Allmänt
AllmäntAllvarÅrstider

Träningsvärk – welcome;)

Det har tjatats lite här hemma de sista dagarna 🙂 och tjat och jag är inte kompatibla.

(Eller jo iofs om JAG vill ha nåt så är tjat helt ok, men ni vet, haha)

Efter Robbans tennis så åkte vi till Biltema för att se om de hade en såndär grej man drar fjädrar med, och det fanns en variant till motorcyklar, så den köpte vi, och så full spätta hemåt.

Jag var tvungen att stärka mig med en kopp kaffe först men sen satte vi igång med att bära ut alla delar till studsmattorna. Vi har ju tre stycken och i höstas tejpade jag olika färg på dem, så nu var alla pinnar märkta:) Och själva mattorna med . Smart .

Det tar ju ändå sin lilla tid att bära fram dem, och sen montera ihop, och det är ju lustigt att man aldrig kommer ihåg riktigt hur det ska vara utan måste klia sig lite i huvudet varenda år:) Nu har jag iofs bara gjort det en gång innan, men ändå – det är ju tre stycken.

Robban var en klippa, och även Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie hjälpte till,  medan Novalie hade huvudvärk och vilade bort den.

Första mattan uppe, och plötsligt var det bara jag och Robban som jobbade på med de andra två 🙂

studsmatta

 

Och efter många fjädrar som är ganska så hårda att dra fast så var alla uppe:)

studsmattaOch nej vi har inga nät. Vi har aldrig haft det.

Vi kan väl ta den diskussionen nu direkt, så har vi den avklarad 🙂 Jag vet att det finns massor av er därute som bara väntat på att jag ska visa upp mina mattor för att kunna tala om vad korkad jag är 😉 och sen säga typ : ”Ja, JAG skulle då aldrig riskera mitt barns liiiiiiv för att blablabla”  😉

Det är tydligen statistiskt sett fler skador om man inte har nät. Fallskador då, antar jag, för allt som händer PÅ mattan kan ju hända oavsett. Statistiskt sett kan man bli skadad av att sitta i sin soffa hemma, eller tom bli påkörd av ett tåg i vardagsrummet;)

Jag bryr mig inte så mkt om statistik. Enligt den ska man ha 1,7 barn åxå;)  Jag bryr mig om sunt förnuft, hänsyn och respekt.

Min egen statistik ( fan vad svårt det ordet är att stava på tangentbord!!) säger att på 12 år så har inget av mina barn eller deras kompisar ramlat av när de hoppat. De har ”ramlat av” när de larvat sig, men det är en annan sak 😉

Jag tror stenhårt på att OM Man ramlar så gör man illa sig, oftast ganska så ordentligt, men att man faktiskt kan lära sig att vara försiktig.

Ni vet Ronja Rövardotter?  Hur hon aktar sig för Helvetesgapet genom att hoppa över det fram och tillbaka? Hon övar upp sin förmåga.

Har ni läst Anna Wahlgrens Barnaboken, eller vad den nu heter? Jag har, när jag fick Janelle. Och jag tror att jag gjort ungefär tvärtemot nästan allt i den, eftersom det gått emot mina intuition;) Jag tror inte på att uppfostra bebisar, utan på att ha dem nära och älska dem villkorslöst. MEN, en sak hon skrev satte sig i hårddisken, och är något jag levt efter sen dess.

Något i stil med det här: Barn vill testa och prova, och de barn som inte får det, gör det ändå, fast i smyg, och snabbt och slarvigt eftersom risken att bli upptäckt och därmed inte få fullfölja är stor. Slarvigt och snabbt är dåligt, och resulterar ofta i att det slutar i en olycka av större eller mindre slag. Medan barn som vet att de får prova, tar tid på sig, är grundliga och försiktiga, för de vet att det är ok.

Ingrip endast vid livsfara…typ 😉

Exempel: Ett barn som är halvvägs upp i klätterställningen. Mamman ser det och A: Skriker högt och i fasa och beordrar ner barnet, springer dit och sliter ner det, och håller det sen hårt i famnen och talar om hur farligt det var. Skriket i sig kan ju få barnet att tappa fokus och ramla ner..

Eller B: Håller ögonen på barnet, och är beredd på en utryckning men låter barnet få prova.

Jag kör då på Alternativ B:)

Men även detta ska ju användas med sunt förnuft:)

Det går att applicera på alla åldrar, men är mindre klokt då det gäller alkohol, droger osv… Såklart

( och jag  är inte ett dugg tolerant mot alkohol osv)

 

Skyddsnät alltså. Vi tror att det är en falsk trygghet. Med nät kan man hoppa och kasta sig mot det i full fart, och antingen fastna med fingrar eller tår, eller så kastar man sig mot den lilla öppningen som finns,utan att tänka på att den finns där eftersom man är så säker på att vara skyddad av nätet.som ibland dessutom går sönder, Janelle har kompisar som lekte och lyckades göra sönder nätet med ett vilt hopp mot det , och ramlade sen ut handlöst…Det finns dödsolyckor rapporterade, där barn fastnat och blivit hängande, strypta. Nätet hålls uppe med hjälp av hårda pinnar som man kan hoppa in i..

Genom att inte ha nät så tror vi att barnen respekterar hela studsandet lite mer. Även våra småknott är där uppe från det att de kan ta sig upp själva, och genom att ställa en pall edyl  till hjälp ( vi har ingen stege) så kommer de upp när de är runt två år. Tittar man på Jamie när han är där uppe så ser man att han aktar sig för kanterna.

Barnen hoppar helst flera stycken  samtidigt för det är ju mkt roligare 🙂 och det är ju en större risk för skador då, och det händer lite då och då att de hoppar ihop, så det är jag mer rädd för. Samtidigt…Jag tycker inte heller det är kul att hoppa ensam:)

Alla gör som de känner är bäst, och det här tror jag på. Gud förbjude att det händer mina, eller någon annans barn något, men jag tror på att bästa sättet att få kloka, förnuftiga barn är att låta dem prova, inte genom att skydda dem från allt.

 

Så då har jag sagt mitt:) och vi går vidare. Och just ja, skydd över fjädrarna ska jag köpa nytt:)

Jag kommer ha ont i höger arm, men framför allt i ryggen i morgon, det är rejäla ryggdrag man gör när man drar fjädrar:)

När vi var färdiga så var det långt över middagsdags så jag ilade in och fixade. Till mig själv så hade jag köpt sushi:) och barnen hade önskat pommes och kebab. Jag som visste att det skulle dra ut på tiden med studsmattorna var inte sen att haka på, perfekt med mat i ugnen, och kebeben stekar man ju på på några minuter, men alltså, nog ser sushi godare ut 🙂

sushi

kebab

Men det tycker inte de, och det är de som ska äta.

 

Tidigare idag knäckte jag en städvariant som verkar funka, iaf några gånger, sen lär de tycka det är skittråkigt:)

städaJag skrev på lappar som jag sen vek ihop, vad som skulle göras, exempelvis: Hallen- ställ upp skor, häng upp kläder, dammsug.

Eller : Vardagsrum – plocka undan, lägg filtarna i korgen, dammsug.

Inte så avancerat, och inte så mkt på  varje lapp, men när de var klara fick de ta en ny lapp:) Det kändes som att det inte var så mkt de gjorde, enligt de själva, men de fick massor gjort! Lite vardagsspänning, hehe. You`ll never know what you gonna get 🙂

 

Nu återstår bara resten…:)

När jag handlade sist, så behövde jag blöjor till Jamie, och jag brukar köpa Citygross egna, tror jag det är, de heter väl Favorit eller nåt sånt? Ett tag nu har det varit så bra pris på Pampers på Coop, nåt storpack att jag handlat där. Coop är så mkt dyrare på det mesta att det inte är mitt första handsval på något, men eftersom vi har vårt postutlämningsställe där, så passar jag på ibland.

Men jag har sett att det ju är Bamse och hans vänner på blöjorna nu, men alltså…fy farao vad SÖTA!!! 🙂

Lille skutt blöjaI morse hade nån av de stora bytt blöja på Jamie, och öppnat det nya paketet, så när jag såg den här blöjrumpan, åhhhh, det kan vara den absolut sötaste blöja jag någonsin sett, och tro mig – jag har sett många 🙂

Inte bara på mina egna ungar, utan även på alla tusentals patienter jag mött.

Jag tycker om Favoritblöjorna, de passar Jamie. Det där är så olika, en del barn och blöjor är inte kompatibla helt enkelt. Man måste nog prova sig fram till vilken som passar bäst.

 

Nu måste jag plugga, ska bara kika klart på Nicholas Cage först 🙂

Ses imorgon:)

 

 

 

Kommentera

  1. Neta

    Mina grannar har också ställningen kvar ute men det kräver ju ett visst underhåll då de inte är rostfria.
    Ja var och en gör väl som man vill med näten men om det nu är regler på att dom ska säljas med nät, är det då också lag på att nätet ska vara uppe? Eller hur tänks det där?

    Om man då inte har nät och ett annat än ens egna barn skadas vid ett nedfall, blir ägaren till studsmattan ansvarig för det och skadeståndsskyldig då?
    Ska man ha tillstånd från andra föräldrar att dom får hoppa utan nät för att vara på den säkra sidan?

