Vaknade idag med ont i vänster ben. Hela baksidan känns ihopkrampad och låst. Ilar fint vid varje steg och drar både upp och ner med start från rumpan. Intressant.

Känns lite som ischias men det har jag aldrig på den sidan. Däremot, det mest besvärliga i det här är – jag kan inte använda höger ben som nån vidare avlastning 😂🙈

Jag kan inte hoppa på höger ben, eller har nån vidare balans för den delen, och eftersom det är svagare så är dagen hittills rätt svajig. Jag ska åka och träna sen och förväntar mig att det lossnar då. Nåt annat är helt oacceptabelt.

Dagen idag är fullspäckad. Det är träning och direkt efter den, alltså samma minut som den slutar, så börjar fotbollen. Klockan 15. Klockan 18 ska vi på fest 🥳🥂🤗

Bara roligheter alltså:)

Corrinda jobbar på förskola och de ska ta ut en projektor och visa matchen ute. Hon har pratat så mkt om det här, hur hon ska glida runt med Sverigetröja och solbrillorna, och vara cool inför kidsen 😜. Vaknade av ett sms:

”Jag glömde Sverige tröjan!”

Så jag som har ett väldigt ömtåligt mammahjärta ska snart åka dit med det🤗

Att se mina barn besvikna är en av mina akilleshälar. Det hänger såklart ihop med egna erfarenheter, och jag kan ställa saker åt sidan för att försöka hjälpa till då. Normalt curlar jag inte det minsta, men i sådana här situationer, om jag kan fixa så gör jag det.

Men Hörrni!!! Vad otroligt beklämd och ledsen jag blev av att läsa om era erfarenheter av vården!! Hur kan det få vara så? För sanningen är att vi ligger i framkant inom vård, men ändå hamnar folk i kläm ideligen. I era fall inte ens i kläm utan det låter som ren nonchalans.

Jag har ju inget livsviktigt besvär av mitt ben, men skadan är åstadkommen av en läkare. Det är en omöjlighet att den uppstår på egen hand. Det är en nerv som trasades sönder av att en spruta sattes rakt i den. Man tycker ju att vården då skulle ta sitt ansvar och bistå med allt som kan hjälpa, hela mitt liv. Eftersom rent krasst – jag är begränsad. Jag låter mig inte begränsas och gör det jag vill, men det är inte samma sak som att det är enkelt. Mina livsval är inte helt självvalda utan skadan spelar in.

Jag hade bland annat en dröm att bli flygvärdinna. Men då ska man inte ha ett ben som är mkt smalare, det funkar inte med uniformen. Du ska heller inte ha tatueringar 🤷🏼‍♀️så det är en hårt reglerad arbetsplats. Eller var på dåtiden iaf.

Jag har ont. Jag blir trött. Jag behöver speciella skor och hjälpmedel. Det är inte minst psykiskt påfrestande. Och vården gör ingenting. Jo, skriver remiss på en slags hjälpmedel. Det sätts runt foten, och går inte att tvätta… man får Max tre per år. Det är härligt ! Vem har tre par strumpor per år? Och varvar med, försöker handtvätta, men då sabbas kardborrebandet:/

Nu äntligen, efter en EGENREMISS, till plastiken av alla ställen, så verkar det som jag ska få en del hjälp. Men, den operationen har ju skjutits upp pga Corona. Det i sig är som det är.

Jag tänker ju såhär: har man sabbat en människas liv, så ska man se till att göra allt för att hjälpa. Dvs leta alternativa behandlingar för att hålla nerver och muskler intakta, operera och aldrig släppa taget utan föröka upp kontinuerligt. . Jag hade fin hjälp tills jag blev 18, då övergick jag från barn till vuxen och ingen tog på sig ansvaret. Sen dess får jag kräva. Vilket jag inte gjort utan anpassat mig.

Och era historier får mig gråtfärdig! Som sagt, mitt är inte livshotande, eller ens smärtsamt alla dagar, men som ni blivit behandlade.

Jag är inte mkt för att snacka skit, men i era fall skulle jag, men jag vet att man inte orkar, dels anmäla till patientombudsmannen. Jag ska själv göra det vilket år som helst🙈 . Det behövs för att granskning ska göras. Sen faktiskt även vända mig till pressen.

För att inte tiga och lida i tystnad.

Oavsett om ni orkar eller skiter i det – jag håller mina tummar för er och hoppas att ni får hjälp. ❤️❤️

Vidare!

Jag läser en sommarkurs – tecknade serier. Det kan vara den roligaste kursen ever😁 Så lärorikt och intressant. Jag har aldrig tänkt efter en sekund när det gäller serier utan det är massa aha-upplevelser nu.

En av de första uppgifterna är ett quiz. Vi måste klara det för att komma vidare i kursen, och jag var rejält nervös. Vi hade ett zoom möte för nån vecka sen och då sa läraren att det är inga problem – läser man bara på klarar man det. Så jag läste på, mycket terminologi. Helt nya saker:) Man har tre försök på sig, och kan med fördel göra det först en gång för att se var man behöver kolla upp.

Jag satte mig med det igår. Man har en kvart på sig när man väl startat. Klickade i svaren, kände mig ganska säker, och :

Nailed it 👌🏼

Det var inte så svårt, men lite pyssligt. Nu kan jag gå vidare och behöver inte stressa över det:)

Just nu läser vi inte några specifika serier, jag vet att några av er är nyfikna så jag ska berätta vilka vi studerar när vi kommer dit.

För tillfället är det mkt bakgrund och hur serier är uppbyggda. Och diskussioner såklart:)

Jag bläddrar i böckerna så fort jag får en chans och älskar det. Jag är så glad att jag valde just den här kursen! Litteratur är ett stort ämne och även om jag inte är förtjust i den ”tyngre”, de gamla tråkiga klassikerna och att analysera ihjäl saker, så finns det många grenar. Tecknade serier till exempel. Ok, jag erkänner väl då – för mig har det varit något för barn. Lite för de som inte orkat läsa en bok 🙈😂

Jag har inte varit ensam, den fördomen är stark. Men hej och hå vad fel det är! Tecknade serier är ett helt eget medie, som film ex.

Det finns de som undrar varför jag pluggar – det här är en av anledningarna. Att göra nya upptäckter, lära mig saker, utvecklas. Att hitta kurser som utmanar och får mig att tänka till:)

Men Hörrni, nu måste jag åka med corrindas Sverigesaker 🙂

Ikväll party! Ses i morgon med andra ord 🤗🥂🥳