Sist det stormade var det samma scenario, det ösregnade och stormade så träden låg dubbelvikta, sen började det snöa. Precis samma sak igår: Det regnade hela dagen, bara mer eller mindre. När det lagom blivit mörkt så slog jordfelsbrytaren av hela huset. Och det blev alltså kolsvart. Robban och jag for ner i källaren båda två och stod och kliade oss i huvudena, vilken säkring kan ha brunnit av? Vad orsakade det hela denna gång? Jag har ett gammalt hus, med lika gamla elledningar. Framför allt är de underdimensionerade för dagens behov, och att det går säkringar är inte helt ovanligt. När vi hade översvämningen och elektrikern var här och gjorde det sista, så installerade han även en jordfelsbrytare. Som jag hatar. Och älskar såklart, för det är ju trevligt att den skyddar huset mot elfel:) Men alltså, innan den fanns så gick en säkring, man åtgärdade problemet med ljus i övriga huset. Ofta handlade det om bara en överbelastning på just den, men ibland på en trasig el-sak. Nu…. Något är fel, inte bara en trasig säkring för då går bara den, men när något är fel så slocknar HELA HUSET. Allt. Och då blir det så mörkt. Och då inser jag också hur vissa vanor sitter stenhårt, för även om jag sitter med mobilen i handen, så vill jag ha en ficklampa😂 När man slår på jordfelsbrytaren så är den ganska trög/tung att vicka upp, så det känns som att man jobbar hårt:) Och det svider i min själ när allt slår av igen, för det känns som det inte är så nyttigt för alla maskiner, datorer, tvätt, disk, spis osv.

I alla fall. Vi såg ingen trasig säkring, men Robban bytte en som såg lite skumish ut, och jag slog på jordfelsbrytaren. Pang, så slog den av igen. Fan, men en liten tanke fick fäste och jag skuttade (hehe, nä) upp för trappan och av med raggsockorna och ner med fötterna i gympaskorna och ut med ficklampan i högsta hugg. Ibland hamnar min förlängningssladd till motorvärmaren i blöt, och så var det sist jag inte hittade nån anledning. Med tanke på det massiva regnandet så hoppades jag på det. Jag hade t-shirt och pyjamasbyxor och det vräkte ner regn;) Mycket riktigt, en koppling låg i en vattenpöl. Den har legat upphängd i en buske, eller på lyktstolpen, och jag är noga med att hänga sladden över backspegeln på bilen när jag har motorvärmaren i, för att själva kontakten inte ska hamna på marken. Jag ryckte ur den, och drog ut den även inne i garaget och sen var problemet löst. PUST!

Det fortsatte regna hela kvällen, och stormen tjöt, men när jag skulle lägga mig, vid två….:) så var det helt vitt ute..Men vafan!? Sen har det fortsatt så, stormen ylar runt knutarna, snön vräker ner och nu har det kommit massor. Jag hatar fan sådana här vintrar. Ge mig sommar, tack. I går natt när jag inte kunde sova så dök plötsligt ett minne upp i huvudet, så enormt starkt. När jag var med Mirka i Turkiet och vi första morgonen klev ut på den stenlagda gården, ni vet sån här mjuk fin klinkers som ser ut som kakel, kanske är kakel vad vet jag:) Oavsett, stenen var mjuk och varm och len och värmen omslöt en på det där sättet som det inte gör i Sverige utan bara på varmare breddgrader. När man blir varm ända in i skelettet. Jag kunde höra ljuden och känna dofterna, och kanske att jag hallucinerade, det är oklart:)

Men där och då kände jag att jag måste utomlands. Det är så länge sen jag var i ett varmt land, sist var ju då med henne, men innan dess var det nog i Thailand 1999. Jag har varit i London, Tyskland, Danmark, NewYork, och kanske nåt mer efter det, men inte till värmen. Jag har inte insett hur mycket jag har saknat det heller, förrän nu:)

Men nä, vi sitter här hemma, i nån slags evig familjekarantän nu och det närmsta värme man kommer är en skållhet dusch;)

Först Jamie med bekräftad Covid, sen jag och nu är Novalie och Jordan sjuka. Eller det finns ju grader av allt, och Novalie är mest lite förkyld medan Jordan hade hög feber igår men nu är fit for fight igen. Båda är testade och innan nån hänger mig – de ska testas i egenskap av skolelever. Ingen utom Jamie får gå till skolan veckan som kommer, jag gissar att han kommer vara rätt avis på syskonen:) Jag är nog att betrakta som frisk, har lite sådana där sega symtom kvar som lite snorig, men främst låter jag som jag vore sjukt täppt, men det är jag inte. Det satt mycket i halsen på mig och då blir det ofta så här, rösten påverkas. Eller blev, jag har ju inte pysslat på med sjukdomar för egen del på flera år:D Men det är väl för allt i världen helt okej att sitta inne när det ser ut så här ute…och blåser så knäna skallrar.

