Igår messade syrran:

Jag låg i soffan och käkade jordgubbar och kollade som synes på Masked Singer 😉 noll intresse av Herreys:)

Men. Sen kollade jag. Och slungades tillbaka 40 år i tiden. Jag tror inte att jag är ensam om att ha älskat Herreys i allmänhet och Richard i synnerhet:)

Om jag räknar rätt var jag 14, skulle fylla femton i december och de här killarna träffade mig som en såndär wreckingball. Rakt in i tonårshjärtat❤️

Jag kan inte riktigt komma ihåg att jag var sådär makalöst förälskad i nån artist innan Herreys så det är väl den första kärleken på ett sätt. Eller jo, jag såg Thåström i dokumentären och honom älskade jag ju… och Jon Bon Jovi 🙂 Men vafan, svenska artister då:):)

När jag såg dokumentären om dem igår insåg jag också vilken grej det var. De var ju stora i Europa, och är väl fortfarande rätt ensamma om att ha turnerat i Sovjetunionen. Det är ändå coolt. Idag och med den president de har nu vore det mest ofräscht, men då, med de vindar som blåste då, coolt:)

Jag kan inte helt förklara, men alla känslorna som överväldigade mig igår gjorde mig både glad och nostalgisk:) Jag kände lika intensivt som för 40 år sen. Det är märkligt ändå, hur vissa saker sitter fast:)

Jag minns det här framträdandet väldigt väl. På den tiden kollade ”alla” på melodifestivalen, det var EN omgång här hemma och inte tusen, och Herreys var ju tre snygga killar, självklart föll jag som en fura 🙂 Jag minns också de andra bidragen som jag tyckte var bra, men det fanns ingen tvekan om att Herreys snodde mitt hjärta där och då.

Jag minns hur förvånad jag blev när de började sjunga på engelska i andra versen.

”Mäh?? Sjunger de på engelska nu??” utbrast både jag och mamma, för på den tiden sjöng alla länder på sitt eget språk. Danskarna på danska, polackerna på polska, grekerna på grekiska och … tja ni fattar:) Svenskar på svenska. Men de körde den på engelska efter att de vunnit och jag vet att jag var fett imponerad:)

Här kan ni se vinnarframträdandet, gör det! Och se hur rörd Per är, det hörs Så fint.

I dokumentären berättade Richard att Per hade halkat på väg in, det ser man, men sekunden senare hoppar han ner för trappan som han halkade in bakom så det syns knappt:) Sen blev Richard nervös att Per var så rörd att han skulle glömma att byta språk, så han hojtade ”ENGELSKA!” precis innan Per börjar sjunga Lightning and Thunder:) Det hörs ganska tydligt när man vet. Men jag hade absolut inte hört det förrän nu:) Har heller inte sett framträdandet på 40 år iofs;)

Tror alla som var unga förr minns hur vi fick konsumera musik? Det var till att vänta. På att stora Eurovision sänts för innan dess spelades inga bidrag. På att skivan skulle släppas. På att låtarna skulle spelas på radio. Det var ett jäkla väntande 🙂

Nu öppnar man Spotify, och jadå, jag lyssnar på Herreys sen igår Det här är låtar som sitter i muskelminnet ,och jösses – men det är låtar jag ofta går och trallar på strofer ur. Som ”sitter på ett tåg och tänker på dig” ”Kårar, kalla kårar på min rygg”, och massa andra.

Jag var vid det här laget skapligt inne på hårdrocksspåret, men min musiksmak har alltid varit jäkligt spretig. Jag tycker inte om all slags hårdrock och jag avskyr inte all jazz. Alltså funkade det utmärkt att gilla både Bon Jovi, Gyllene Tider, Guns’n rosens OCH Herreys:)

Då, när jag var 14, tyckte jag Per var så gammal. Tror han var 25, och jag ser ju nu att han var värsta pjuklarven, en liten skit bara. Det slog mig också igår hur jäkla SNYGG han var! Wtf liksom:)

Jag är böjd att så här i efterhand konstatera att han var den stiligaste av dem:) Men då var det främst Richard som fångade mig. Herrgud så förtjust jag var i honom! När de dök upp, fina killar, som dansade synkroniserat och sen dessutom var mormoner … mm, jag hade lätt kunnat konvertera 🙂

