Jag har ju inte skrivit ett enda ord om min favoritsåpa:) Men Robinson är ju i full gång nu, och efter en vecka så börjar man ju få en aning koll på vem man gillar och inte. Jag försöker så innerligt att vända och vrida på det jag ser för jag vet så väl hur produktionen kan vinkla saker. Men vissa människor får et att krypa i mig, som Mattias som är i gränslandet. Jag ogillade honom så mycket sist han var med, och det är inte ett dugg bättre i år. Den mannen är nog fan så långt ifrån vad jag kan tolerera som det går att komma. Ni som vet ni vet😅 Corrinda har inga större problem med honom, så det är väl bara jag då, Men jag sitter och suckar tungt åt honom hela tiden, med en krypande känsla i kroppen. Han är som en lismande orm. Bah.

Favoriter har jag inga än så länge, inte som jag direkt hade med Klas och Dennis, men det är många jag inte riktigt skulle uppskatta:) Haha, ja, jag vet, jag är gnällig:)

Kollar ni, och i så fall, har ni någon favorit/ ogillaperson?

En sak jag verkligen verkligen har svårt för, det är de här som åker hem efter några dagar för att de saknar sin familj, sina barn främst. 🙈 Jag fattar inte grejen, för man lämnar väl sina barn i händerna på någon man litar på? Då VET man att barnen har det bra, och behöver inte sakna ihjäl sig. Jag tror iofs att det är jordens jäkla svepskäl, man pallar helt enkelt inte trycket och då är det en slags legitim orsak att lämna pga barnen. Jag saknar inte barnen när jag är iväg 🤷‍♀️ det kanske låter jättekonstigt? Men jag vet ju att de är i trygga händer, och varför ska jag lägga sordin på min resa genom att ägna mig åt att sakna? Sen kan jag längta efter dem såklart, men inte så att jag skulle ge upp mitt egna,vad det nu är.

Missförstå mig inte, mina barn betyder allt för mig, annars hade jag knappast haft så många eller varit så tajt med dem som jag är. Men att ge upp en plats i Robinson och skylla på kidsen? Näver. De skulle dessutom hata mig för det😂

Jag fattar att det kan kännas skitjobbigt att vara borta från allt det som är ens vardag, det är inte det, men har man gett sig in i något så får man tåla det som bjuds. Speciellt om man fått en plats bland tusentals. Det finns inget någon kan säga för att få mig att ändra uppfattning, så pass bra självkännedom måste man ha att man inte ger sig på Robinson om man inte pallar att vara ifrån sin familj ett tag. 🤦‍♀️ Jag tror att saknaden kommer, såklart, det är helt naturligt, men att ge upp? Nix.

SÅ!

Idag har jag bara städat, och tänkt. Lyssnat på Stephen Kings bok om att skriva som vi haft som obligatorisk kurslitteratur i typ alla kurser men som jag inte läst… säg det inte till min lärare bara:) Anledningen är att den alltid är utlånad på bibblan, och jag har haft massa andra kursböcker att gräva ur:) Men den här är så BRA! Love it! Jag gillar ju King, och han är en stor inspiration i mitt eget skrivande, och det blir ju inte mindre av att ha läst den här🙏

Kylskåpet är städat:

Och det syns knappt nån skillnad ju🙈

Men saker och ting står på sin plats och det som är gammalt är kastat. Jimpas brorsa jobbar bland annat med att reparera kylskåp, och när min frys och kyl ballade ur för nåt år sen så vägledde han mig på telefon hur jag skulle göra🙏 Han sa att det är kallast längre ner, för kyla sjunker, och det är därför smart att ha mjölk osv som ska vara kallt längre ner. När jag efter ett år eller så hade lust att möblera om där inne så gjorde jag så, och jäklar vad mycket bättre det är! Kanske inte att jag märker nån skillnad på kylan, men alla når ordentligt och det är inte lika ofta som något blir bortglömt längst in, på just den hyllan då;)

Och ni som frågar om Jimpa:) Alltså, han är här, han är i allra högsta grad en del av allas vårt liv, jag har bara inte skrivit om det. Det har inte varit några stora projekt som utförts utan mer bara vanligt häng, och då refererar jag inte det:) Men att tro att han skulle dissas ur mitt liv av nån anledning är jättedumt. Jag dissar inte kompisar 🤷‍♀️ Så jobbar inte jag.

Nu ska jag koncentrera mig på Robinson, vi hörs sen!