I går var första dagen som jag orkade göra något vettigt. Jag har inte helt huvudet påskruvat än, kan stå och fundera på saker, letar konstant efter ord, och känner mig väldigt luddig i allmänhet. Jag har en essä att skriva och det går inte alls, så fast jag tänkt ägna mig åt den så fick jag lägga den på hyllan. I stället så flyttade jag tillbaka hörnskåpet, från mitt sovrum till vardagsrummet.

Det tog hela dagen:) Inte själva flytten, men sen städade jag det. Jag har viktiga papper bland annat där och de har jag nu sorterat och arkiverat. En del i det runda arkivet även kallat soptunnan, annat i ett annat skåp i väntan på att man kan kasta dem. Vissa saker kan ju vara bra att ha, saker som rör bilen, huset och sånt. Nu försvann de flesta och sen röjde jag pysselhyllan och tja…skåpet är numera i ordning igen:) Sen fortsatte jag med att städa mitt sovrum, vädra ur, damma, dammsuga och bädda rent, torka golv och plocka bort massa tvätt. Så jag har sovit i sängen i natt:D Efter två veckor på soffan, först eftersom jag inte ville ligga nära Jamie, sen för att jag var sjuk och inte ville sabba deras möjligheter att spela dator. Jag har sovit som en kratta dock, för den där stormens skull. Det kan vara så att det blåser mer mot det fönstret kanske? I vardagsrummet har jag fönster åt andra håll, men det är sällan som vinden kastar sig emot det som det gör på baksidan. Jag ogillar storm, det får mig att känna mig otrygg och jävligt liten. Inte som att jag är rädd för stormen, men för vad den kan göra. Fälla ett träd över huset till exempel, det vore jobbigt. Eller trycka in en fönsterruta, det vore också lite besvärligt. Just de gångerna så är det på något vis extra kännbart att vara ensam vuxen.🤷‍♀️

Jamie hade det jobbigt igår med en lös tand.

Inte den på bilden, det är ett tag sen:) Det var en kindtand och den satt bara på en tråd. Tanden under har kommit fram men flera av mina barn har haft mjölktänderna som små kapsyler på de permanenta, de vägrar lossna. Han har fått order av tandläkaren att vicka på flera stycken, och gör väl det ibland. Den här var jäkligt jobbig och han for in och ut i badrummet för att kolla, det blödde lite och han kunde inte äta. I timmar höll han på, och jag frågade om jag skulle plocka ut den åt honom, men det vägrade han. Jag tycker tänder är sjukt läskigt och avstår ju helst, men till sist blev det ohållbart. Han var ledsen och hungrig och kunde inte koncentrera sig på något. Jag fick övertala honom men till sist fick jag tillträde till munnen, tog tag om tanden och drog ut den:) Det blödde rejält en stund sen var allt bra 😅

Klockan var över midnatt när jag äntligen satte mig ner och kände mig nöjd med dagen. Nyduschad eftersom jag bäddat rent frös jag lite, men försökte hitta nån film att kolla på. Misslyckades med det men hittade en serie jag kollade några avsnitt på för flera år sen men sen ledsnade på. Colony. Kollade på några till igår och kan inte bestämma mig för om den är värd att fortsätta se. Nån som sett den?

Jag vet inte vad jag ska se för serie nu. Jag tycker egentligen det är lite tråkigt att vara fast i en evighetslång men samtidigt finns det ju inget annat att se på. Vad kollar ni på nu? Nån favorit ni rekommenderar?

Nä, jag ska sätta lite fart, har en del att göra 🙂 Ha en fin söndag, och hoppas ni har bättre väder än Uppsala, nu snöar det på tvären igen;)