kallas, och mamma kan sluta oroa sig för att jag hamnat mellan några stolar:) Det var syrran som var ett misstag;)

.

Nu ska jag sova!

I morgon är det träna och sen städa! Och skriva, och läsa:)

Vi hörs snart igen:)

Natti natti ♥

 

 

 

Jäklar ändå va. Att man aldrig lär sig 😂

För det är ju en regel snarare än ett undantag att när man planerar så det ska flyta på, även om det är i sista sekunden … så händer massa saker som stökar till det 🙈

Så här sitter jag nu med en stor deadline ikväll, inte färdig på långa vägar och saker som måste hanteras. 🤷🏼‍♀️

Det rör inte mig personligen mer än att det är mina nära som har olika problem, men det innebär ju att jag ställer allt annat åt sidan.

Så klart! För det finns inget viktigare än familjen:)

Men det är typiskt. Jag får lov att lämna in sent helt enkelt, det är säkert ingen fara på taket får man hoppas.

Igår hade jag utejobb på schemat. Röj och höja staket. Jag har ju satt upp rådjursnät för några år sen, som Doris gav blanka fan i, bara hoppade igenom.

Det var mest nödlösningar över lag, men funkade ett tag.

• 

Nu ser det ut såhär:

Röjt bort massa buskar och skit också .

Betydligt stiligare 🙂

Det var jimpa som råddade staketet, jag bistod med att vara hantlangare och allt-i-allo.

På baksidan växer rabarberna så det knakar:

De brukar vara fina i början sen ballar de ur och är varken goda eller vackra;)

Corrinda var med ute igår och krattade och klippte buskar i flera timmar, det är härligt terapiarbete ändå. Man behöver inte tänka så mkt och det är skönt:)

Bara att ibland har man kapat lite mer än man tänkt sig 😉

• 

• 

Inomhus var det bageri, och kidsen bakade dajmakakor och mockarutor.

”Kärleksmums” kallas de hos andra men det är ett så töntigt namn att jag vägrar. Kärleksmums …? Lika töntigt som”Du är så söt så jag skulle kunna äta upp dig!!!”😖🤢🥴

MOCKARUTOR!! 😂

Så började det droppa från himlen.

Lite mer.

Lite mer.

Och så störthaglade det

Stora korn!!

Länge:)

Jaja, vädergudarna har väl inte hängt med i kalendern kanske 🤷🏼‍♀️

Nu måste jag ila!

Hörs snart 😘

Det är svårt att förstå att det verkligen är maj nu. Det är kallt, minusgrader på nätterna till och med, massor av regn och blåst. Jag känner mig lurad och kränkt av vädret:)

Så här års brukar jag vara solbränd redan. I år… nja, not so much;)

Det är inte helt schysst.

Men, maj är det, och som jag väl skriver varenda år så är det min favoritmånad. Jag älskar att allt vaknar till liv, naturen blommar och med den mina egna livsandar. Underbart!

Vi har ett gäng födelsedagar framför oss. Tvillingarna, mamma, Novalie. Farfar också, även om vi knappast kommer kunna ses.

Jag som inte ens fyller år, fick en present av en fin följare ♥ Ett par så fina raggsockor.

Långa och tunna, så de faller ner sådär himla fint:)

Ni som var med på nittiotalet med falldownsockorna fattar vad jag menar, om ni tyckte om det förstås. Jag älskade det modet, och de här kommer funka precis lika bra i mina gympadojor som innesockor.

Stort stort tack ♥

Jag kan inte sticka. Eller virka. Jag är inte speciellt bra på att sy heller, även om jag är rätt hyfsad på att laga revor i kidsens kläder. Ändå … så kan jag längta efter att göra det:D Jag vet, helstört. Bara att sitta och greja med något skulle vara härligt. Men jag vet ju att OM jag skulle försöka så skulle all min koncentration gå åt till det, och ljudboken och serierna skulle inte kunna ses/läsas:)

Jag tror jag klarar av helt vanliga stolpar i virkningen, och med en stunds funderande kan jag nog lägga upp början på en stickning, men sen då? Hur får man det att bli runt, olika färger och mönster? Eller andra former, som framstycke/bakstycke/ärm?

Det här ligger på min to-do-list, att lära mig:)

En annan sak som står på önskelistan är att åka tillbaka till New York. Det var en stad som för mig otippat fastnade i hjärtat. Jag hade ingen större längtan dit, men nu har jag en enorm längtan tillbaka.

Ibland kommer det bilder på instagram som trycker upp det i fejset på en. Som idag när jag såg Fredrik Eklunds bilder, med en film ut över Central park.