  2. Lotta

    Ett tips. Strunta i att plocka in ställningarna till mattorna inför vintern. Jag plockade in allt de första vintrarna, nu tar låter jag själva ställningen stå kvar och tar bara in mattan, kantskyddet, nätet och fjärdrarna

  3. Carro mamma till snart 3

    Det där med lapparna var ju supersmart! Måste vi absolut testa!
    Såg nån på styleroom som hade en sån där stor studsmatta som dom grävt ner i trädgården, då slipper man bry sig om nät och man slapp se den för dom är ju rätt fula haha. Fast jag tvivlar på att du vill ha tre stora hål i gräsmattan 😉 Förresten tror jag också att dom värsta olyckorna sker just på studsmattan, inte för att dom ramlar av för att det inte finns nät..
    Sen vill jag också bara skriva att du gör ett himla bra jobb med dina barn, du verkar vara en så mysig och kärleksfull mamma, fina barn har du! Kram på dig.

  4. nettan

    Vi har ingen tomt och egen studsmatta men barnen brukar hoppa hos kompisar. Ser ofta hur de hoppas emot nätet och risken är att de för sig jätte illa. Sonen har mest hoppat på matta utan nät, men de 2 gånger jag varit med honom hos bekanta med studsmatta som går nät så har han gått på just den där falska tryggheten. Tappat balansen och lutat sig mot nätet, och ramlat ur! Ena gången va det ett riktigt illa fall. Nej bättre att de lär sig att man håller sig i mitten och lär sig att respektera höjden och farten.

  5. Anna

    Du gör precis som du vill med skyddsnät såklart..men nuförtiden är det olagligt att sälja studsmatta utan nät, enligt EU-regler skall nät sitta på när de säljs.
    Jag vet flera som skadat sig svårt ( nackskador och svåra benbrott) när de studsat av mattan.
    Regler finns ju till av en orsak..att inte ha skyddsnät är för mig lika obegripligt som att strunta i att spänna fast barnen i bilen.
    Tyvärr kanske man inte förstår varför det är viktigt med nät förens något tråkigt händer, som sagt..du gör som du vill och ditt samvete tillåter men att skriva att det är farligare att ha nät? Sånt är bara dumt.

    Carola: för saken skull skrev jag inte att det är farligare med nät, jag skrev att det är en falsk trygghet. Till saken hör väl kanske åxå då, eftersom de här reglerna är nya, att nätet borde ingå i kostnaden för mattan, men de säljs ju vad jag sett på de flesta ställen separat? Då är det ju inte helt schysst.
    Ja nåt tråkigt kan hända, men man kan inte sätta barnen på en madrass med en badring runt midjan, de måste få frihet. Jag fattar, och jag vet ju att de här kommentarerna kommer;)
    ”Ditt samvete tillåter” love it, snacka om att spela på det dåliga samvetet…;)men det funkar inte på mig 🙂

  6. Marie

    Jag jobbar i vården (på akutsidan) och det är nu alla barn börjar komma in som hoppar studsmatta. Vanligast är skadorna som kommer när de hoppar flera stycken på en matta. De hoppar in i varandra eller landar på varandra. Skador som hjärnskakning och frakturer av olika slag är väldigt vanliga. Nät eller ej gör inte så stor skillnad. Alla gör som de själva vill. Jag är lite färgad av jobbet, jag ser ju bara skadesidan. Vi har valt att inte ha studsmatta alls.

  7. Ida

    Ska det bli någon jättediskussion nu om studsmattor och hurvida man ska ha nät eller inte? Kan inte alla bara få göra som de själva vill utan att behöva försvara sig?

  8. Lotta

    Min ena dotter hoppade studsmatta hos grannarna, de har nät runt.Skulle gå av mattan, trasslade in foten i nätet och trillade handlöst ner i marken och bröt armbågen.Jättefarligt med nät……..

  9. jessica

    Hej, vet du var man kan köpa skyddet över fjädrarna? Tycker det var en bra ide det här med lapparna vid städningen. Jag har inte nät på studsmattan och det har inte varit några problem. Tack för en underbar blogg.

  10. Lola (Carola)

    Gillar Dina åsikter tjejen ..

    Barn måste få prova, o inte överbeskyddas.

    Kramar till Dig, bra gjort få ihop dessa helt ”själv”

    Qvinnor KAN!

  11. Michaela

    Vet inte om jag skulle skippa skyddsnät eller inte om vi hade haft studsmatta! Men jag kan tänka mig att ungarna lär sig o vara försiktigare utan nät! Sen så kanske man inte är mer än1-2 pers/matta heller! O med eller utan nät så kan man skadas illa ändå! Vet en tjej som hoppade och landade så illa PÅ mattan att hon bröt benet:( så ja olyckorna händer även ovanpå! Sen stämmer säkert statistiken att fler olyckor och VÄRRE händer UTAN nät! Men använder man bara sunt förnuft så funkar det!

AllmäntÅrstider

Förbannad

Eller kanske mera grinig och irriterad . Varför då då? Jo för att Hermods, där jag annars tycker att det mesta är toppen, inte har tillgång till ett bokförings program för Mac datorer. Inte heller har de någon som helst anpassning av Officepaketet för Mac…utan ALLT som står i studieguiderna, som alltså är det sätt vi lär oss saker, ibland med en lärobok, men i vissa kurser enbart med hjälp av den, utgår från en vanlig PC.

Det är inte samma kommandon rakt av från Pc och Mac, och jag blir fan tokig när jag ska försöka lära mig Excel och det står att man ska trycka F4….medan det på Mac är Alt 4…..hur faaaaaaan ska man veta det?

Jag får googla ihjäl mig:)

Jag blir skitirriterad, och så mailar man läraren …och det hjälper ju inte. Nu kan jag inte göra en fråga av tre på uppdraget för det behövs Vismas bokföringsprogram till…och det funkar inte på Macen…jag har redan gormat på supporten, men det hjälper ju inte.

Så det blir inget A i den här kursen, surt som fan när man inte kan påverka det.

Alltså är jag sur. Att jag sen är totalt skitusel på likviditetsbudgetar och skit det tillför ju bara en extra dos tjurighet 😉

 

Men förutom det är jag glad 🙂

Jag har fått träna med Martin, det gick inget bra, men var kul ändå 😉 och eftersom jag avbokade igår, och i stället bara skulle ”blunda lite” på soffan, och vaknade tre(!!) timmar senare, så känns det bra bara att få röra på sig. I tisdags åkte vi ju till Barnakuten med Jamie…så det blev bara två träningar denna vecka. Blir så ibland.

Jag är så trött. Att sova tre timmar mellan 15-18 hör inte till vanligheterna, och jag vet inte om det är efterdyningar från virusinfektionen eller kanske pollen..? Jag är inte allergisk, men har läst att då jobbar immunförsvaret på topp så här års för att ta hand om all pollen, med medförande trötthet…Låter ju vettigt.

Samtidigt så känner jag nånstans ändå hur det är på väg åt rätt håll, energin är på väg tillbaka…ta i trä 😉

 

Så här somnade Jordan igår kväll…det är hans senaste , att bara somna pang bom i soffan eller som här, på fotpallen..dessutom i ena hörnet.

JordanHan har inte slutat med sin förkärlek för tvättrådslappar, och det är en sån han pillrar på i bak på linningen av byxorna:)

Barnen är ju ute och leker mest hela dagarna när det är sånt här väder, och det tar ju såklart på krafterna.

Idag flippade jag och Robban upp den lilla studsmattan, som stått lutad mot ett träd, den stod fastklämd under en basketkorg under vår stora gran. Så fort de såg det kom de rusande..

StudsmattaOch sen började tjatet:

– Mamma, kan du inte sätta upp de andra (3!!) studsmattorna, den här är så liten!?

– När ska du sätta upp studsmattorna?

-Kan du sätta upp dem i morgon?

-På söndag??

-Efter middagen??

– Va ? Va ? Va?

🙂

Jodå jag ska, men jag har tappat bort det lilla verktyget man drar fjädrarna med, och vägrar dra dem helt för hand, det har jag inte tillräckligt starka nypor för. Undrar om det finns att köpa på typ Biltema? Det är jättekonstigt att det är borta, för jag har alltid varit noga med att lägga det på rätt plats, men det finns ju en bunt troll som drar runt saker hur som helst.

Sen får man dra alla miljoner fjädrar, på tre stora studsmattor, och sen leva med värk i högerarmen några dagar 😉

Att ta fram studsmattor har inte legat på min lott, men hör till det minst jobbiga att göra själv. Värre är det med Mazdan…skitbilen fjantar sig;) Först startade den inte alls, så jag satte dit batteriladdaren…sen startade den som en klocka, men det lät konstigt när jag stängde av den…som en rem som inte slutade snurra direkt…jaja, messade pappa som kom dagen efter och skulle lyssna.

När jag stängde av bilen och tog ur nyckeln så fortsatte motorn snurra 😉 Haha…pappa fick koppla loss batteriet för att få tyst på den. Jag hade garanterat stått där som ett fån fortfarande och funderat hur jag skulle få stopp.

