Okeeeeej … det är oktober. Jag fattar inte:D Det var ju oktober nyss, det vet jag med bestämdhet. Och så är det ett helt år sen sist. Obegripligt. Men förutom det, så har det ju varit helt ok väder hittills så man inte känner det där betvingade behovet av att gå i ide. Jag är väl iofs halvvägs dit, är riktigt jäkla trött, men det är ju tusen gånger enklare att hantera trötthet när det är ljust ute och solen faktiskt skiner.

Igår, fredag, klev jag upp riktigt earlybirdy för att skjutsa syrran och hennes kompis till Arlanda. Klockan stod på 5.45 och vi åkte 6.15. Jag har inte kört bil alls sen operationen, först var benet så svullet och sen sitter gördeln så tajt att det är obekvämt att sitta, om jag inte kör kan jag vika bak sätet lite och få en bekvämare position. Men det gick ju alldeles utmärkt, vilket jag inte ens tvekat på. Jag tog hem hennes bil hit, för vi skulle till Stockholm på kalas idag, och behövde dubbla bilar. Hon lät några paket stå kvar i bilen för att de säkert skulle komma med. Tjena;)

Idag åkte vi på kalaset, det var för Jack som fyllt sex år och Simon som fyller lite mer på tisdag. Utomhus, vilket oroande mig en hel del. Jag hatar att frysa och mitt transplanterade fett ska också hållas varmt. Jag har ju en sämre blodcirkulation på det benet och när det är kallt ute blir jag svinkall. Benet och foten blir som en frysklamp:D Normalt inget som besvärar mig speciellt, jag är ju van, men det fattar ju alla att med en inbyggd frysklamp fryser man. Idag tog jag på mig långkalsonger, sen dubbla långa stickade strumpor som gick över knät, och fäste dem med säkerhetsnålar för de gled ju ner;) och sen på med byxor över. Underställströja i ull för att inte ens börja frysa och så varm jacka. det var alldeles perfekt. Fick undvika att ha foten i marken bara för då blev jag kall, men annars funkade det finfint.

Jag vet inte hur jag räknat men eftersom Jamie spelade match och Jordan inte ville följa med, Novalie är i Polen och Robban jobbar så var vi sex personer, inklusive mamma och Patricia, vilket innebär att vi ryms utan problem i min sjusitsiga bil. Till och med så att Doris kunde följa med:D I Knivsta frågade mamma om jag hade med paketen och jag svarade Jajamen, bara för att sekunden senar einse att jag ju inte alls flyttat över dem från syrrans bil. Så där stod ett av Simons paket från oss tillsammans och Jacks från syrran och mamma :/ Det är lite för långt för att vända, och vi hade tappat alldeles för mycket tid så vi enades om att jag fick brösta den. Fan.

Det var massor av trafik, jag har inte kört till Stockholm på en helg på länge, det kanske är sådär mycket alla dagar nu? Fy fan vad jag inte skulle vilja bo i det området. Jag får panik. Nej inte på riktigt men jag hatar att trängas och att behöva sitta i bilköer överallt. Jösses. Framme så parkerade vi och gick upp, de hade dukat fint på gården. Det var vi och sen Simons mamma, moster, mormor och brorsa med fru och barn, därav utomhuskalaset, vi är för många för deras lilla tvåa.

Jag berättade för Janelle att jag glömt Jacks paket, men där och då hade jag ännu inte begripit att jag även glömt huvudpaketet till Simon… Det kom jag på när han öppnade det andra:D Vi hade köpt en pastamaskin, och sen köpte vi en bit parmesan, tomatsås, pesto, oregano, en flaska rött vin och en ostrivare. När han öppnade det så började jag fundera på var fan jag gjort av pastamaskinen? Den var ju inte där i? Nej, för den stod i bilen… Han fattade ju inte helt där han stod med ett gäng matvaror i handen:D Bara att erkänna att jag glömt och be honom gissa vad det var han skulle ha dem till:) Han fick lite hjälp av sin moster som fattade snabbt, och det är ju tur att han faktiskt jobbar i Uppsala nu och då kan åka förbi och hämta upp den. Men så jävla klantigt av mig.

Jaja.

De hade gjort goda tårtor med blåbär och jordgubbar, och en rabarberkaka som var supersmaskig. Vi satt där ute och det var inte det minsta kallt, jag misstänker att om det blåst hade det kunnat vara lite snålt där, men idag var det lä. Däremot när dagen övergick i tidig kväll, framåt fel, då blev det markant skillnad och man blev kall direkt. Men då var det dags att packa ihop oss. Nu hann vi hem i perfekt tid innan det började skymma. Är det något jag tycker är jobbigt så är det att köra i skymning. Det och mörker och regn är vidrigt. Och när det snöar så man bara ser som en tunnel framför sig. Blä.

När vi kom hem tog jag med Doris på promenad för att få röra på mig och få upp värmen, för nu var jag lite småkall och då fryser jag hela kvällen sen.

.

