Hellooo, har ni saknat mig?

Jag har saknat er i alla fall ♥ och det kliar i fingrarna när man inte har tiden att få sätta sig och skriva.

Men nu så!

I fredags så kom Mirka och Alice. Så härligt att få rå om dem lite sådär, och som vanligt på fredagar äter vi tacos, så även om det inte är Mirkas favorit fick hon lov att offra sig;)

När kidsen troppat av in i sängarna så förflyttade vi oss in i vardagsrummet och hängde i soffan och slöglodde på Dödligt vapen som bakgrund till vårt snack. Mirka har äntligen börjat kolla på Sons of Anarchy så vi snackade om det och det ramlade vidare på MC-klubbar i Uppsala och fortsatte på allsköns vägar. Det är ju sådär när man sitter och kan prata i fred, samtalet glider iväg både hit och dit. Jag inser att jag måste rappa på med mitt eget tittande, jag tar ju långa pauser mellan varven men jag kan ju inte låta henne se klart den innan mig:)

Så småningom gick vi och lade oss. Jag hade bäddat rent i min säng så fick de två sova där och jag kvartade inne hos killarna. Funkade utmärkt även om det blir ljust på morgonen för de har ingen rullgardin.

Märkligt att sova i sitt hus men på en annan plats. Det händer ju att jag sover på soffan förvisso men sällan i något annat rum.

En lång frukost blev det på lördagen, och sen satt vi kvar och snackade. Härligt.

 

På kvällen hade vi en dejt med våra fotbollskompisar, på O´Learys. Sverige spelade ju mot Luxemburg och samma bord som sist var bokat. Vi satte oss och strax efteråt kom ytterligare några tjejer som anslöt. En var mamma till barn i både Jordan och Jamies klass, och jag som liksom tappat stilen på att komma ihåg folk kände inte igen henne mer än att hon var bekant. Men sen trillade polletten äntligen ner och vi snackade massor under matchen.

Sverige vann med 8-0. Det är helt galet, men väldigt kul när det är åt det hållet.

Förra gången vi år här så tog syrran och jag en Naked Sunset strip burger nånting och den var så jäkla god att vi upprepade det, Lika god nu med men på sina ställen svinigt stark.  Så gott!När matchen var slut så dök en annan komps till en av killarna upp och vi skulle köra en liten presentationsrunda. Han var ett år äldre än mig, kom från Uppsala men hade bott i Stockholm och var nu tillbaka. Inget intressant egentligen, ni vet man lyssnar bara artigt:)

Tills jag på nåt vis insåg att killen kom ju från samma område där vi är uppvuxna. Ett år äldre måste innebära att vi gått i samma skola. Efter att ha frågat tusen frågor fram och tillbaka så visste jag exakt vem han var:) En av de där snygga jäklarna;) De coola. De balla. En av de där som alla tjejer gillade:) Han hade fortfarande ingen aning om vem jag var, såklart jag hade inte direkt min primetime som ung;) Men han visste vilka flera av mina klasskompisar var, dels bodde han granne med en av mina bästa kompisar då, och sen hängde alla killar mycket. ”Varför snackade inte du och jag då?” Jamen vi spelade i helt olika ligor. HELT olika faktiskt;)

Haha det här hade vi sen svårt att släppa under kvällen och återkom till gång på gång. Världen är ändå bra liten.

Vi gick vidare från O´Learys till nåt nyöppnat ställe som kan ha hetat Domkraft eller nåt liknande. En i det här kompisgänget har visst köpt en anrik restaurang, Domtrappkällaren, och öppnat upp övervåningen som pub. Så mysigt, Där satt vi kvar ett tag, min gamla skolkompis droppade av och vi andra gick vidare igen. Till det som förr var en hårdrocksbar som hette Bullit.

Vad den heter nu vet jag inte, men dit ska Mirka och jag helt klart gå tillbaka. Helt i vår smak:) Var bra musik och de hade nån tävling som jag inte orkade engagera mig i. Fyra band som battlade på nåt vis. Det lät inte speciellt bra;) men var ändå kul. Här stannade vi sen tills de stängde:)

Kvällen blev lång och kul och nånstans har jag ett minne av att det beställdes biljetter till Hammerfall som spelar i Uppsala i början på november. Det var dock inte jag som beställde så jag måste kolla upp det här;) Mest troligt satt jag och lekte tjugo frågor bakåt i tiden, och sa bara ”Jaja, jag hakar på såklart” men vafan man måste ju prioritera:) Important stuff att forska i högstadietiden ju.