SÅ nu måste jag ringa killarna på verkstaden

– Ja hej, om jag kommer ner till er exakt 15.00, kan du stå där och vänta då, för jag kan liksom inte stänga av motorn 😉

De kommer säkert bli superglada över att få en riktig bil att mecka med, istf nya rackare som man bara kopplar upp mot datorn…;)

Nu tänker jag inte lägga ner en förmögenhet på den, det är den inte värd, men jag måste ha något att övningsköra med tjejerna i.

 

När vi var på väg hem från träningen fick jag ett sms från Janelle:

 

Jamie sms

 

Jag fattade ju precis vad som avsågs, nämligen att de talade om att maten var snart klar, så de hoppades att jag var hemma snart 😉 därav mina tummar till svar 😉

Däremot blev jag lite orolig över nästa sms, menade de på allvar att de skulle ta 366kr betalt för käket idag?

Haha, nä, det är ju såklart Jamie som lånat mobilen och knapprat lite 🙂

Han är, som väl de flesta småbarn med föräldrar/syskon som har nån form av smartphone, ipad edyl, jäkligt duktig på att hantera den. Han sveper mellan menyerna, och letar reda på det han vill spela, favoriten är Dumb ways to die:)

Det är en app där man spelar på så vis att man inte ska ramla ner på tågspåren och ramla i sitt eget kräk och sånt där charmigt…

Men han älskar låten, och den sitter som en smäck i skallen, om man hör den så går man ofelbart runt och nynnar på den resten av dagen 🙂

 

Jag funderar på att gå och sova, på rätt sida midnatt för en gång skull … men jag är ju som sagt trött. Men det tar emot, för då tappar jag ju massa timmar som jag annars hade kunnat plugga, röja köket fixa med tvätten och sånt där kul..Men vafan, det lär ju vänta. Inte pluggandet då förstås, men å andra sidan måste ju huvudet vara med när man ska klura ut hur faaaan man räknar ut momsen i excel…studieguiden förklarar det excellent…men jag har ju som sagt ingen PC, och det vill sig inte.

Jaja, jag ska googla reda på det. Imorgon:)

 

Snart är det påsklov, och då kanske man kan komma ikapp lite här hemma..eller så blir det bara ännu värre.

Nä, jag tar och hoppar i säng nu!!

Natti 🙂

 

 

 

Kommentera

  1. Efedrin

    För att lyckas gå ned i vikt lättare kan Efedrin vara till stor hjälp. Viktigt att veta är att inget bantningsmedel fungerar helt av sig själv. Man måste kombinera det med klassisk bantning. Bantningspiller kan hjälpa dig att förlora vikt snabbare, men kan inte hjälpa dig att tappa vikt om du äter ohälsosam mat och inte motionerar eller tränar.

    Läs mer om Efedrin på http://www.apotek24.co.uk

    1. Maud

      Nu är du/ni ute o cyklar eller vad???? Tycker inte att Carola behöver banta och jag tycker inte att det här är rätta stället att annonsera på. FY PÅ ER!!!!!!

      1. Ida

        Varför gör du reklam för bantningsmedel på Carolas blogg? Det var det töntigaste jag läst på länge. Men jag vet att Carola inte tar åt sig av ditt trams.

  2. Ulrika

    Dumb ways to die hade vi också här hemma på paddan men fick ta bort det, det gick tyvärr killarna lite på huvudet med allt blod och kräk. Och då är de ändå 8 och 9 år…..

    Men håller med om att låten är lite catchig…

  3. Josephine

    Min mail funkar visst inte idag… Skickar ett mail till dig från makens mail, ifall du är intresserad av tips att lösa pc-problemet!

  4. Josephine

    Hej! Jag vet att man ska kunna ha någon typ av windowsfönster i en mac där man borde kunna göra allt som bara går att göra på en pc. Min make vet precis hur sånt funkar, så maila om du behöver hjälp med det!

    /Josephine

Allmänt

A new girl in town

I brevlådan igår låg ett stort vadderat kuvert..Lovelia öppnade det med ett leende från öra till öra..och tja, vi välkomnar ännu en docka till familjen:)

 

IMG_0747

De här dockorna heter Ever After High och är barn till de gamla sagofigurerna, och de bor på ett internat, där de ska lära sig att bli precis som sin mor….alltså elak om morsan var typ elaka drottningen i Snövit, eller ljuv om mamman var Snövit själv 🙂

Men..? Måste det vara så? Kan man inte få vara som man vill? Jo…det kommer de ju tydligen på, de här dockorna:)

IMG_0749Jag erkänner, jag är svag för alla dockor, av olika slag…och tjejerna älskar de här ”Barbie” varianterna, medan killarna mer är inne på de större som är som vanliga dockor.

 

Annars, så har min duktiga kille, Jordan, lärt sig att cykla!

Det tog ganska precis en minut för honom att komma på hur man gör, men han har ju haft en balanscykel länge, så han kan tekniken, med balans och sånt.

Jag skruvade av ett par stödhjul på en liten cykel vi fått, och så gick jag in på toa och tvättade händerna, och innan jag var klar så ropade grannpojken : Carola? Kom ett tag!

Jag trodde att Jordan ramlat och gjort illa sig, men när jag kom ut så gossen : Jordan KAN ju cykla!

Jordan cyklarOch det kunde han ju!  Han cyklade som att han inte gjort nåt annat 🙂

Och Jamie slipper skrika sig hes för att få låna springcykeln 😉

springcykel balanscykelJag har faktiskt köpt en större cykel till Jordan, som han ska få, men han ska få öva lite mer med den här först 🙂

Han kommer bli så lycklig, för det är den där Blixten McQueen cykeln han tjatade om förra året, nu var det 25% på Toys´r us och billigare än så får man liksom inte en cykel:)

Än så länge är den inte ihopbyggd, men det ska jag göra i smyg sen, någon dag, och jag riktigt längtar efter att få se hans leende ♥

 

Nu måste jag hoppa i säng!

Natti 🙂

 

 

 

Kommentera

  1. c

    Men var det inte igår han var bebis i familjen a? 🙂
    Carola: det beror ju på när du såg FA säsong 2 , haha, men joooo det går så fort, bara man blinkar blir de ett år äldre liksom 🙂

AllmäntAllvarJamie

Ni vet de där samtalen man inte vill ha….

Igår lämnade jag Patricia hemma med småknotten och åkte iväg till träningen, som så ofta förr. Men igår så ringde hon precis när vi klev in på Friskis, och med andan i halsen sa hon att Jamie gjort illa sig.

Hon lät först rätt cool, och redogjorde för hur det gått till, nu visst ingen helt säkert, för alla kvarterets ungar var ute och lekte kurragömma, men det verkar som att Jamie ramlat i en trappa. Det är ingen vanlig trappa, utan en såndär med långa steg, som går uppför en liten slänt. Först hade Lovelia kommit och ropat att Jamie blöder, och Patricia, som den härdade storasyrra till olycksfåglar som hon är hade liksom bara : jaja, okey.

Men så såg hon honom, med blodet forsande från munnen och ner över hela bröstet, och innan hon ens fick en blick över var han blödde och vad som hänt….Fan, i de här situationerna ska inte jag vara borta, så är det bara. 99 gånger av 100 så går allt bra, men den där sista gången händer det något, och oftast bara nåt mindre…men ibland blir det riktigt illa, och det känns inte ok att hon ska behöva ta det.  Nu klarar hon det galant, men hon ska inte behöva.

Nåväl, han grät och var hysteriskt ledsen, och visade henne att han ju bitit sig i tungan.

– Mamma, han har bitit sönder hela sin tunga!

Okey, men du, jag kommer!  Det var bara till att vända på klacken, syrran hämtar ju mig när vi ska träna, så hon fick vackert skjutsa tillbaka mig, men det är ju liksom inget att tveka på i sådana situationer.

Väl hemma, så hade han lugnat ner sig och somnat i hennes famn, och jag fick fram en ficklampa och lyste in i munnen…..Åh fy farao:(

Jag har mina akilleshälar, och jag har svårt för skador i munnen/tänder, och ögon. Plus fötter på större barn än typ 10år.

Andra sårskador berör mig inte alls, mer än att jag vill fixa dem, men det här. Brrr. Han hade ett stort jack i tungan, och det var ju liksom bara att ringa 1177. Jag är så fånig att jag liksom måste ha tillåtelse att åka in till barnakuten:)

De tyckte att vi skulle in, för att kolla, och även kolla om han fått nån hjärnskakning. Nu var han lättväckt, men lika bra att kolla, så det var jag inte ett dugg orolig för iofs. Vi drog på honom en kofta för att slippa dra något över huvudet, och sen bar jag ut honom i bilen.