I torsdags skulle jag ”bara” ta in en byrå som stått i uterummet i väntan på att jag skulle göra om i sovrummet. Min plan var att riva ner tapeterna som är råsunkiga efter kidsens framfart med vällingflaskor, fötter på väggen osv. Men sen kom operationen och jag inser att jag orkar inte. Det är inget som absolut måste ske nu. Jag skjuter på det:) Däremot ville jag ha in byrån som jag fått av Jimpa, den är stor och rymlig. Trixie hjälpte mig bära in den vid tvåtiden, och sen ägnade jag resten av dagen och kvällen till att möblera om. Min säng har stått framför fönstret i massor av år, det för att först skulle vi ha plats med spjälsängar och babykorgar, sen databord. Rummet är lite avlångt, och dessutom egentligen en halvmeter för smalt för att göra så som jag ville ha det. Men skit samma, vi flyttade det så ändå. Nu står byrån på ena sidan av sängen och sen är det på gärsgårn att man kan gå in på varje sida. Det är trångt men funkar. På så vis får jag massor av plats vid fotänden och framför fönstret. När jag ligger i sängen och vill jobba, för det händer:) så blänker det från fönstret på datorn, samma om jag läser på paddan. Nu har jag en vägg bakom huvudet igen. Jag kan också använda den här ytan när jag behöver spela in videos i dagsljus, vilket är suveränt. Vintertid suger iPhone och det är ett jäkla meck med studiolampor och skit. Det SER snyggt ut, även om det är trångt:) Jag är så nöjd. Så fort man gör nåt sånt här innebär det ju en jäkla massa jobb, dels dammsuga upp minst en hund och fjorton katter, att döma av allt hår som flyger omkring, Det är verkligen inget konstigt att det ibland är vansinnigt hostigt där inne. Min ena katt går ju gärna in under sängen och kissar… jag vet, men hon är utvecklingsförsenad, på riktigt alltså. Men därav har jag tryckt in saker under, som två sänglådor, och en massa förvaringslådor, för att hon inte ska kunna gå in där. Det innebär däremot att det är svårt att komma åt att dammsuga.

Efter dammsugning och dammtorkning så var det garderobernas tur. Jag hade en del kläder som hamnat i lådor under sängen fast de egentligen inte behövde vara där, så nu har jag gått igenom och rensat ut en hel del. Allt är nu dammat, torkat och på rätt plats. I en vecka eller så;) Sen bäddade jag rent och när rummet var rent fint och doftade ljuvligt – gick jag och la mig i Jamies rum intill:D För där sover ju jag nu, han har en ställbar säng som passar mig utmärkt. Den är mjuk så jag får inte ont nånstans och att den går att ställa gör att det var väldigt skönt direkt efter operationen när jag hade ont. Jag kunde enkelt bara höja/sänka en centimeter och få ett annat läge. Jag funderar på att bo kvar där inne, och Jamie är ju nöjd om han får sova kvar i den säng han sovit i sen han var en liten pyttebebis.

Hela fredagen gick också åt till att ta reda på saker, plus att det då var vardagsrummets tur. Robban kom hem häromdagen och hade köpt ett grymt ljudsystem till TV:n där. Jag hade ett gammalt som inte användes för sladdarna till högtalarna är bitvis helt av, tack kaniner och katter för det;) Jag fick för mig för ett tag sen att jag skulle se om det funkade och det gör det, alldeles utmärkt, men sladdarna hade behövts bytas ut, och ljudet på TV var tvunget att vara helt av. Jag fick inte till tekniken helt. Robban älskar ljud och det ska vara perfekt. Det duger inte med nåt halvdant utan det ska vara topnotch. Han hade kunnat sätta det inne hos sig, men han är också en otroligt omtänksam och givmild person, och vi tittar ju på serier ihop här ute:D Inne i hans rum sätter man inte sin fot i onödan;) Men nu kunde jag rensa bort alla gamla sladdar överallt. Det var ju antennsladd som inte användes som gick runt hela vardagsrummet, och som jag en gång i tiden fäst upp noga med sladdklämmor, men som med tiden ramlat ner. Sen ljudsladdar. Och för att inte tala om hörnet där internet går in. Där satt det ju en miljon sladdar som inte heller användes. En till en gammal hårddisk, en annan till en internetkabel in till mitt sovrum som inte heller används, en gammal routersladd osv. Jag hatar sladdar. Och försöker alltid samla ihop dem och gömma så gott det går, så de här var hopfästa med buntband och då har man bara dragit ut sladden ur själva apparaten och vägguttaget och sen låtit dem sitta kvar. Nu känns det som en befrielse:) Bort med saker som irriterat mig länge.

.

Jaja, till sist fick jag mail från Friskis också:

Det går ju säkerligen ut per automatik när man inte varit där på ett tag, men det känns ändå fint på nåt vis:) Att man är saknad. Jag inser också att jag nog aldrig haft ett sånt här långt uppehåll förut. Möjligen när jag väntade Jamie, men inte sen dess. Sist när jag opererade foten var jag tillbaka på gymmet rätt snabbt, två, tre veckor bara. Nu är det fyra snart, och jag avvaktar lite till. Sist kunde jag gå dit och köra överkropp, men nu får jag inte anstränga mig alls. Det är ju också värdelöst att svettas ner gördeln, för den lär ju ta ett tag att torka. Jag väntar lite till:)

Nu ska jag se ikapp lite på några program jag missat, sen får vi se om Robban kommer hem så vi kan se några avsnitt av Breaking Bad.

I morgon söndag, och jag har ett pysselsug som kanske stillas då, lite beroende på hur vädret är. Jag måste ut i skogen och plocka rekvisita:)

Ha det gott!