Jag tyckte det långa smala huset kändes så bekant på nåt mysko vis. Jag har ju inte tvärkoll på alla byggnader direkt;) Efter att ha funderat på hur förbannat mycket det måste svaja när det blåser, så letade jag i mina bilder från staden.

Och skåda! Det var lite kortare för några år sen:) Verkar ju inte vara klart än, byggkranen sitter fast fortfarande.

 

Jag står på taket till Rockefeller center, Top of the rock:)

Var Fredrik står vet jag inte:)

Jag kommer aldrig att begripa hur man kan bygga såhär, det känns som att det trotsar alla fysikens lagar.

Vilket minne jag har ändå va;)

.

Idag har jag ju haft Jack här, han sov över från igår. Full rulle med ett minimum av insats från min sida, han föredrar ungarna. Han sov från 21-09, som en stock, rörde knappt på sig, och har varit ett solsken hela tiden. Förutom när han var tvungen att gå in i går kväll, och när han skulle  byta blöja;)

Jimpa kom på eftermiddagen och vi(han) har kapat av en massa buskar, en del jäms med fotknölarna, förhoppningsvis håller de sig där för jag vill inte ha dem, men det krävs väl lite till kanske. Nåt dödligt.

Typ asfalt, eller roundup, eller ogräsättika, eller min favorit – en presenning över skiten tills det kvävts. Tar några år, men sen så;) Jag har ju sjuka mängder med kirskål, som är mer elle mindre omöjlig att bli av med. Nån gång sa någon att den minsann aldrig skulle tillåta kirskål att ta sig in i sin trädgård… och jag känner bara  –  hur fan då? Dammsuga tomten dagligen? Kirskål sprider sig som en farsot, med rötter och frön, attackerar på bred front, och är den inne så tar den för sig.

Jag bodde inte här de första fyrtio åren som det var en trädgård här, så den var redan etablerad.

.

Sen blev det belöning med något jag inte ätit på ….? Alltså minns inte ens?

Pizza!

Åt upp hela, och sen var jag p r o p p m ä t t. Kommer inte behöva äta på en månad känns det som;)

Nu har jag tittat på Lets dance, och jag vidhåller att jag inte tycker att Carola lämnade på ett schysst sätt. Det har inget med att jag negligerar hennes hälsa att göra, för självklart ska man ta hand om sig. Men, man måste även vara en schysst person, och det var inte schysst mot Keyyo. Som åkte ut, och sen fick ta Carolas plats. Ladda om, ha typ 48 timmar på sig att prestera, och med ångesten över att kanske åka ut igen. Nope, inte hyggligt alls.

För mig är det taskigt. Carola hade kunnat sköta det snyggare. Det var inte som att hon bröt ett ben, som sker tvärakut, utan hon hade det på känn sen länge.

Men, återigen, det handlar INTE om att hon hoppade av, det var säkerligen ett klokt och vettigt beslut. Det handlar bara om hur.

Keyyo tog i alla fall revansch och jag är sjukt imponerad av henne! Hon har inte haft det helt enkelt den sista veckan. Stor eloge till henne:D

.

I morgon ska det byggas staket. Det ska höjas så att RymmarDoris från hell inte kan rymma… Hon är makalös, bara hoppar över staketet och drar, när hon känner för det. Det kommer sluta illa om hon ska fortsätta och jag har ledsnat på att försöka själv. Nu tar jag proffsen till hjälp:) Alltså Jimpa.

Doris sitter för det mesta på löplina nu, men så tycker man synd om henne och släpper lös…och hon sköter sig toppen i flera dagar, kanske veckor. Sen – hoppar hon över och drar. Korkskalle.

En spegel ska upp också, och kanske lite mer röja buskar.

.

Jag ska också hinna läsa och gå igenom min text för slutinlämning. Jag tror det fattas två sidor, men det är skönt att ha dem att lira med i korrekturen. Rätt vad det är har man lagt till massor, eller – strukit. Jag vet hur det ska fortsätta i alla fall, så det kommer inte bli några stora problem, tror jag:D

Ta i trä:) Det ska in på måndag så jag har lite tid kvar. Det ska sluta på 50 sidor, minst, tror vi får gå över lite, men inte under. Jag har 48 fulla. Förra året insåg jag några dagar innan inlämning att det fattades typ tio sidor. Hm… Vi hade inlämningar på 10-15 sidor varje gång, och jag hade lämnat in åt det kortare hållet ett par gånger, men inte tänkt hela vägen. Men, de sista tio sidorna som skrevs på en kväll, är skitbra:D

Hoppas nu jag inte räknat fel bara;)

Men, nu ska jag se ett, eller ett par, avsnitt av SealTeam, och sen sova!

Vi hörs snart:)

Natti natti ♥