Syrran fick sitta i bak med Jamie medan jag körde, och då var han pigg som en mört och pratade på, men det hördes ju att tungan var svullen…:(

Inne på Ackis, som ju är ”mitt” sjukhus där jag jobbat, så känns det alltid lika märkligt att komma som privatperson. Att utan att ens tänka efter dra i snöret som öppnar dörrarna, och veta exakt vart man ska, nästan veta hur många steg det är:)

Vi fick komma in på bedömning ganska direkt, och Jamie totalvägrade att de skulle ta hans saturation, alltså hur han syrsätter sig, och som han kämpade emot var det heller inget fel på den 😉

Sköterskan kikade i munnen, och så fick vi vänta på läkaren. Jag fick en alvedon att ge Jamie, men den vägrade han ju åxå, så strunt i den…och så satt han och spelade massa spel på syrrans mobil tills läkaren kom. Han frågade lite vad som hänt, och redan här började ju Jameson protestera och skrika 😉

Sen fick jag ju blåhålla medan han försökte kika in i munnen, och såg det han behövde se. Jamie har ett ca två cm långt djupt jack i tungan, men eftersom det inte går ut över någon kant så ska det läka av sig själv, annars hade de behövt sy…Och det hade ju inneburit en narkos. En snabb konsult av en öron näsa hals läkare så att de inte hade nåt annat att säga, och sen var det klart.

Ingen restriktion i mat utan han får äta det som funkar, och så fick vi åka hem. Det ska läka inom en vecka.

När jag satte ut honom i bilstolen så visade han mig tungan för första gången, och det är ju inte fint alltså . Hemma väntade alla syskon, och var så oroliga, de klappade och pratade med honom ♥

Patricia var så lättad att allt gått bra, och de kramades och gosade, de två har ju nåt speciellt ihop.

Han fick sitta i famnen och han var ju hungrig stackars liten, så han ville ha smörgås när de andra åt, men kunde ju sen inte äta.:(

Välling i flaska går inte alls, man använder ju tungan mkt när man suger, så det gör jätteont, och att hälla upp vällingen i glas var visst inte gott. Jag gjorde smoothie, och det gick i lite grann.

Han somnade och vaknade, och var ledsen och hade ont, och fick en alvedon supp och då blev han pigg…;)

Vid midnatt tog jag med mig honom in i min säng, och vi kröp ner, han lade sig tillrätta på min arm och kramade om mig, men så kom Zlatan och kröp upp på hans andra sida och då låg han där och klappade katten så fint. Det är väl märkligt hur djur begriper när det är nåt?  Zlatan ligger annars alltid hos mig, men nu klev han rakt över mig och kröp ihop intill Jamie ♥

Det är ju otroligt lugnande att klappa ett djur, så Jamie coolade ner och låg och kikadade medan jag fixade alarm osv på mobilen, innan vi släckte, och då somnade han ganska så snart. Några gånger flyttade jag undan min arm, för det är ju fan ruggigt obekvämt att ligga på någons hårda arm en hel natt alltså, svettigt och eländigt, men så fort han kvicknade till så flyttade han upp sig igen, han ville ligga så nära han bara kunde komma. Jamie är väldigt gosig att ha i sängen, han kryper intill och myser verkligen av att vara nära:)

Jag sov nån timme och sen vaknade jag till och kunde inte somna om. Det kan ha att göra med att jag hade en sisådär 30 cm att sova på;) men så småningom somnade jag till, men inte har jag ju sovit som en prinsessa direkt.

 

Nu idag har vi varit till tandläkaren och visat upp det hela, och så ska jag ringa försäkringsbolaget i morgon, jag hann inte riktigt med i dag.  Imorse när han vaknade var han glad och pigg, och drack två glas oboy. Provade med välling i mugg, men det gick inte alls. Eftersom han är pigg så åkte vi till musikleken, det är ju inget som skadar, och han älskar det ju, och där ville han ha saft och smörgåsrån, och om man doppade rånen i saften så gick det ju att äta dem sen 🙂

Till lunch blev det mer smoothie i ganska fast form så han fick äta med sked, och sen drack han nyponsoppa i små tetror som jag hittade på affären för ett tag sen. Inget av barnen har velat smaka nyponsoppa, men såhär tyckte de om det. Jag vet att det inte är nån höjdare rent nyttighetsmässigt, men det är smart att kunna ha med sig som mellanmål:)

Middag blev köttfärssås och makaroner, och det åt han tre portioner av:D  Det går ju liksom att svälja helt.men han är väldigt ledsen över att han inte kan dricka sin älskade välling.

Jag har fått se tungan flera gånger idag, och ja, den ser bättre ut än igår, och nej, det ser inte fint ut. Jag kan dessutom bara tänka mig hur jäkla ont det måste göra…

Pratade med grannmamman, det var deras tomt de var på när han gjorde illa sig och hon berättade det hon visste, och hur jäkla mkt blod det hade varit, hur skärrade alla varit…hu! Alla barnen hade berättat nån historia om hur det var när den och den gjort illa sig, så de hade ju fått prata av sig en hel del, skönt. Jag gillar våra grannar supermycket:)

När jag såg Jamies tröja han hade på sig så får jag ju en aning om hur det måste sett ut, det blöder ju fruktansvärt mkt ur munnen, och blandat med saliv och snor sen….mmm.

 

Jag känner att det var skit att inte jag var hemma, men samtidigt, så kan jag inte vara överallt och skydda dem hela tiden. Janelle fick en hjärnskakning på dagis…och Corrinda sprang in i en glasdörr med huvudet i skolan…Lovelia gick runt hörnet här hemma, och kom tillbaka efter två sekunder och hade ett blödande jack vid ena ögat…veckan efter gick hon emot nåt på kyrkan, och fick ett jack vid det andra ögat 😉

Olyckor händer, och det jag ändå vet och känner trygghet i, det är att Patricia klarar av det mesta, hon har ett lugn när det stressar till sig och hon är ansvarig. Det har Janelle med, och jag tror att även Robban och Corrinda skulle kunna hålla huvudet kallt.

Sen finns mamma och pappa fem minuter bort. Jag kommer våga lämna dem även i fortsättningen 🙂 Och ja, tjejerna törs vara barnvakt.

Jag var ju barnvakt åt flera familjer från det att jag var typ 15 år, en familj som hade en tvååring och tvillingar på 6 månader bla… Och det var ju barn jag inte kände, mina barn känner ju sina syskon iaf 🙂

 

Nu är frågan hur bra Jamie sover i natt….Jag hoppas på bra, för då får tungan vara i fred och läka som den ska, i vaket tillstånd är det ju lätt att han grejar runt med den och viker och har sig, så det liksom spricker upp. Brrr

 

Annars då?

Jodå:)

Länken till webbTVn jag var med och spelade in kommer här, AftonbladetWellnesstv

Vi pratade en himla massa mer som klipptes bort, och det kanske bästa snacket var ju off camera;) men det är väl så det är, när man slipper nervositeten och liksom bara kan spinna på 🙂

Vi pratade alltså om att visa upp barn i sociala medier, och jag tycker inte att det är nån grej alls, så länge man liksom tänker efter före. Det har ni ju märkt här;)  Jag kan tycka att de bilder JAG lägger upp är städade och oskyldiga, men det tonåringarna lägger upp, kanske inte är riktigt lika oskyldigt…tänker faktiskt inte främst på mina egna tonåringar, de kan de med, men jag är sådär jobbig att jag kräver att jag ska ha tillgång till det de lägger upp. Blockar de mig på Instagram så jäklar, då tar jag av dem mobilerna.På allvar .

Nu vet jag att jag ändå inte har full koll, men jag försöker så gott jag kan iaf.

 

Hur gick det med det där uppdraget i plugget då? Som jag i panik fick fixa på några timmar? Jag var så otroligt onöjd med det , jag kände att två av frågorna fattade jag, man skulle göra en brevmall och spara den på lite olika sätt, och använda tabeller och skit, men den sista….holy smoke, man skulle skriva om logistik och speditörer….men vafan?

Jag gjorde ett försök.

Och idag kom mailet som talar om att läraren satt betyg, och jag loggade in…hoppades på ett C, men insåg det dåraktiga i det och ställde in mig på ett D, så jag skulle bli glad för ett C , haha, och så har jag fått ett A 🙂

Brevmallarna var ju fina, och sen det andra hade jag fått till utförligt och översiktligt osv, bara beröm … Jaha, men jag kanska ska sluta vara missnöjd;)

Nu ska det lämnas in ett nytt uppdrag på söndag, och det handlar om excel och ekonomi, budgeter och skit och det kan jag verkligen inte. Jag försökte i företagsekonomin och det gick inte alls. Jag och siffror är verkligen inte kompisar. Det är bara så.

Nu känner jag ändå att jag VILL göra ett bra uppdrag, så jag ska sätta mig med det i morgon och sen tröla med det till på söndag vid midnatt. Men Jamies olycka krävde faktiskt ett brejk kände jag. Jag hade inte fokus alls.