 

Idag mår jag inte prima ballerina, men inte heller speciellt dåligt. Jag är seg och trött och har tillbringat dagen i sängen. Har flera böcker att läsa som man kan passa på att göra en sån här dag då regnet dessutom öser ner. Sen hämtade jag datorn och kröp ner igen, och nu hör jag att Patricia lagar middag. Blir visst hemlagad pizza:)

 

I morgon ska jag med en av ungarna till optikern så får vi se vad det blir av det.

Så ska jag berätta om en kul grej som jag och Mirka ska göra, tycker vi i alla fall, och hoppas att ni också gör det.

Och så ska jag göra allt det jag inte hunnit i veckan när jag pluggade. Plus plugga då:)

 

Nån frågade om jag tycker det är skillnad på att plugga på universitetet kontra folkhögskola?

Hittills är det inte det. Det är mer att göra iofs, men det består mestadels av att läsa massa böcker som man sen ska använda sig av. Jag har ju alltid pluggat på distans och det är faktiskt ungefär lika. Än så länge i alla fall, det kan ju ändra sig.

Nu ska jag i alla fall sätta tänderna i en bok som heter Främlingen av Albert Camus.

Vi hörs snart igen ♥

”Det man inte har i huvudet får man ha i benen”

Så sa min mormor ofta, och det är ett uttryck som används frekvent av ungefär alla i min familj, för ingen av oss har minnet påkopplat hela tiden;)

Här springs det många onödiga vändor för att vi inte kommer ihåg vad det var vi pysslade med, eller vad som skulle tas med.

Därför var det väl inte helt otippat att jag skulle glömma att Jordan skulle vaccineras på skolan idag. Jag kom ju ändå ihåg att han skulle till tandläkaren igår, så det jämnar kanske ut sig..

Jamen vafan skjut mig då för att jag är en usel morsa. Jag tycker inte det är speciellt anmärkningsvärt:) Finns värre saker att glömma. Jag vet att vi pratat om det, men även att Jordan inte tyckte att det var speciellt märkvärdigt. Jag behövde inte följa med. Säger ungarna så, så insisterar jag inte. Det är ett litet stick i armen, ingen big deal direkt. Tvärtom kan jag tycka att det är aningens överdrivet att man ska vara med som förälder. Mina ungar brukar bli oroliga när de inser att alla andra föräldrar är med…. För då måste det ju liksom vara allvarligt och skitfarligt? Visst?

Att heta Wetterholm och vara bland de sista på listan och se förälder efter förälder komma för att vara med vid det lilla sticket…tja. Oro smittar.

Så då ringde skolsköterska mig och frågade om jag möjligen kunde komma? Ja, det är väl klart jag kan.

När jag kom dit några minuter senare, vi bor ju väldigt nära skolan, så såg jag ju på Jordan att han egentligen inte alls var speciellt orolig. Men får man en ledande fråga så svarar man ju som önskat:)

Jag åker gärna dit, missförstå mig inte nu, och alla föräldrar får göra som de vill, men faktiskt så tror jag, eller vet… av väldigt mycket egen erfarenhet sen åren som barnsköterska.. att föräldrar väldigt ofta överför sina egna rädslor på barnen.

Jag har sett supercoola kids som ska stickas, sättas nål på eller kanske ta ett ryggmärgsprov skutta in i rummet och glatt hoppa upp på bänken. Efter kommer en superstressad och orolig förälder som frågar barnet om de är rädda att det ska göra ont?? Ehh, ja Nu. Jag har sett föräldrar som gråter, som svimmar, som flippar ur. Och det är inte ett dugg konstigt för jag jobbade på sjukhuset, på en avdelning dit man inte vill komma. Allvarliga sjukdomar, klart att föräldrarna är otroligt oroliga. Men man gör inte sitt barn en tjänst genom att göra dem rädda för sprutor. Man gör inte det. Det är en rädsla som ofta sitter i väldigt länge, kanske resten av livet. Är samma med spindlar, ormar osv.

Jag erkänner villigt att jag är stenhård i de här situationerna. Måste man sticka, eller vad det nu är, så gör vi det. Så fort det bara är möjligt. Jag förklarar kort och enkelt för barnet och sen håller jag fast. Ingen tid för panik:) Stick.

Om jag i de lägena råkar på en läkare/sköterska som mesar…så blir jag inte glad.

