Man måste tänka längre än näsan räcker, man bara måste det. Även om man tror att man gör saker av omtanke så bör man tänka efter både en och två gånger innan man agerar om det involverar någon annan. Om det kan skada någon annan.

Idag fick jag en flash från Aftonbladet:

Ung svensk kvinna död i Costa Rica

Alla fattar nog exakt vad som for igenom min hjärna när jag klickade upp notisen. Jag har en dotter som är där, Corrinda. Jag hann läsa och förstå vad det stod innan hjärtat stannade.

Corrinda är 21 år, från Uppsala i mellanSverige och de hyr bil där nere. Några millisekunder var det väldigt jobbigt tills jag såg att olyckan skett för en vecka sen och att anhöriga var underrättade. Jag hör av henne varje dag, och hade sett på Instagram sju timmar tidigare att hon mådde prima liv. Men ändå, det är Aftonbladet och de är inte kända för sin finkänslighet direkt, de kan säkert hitta på när olyckan skedde. Anhöriga är underrättade… tänk om de underrättat hennes pappa…? Bara hennes pappa…

Men nej, jag blev inte orolig på riktigt, men skickade ett meddelande om hon mådde bra. De är sju timmar efter så det var ju mitt i natten där, så jag visste att jag inte skulle få svar. Hon svarade så fort hon vaknade:) ”Ja vaddårå? Det är tidigt!” Och så tiden 7.30. Halv tre här:) Typ fyra timmar efter att notisen dök upp. Återigen är jag tacksam över möjligheterna till kontakt som internet ger, annars hade det bara varit att vänta på att hon skulle ringa. Vilket man inte gjorde så ofta när man var utomlands pga att det kostade en förmögenhet.

Minuter efter att notisen kom upp så började det ramla in meddelanden på instagram och här, folk som bara ville veta om Corrinda var ok, antar jag. Om jag visste om vad som hänt … Från för mig okända människor. Kan tyckas omtänksamt men faktiskt inte. Om man bemödar sig att läsa hela notisen borde man se att olyckan hände för en vecka sen, alltså behöver man inte säga något, ”anhöriga är underrättade” talar om att jag i så fall redan hade vetat det. OM det, Gud förbjude 🙏🏻, varit mitt barn och jag inte vetat något hade jag absolut inte velat få reda på det från sociala medier. Från folk som inte har med det att göra. Som säger det och sen låter mig stå där med smärtan, ångesten, paniken, medan de själva går och käkar lunch. Även om de intalar sig att det är av omtanke. Jag tror att det finns en liten, djupt gömd, önskan om att vara först med ett ”scoop” hos nästan alla. Det är därför som folk går ut och gratulerar till den nyfödda pojken/flickan, fast föräldrarna inte sagt något än, och kanske hållit på könet hela tiden. Man vill vara först. Det är nog inte elakt men väldigt obetänksamt. Sensationslystet.

Att messa mig om att en ung flicka dött i Costa Rica när min unge är där, det är inte schysst. Det är inte det. Vad är syftet, frågar jag mig? Vill man vara den som kommer med ett dödsbud kanske man ska söka sig till polisen eller kyrkan. Vill man gotta sig i någon annans sorg? Jag har svårt att tro det. Så varför gör man det?

Jag svarade några och sa ungefär samma som här och nästan alla återkom och bad om ursäkt. Att de inte tänkt så långt.

Men gör det. För jag tror inte att någon av oss vill vara den som kommer med ett besked som kan förstöra livet för en annan på en sekund. Låt de som har nån slags utbildning inom det göra det. Polisen som ringer på dörren finns kvar där när man bryter ihop, prästen kan finnas där och bara vara. De har fått lära sig en del om sorg, sånt som vi andra tacksamt nog aldrig kommer nära, vi slipper det. De säger det inte bara och surfar vidare på internet. De stannar, och försöker guida vidare till någon som kan stötta.

Nu var det inte mitt barn. Men det är någon annans barn. Jag hoppas innerligt att de inte fick veta det via ett mess på instagram. Jag kan inte ens föreställa mig deras sorg. Det kan ingen som inte själv varit med om det och jag hoppas att jag aldrig behöver förstå det. Egoistiskt men mänskligt.

Jag vill bara att alla tänker till en extra gång🙏🏻 Sätt er en stund på händerna och fundera över vad ni vill uppnå med att skicka ett meddelande som kan skada en annan människan. Eller som gör en annan människa ledsen, besviken eller arg. Oftast finns det inget egenvärde i det, och då kan ni låta bli. För allas skull.

Tänk efter före. Lätt att säga svårt att göra, men försök ha impulskontroll🙏🏻