 

NU ska jag sova! Patricia kom hem från sin praktik för någon timme sen och vi har suttit och babblat, om allt och inget och allt där i mellan 🙂

Fast jag är hungrig….skit, men jag orkar verkligen inte äta nåt..struntar i det 🙂

 

Natti natti 🙂

 

Kommentera

  1. Anna

    Huuu vilken panik 🙁 Hoppas det läker fort på skrutten så han kan äta snart igen. Vet hur otäckt det är. O rasade handlöst i v-bordet och skrek som en stucken gris, inte en enda bloddroppe kom men när jag tittade under hakan var det ett enda stort gap där. Han hade spräckt hela hakan så det var bara att pka in o sy, inte ett dugg upplyftande, man får ju en hjärtattack 😐

  2. nettan

    Stackars liten 🙁 Inte kul att ramla och göra sig så illa, för egen del har det blivit ett par vändor till akuten med sonen som snart är 6 år. Han är aldrig still och testar gärna att klättra på precis allt, vilket lett till några fall… Som tur var aldrig mer allvarligt än att det behövt limma ihop ett jack efter fall på ett element.
    Det går inte att vara överallt, tänkt istället på att du kan känna dig trygg när du lämnar barnen ex med Patricia. Hon verkar ju fixa detta galant! Barn ramlar, det är inget konstigt med det, och det kan hända precis när som tyvärr.

  3. Britta

    Nämen hu så trist att han bet sig så illa 🙁 Skönt att han mår bättre. Och vilket gyllene tillfälle att sluta med nattvälling 😉

  4. Neta

    Ja men med tanke på hur många barn du har så tror jag mängden olycksfall är försumbar i % för din del. Klart det är kymigt när det händer och hur duktig storasyster man än är så känner man sig nog lite skyldig.
    Det kan komma något positivt ur det här också, han kanske rent av slutar med nappflaska då han upptäcker att det går att dricka saker också. Han blir väl 3 i sommar så det är väl hög tid. Ge han glass om han har ont, det är ju både gott och bedövar lite och i det här läget finns ju inget dåligt att ge, vätska, socker o salt är ju viktigast. Ge chips o cola om det är så att han vägrar annat.
    Härligt att det går framåt med studierna du kan ju uppenbarligen mer än du tror.

  5. Kristina Å.

    Åh vad hjärtat måste åkt upp i halsgropen, man blir så rädd när det händer barnen nåt och innan man fått grepp om läget. Jag får nästan panik om jag inte är i närheten och vill bara vara nära och trösta och helst också sova nära fastän mina döttrar nu är tonåringar. Skönt att det gick så bra den här gången.

    Roligt att det går så bra med pluggandet och det måste ändå kännas peppande att få så bra betyg, lite blodad tand helt enkelt.

    Hoppas resten av veckan och helgen blir lugn och skön 🙂

  6. Viveca

    Massa kramar <3
    Jobbigt, men olyckor händer! Du ÄR verkligen en supermamma och jag hade gärna gått på föreläsning med dig (om du inte satsar på att bli hjärnkirurg då 😉 )
    Skickar en hälsning till Patricia också, för väl utförd insats i en akut situation! Kram <3
    Ta hand om er alla!

  7. Ida

    Men usch vad otäckt, stackars Jamie. Dina barn verkar vara så gulliga mot varandra, så fint att läsa om hur de månar om varandra.

  8. Svandis

    Aj aj aj lilla gubben.

    Ja, du har fina barn du. Och sammanhållningen mellan syskonen är så fin.

    Nej, du kan inte finnas överallt samtidigt. Så är det bara! Du finns för dina barn när de behöver dig o det räcker! Hoppas verkligen ingen förväntar sig något annat?! Att få trösta sina barn och att de vet att du kommer så fort det går, det är trygghet.

    Kram på er allihop och speciellt till lill-fjant <3

  9. Carina

    Älskar att läsa din blogg och hur du sätter ord på glädje och bekymmer i vardagen.

    Imponerad av hur du orkar plugga mitt uppe i allt också. Jag tro på att du skulle bli en utmärkt föresläsare. Vet inte riktigt i vad men det finns så många som föreläser om både det ena och det andra och som jag dessutom tror får skapligt betalt.

    Usch, stackars Jamie och stackars Patricia. Råkade själv ut för en likanade händelse för några år sedan. Var barnvakt åt barnbarnet som var dryga året. Vi hade varit på promenad och kom in igen. Jag ställde ner honom på golvet (han kunde gå) får att lägga upp något på en hylla c:a 1 meter ifrån honom. Och han passar på att ramla och slå läppen i dörrkarmen som just där var skarp. Trodde först att han bitit sig i läppen när han ramlade men det visade sig vara ett jack som gick ner i skinnet. Inte roligt att ringa till föräldrarna och bestämma träff på VC. leg var det också och den stackars läkaren hade massa av jobb. Det slutade med att de fick åka till sjukhuset 6-7 mil bort för att söva honom och sy. Det var dessutom på hösten med risk för halka och massa vilt utmed vägen. Var så orolig att något skulle gå tokigt. Man söver ju inte gärna så små barn heller. Men nu gick allt bra. Han har ett ärr som syns mer ibland och mindre ibland och det kommer han ju ha med sig hela livet. Olyckor händer och det kan man inte klandra sig för även om det känns marigt just då.

    KRAM till dig och de dina.

    /Carina (trogen läsare)

  10. Anna

    Gjorde samma sak som Jamie när jag var i fyraårsåldern. Blev så glad av att brorsans kompis skulle komma, sprang runt på en matta o halkade, fyra tänder nerifrån o två uppifrån bet rakt igenom tungan. Det enda jag kommer ihåg så här efteråt är att det var svårt på kvällen att äta mammas nån rätt med köttfärs, det ramlade liksom igenom ;). Däremot kommer jag inte alls ihåg något obehagligt eller ont i samband med händelsen och du, det läkte jättefint! Har bara ett litet ärr på tungan som påminner mig :).

  11. Karin

    Stackars Jamie! Men vilka värdefulla juveler du har i dina äldsta döttrar. Jag blir rörd när du beskriver hur de månar om sina syskon och ställer upp för dig!

    Hoppas du kan samla ihop tankarna till nästa uppdrag. Du skriver så uppfriskande om dina studier så jag har blivit sugen på att plugga jag också!

Allmänt

Snart tillbaka!

Jag hade tänkt att jag skulle vara fri och fågelfri vad det gäller pluggandet, iaf i några dagar efter min examination i söndagskväll…

Den jag fick skjuta upp pga migräneländet..

Examinationen var klockan 20.15, men jag fick ta tiden innan när den tjejen inte fick igång sin utrustning, så jag var färdig några minuter över åtta. Kände mig rätt nöjd med mig själv, jag hade kunnat svara på det mesta 🙂

Uppdragen hade fått B, A och ett B i det sista, så jag visste att det skulle bli ett B. Jag tjafsade ju lite med henne efter sista uppdraget för jag tyckte att jag borde fått ett A..haha, mycket vill ha mer, ni vet. Men eftersom det inte var så, så var jag inte speciellt nyfiken på betyget, utan mest lite sur…  Mitt under Mattias Sunneborn ( men satan vilken man♥!) s film på Mästarnas mästare plingade det till att min lärare satt betyg, så jag såg klart på den, såklart, och sen klickade jag mig in och kikade….

Betyg A

 

Hoppsan, ett A 🙂

Wow, vad glad jag blev!  Så glad att jag bestämde mig för att kika lite på nästa kurs som jag skjutit upp att sätta igång med, av olika skäl : Migränen med efterföljande luddighet i huvudet, Webbtv inspelning, massa saker att göra…

Och tur var väl det, för igår kväll klockan 20.30 insåg jag att det första uppdraget ska vara inne idag, om exakt 20 minuter…

Det kommer ju inte hända, men min förhoppning är att bli klar inatt.

Det är ju inte bara att öppna uppdraget och skriva lite, utan man måste läsa en massa innan, så jag fick det lite stressigt igår:)

Kurserna innan har alla haft ungefär tre veckor för varje del men här var det sju dagar…inte OK.

Så nu skriver jag om Logistik och Speditörer, astråkigt, och jag blir liksom så jäkla irriterad när det ska skrivas kilometer av sånt som redan är skrivet på ett utmärkt sätt…det är waste of time.:)

 

Men det är vad jag måste ägna mig åt nu, jag hoppas vara tillbaka i morgon!!

Natti 🙂

Kommentera

  1. Alexandra Telluselle

    Aloha!
    Jag såg inslaget på Aftonbladet webTV och vill bara säga att dina flickor såg jättesöta ut. Jag har bott på Hawaii i flera år och lär ibland ut Hula i Stockholm, så som den dansas på riktigt. Och saken är den att ingen någonsin har kokosnötter som bh utan det är ett västerländskt påhitt samt en efterapning av dansen på Tahiti som inte alls heter Hula. Bastkjolen är egentligen gjord av färska stora breda blad och sitter ovanpå annan kjol eller ”mammelucker”. Om du googlar Hula på Youtube så ser du! Ett tips är att göra blomstergirlanger av påskliljor. Klipp av dem strax där stjälken börjar och träd på en metalltråd. Låt dem dansa!
    Vårhälsningar
    /Alexandra Telluselle

    Carola: Åh jag vill åxå bo på Hawaii:) Jag har varit där och dansat hula, för tusen år sen typ, och hade då även en riktig kjol på mig, tung!! Tack 🙂

  2. Ida

    Är det inte tufft att plugga på distans? Jag tycker det verkar vara väldigt krävande och att då dessutom ha barnen hemma låter ganska jobbigt. Men väldigt roligt att det går så bra för dig 🙂

    Carola: Nej det funkar superbra!!! Däremot att gå till en skola hade varit svårt, nu kan jag styra själv:)

Allmänt

Jag skriver för att överleva

Jo det är sant, även om jag såklart inte dör av att inte skriva så ger det mig sinnesro på ett sätt som är väldigt enkelt. Jag skriver av mig och sen är jag inte lika arg, ledsen eller vad det nu kan vara. Är jag glad så är det härligt att få dela med sig och tvärtom; är jag förbannad kan jag sätta ord på det, ibland skriver jag inte ens om det jag är upprörd över, av olika anledningar funkar det inte alltid;) men ändock kan skrivandet i sig lugna ner irritationen.
Det är ju en tvåvägskommunikation eftersom ni finns där och kan reagera och svara på det, och det är väldigt mkt mer effektivt än att bara skriva för byrålådan 🙂

Under de senaste åren så har jag skrivit om trivialiteter när både hjärtat och hjärnan varit fulla av helt andra saker, och det mina kära vänner är en stor anledning till att jag mår så pass bra som jag gör idag!
Att få skriva om vardagliga händelser, och flytta fokus från det svintunga privata har varit en räddning. Alla har olika sätt att bearbeta och komma vidare, och jag skriver.
Om allt möjligt. Ibland om absolut inget alls;)

Det finns såklart folk som ogillar detta.