Så här är det. Ta mig på orden här:) En unge som är rädd för sprutor eller vad det nu är, går inte att övertala. Man kan roa sig med att försöka, och se hur barnet blir mer och mer stressat, men i slutänden kommer man ändå behöva hålla fast barnet. Rent generellt då:) finns alltid undantag.

Mitt råd – måste något göras, så gör det fort och utan tjafs så glömmer de det snabbast:)

 

Nåväl, Jordan sa inte pip, och sen får de ju nu för tiden både en frukt och ett glas saft!? Vaaa? PÅ min tid, och för den delen för bara några år sen fick man inte så flott postspruta-vård:) Men jag fattar, och det är superbra.

Vi har en suverän skolsköterska, jag gillar henne riktigt ordentligt ♥

Jag kramades lite med honom och så ville han kolla synen på tavlan utanför. Och de har bytt ut den….!

 

När jag gick i sexan så såg jag dåligt på synkollen som skolsköterskan gjorde. Jag kunde inte tänka mig ett värre öde än att få brillor! Och eftersom jag kan gå långt för saker jag brinner för, haha, så smög jag tillsammans med en kompis in i sköterskans rum. Fråga mig inte hur vi kom in för det bör ha varit låst. Jag antar att vi var skitnervösa:) Men vi kom därifrån med de tre nedersta raderna nedskrivna. Jag hade bönat och bett om att få komma tillbaka nån dag senare för jag hade ”en dålig dag”;)

Och så lärde jag mig de där jäkla raderna utantill. Min kompis förhörde mig, och jag kunde de fram och baklänges som ett rinnande vatten, men jag låtsades givetvis att det var aningens svårt att se;)

Och jajamensan, jag såg ju ”perfekt” Vad konstigt, sa sköterskan och jag bara: Jamen jag sa ju det, en dålig dag.:D

Att jag sen fick krypa till korset i sjuan för jag inte såg ett skit på tavlan det är ju en annan femma. Då var det väldigt märkligt att min syn förändrats så mycket på bara några månader….hehe.

Anyway. Förr så löd understa raden så här:

LMKGVEOXSNH

Jag är nästan säker, men det ser inte helt rätt ut. Å andra sidan är det ju på stenåldern. Men vissa saker hamnar uppenbart i nåt fack i hjärnan där man minns de för evigt. Vore lite bättre kanske att komma ihåg sina barns sista fyra siffror 😉

Och jo, jag kan allas. Kan behöva fundera lite bara, och har en anteckning i mobilen ifall man får hjärnsläpp;)

 

Jag åkte hem igen, och efter en stund så kom mamma och pappa. Jag körde dem till Arlanda, och de messade för en stund sen och var framme på Sardinien, installerade på ett jättefint hotell. Jag hoppas de får en finfin resa.

Solen strålade men det var mörka moln överallt. Arlanda är som vanligt en pain in the ass att köra på, skyltningen är konstig och taxibilarna kör som om det vore Vilda västern. Och så bygger de lite här och var så man aldrig kan köra samma väg som sist;)

Men ut från området kom jag och hem via affären med. Patricia hämtade Jamie från skolan, och efter lite mellis så var det dags för hans kyrkis. Oj vad det kändes märkligt att vara tillbaka där jag tillbringat så mycket tid, men nu inte ”får” vara där. Men så är det.

Fast jag ska se till att åka dit och hänga med de andra mammorna snart! Jag hade tänkt göra det för länge sen, men ni vet hur det blir.

Jag lämnade Jamie och hämtade honom lite senare, happy happy över att vara på kyrkis. Det är ju andra grupper nu än vad han gått på förut. Kyrkan har barngrupper från spädbarnsmusik upp till tonårskvällar. Jag älskar det:)

 

Middag då, detta eviga man aldrig kommer undan:)

Jag har ett pågående projekt att tömma frysen. Det ligger så mycket saker där inne att jag inte får rum med något. Det är matlådor, halvtomma paket och massor av frysta konstiga grönsaker som jag trott att jag skulle använda;) Nu börjar det bli tomt, och då ska jag städa ur det ordentligt och sen fylla på med saker man kan äta:)

Idag var det dags att äta korv. Hot dogs för att vara precis. Jag äter det inte, men ungarna älskar dem. Jag brukar ha nån chorizo eller bratwurst med hög kötthalt till mig och de större ungarna. De ville ha nåt ”annorlunda” och det blev detta:

 

Helt okey. Tortillabröd,korv, potatismos ( på påse, det är såååå gott!) guacamole och massa grönsaker, och mozzarella:)

Till efterrätt blev det såklart bullar.