Jag minns att vi i skolan fick besök av mormoner, och kanske även Jehovas, men mormoner definitivt, jag har deras Book of mormons, eller vad den kan heta, deras bibel, som jag fick av nån kille. De skickade kanske sina yngsta, snyggaste män som luktade gott av parfym 🙂 Vad vet jag, men jag vet att vi absolut var flera tjejer som … hm, gillade det vi såg Att just Richard sen lämnade det religiösa bakom sig hade ju kunnat ställa till det om man nu gift sig med honom 🙂

Haha, nä, jag skojar. Jag har alltid varit intresserad av olika religioner och kanske främst de här knepiga varianterna, som är udda. Mormoner, amish osv. Kommer inte på fler 😉 men aldrig varit speciellt religös, utan det har mer varit deras olika historier. Jag har haft förbannat bra religionslärare genom hela skoltiden, helt klart.

Vad jag vet får inte kidsen i skolan nu för tiden besök av varken gamla knarkare eller olika församlingar. Kanske därför de är så korkade 😉 Det är bra att få höra från nån med förstahandsinfo hur det är. Hur jobbigt det är att vara beroende av droger, eller hur en frikyrka kan vara.

Nåväl. Jag ser att det kanske ser ut som jag jämställer knarkare med religion och det gör jag inte Men vi hade väldigt mkt folk som kom till skolan och berättade, och jag tror det är kalasbra.

Jag brukar säga att jag fastnar för sångare/sångerskor där det hörs att det är dem. Och det gör det verkligen med Herreys, än idag har jag inga problem att skilja ut vem av dem som sjunger vad. Och deras röster har något unikt som talar om att det är just dem. Älskar det:) Richard pratar ofta i radio ju, och i Norberg har de alltid radio på i ett av servicehusen, och jag känner igen honom på en sekund när jag kommer in där och då lyssnar jag aldrig på radio normalt. Bara i bilen:)

I dokumentären var Anders Tegnér med och pratade, ni vet – musikjournalisten från Okey. Alla minns Okey, eller hur? Han sa att de var på omslaget i varje nummer under hela 1984:) Tror också det var han som sa att Herreys var Europas första pojkband. Och det var de ju! Det är rätt coolt.

Jag har alltid gillat pojkband

Nejmen seriöst, det här kanske blev en aning cheesy, men jag är ju 14 år och tokkär❤️ Idag, i morgon kanske det har gått över 🙂

Jag såg den innan jag gick i säng, och givetvis har jag drömt om dem i natt I dåtid såklart:) och ja de hade vita byxor och färgade skjortor 🙂

Jag har absolut stått i en signeringskö på Domus eller om det var Tempo Många år sen nu men LP-skivan står givetvis kvar i sin back:)

Jag kan däremot inte minnas att jag sett dem live? Det skulle kunna bero på att de turnerade i folkparker och Uppsala hade ingen sån. Eller nån annan anledning, kanske har jag sett dem också men kan inte minnas det. Jag har sett A-ha, på Hovet, och minns inte ett skit av det heller 😉 Och jag är alltid nykter på konsert

På baksidan står det ytterligare en autograf?

Jag minns inte den, men nog ser det ut att stå Willy? Isf är det pappa Herrey:)

Nu har de här herrarna faktiskt släppt ett nytt album! Jag lyssnar nu, blir inte överdrivet imponerad, men skäms inte heller 🙂 och hör absolut vem som sjunger 🙂 Kanske vinner med lite lyssning, eller så håller jag mig helt sonika till det gamla.

Nu ska jag se till så Helen ser den här dokumentären, det var liksom hon och jag som gjorde allt ihop på dåtiden:) Vi delade även förmån för bort hjärtas ömma låga:)

Det är 40 år sen Herreys vann Eurovision. I år är vi värdland för just Eurovision, det är för mkt sammanträffande för att vara riktigt sant. Jag tror att de kommer dyka upp där, och riva av Diggiloo, diggiley, vad tror ni??

Berätta gärna vad ni har för minnen av de här killarna 🙂 Hatade ni, älskade, ryckte på axlarna?

Mina barn skakar på huvudet och frågar vem fan Herreys är. Snark. Som att de vore en, och inte en brödratrio. Jag måste undervisa dem! Det är ju ett stycke nutidshistoria:)

Per Richard och Louis Herrey ❤️