20140330-131541.jpg

Det bästa är ändå när folk som säger sig inte läsa bloggen ändå vet att jag pratar skit om dem..? ( handlar om flera personer)
Här fattar inte jag faktiskt. Om man är rädd och orolig för att jag pratar skit här om någon.. Är det då inte busenkelt att kolla upp det? Eller tror man att bloggen är låst för just den omtalade ..?
I stället för att göra en enkel faktakoll så häver man ur sig rena påhopp.
Och pratar jag skit? Eller säger jag sanningen ? Är sanningen skitsnack bara för att den inte framställer alla i ett strålande ljus?
Hm..

Jag har så mkt mer att säga, om allt:)
Dessutom har jag ju allt skitsnack kvar, hehe.. Fast grejen är ju den att det är bara sanning. Jag är duktig på att hålla mig till sanningen, att överdriva är inte alls min stil. Tvärtom, jag vill inte spä på och bygga upp illusioner. Är fisken 2 dm lång så visar jag inte en meter, ni vet ”När storfiskaren ska visa hur stora fiskar han fått då räcker armarna inte till för då höftar han som han vill ”
Hihi, det är så långt från mig som det går att komma.
Att bli påkommen med en lögn är vedervärdigt, alltså håller jag mig till sanningen för att slippa det. Smart 🙂

Att komma på andra med en lögn är lika illa det, men det får ändå stå för dem, och deras samvete. Fast det sårar.

>

20140330-134241.jpg

Jag har lite tråkigt, sitter och väntar på Lovelia som är på kalas , då kan det bli såhär djupa inlägg 😉
Nä, men jag skrev ett igår natt som jag inte publicerade.. Jag vet inte om jag ska göra det, det är inte elakt men fick mig att inse väldigt tydligt exakt hur mkt skrivandet betyder, hur mkt bättre jag mår och hur jag kan sortera tankarna.
Jag kände mig väldigt deppig när jag började skriva, men allt eftersom så lättade det, för att sen vara om inte som bortblåst så på en armslängds avstånd, hanterbart:)

De som tycker att jag ska sluta skriva och vara tyst… Vad sägs om : Nix 🙂
Glöm det. Jag behöver det.
Ni som läser : ni vet att ni betyder mkt, och jag älskar er

Kommentera

  1. Emma

    Hej! Jag är en 18årig tjej som läst din blogg ända sedan ni var med i familjen annorlunda och ja det var ju typ 4år sen? Så jag harr hängt med ett tag i ditt och barnens liv 🙂 jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga… Men fortsätt bara som du gör, är riktigt imponerad av att du klarar av 8 barn själv (räknar från Patricia till Jamie då kanelleringar flyttat)men självklart ger du henne tid oxå 🙂 du är en stor förebild för mig !

    Kram Emma 18år från Göteborg.

    Carola: Japp det är fyra år sen, helt galet vad tiden går 🙂 Tack för dina fina ord 🙂 och ja, autokorrekt är inte en schysst kompis jämt:)
    Kram <3

  2. Johanna

    Såg precis flera av Dina underbara barn i bakgrunden när Mirka och Peter döpte Lilja och även förnyade sina löften till varandra (inte ett öga torrt!). Carola, jag vill sända Dig all stryka och önskar Dig all lycka, Du förtjänar det! Vad gäller Ditt skrivande så är Du välformulerad som få och mycket inspirerande. Tack för att jag får läsa det Du skriver. KRAM!

  3. Ida

    Att skilja sig är ju en sak men att svika sina barn, det förstår jag inte alls. Han kan ju inte må speciellt bra såsom han beter sig. Det retar honom säkert väldigt mycket att du klarar dig så bra utan att han finns med i bilden , kan tänka mig att det stör honom väldigt att du är så självständig och att du och barnen har det bra utan honom. Allt du skrivit i bloggen är ju helt sant, han struntar i sin familj och barnens farmor har tagit hans parti, hur kan han påstå att det är lögner?

    Antagligen så skäms över det han håller på med, han borde i alla fall göra det, och han vill väl hämnas och kommer därför med falska anklagelser. Men du har visat att du är en otroligt stark person, otroligt egentligen att du klarar av vardagen helt ensam med alla barnen. Visst, jag förstår om du inte haft något val men det är ändå beundransvärt för det verkar inte direkt som att du får så mycket avlastning med barnen. Se till att ta hand om dig själv också, det är du absolut värd.

  4. Paula

    Klart att sanningen suger .

    Skitsnack är om man ljuger , vad har du då ljugit om..
    Att han är i Thailand?
    Det är ju sant
    Att han varit otrogen?
    Sant
    Att hans del av familjen mörklagt detta för dig o barnen ??
    Ja m tanke på att du inte visste så är ju även det sant.
    Att han ej har barnen ?
    Sant

    Så frågan är vad anser de vara skitsnack i detta ?

    Fortsätt skriv , glatt, som argt , ut med allt bara .

    Du ska veta att vi älskar dig också! !

  5. Anette

    Jo fortsätt att skriva du :). Gillar att läsa din blogg för att den just är… ärlig och så som livet är! Inga selfies och ytliga grejer om inredning :).

    Jag vet exakt vad du menar när du pratar om vad som är skitsnack och vad som är sanning. Är det att snacka skit om andra om man säger sanningen om hur någon beter sig? Det tycker ju inte jag. Man kan ju inte låta mänskor bete sig hur som helst heller och t.ex. trampa på en, då måste man säga ifrån och säga sanningen hur man känner sig. Om de sen tycker att man snackar skit om dem – ja då är de väl inte tillräckligt mogna för att erkänna för sig själva att de betett sig dåligt!

    Ibland blir man bara förbluffad över hur folk kan bete sig…

    Kramar till dig och hoppas på många soliga dagar framöver!

  6. Christina

    Klart du ska fortsätta att skriva, de är ett sätt att bearbeta de som händer. (vet av egen erfarenhet)..tycker din blogg både visar glädje o sorg om vartannat, precis som de är i vardagen för oss alla ( ja förutom de med perfekta liv ;))

  7. Anki

    Kan bara hålla med de övriga som skriver; Fortsätt att skriva för jag kommer att fortsätta att läsa och följa dig o din familj 🙂
    Jag tycker du är så bra på att skriva både sakligt o om lite skojfriska händelser som sker i din underbara familj.Alltid lika läsvärt!
    Önska dig o dina barn en härlig vecka o hoppas att ni oxå får smaka av den härliga vårsolen 🙂
    Kramar från Skåneland

  8. Maria

    Men byt header nu för tusan!
    Eller fyller det någon funktion att ha kvar fotografiet på familjen som den var back then?

  9. Maria

    Jag är gammal nog att veta att en händelse har minst två sidor, och därför vet jag också att det du berättar här på bloggen är just din sanning, motpartens sanning/sanningar vet jag ingenting om men jag förmodar att den ser annorlunda ut. Det brukar vara så.

    Hur som helst. Det är klart att du ska fortsätta att skriva om du vill och mår bra av det, och dessutom gör du det både bra och inte sällan underhållande.

  10. Svandis

    Ja, klart han o hans folk är rädda, för de vet att de inte skött sig och då vill de inte att det ska komma ut.

    Samtidigt så är just det så jävla omoget, att bry sig mer om vad andra tycker o tänker än att bry sig om sina barn! (Här syftar jag så klart på exet o hans familj)

    Tror de verkligen att barnen bara glömmer? Att man kan kliva ur föräldrarollen för att sen kliva in igen – när det passar bättre???

    Ja, fråga mina barn… DE vill inte veta av sin far, de bryr sig inte om honom – han har inte brytt sig om dem. Och det har varit sorgligt. Det hade nästan varit lättare om han varit död – än att han lever o inte bryr sig.

    Men så långt tänker inte pappan… och det är bara sorgligt.

    Jag tycker det är bra Carola att du ventilerar. Man behöver det ibland. Och du är klok så du sållar bra. För vi bloggläsare behöver inte veta allt.