Det är ju ändå Kanelbullens dag.

Hembakta såklart. Nåt annat duger verkligen inte!

Av Citygross:)

Jag köpte fler än vad som gick åt, eftersom jag liksom aldrig vet hur många vi blir. Jag räknar alltid med mina barn såklart, men sen kan det tillkomma nån eller några pojk/flickvänner eller kompisar. Risken att de ligger och blir mögliga är minimal, och jag anar att den där påsen är tom strax efter att alla kommit hem från skolan i morgon, som senast;)

 

Nu ska jag hoppa i säng. Jag har fått masa plugg gjort idag, och nu äntligen hittade jag boken Women in Game of thrones som jag letat ihjäl mig efter! Nån hade städat undan den riktigt superbra, i pannrummet…?

Så den ska jag snabbskumma igenom nu och på förmiddagen i morgon, och sen skriva klart resten. Så är planen i alla fall, sen vet man aldrig om den håller.

Ta i trä, ni vet:)

 

Natti natti ♥

Jag älskade det programmet.

De har inga större problem än om servetterna matchar ljusen och att kuddarna är tillräckligt puffade. Jag har suttit med varmt hjärta och tittat. Tills en viss dam klev in. Gunilla.

Jag klarar inte av henne. Jag får på allvar svårt att sitta still, det kryper i mig och jag skäms åt hennes vägnar.

Hon är makaber. Totalt utan självinsikt och en riktigt elak kvinna. Jag ser överhuvdtaget inget charmigt med henne alls, och jag brukar ta mig fan hitta NÅGOT gott i alla. Men den här människan är bara för mycket.

Jag har slutat titta på programmet för några år sen, eftersom jag liksom sitter och blir förbannad och mår illa av det nu för tiden. Från varmt, cozy feelgood till freakshow. Nä, fy farao Tv3.

Och att göra den där hemska kvinnan till nån diva, med fötterna svävande tre meter ovan jord, det är ungefär som lyteskomik., Hon tror ju på allvar att hon är en god person, med vett och etikett i ryggmärgen. När alla tycker hon beter sig som skit. För det gör hon.

Nu skulle Patricia titta och jag fastnade…och kvar efteråt blev den där känslan av …. tja? Ilska. Irritation. Illamående, Förakt…

Och om nu någon tycker jag är taskig som inte älskar Gunilla…jag tror på allvar inte att hon bryr sig;)

Jag är ju nobody och hon en stjärna..

 

Okey, det var dagens verbala kräk. Sorry för det, men jag var tvungen att få pysa ut lite:)

Och för att anknyta lite till Pysa….hehe. Jag har köpt nya kalsonger:)

Älskar de med Thor:)

När jag var i Stockholm i fredags så hade jag lite oflyt med tågen. Just den tid jag skulle åka så var det ett lite längre uppehåll mellan avgångarna, så jag fick ta ett tåg så jag hade över en timme innan jag skulle vara där Det stod uttryckligen att influencers fick komma från 14.00 och då vågar jag inte komma tidigare:)

Fast det gjorde de andra:) så jag var sist när jag dök upp 14.02…hm;)

Men, jag hann då köpa present till Patricia och även uppdatera pojkarnas underklädsgarderob. Kalsonger är skitdyrt ju.. Men med ta tre betala för två känns det …äh inte ett dugg bättre;)

Men fina var de i alla fall.

 

Idag har jag pluggat. Nu gör jag det alla dagar iofs även om det inte riktigt känns så när jag läser böcker:) Men idag påbörjade jag även de 6-10 skrivna sidor som ska vara klara till fredag. Förra uppgiften skulle vara på 3000 tecken (inkl blanksteg)vilket kändes yttepyttelite så det här känns mer lagom.

Innan det så var jag och Jordan till tandläkaren. Vi hade tid redan 8.10 för att visa upp för tandregleringen. Jag parkerade utanför 7.57 och vi var ute 8.10:) det är fint.. Han kommer nog få tandställning, och det för att han verkar få underbett. Det är inte från min sida av släkten, vi kör överbett;) Även Trixie har de tendenserna. Båda biter ihop kant i kant med över och underkäke, och det ska överlappa lite uppifrån och ner. Vi ska visa upp det fortsättningsvis också.

Han börjar skolan kvart över åtta och jag kunde lämna tillbaka honom bara tio minuter ”för sent”.

Sen hade jag ett utvecklingssamtal med Jamie halv två. Han trivs i skolan:) Det vet jag ju, och det visste jag att han skulle göra, och jag är glad att jag lät det ta tid med inskolningen:) Idag spelade han fotboll med massa andra kiddos när jag kom, det tycker han är kul. Jag får alltid lite ont i knäna och handflatorna när jag ser barnen spela fotboll för planen är asfalterad….aouch att ramla liksom. Dock verkar de inte dra på skallen så ofta, de kanske inte kör på liv och död;)

Vi snackade med hans fröken och de visade vad han gjort. Han är duktig och flitig när det ska jobbas i arbetsboken. Det förvånar mig lite eftersom det intresset verkligen varit på noll. Han har alldeles för mycket myror i baken. Så att hans favoritsyssla var just att spela fotboll var däremot inte förvånande.

När vi åkte hem så for jag via affären för att hämta mitt paket, och sen hem.

Efter några koppar kaffe och några timmars pluggande så tog jag mig en powernap på soffan. Vaknade av att jag snarkade tjugo minuter senare 😉

Jag har börjat knapra i mig D-vitamin nu, efter rekommendationer från bland annat några av er, så får vi se om jag kan bli lite piggare den här vintern. Bara lite skulle göra underverk. Jag är redan lika trött som jag brukar vara framåt årsskiftet…bah. Jag behöver sol. Massor av sol.

 

Efter middagen var det gympa för Trixie och Lovelia och som vanligt så ville Jamie följa med. Vi släppte av tjejerna och mötte upp syrran och sen promenerade vi i en och en halv timme. Vädret var förvånansvärt skönt, det blåste men inte alls kallt utan snarare varmt. Det tackar jag för, för hur det än är så ju längre det är varmt ute, ju längre går jag ens ut;) Idag satte jag på rumpvärmen i bilen iofs,,,, men det riktiga nerköpet med höst och vinter det är att skrapa rutor och behöva motorvärmare.

 

Och hur gick det nu med Jamies basket?

Jo. Jag mailade Lovelias tränare, som vidarebefordrade det till en av tränarna för Jamies årskull. Han förklarade att jag nog bommat att fylla i på intresselistan..(deras fel var det såklart inte). Eh nä. Allvarligt nu. Mamma skrev upp båda ungarna, och den ena funkade det för men inte den andra. Vad som felat vete fan, men det var mycket stök och bök på Prova på-träningen, ungar och föräldrar som bjöds på fika och mitt i allt de här listorna. Den försvann väl på nåt vis. Och så gjorde även den andra mammans sons namn.

Den här tränaren hänvisade sen till nästa gubbe som man skulle maila…suck, inte det smidigaste av system kan jag tycka. Men så gillar jag korta vägar:)

I alla fall, Jamie är välkommen på söndag, för då börjar det, Och det bästa av allt (Gud hör bön!!) är att de ska träna mellan 11-12, tjohooo! Inte nio.

Lovelias träning är 11.30-12.30 så det hela kommer funka så mycket smidigare.

”Vi ses på söndag” skrev tränaren och jag tänkte ”I think not” Jag ska ut och kolla på fotboll på lördag ju:) Måste bara muta nån tonåring att följa med, annars får jag väl släpa mig dit, men det är ändå görbart den tiden. Om än inte behagligt;)

Så det löste sig. Nåt mankemang med listorna var orsaken. Shit happens, synd att det alltid ska hända oss bara;) Men den senare tiden gör att jag ändå är mer happy än irriterad.

 

Det var det. Nu ska jag sova lite.

I morgon ska jag skjutsa mina föräldrar till Sardinien, höll jag på att skriva, men till Arlanda får duga. Nån måtta får det vara:) De ska lapa D-vitamin.

Jag ska även skriva, och sen träna.

Åkte på Jamies sparkcykel nu ikväll när vi promenerade, för han orkade inte kicka sig fram hela tiden. Att dra en sparkcykel är lika med att sabba sina egna hälsenor, så jag åkte. Och eftersom den inte direkt är i vuxenstorlek så blev det lite knepiga böjningar. Kommer kännas i morgon. Spännande;)

 

Men nu ropar sängen.

Vi hörs snart igen, natti natti ♥