    Du har visat att du är mänsklig, att du har barnen som prio ett, att du även tar hand om dig själv… och dina barn är helt underbara.

    Jag avgudar din äldsta dotter, som kommer hem på taco middagarna 🙂 Att läsa om hennes kärlek till sina småsyskon och hur hon ställer upp som barnvakt så mamma kan få liten andningspaus 🙂

    HEJA ER!

  11. Mormor

    Hej du är bäst . När din före detta man kommer hem från (ljuvlig sem, då sätt krav på han att ta hand om Sina barn varannan helg gör att du ska kunna ladda batterierna men men jag är hundra på att han inte gör det men sätt lite press på honom det skadar inte ) Du är bäst jag vet men han är en slödde

  12. Ingela Berg Jonsson

    Älskar att läsa vad du skriver, men väntar varje gång jag loggar in på din nya ”familjebild” när kommer den?

  13. Kjersti

    Fortsätt skriva om det DU vill. Och det där med sanning tror jag stenhårt på, den som inte ljuger kan alltid gå rak i ryggen! Stor kram till dig från en annan farmor.

  14. Ida

    Det är verkligen skönt att få skriva av sig när saker och ting känns riktigt jobbiga. Gillar verkligen din blogg eftersom du alltid skriver så ärligt och med glimten i ögat. Dem som fått för sig att du snackar skit är antagligen missnöjda med sig själva, om dem nu inte läser bloggen så är det ju bara spekulationer från deras sida, väldigt omoget beteende. Fortsätt på samma sätt, det är många med mig som beundrar dig massor.

  15. Maria Dahlin

    Underbara Carola!
    Tack för att du är du! Fortsätt dela med dig, av det du vill. Önskar verkligen att fler människor vore som du. Rak och ärlig, ja helt enkelt en förebild för många!
    Stor kram till dig och barnen! // Mia.

  16. Helena

    Carola det är ditt val vad du skriver om. De som läser kan välja att inte läsa… Eller hur? Men kan tro att vissa människor saknar sin familj och inte är modiga nog att erkänna det!!
    Genom att läsa din verklighet här svider det nog i farmors, pappas mm hjärtan att inte längre vara närvarande…..
    Men det är deras förlust….
    Hoppas du kan ta dig genom denna tuffa tid och komma ut ännu starkare …
    Varma tankar ❤️

  17. Susanne

    Håller med ovan kommentarer. Ibland så skrattar jag högt när du skriver för du är rätt rolig tycker jag. Verkligen begåvad med att skriva. Smart med att skriva av sig så man mår bättre. Tror inte jag skulle vilja lämna ut mig, så mitt får stanna i byrålådan. Men vad gör det om 100 år så why not, upp till var o en. Jag gillar att läsa din blogg i alla fall. Du och Mirka är bäst och det är de enda jag följer.

  18. Sofi

    Fortsätt skriva om ditt liv och tankar, Älskar din rättframhet och att du inte försöker försköna allt! Var rädd om dej KRAM

  19. yvonne

    Nej, nej fortsätt skriva du är så fantastiskt duktig på det. När sanningen svider är det lättare att se det som lögner. BARNRUMPOR är vad dom är.

Allmänt

Mitt hem = en soptipp

Och mina barn åstadkommer den här soptippen genom att tro att de bor på hotell 🙂

-Hotell Dammiga soptippen, vad kan jag hjälpa till med? 🙂

Snart ska jag göra århundradets röj, men jag har inte samlat tillräckligt med kraft till det än, men jag tänker inte göra det ensam…så alla barn kommer bli involverade, vare sig de vill eller ej….Vafan ska städerskan göra allt för?? Som samtidigt är kokerskan, tvätterskan, barnsköterskan bilskötare, trädgårdsmästare och icke att förglömma Rörmokare 🙂

Jag önskar att jag var lite mer ordningsam, en liten dust av den där genen som min mormor hade, som gjorde så att det var rent och snyggt där hon var. Där jag går följer mera kaos liksom 😉

Det har inte med antalet barn att göra egentligen, mer än att det såklart blir mer saker att hålla reda på och försöka stuva undan, för jag har alltid varit slarvig med att sätta tillbaka saker där de ska vara, plus att jag dessutom tycker om att spara saker …ni vet, till den där gången de är bra att ha 🙂  Jag är motsatsen till pedant. De luxe.

När jag var mammaledig med Novalie så var vi ett gäng mammor som fikade hos varandra, och jag gick hem till mamma efter mamma med superfina hem, inget damm i hörnen och rena badrum, det luktade gott och var dessutom modernt och trevligt inrett…ångesten steg 😉  Ingen hade fem barn, som jag hade då, men någon hade fyra…så jag hade liksom ingen anledning att ha en soptipp hemma…okey, treåriga tvillingar förklarar en del, dock inte allt. De var tex inte skyldiga till att vi hade ett fult matbord, eller att det stod ett för stort klädskåp intryckt i hallen, eller att blöjpåsen inte var bytt…inte ens till att vi hade omaka tallrikar var de skyldiga till 😉

Jag meddelade att vi var tvungna att renovera. ALLT. Byta ut alla möbler, alla gardiner, allt porslin, tja kanske till och med flytta…för vårt soptippshus kunde man ju inte visa upp utan att skämmas 🙂

Men det gjorde jag. Både bjöd in till fika OCH skämdes , haha.

Saken är den att jag inte har det där sinnet för att det ska matcha, och vara perfekt. Jag tycker mer att man använder det man har. Återvinning is da shit lixom;)

Patricia kan må dåligt över att hennes sängram är trävit medan hennes hylla är vit…och hon bytte på allvar ut ett ljusblått skåp mot ett identiskt vitt skåp bara för att få bättre matchning. Att det innebär att flytta över tusen böcker från det ena skåpet till det andra det gjorde inget. Jag ser det knappt.

I mitt sovrum är sängramen trävit, en byrå likaså, sängbyrå/bordet är vit, spjälsängen svart, och den andra barnsängen som står där är vit. Den spjälis som stod där nyss, men som nu står i hallen på väg ut i garaget ( där den kommer stå i några veckor minst, i hallen alltså) den är grön….

Även om jag hade pengar nog att köpa ett helt nytt möblemang så skulle jag garanterat inte göra mig av med det gamla:) Nostalgi, praktiskt att ha, osv…Ja, jag är hopplös 🙂

Grejer kan användas på olika sätt, i olika rum, till olika ungar…finns ingen anledning att kasta bara för att det inte matchar.

Jag låtsas att det är av miljöskäl, så anses jag lite PK 😉

Just nu är det inte bara stökigt, det är fan skitigt åxå. Hallen ser ut som ett grustag, och Jordan tappade en kartong jordgubbar där idag så nu är mattan dessutom lite rödfläckig..Varenda skåpslucka är i stort behov av att bli rentorkade, golvet ska vi inte tala om…det måste skuras, och det borde skett för länge sen….men jag har inte vare sig hunnit eller haft lust:)

Man kan göra roligare saker! Ha migrän, åka till Stockholm och spela in webbTV, fika på Ikea med Mirka, som jag gjorde idag 🙂

Det enda man vet med säkerhet det är att soptippen hemma liksom finns kvar…vare sig man vill eller inte. Tjohoo. Typ 😉

 

toarullarSåhär kan man ju åxå göra med toarullarna:)

Syrran frågade Jordan hur han kommit på den tanken…och han funderade lite, och sen sa han att det var för att visa oss hur man kan göra ♥ så nu vet vi det. Nåt att roa sig med nästa gång man är på toa alltså 😉

 

Idag skickade jag iväg Corrinda på ett regionsläger i basket. I Örebro, och de fick skjuts av hennes kompis pappa, tusen tack.

Hon skrev en lista på snacks som jag skulle fixa…citronmuffins, melongodis och coca cola…så det hade jag ordnat, och så drog hon iväg. Strax därefter ringde Mirka och frågade om vi ville fika på Ikea, så vi åkte dit. Jag bor ungefär fem minuter därifrån med bil 🙂

Tanken var att åka och handla direkt efteråt, men jag hade lagt min plånbok i den andra jackan…så den fick man ju vackert åka hem efter. Men innan dess, lite snack och mys med Mirka, Linnea, Älva och Lilja. ♥

Jamie var glad att få träffa Älva igen, och Lilja klappade han länge på huvudet, och tyckte hon var fin, de satt tillsammans i min famn en stund.

 

När vi sen kom till Bolandcity kvistade vi in på H&M för att köpa present till ett kalas som Novalie skulle på, och kom ut med nya kepsar och skor till killarna. Inga presenter 🙂

angry birdsSkor två par för 129kr styck. Kepsar 70kr styck, tre hårband som tjejerna ska få ha till Patricias student, ska bara hitta klänningar till, haha…och nåt mer jag inte minns…totalsumman blev typ 530kr. Men med en bonuscheck på 150kr och tydligen 100kr rabatt om man handlade för över femhundra, så blev slutsumman 249kr 🙂

Jag är nöjd.

Två barn till kittade med sommardojor. fem kvar….

 

Åkte och tränade, det gick bättre idag, men var tungt. Martin bråkar på en, och det är rysligt irriterande att man faktiskt har en liten växel till att ta till, som han liksom måste skälla på en för att man ska lägga i 🙂

Med andra ord, så är det helt okey att han bråkar 🙂

Hem igen, och Janelle hade fixat mat, och de satt redo att börja.

Jamie är 2,5 år, och tror på allvar att han inte syns när han blundar♥

Jamie

 

Han ler förtjust åt att han gömt sig, och vi andra låtsas som att vi inte har en aning om vart han är:)

Så fort han öppnar ett öga lite så är det någon som ”ser” honom, och ropar : Men DÄR är du ju Jamie !

Och han skrattar så det kvillrar ♥

 

Robban är sjuk så i morgon blir det ingen tennis. I stället ska jag mecka med Mazdan, och se till att det blir iaf lite röjt inne. Jag kanske kan muta ungarna med nåt…:)

Nu ska jag hoppa i säng.

 

Natti natti 🙂

 

 

Kommentera

  1. mammalinda

    Man måste inte ha ett superfint hem (eller superstädat). Det viktigaste är att träffas och umgås med vänner och familj. Helt rätt prioriterat tycker jag 🙂 Så kan man städa ibland. 🙂

  2. Neta

    Vet du jag tror de flesta har det som dig, men tokstädar för att visa en fasad som oftast inte håller i längden.
    Jag är inte heller nån pedant tycker det finns viktigare saker o fokusera på i livet så jag håller mitt hus på en ”okejnivå” o gör ett par ordentliga röjningar om året.

  3. lillys mamma

    hej! jag väntar barn nummer två -är i v34 nu och har havandeskapsförgiftning, legat inne 2svängar redan, och vi hör till uppsala fast vi bor precis innan Furuvik, så långa resor blir de,
    och dottern på 5 har inte så mkt att göra på sjukhuset, har idetorka helt, hon är inte så vild och krävande, (inget dagisbarn) så de är inte så att hon klättar på väggarna av trisstes, utan att hon skulle må bra av nånting att göra dagtid en liten stund iaf, just nu är ja hemma igen tillsvidare, och då har hon kyrkis, simskola och dans (men inget dagis) men i uppsala blir de inget alls.. planen är väl att föda på akademiska, och kommer den tidigt blir de ju ett tag kvar..

    nån bra lekplats i närheten av sjukhuset?? är ju en bra årstid att leka ute iaf, men de hänger ju på att de finns andra barn ute med, inte lika kul å leka helt ensam.. inne-lekrum på sjukhus har ja lite bacilskräck för.. haha..

    1. Neta

      Men du har ju lekterapin, frågar du får ni säkert vara där, dom har också en fin lekpark precis utanför.
      Be personalen ringa ner o fråga om ni kan komma

      1. lillys mamma

        jaha, ja du ser vad man kan missa för man inte är van med sjukhuset.. ska kolla upp de, tack 🙂 då kanske ja tom kan få följa med om blodtrycket håller sig någorlunda nere.. hoppas ju på slippa inläggning igen utan att bebis kommer.. men man vet aldrig, havandeskapsförgiftning är lurigt..

  4. Lovisa

    Haha vi har ett barn på 1,5 år och vi har också kaos ibland. Fick storstädning / hem städ i julklapp. Bästa klappen någonsin! Hatar att städa!

  5. Anne

    Hej!

    Jag har upptäckt att det lättaste sättet att minska tiden med plock och städ är att reducera mängden prylar! Nu menar jag inte att rensa ut tidningar till återvinning och dylikt utan att verkligen rensa ut – varenda grej som inte används eller har ett särskilt affektionsvärde. Om man räknar ut hur mycket yta i en bostad som används till förvaring av saker kan man få sig en tankeställare hur mycket ”hyra” man betalar för grejer som inte används. Barnen kan knorra lite först vid tanken på att minska sina grejer, men hemma hos oss går det bättre och bättre. Jag roterar också barnens leksaker så det blir som ”nya” grejer igen när de kommer fram, bara detta har lett till att deras rum numera nästan alltid är hyfsat städat, det som dras fram går fort att sätta tillbaka mot för tidigare. Sen är det ju jättebra som du gör att involvera barnen i städningen, att alla som bor tillsammans hjälper till!

  6. Marie

    Herregud va skönt att höra att man inte är ensam!!! Vi har saker ligger lite överallt, ffa leksaker, men även annat, bitvis i högar… Är själv med barnen i veckorna och man hinner inte hälften av det man vill hinna med. Efter jobbet vill jag ju prioritera att vara med barnen, till helgen kommer mannen hem och då vill man ju passa på att umgås som familj – städa hamnar långt ner på prioriterings listan… Men måste försöka ta tag i det, dammråttorna attackerar snart! 🙂

  7. Birgitta.s

    Hej!
    Läser din blogg regelbundet och såg dig även på Tv i Familjen Annorlunda men kommenterar aldrig faktiskt men du gör ett helt fantaskigt arbete med barn och hem så låt dammråttorna rulla ! sen behöver man inte fixa nya möbler hela tiden och ha ett hem som ser ut som Allt i hemmet eller Elle Interiör har aldrig fattat varifrån pengarna kommer? Vi har 2 killar på 14 år samma möbler i vardagsrummet som vi köpte innan de fanns det funkar faktiskt???? vi har prio på andra saker som att kunna resa och vi har bägge delat på föräldraledighet de var 2.5 år när de började på förskola sen dela vi sommaren med föräldradagar och semester och drog ut på dagarna även de där skitdagarna på (60kr) som de var värda då kanske är annat nu ?
    Men vi har inte haft prio på snyggt hem och design men nu har vi 2 killar på 14,15 i Maj som nyss varit ute på Prao och kommit hem med så fina vitsord och erbjudna om att komma tillbaks på sommarjobb det är mer värt än dammfritt och nya möbler .Jag tror att man måste ge sina barn tid och att man har tid att prata med dem .Du gör ett kanonjobb kom ihåg det!

  8. Viktoria

    Nu råkar ju jag vara lite småpedantisk och har städnoja men jag blir faktisk lättad över att läsa hur du har det hemma hos dig.
    Går man hem till andra mammalediga så kan man lätt få uppfattningen alla andra i hela världen har ett hus i toppskick, skinande rent och inrett efter senaste trenden.
    Vi byter inte ut hela möblemanget varje gång det kommer en ny färgtrend eller en ny inredningsstil. Det känns som att jag är ensam om att ha ett hus som svämmas över av leksaker, där stora barn lägger ifrån sig allt på närmaste lediga yta och de mindre sprider nappflaskor, leriga skor och pusselbitar omkring sig. Jag skäms för att ta hem folk! Och jag skäms för att jag skäms dessutom! Ett par timmar efter veckostädningen (där alla familjemedlemmar är involverade och gör sitt bästa) så ser det likadant ut igen. Som att skotta snö i snöstorm!
    Jag borde förmodligen ta efter ditt exempel och tagga ner lite. Det är ändå en ganska världslig sak om man tänker efter.

  9. Åsa

    Det eviga plockandet! Jaja vad gör lite skit i hörnen 😉

    Jag är snudd på för petig, men hela min sinnesfrid hänger på att ytan hålls någorlunda ren, sen kan jag överleva annat, men vi bor väl på halva din yta och ser all skit i och med öppen planlösning!

    Du är en miljöhjälte, se det så 😀

  10. Pernilla E

    Det är verkligen det där eviga småplocket som stjälper en.
    Man plockar undan och gör fint på ett ställe, samtidigt växer röran till på ett annat det är så tröttsamt.

    Var säker på att du inte heller var ensam att känna stress inför mammagruppens besök. Jag som gillar loppisfynd, återbruk och hemsytt känee mig som den fattiga kusinen från landet.

  11. Maria

    Om jag kunde spendera mindre tid med att plocka här hemma och mer tid med barnen så skulle jag bli nöjd när dagen är slut. Synd att jag har så svårt att låta bli att plocka. Din egenskap är en egenskap som jag behöver mera utav. Tänk vilken energiboost att fika på IKEA med en vän istället för att plocka en massa skit där hemma. Helt rätt prioriterat!

    Log lite när jag såg att eran Bidé på toaletten är kvar 🙂 Används den fortfarande? Tänker på Crocodile Dundee när han upptäcker bidéns funktion 🙂

  12. Ida

    Det där eviga småplockandet är ju så tråkigt, ibland känns det som man inte gör annat än plockar och försöker hålla ordning men ändå är allt en enda röra. Tror att de flesta känner igen sig i det där.

  13. Jenny

    Hemstäd vet att det kostar pengar men man kan ta hem dem engång så blir det lättare att hålla efter och så får man ju lite mer fritid 😉

    Carola: funkar inte, det är liksom det eviga småplocket som ställer till det, och det hjälper ju inte städfirmor till med 🙂
    Jag behöver ett hembiträde,en som Madickens Alva 🙂

  14. Oslojenta

    Underbara Jamie och underbara du, Carola! Tycker så mycket om det du skriver och delar. Stor kram. Har följt dig ända sedan tv-tiden, och är en av många som finns för dig. (OCH Serla är bäst i Norge med, Maria!)

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting