Allmänt
Allmänt

Damn, he´s hot;)

Idag var det måndag. Hela dagen, det är det bästa med dagar att de liksom håller sig i 24 timmar. Jag har flera möjligheter att komma ihåg vilken dag det är;)

Funkar extra dåligt när det är röda dagar mitt i veckan, då blir det kaos i min inres tidsklocka.

Och det håller i sig nån vecka eller så. Att det var röd dag förra måndagen och är det kommande måndag är som gjort för att jag ska få problem;)

Idag dök Mirka och Jennifer upp nån gång vid halv tio ungefär. Hon lämnade in sin bil på verkstaden och sen skulle jag köra henne till dagis på eftermiddagen, men först hänga.)

Jag hade velat fram och tillbaka hur jag skulle göra med träningen, men alltså det är ju ändå David;)

Mirka är sugen på att börja träna, och hade till idag inte satt sin fot på en träningsanläggning, så hon puffade och sa att jag skulle träna så skulle hon kolla om det såg kul ut:)

Sagt och gjort! Vi drack kaffe här hemma först och sen snackade vi innan det var dags att dra. Jamie sov gott när de kom och när han sen vaknade höll han på att springa in i famnen på Mirka i tron att det var jag. Han blev lite förvånad:) Jamie älskar Mirka, och han älskar hennes kids.♥ När vi var där i fredags ville han aldrig åka hem, och han har pratat om dem flera gånger under helgen.

Det gick snabbt att köra dit dag, passet var klockan 12 och trafiken var lugn så vi var där en halvtimme innan.. Gott om tid att visa alla lokaler och gå i trappor upp och ner.

När klockan närmade sig gick vi ner, och de satte sig på en bänk och kollade på avstånd;) Det fanns lediga platser på passet, så de hade kunnat vara med, men det avböjdes vänligt men bestämt;)

Jag säger ofta att jag nästan dör, men idag var det riktigt tungt. David är ju grymisch, och det är precis som det ska vara. Härliga människor var det som tränade också. Jamie satt och höll koll i dörröppningen och såg ut att trivas rätt bra.

Jag har dissat det här dagpasset förut eftersom det är lite trista barnrum på Friskis, men det verkar ju inte bekomma honom, tvärtom. så jag kör nog vidare på detta:)

Måndagar 12. Check.

Apjobbigt, men en bra början på veckan.

Mirka och Jennifer var trötta av att titta på och jag helt slut.

 

Min syster är ju sjuk, och messade mig i morse och frågade om jag fortfarande skulle träna, och om, kunde jag tänka mig att handla lite till henne då? Passet idag var på Ekeby, och hon bor bara en bit ifrån, så det fixade vi efteråt. In på Hemköp och shoppade, och sen sprang jag upp med det.

Cola, Rostat Bröd och Blåbärssoppa. Gissa sjukan? 😉

 

Vi körde sen till Gränby för att käka lunch, sushi kan vara det godaste som uppfunnits någonsin i matväg:) Det tog tid innan jag vågade testa, och jag gillade det inte alls första gången. Men var tvungen att testa igen och sen var jag fast. Lite som med heroin;) Fast nyttigare.

Och sen drog vi vidare ut till Björklinge för att hämta kiddos på dagis, innan vi landade hemma hos Mirka med en kopp kaffe. Älskar heldagar med härliga människor.♥

Jag älskar även Mirkas ungar. ♥ Killarna kom och kramades, det var länge sen vi sågs nu, de är ju alltid i skolan när hon och jag ses. De små träffar jag lite oftare,men inte ofta nog:) Jamie trivs som fisken i vattnet och röjer runt med alla, och vill aldrig åka hem.

Nu var vi tvungna att sticka vid halv fyra så jag kunde möta upp mina föräldrar vid RA Motor där de lämnat in bilen på service och behövde skjuts hem. Jamie försökte på alla sätt och vis undvika det, och hade mer än gärna stannat kvar om han fått:) Å andra sidan var Nellie sugen på att haka på mig hem.

Hon fyller sju år till helgen. SJU år! Jag minns när hon var en liten pluttig bebis som om det var igår…

 

Nåväl vi hann iväg så jag stannade bilen EXAKT 16.00 vid bilfirman, och hämtade upp mamma och pappa. Körde hem dem, och sen mig själv:)

 

Doris.

Hon tror att hon är en katt, helt säkert. Det är okey med mig när det gäller att ligga på ryggkuddarna i soffan och så, men när det kommer till att kissa i (närheten av) kattlådan, då är det INTE okey alls.

Det hade hon gjort idag, och det är ju så rätt, men så fel. Och eftersom hon inte kliver I lådan utan bara står intill så funkar det inte alls för mig. Morr.

Nu har jag skurat lilla toan och kattlådan är ren och fräsch och har fått en ny plats på lilla toan nere. Återstår bara att se om Smulan tycker det är ok att gå dit i stället. Hon har haft sin låda på samma ställe i alla år, och hon har redan varit inne och letat efter den på gamla vanliga stället. Vi har burit ner henne ett antal gånger och visat henne var lådan står nu så hon VET, men sen gör hon exakt som hon vill. Hon är ju en katt 🙂

 

Jag har haft ett långt snack med min äldste son idag med. Han är skoltrött deluxe, och har en kass närvaro, men för den sakens skull så får inte lärare behandla honom riktigt dåligt.

Ni som är lärare, en fråga. Får en lärare konsekvent avvisa en elev från lektioner pga den enda anledningen att eleven inte lämnar ifrån sig sin mobil?

Det är ett avtal skrivet mellan skolan och eleverna att de får ha dem i fickan om de inte använder den, och det följer min son. Men läraren vill att han ska lämna ifrån sig den för så har de bestämt senare. Utan att ändra avtalet. Min unge är infantilt envis, och han HAR ju juridiskt rätt här. Ett avtal undertecknat av båda parter är giltigt tills det går ut eller ett nytt upprättas.

Han har mobilen i fickan, utan att använda den.

Läraren ber honom då lämna lektionen. Varje gång. (Sen nån gång under höstterminen.) Och han är inte välkommen tillbaka.

Detta innebär ju att han får shitloads av frånvaro, speciellt som förra veckan när jag äntligen fattade att de här smsen som skickas med Ogiltig frånvaro inte bara rör EN lektion…. I tisdags, och så många andra gånger rör det sig om en hel dag. Sex lektioner…..samma lärare, samma anledning.

Jag mailade läraren efter att ha ifrågasatt, som jag alltid gör, den ogiltiga frånvaron. Bad honom om hans version, för min son målade upp ett ”ryck och slit i tröjan för att lämna ifrån dig mobilen – scenario.”

Jag brukar sällan ta strid med lärare, de gör ofta så gott de bara kan, men detta lät märkligt. Ännu märkligare blev det ju av hans svar, Att han konsekvent avvisat min unge pga att han inte lämnar ifrån sig mobilen. Och sen hade han mage att säga att han inte skulle klara kursen? No shit Sherlock.

Jag gick rätt hårt åt honom i mitt svarsmail kan man ju lugnt säga. Att som lärare medvetet medverka till att en elev inte klarar kursen, genom att avvisa honom pga en jävla mobil som ligger oanvänd i fickan, är det korrekt?

 

Att rycka och slita i elevers kläder, det vet jag inte är korrekt, men det har läraren inte kommenterat.

Vad jag fattade det nu så har den här läraren via nån annan lärare låtit meddela min unge att han noterat mina mail….öh? Jaha? Svara i stället.

Det ska nu vara nån elevvårdsmöte med mig, sonen och skolsköterskan samt nån mentor. Jag krävde att den här läraren skulle vara med, för är det hans lektioner som är problemet så lär han ju medverka

Det misstänker jag att han inte kommer göra.

Jag har en unge som är snart 17 år, och försöker, trots att han är så less på skolan att han nästan dör. Jag är på honom varenda gång det är frånvaro, och jag tjatar och gapar och skriker, men jag kan inte följa med honom till skolan och sitta och vakta honom. En snart 17-årig unge gör exakt som de vill. Det ska Gudarna veta. Han lyssnar på mig, bland;) och sen gör han som han vill.

Han är inte elak, men så less.

Jag talade om för honom att han är en idiot, som inte bara gör som de säger åt honom, och det flinade han åt, fullt medveten om att det stämmer, men sen talade jag även om för honom att om nån behandlar honom på ett sätt som inte känns bra, så kommer jag gorma tills jag känner att det blir nån förändring.

För det är så mammor gör. Vare sig han vill eller inte: Men nu var han rätt glad över att få backup.

Fy farao, det där Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer  Det stämmer så jäkla bra.

Nu får vi se vart detta leder. Jag vet mer eller mindre hur det kommer bli. Been there, done that, Jag borde lärt mig av läxan sen förra ungen hade det jobbigt i samma skola.

 

I morgon ska jag hämta mamma och pappa, köra dem till bilfirman och sen kommer de hit och hjälper mig med min deklaration. Bah.

Sen ska jag väl fortsätta mitt röjande och tvättande, och åka och handla. Och sen köra tjejerna till gympan.

Det var nåt mer, men det har jag glömt:D Kommer på det sen.

Och just ja, rubriken kanske kräver sin förklaring? Det är en replik som fälldes under dagen, av någon/några som känner ett stort behov av att träna på Friskis nu;) Hehe.

Nu sova lite kanske… lika gott:)

 

Natti natti ♥

 

Kommentera

  1. Elin

    Har man som Elever och lärare bestämt en sak så är det som gäller tills Den dagen det bestämt nått annat mellan elever och lärare! Så denna gång har din son rätt! Spelar ingen roll vilken ålder ett kontrakt är ett kontrakt!!

  2. Fanny

    Juridikstuderande här. Avtalet gäller inte då din son inte är myndig. Han har alltså inte rättshandlingsförmåga och avtalet är då ogiltigt, det är alltså inte juridiskt hållbart. Det ”avtalet” mellan skolan och elever ses nog mer som en överenskommelse om vad som gäller angående mobiltelefoner. Jag tolkar det som att om en viss lärare vill samla in på mobilerna under en lektion så är det alltså inte fel, men minimumreglerna angående mobiltelefoner är att de ska ligga i fickan under lektionstid. Vill en lärare ha mobillåda eller liknande så är det ok.

    Skollagen reglerar även mobilanvändning under lektionstid, i 5 kap. 22-23 §§. Där stadgas det att ”rektor/lärare får omhänderta föremål (mobiltelfoner) om de anser att det stör utbildningen…” Anser därför en lärare att en mobiltelefon stör undervisningen om den faktiskt ligger i fickan så är det därför ok att omhänderta mobiltelefonen under lektionstid. I allvarligare fall kan det omhändertas under hela dagen och i mer allvarliga fall är det vårdnadshavare som måste hämta mobilen vid skoldagens slut.

    MEN vill dock inte eleven lämna ifrån sig mobilen ska eleven lämna klassrummet. Eleven bör inte bli ”portad” från övriga lektioner, det låter konstigt om din son blir det. Men han kan bli avvisad från den lektionen. Vägrar han både lämna in mobiltelefon och vägrar lämna lektionen så säger det ju sig självt (av allmänt folkvett) att avvisningen inte får ske med våld.
    Men det är en svår fråga det där, vägrar eleven att lämna in mobil och lämna lektionen – vad ska läraren göra? Läraren måste vara konsekvent och visa att det inte är ok, om en elev får ett undantag – varför skulle inte det gälla alla andra?

    Sen är det väl lite eget ansvar också eftersom han går på gymnasiet, han har ingen skolplikt eller liknande. Klarar han inte en kurs på grund av för mycket frånvaro (som möjligen bör anses vara lite självförvållat) så är det så. Men med det sagt, skolan bör ändå säga till i tid att han inte kommer klara kursen som det ser ut nu, och då även sätta in någon form utav åtgärder för att se till att han iallafall har en möjlighet att klara kursen.
    Men han kan ju inte få en individuell deal för att han vägrar lämna ifrån sig mobilen, då ska alla andra elever också ha det.

    Hoppas jag gjorde det något förståeligt!

  3. Mari

    En minderårig kan inte ingå bindande avtal, så dessa avtal man skriver mellan elever och skolan är i princip icke-bindande överenskommelser…. En lärare kan ha speciella anledningar att vilja att eleverna inte har mobil etc på lektionen, ens i fickan, lite beroende på vilken kurs hon undervisar , vilka elever som är i klassen eller vilka moment som gås igenom. Det kan handla om säkerhetsföreskrifter i en kurs; skolan vill inte ta ansvar om tex en mobil går sönder under ett praktiskt pass etc. Det kan handla om en klass där det finns elev/lärare med skyddad identitet som man inte vill riskera ska filmas, spelas in eller annat.. Detta kan man kanske inte heller tala om för de andra eleverna, utan läraren talar om att såhär är det på den här lektionen, punkt. Det kan handla om att mobilen vibrerar/låter vid inkommande samtal/sms och det är fruktansvärt störande under vissa lektionsmoment. Kort och gott så kan läraren/skolan skapa regler som inte alla är med på, men som alla ändå måste respektera. Om eleven inte vill följa reglerna, kan läraren avvisa eleven från lektionen. Eleven har då att välja på att följa regler eller få ogiltig frånvaro. Vid ogiltig frånvaro är det upp till eleven att ta reda på vad lektionen handlade om och läsa ikapp. Eller följa regler och delta i lektionen. Om man inte tycker att reglerna är rättvisa, riktiga eller fungerande, så har man som elev möjlighet att via klassråd/elevråd ändra på regler. På demokratisk väg. De vuxna som arbetar på skolan har till syvende och sist ett ansvar för ALLA elever och deras arbetsmiljö, så ibland måste en enskild elevs känslor stå tillbaka för majoritetens bästa. Man måste även ta hänsyn till lärarens arbetsmiljö. Dessa mobiltelefoner är på gott och ont. De är riktigt bra hjälpmedel när de används vettigt. Men i en klass med 20-30 elever finns det alltid några som glömmer hur de används vettigt och då kan halva lektionen gå åt till att påminna ”glömska” elever om detta. Då är det enklare att redan innan lektionen börjar be elever lämna in mobilen (om man som lärare vet att den inte kommer att behövas), så kan man använda lektionen till det den är till för, nämligen undervisning. Har man fyra-fem klasser med 20-30 elever i varje, så använder man väldigt många minuter varje dag till onödigt tjafs om mobiler. Man kan inte heller alltid ha specialregler för enskilda elever, för då får man istället ta den diskussionen på lektionstid: ”Varför får han, varför får inte jag!?” Säg att en elev vägrar att rätta sig till reglerna- en tillsägelse med åtgärd kanske tar en minut, att åter hitta tråden och få resten av klassen med sig – tre minuter. Säg att tre elever per lektion kräver tillsägelse och åtgärd- nio minuter per lektion. Säg att man har ca 18 lektioner per vecka- ca 54 minuter per vecka. En hel lektion och lite till. Inget ovanligt alls. Vi lärare behöver föräldrars stöd i vårt arbete. Även om sonen har telefonen i fickan, så kanske läraren har sina anledningar att vilja ta in den. Stöd henne i det, tiden hon lägger ner på tjafs är tid borta från undervisningen. Energin hon lägger ner på detta varje vecka med din son och säkert många andra är energi som hon skulle behöva till att planera och efterarbeta sina lektioner. Vi lärare har inte mer tålamod eller energi än andra människor, vi kan få slut på orken vi med. Visst, det finns lärare som gör fel, men ibland handlar det om att man är så jäkla trött, trött på att behöva tjata om självklara saker och samtidigt förklara och försvara sina beslut för personer som inte ens varit i närheten när saker hänt, men som ändå vet exakt hur det gick till. Det här är en allmän reflektion om hur det kan vara att vara lärare. Ibland är det min vardag också, men eftersom jag mest arbetar med nyanlända har jag sällan problem med just mobiltelefoner. Men jag ser mina kollegor kämpa. De flesta lärare älskar sitt jobb och gör allt de kan för eleverna, även reglerna brukar vara för elevernas bästa, även om det ibland är svårt att tro 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Och jag stöttar lärare i 99 fall av 100. I det 100e gör läraren något jag anser är ett riktigt övertramp och då agerar jag. Att inte agera i de lägen jag gör är att ignorera och det är fel. Jag är INTE en förälder som tror att mina barn är änglar, tvärtom, jag förutsätter att läraren har rätt. Men för detta finns faktiskt ingen ursäkt.
      Riva och slita i kläder, och med våld tvinga ut en unge.. är det också okey?
      Den här läraren har gjort fler saker som sammantaget gör att det blir för mkt att bara låta gå.

  4. Helena

    Fy sjutton för att vara lärare idag!! Din son ska rätta sig efter vad läraren säger och bestämmer och det tycker jag du ska ställa upp på. Ska löraren ha fingertoppskänsla kring varje elev? Nä kräv att din son följer det läraren hävdar ska gälla och ställ inte krav på hur läraren ska förhålla sig och inte till en elev som vägrar inrätta sig i ledet.

    Carola: Fast så här kan man inte säga. JA en lärare ska ha fingertoppskänsla med varenda en av sina elever. På exakt samma sätt som en chef ska ha det med sina anställda. Fast ungdomar är ännu mer sårbara.Det är väl för sjutton en stor del i yrket som lärare att kunna handskas med skitungar och lösa konflikter?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Fast avtalet då? Ska jag skita i det, som ändå är juridiskt hållbart om jag skulle vilja dra det till domstol? Varför upprätta kontrakt isf? Det ska ju gälla åt båda håll. Inte bara för att skolan ska ha rätt.
      Jag är så grymt jäkla bra på att låta lärare sköta sitt jobb och lägger mig ytterst sällan i. Så när jag reagerar då är det allvar.
      Det här är inte okey. Jag kan ju inte skriva ut helt så det blir svårt att greppa för er, men har diskuterat med kunniga människor utanför skolans värld och de håller med.
      Jag brukar normalt stå på lärarens sida när det gäller den här ungen men blir han felaktigt behandlad så lär jag ju ställa upp för honom . Ingen annan gör det ju…

      1. Helena

        Litar du mer på din son än läraren då? Ja skolan har skrivit kontrakt men läraren anser inte att det funkar och vill göra på ett annat sätt för att lära ut sitt ämne som din son och andra skoltrötta ungdomar gratis får ta del av-gratis eller snarare genom skattsedeln. Jag har själv fyra barn och vet vad skoltrötthet är men ta me fan att är det ngt område jag stökat i så är det detta med obligatorisk/frivillig utbildning för alla i detta land. Jag morrar inombords när jag tänker på dessa proppmätta slöhögar som är så jävla omotiverade, trots att de får allt serverat på ett silverfat. Din son har väl själv valt att gå i gymnasiet? Vad gör han där om han skiter i det hela för att han vägrar inrätta sig i ledet? Varje utbildningsplats kostar massor. Vore jag rektor på den skolan skulle jag överväga att be din son gå hem och ta sig en funderare över sitt liv, vad vill han och vad tror han att skolan och lärarna är till för? Är han inte intresserad av att få en gratis utbildning så hej då!! Gymnasiet är frivilligt. Att du som mamma sitter och jiddrar med en lärare via mail runt din snart myndiga son känns så konstigt. Kräv att han växer upp och vill han inte gå i skola så kan han väl klippa sig och skaffa ett jobb. Egentligen tror jag att du håller med mig Carola!!

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Nä jag håller inte alls med dig. Frivilligt absolut men ändå inte. Man måste gå gymnasiet för att klara sig.
          Jag har bråkat ett fåtal gånger med lärare, alla gånger med ordentligt på fötterna. Skulle aldrig falla mig in att göra det för småsaker. Men. Läraren har som yrke att få skolungdomar genom skolan. Han har som yrke att guida vilsna ungdomar. De må vara slöskallar men det är ju inte enkelt att veta vad man vill när man är 15 år. Fan jag är 47 och vet fortfarande inte!! Finns så mkt kul/ intressant/ viktigt att välja på.
          Min som är speciell. Annorlunda. Ingen diagnos men egen. Det sätter käppar i hjulet för honom och ska jag då bara luta mig tillbaka och låta honom sabba sitt liv? Det kanske du kan göra, men inte jag.
          Han försöker, men har riktigt svårt med bla sociala koder. Detta har jag kämpat med och mot hela hans skolgång så det vore väl fan om jag skulle sluta nu.
          Och i det här fallet har läraren betett sig illa. Min unge är inte oskyldig men han är inte en lärare som utövar makt.

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Pratar du med mig? Jag har ingen funktion att godkänna kommentarer så allt publiceras direkt. Om inte, så är det inte pga mig, portalen kan ha teknikstrul vilket varit fallet i några dagar nu. Men hos mig kommer alla kommentarer fram. Det är inget kul annars 🙂

    2. Majken

      Fy 17 för att vara elev till en lärare som använder makt istället för kommunikation!! Klarar man inte av att lösa situationen på egen hand som lärare så tar man hjälp från andra. Inte står och ser på när en unge sabbar sin skolgång vare sig om det är genom påtvingad eller frivillig frånvaro.

      1. Helena

        Ja du kan redogöra för lärarens roll men i detta fall inte din egen tycker jag. Jag har givetvis inte sabbat ngt av mina barns liv men jag har krävt att de ska lyda sina lärare vad gäller regler i skolan, nej han kan inte välja ånnu men han behöver en grund att stå på inför framtiden och den får han inte genom jidder och maktkamper med en lärare, måhända inte den bästa men ändå. Att din son är speciell förstår jag men frågan är då vad du ska stödja? Hans dumdristighet eller lärarens önskan om att få undervisa honom och hans klasskompisar utan att de tafsar på sina mobiler? Kämpa med löraren istället för emot, så hjälper du din son på bästa sätt. Det är inte läraren som i slutönden förlorar på att din son inte får slutbetyg. Jag måste såga att jag inte kånner igen ditt vanliga jag i ditt resonemang faktiskt. Hjälp din son – stå bakom lärarens regler! Så länge de är relevanta. Du skrev att din son snart är 17 år (jobbig ålder i skolan, jag vet) och inte 15 år som du skrev i svaret. Han behöver rätt stöd och det är inte att du också jiddrar med läraren, tvärtom.

      2. Helena

        P.s. Jag är utbildad lärare sedan många år. Jag älskade mitt jobb med barn och ungdomar och också med mina kollegor och de flesta föräldrarna som visade mig stor tillit. Runt år 2000 hände något: föräldrar som lämnade in bucketlistor och ville styra mitt arbete genom att bomba mig med mail och telefonsamtal om alla undantag jag skulle göra för just DERAS barn. Jag kunde konsten att göra undantag men jag kunde också konsten att jobba ihop klasserna så att barnen fick uppleva gemenskap, respekt, koncentration i grupp m.m. Ibland krockar då behoven om vi säger så. När jag slutligen fick ett mail om att om jag inte gjorde si eller så så skulle rektor tillkallas. Jag välkomnade det, jag fick stöd av rektorn och övriga kollegor men något i mig dog där och då. Hej då svenska skolan, eller rättare sagt: hej då curlingföräldrar som talade om för mig hur jag skulle förhålla mig och undervisa. Jag saknar än idag mitt gamla jobb men min själ är inte till salu och mitt yrkeskunnande ska inte tafsas på av föräldrar som inte ser helheten i en lärares arbete. Kanske ska jag tillägga att jag hade en god relation till alla mina elever. Det var inte dår skon klämde. Nu vill du tala om för din sons lärare hur han ska göra och det känns heltokigt. Måhända är lärarendu talar om plump/inte ngn bra pedagog men.,ja då är det så och din son får gilla läget om skolans ledning har förtroende för läraren.

  5. Tolv

    Det sämsta är att när gossen väl fyller 18 kommer inte skolan bry sig ett dugg i vad DU säger, så ligg i fram till dess. Men att gorma och skrika hjälper nog inte. Lämnar de andra eleverna ifrån sig sina mobiler så varför kan inte han göra det? Principfast kanske i så unga år, det är bra, men ibland kan man svälja lite och backa ett steg, OM han nu vill klara sina kurser, om det är det som det hela handlar om. Hoppas det går bra på mötet sen.

  6. Camilla hockeymamma

    ELevårdskonferns borde vara med dig din son din sons far,mentorn,elevvårdsteamt (skolsköterskan,kuratorn Syv )rektorn och någon lärare.Har han endast problem med en lärare skulle jag kräva att denne är med.En studieplan ska upprättas och vem som ansvarar för vad samt tid för återkoppling.Måste säga att detta kommer sent då det är en månad kvar på terminen.Kanske han kan plocka bort en del kurser ? Syven brukar ha koll.De kan också föreslå att han ska gå om eller byta program.
    Hoppas att detta löser sig bra för sonen.

  7. Therese

    stör mobilen undervisningen eller elvens koncentration finns definitivt anledning att ta den tillfälligt, ibland kan den ju dock också vara ett hjälpmedel. Jag var tidigare lärare och brukade t ex säga till eleverna att lyssna på mina genomgångar istället för att anteckna för att sedan ta foto med mobilen. En annan fråga här är ju, är den alltid i fickan oanvänd eller kan det finnas fog att anta att den faktiskt tas fram under lektionen och att detta är anledningen att läraren vill att han lämnar över den.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det handlar nog allra mest om en maktkamp nu misstänker jag. Där ingen vill ge sig. Jag tycker att läraren skulle kunna ha fingertoppskänsla och iaf kolla upp varför han vägrar lämna den, och ev göra en individuell deal med honom. Inte sänka sig till samma barnsliga beteende som sonen..
      Mobilen är ALLTID i fickan och används inte under lektion, enbart på rasterna. Det mer el mindre bekräftade läraren.

  8. M

    Jag har, på grundskolenivå dock, inte känt anledning att avvisa elever pga telefon som ligger i fickan. Däremot om den tas upp, ens för att kolla klockan så var det sagt att telefonen skulle tas om hand. Gav eleven den inte frivilligt skulle rektor kallas in. Klockor finns i alla lektionssalar så att kolla på telefonen ens för en sekund var otillåtet under lektionstid. OM inte annat kommit överens om mellan elev/-er och lärare för en specifik arbetsuppgift.
    Min fundering är först : Hur vet läraren att han har telefonen med sig ens?
    Han KAN ju ha lämnat den i skåpet/ hemma.
    Jag tycker att så länge eleven håller telefonen i fickan/väskan så stör det inte mig som lärare, eleven själv, någon annan eller undervisningen så varför bråka om det.
    Särskilt om avtalet som är skrivet tydligt godkänner i fickan.
    Bråka på som en lejonmamma 😉

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tack! Läraren påstår att han sett honom stoppa den i fickan, vilket ju förvisso är sant. Men nu sist hade han lämnat den i sitt skåp och sa att den var där. Läraren trodde inte på honom. Såklart det är ju ett klassiskt Peter och vargen dilemma här.
      Jag förstår läraren fullt ut, sonen kan reta gallfeber på en isbit, men han ska ändå agera proffsigt, och det tycker jag inte att han gjort. Inte på långa vägar.

Allmänt

Gravid-inspo:)

Innehåller adlinks

Jag har väl gjort mitt i gravid-väg. Tyvärr:) Haha, folk tror ju att man är knäpp, men jag har alltid mått väldigt bra under mina graviditeter. Jag har älskat att vara gravid helt enkelt.

Men när jag såg de här två klänningarna, speciellt den blå, så tänkte jag på er här inne som är så lyckliga att få vara gravida. Eller om ni har det jobbigt och behöver muntra upp er:)

Cellbes har mamma, och även amningskläder:)

 
cellbes

 

Prickig klänning                                  Spetslinne                                     Blåprickig klänning 

PicMonkey Collage-33

 

 Grått linne                                              Mammajeans                              Baddräkt

 

Och lite baskläder är ju aldrig fel, linne med liten ärm och jeans. Baddräkten behövs eftersom det ska bli en toppensommar har jag bestämt:)

Ni hittar de här och fler mamma, amning och bara vanliga kläder på Cellbes som dessutom fortfarande har fina rabatter ju mer man shoppar.

Barn, dam, herr, inredning 🙂

Kommentera

  1. Jenny

    Detta tipset hade jag behövt för ett halvår sedan, när det var läge att köpa gravidkläder. 🙂
    Nu är bebisen 3 dagar gammal och det är snart dags att jobba bort alla extrakilon.

      1. Jenny

        Tack. Vi njuter järnet.

        Ska bli många barnvagnspromenader i skogen har vi tänkt. När vi visste att bebis skulle komma flyttade vi ut på landet till ett större hus, så de där kilona ska väl gå att få bort med hushållsarbete, trädgårdsarbete, skogspromenader och bättre mat.

Allmänt

Umgänge. Bradley och baksmälla:)

Så har en hel helg gått igen då.

Syrran messade nyss och konstaterade att nu är hon sjuk. Jomenhejsanhoppsanvadroligtdettaär.

Jag fick höra av nån att de säger på sjukhuset det varit galet mängder av korta magsjukor den här säsongen. Ingen aning om det stämmer på övriga Sverige, men på min familj stämmer det då klockrent. Jag har ju ungar lite utspritt över stan så de säkert plockar upp virus från alla håll;)

 

Idag var det umgänge.

Jag tycker det är skittråkigt en enda dag utan ungarna och kan inte för mitt liv begripa hur han kan tycka att det är helt okey att bara träffa fyra av sina nio ungar. Och det några timmar varannan söndag som bäst.

(upprepar att umgänget är helt och hållet efter hans önskemål, jag har inte fått säga mitt öht)

Jag skulle få totalt psykbryt om jag var utan dem längre än några dagar. MAX. Har jag inte hört av de stora tjejerna på några dagar så måste jag messa och kolla läget.

Men det har ändå sin charm att det är helt tyst här hemma en stund:D Nu var det bara jag och Novalie hemma så det var nästan plågsamt tyst. Tur att det ringde lite i mobilen mellan varven så man fick lite sällskap.

Ungarna hade som alltid fullt upp på umgänget, de kommer hem sen och bubblar över:) Idag var det frukost på Ikea, AirHop, Minigolf inomhus, nån lekpark och Lasergame, och middag på lasergamestället.

Puh. De är nöjda och jag är tyst. Kanske att jag tänker en hel massa saker, men jag säger det inte högt;)

Nu flyttade de tydligen umgänget eftersom de var sjuka förra veckan, så det blir samma på söndag igen.

Jag funderade en stund på att bara meddela att han kan ta dem över natten så jag kan gå ut och supa skallen i bitar, det är ju ändå Sista april och jag bor i Uppsala….vi firar Skvalborg, Kvalborg, Valborg, Finalborg, och säkert nån annan jäkla borg med:). Men sen kom jag på att jag inte behöver hans hjälp för att gå ut;) och att jag inte kan göra så mot ungarna. Så, jag blir väl hemma då:) Eftersom det är just Sista april så känns det högst olämpligt att vara ute och partaja eftersom man vet aldrig vad ungarna gör….Fatta hur pinsamt om polisen ringer och har plockat in ens unge och man själv är stupfull…Nä;)

Jag ska ut på fredag, vilken ”borg” det nu var, så det får räcka.

Då ska jag på konsert minsann, hemma i stan, Jag ska se/höra Misery Loves company.

Absolut ingen aning om vad det är för musik mer än att det knappast är min favorit;) men de här killarna har jag sett som ung. De har spelat ihop, möjligen i olika konstellationer och under lite olika namn. Uppsalaband.

Det blir nog kul. Om man nu ens törs yppa ens ett ord om planer förstås…mest troligt kommer det skita sig, Men jag jobbar på en backup-plan:D

Och stupfull är såklart en sanning med modifikation:)

 

Jag och Novalie roade oss med varsin dator, och käkade Lovelias pajer till middag. Så goda att jag tror hon ska få göra dem varje vecka. Perfekt, en middag bortlämnad. Bara sex kvar;)

 

Det är inte klokt att det är en vecka kvar på april, sen går vi in i maj. MAJ!! Min favoritmånad alla kategorier, men hur gick det så fort? I år igen;)

En fråga förresten, jag har frågat er det varje år, och tror att jag fått tips som jag sen glömt….?

Jag har ju varit som en gammal skata i massa år nu och är känslig för lågtryck. Lite ont i knäna, haha, men det kan jag leva med, värre är ju illamåendet och huvudvärken. Varje gång himlen tornar upp sig, blir grå och tung så får jag huvudvärk, i sämsta fall migrän, yrsel och mår illa. Det släpper i samma sekund som regnet kommer. Vad kan man göra åt detta?

 

Gahhh, jag kollar på Baksmällan 2.

Men alltså, den är så jäkla kass att den blir kul. Bradley Cooper kan ju vara anledningen att jag fastnar varje gång. Jag säger inte att det är så, men det skulle kunna vara så:)

Bradley-Cooper

 

Den är hysterisk, och jag brukar normalt inte orka med sådana filmer, men den har väl nåt som lockar. Förutom snyggingen då. . Jag har sett den flera gånger, för tv brukar tjata runt den ofta, men jag slökollar oftast med ett halvt öga.

Herregud;) Snart är den slut så då kan jag koncentrera mig igen.

 

Veckan som kommer då. I morgon har jag bokat David. Vi får se hur det blir med det, men tanken är att inleda veckan med lite cirkelfys. Det är aldrig fel, och resten av veckan kommer inte funka så bra med träningen. Dock är det mitt på dagen,..Jag har lite tid att fundera.

Sen ska jag hjälpa Mirka, bilar är bra när de funkar, vilket hennes inte gör;) Senare på dagen ska jag hjälpa pappa men hans bil. Han ska lämna den på service, tisdag morgon klockan 07.00. Eftersom jag fått min morgontrötthet någonstans så föredrar han att lämna den där kvällen innan:D och behöver då skjuts hem.

Tisdag ska mamma hjälpa mig med deklarationen. Men skjut mig, jag hatar sånt, men det lär ju bli rätt. Tur att både hon och pappa kan sånt där.

Onsdag är det cirkus. Torsdag är så full att jag måste försöka välja, och fredag ska jag då på konsert.

Lördag ska vi på ett kul Loppievent:) på en båt som inte lämnar kajen, perfekt för mig som blir sjösjuk;)

Jag ska nog ta med syrran och åka båt i sommar och testa om jag blir sjösjuk fortfarande eller om det bara var den där gången. Men jag vill aldrig vara med om det igen för det var fruktansvärt. Söndag är det då Sista april och även om det är umgänge på dagen så ska jag och ungarna till nån brasa på kvällen.

Häpp!

Mest troligt så trycker vi väl in nån oinbjuden virus också, jag skulle bli förvånad om det inte blev så.

 

Nä, nu har Baksmällan slutat och jag ska skutta i säng innan jag börjar kolla på nåt annat.

Vi hörs i morgon ♥

 

 

Kommentera

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Höll på att svimma… Holy smoke inte van att träna vid lunch helt klart 😉
      Men kör nog vidare, det funkade bra med logistiken 🙂
      David är ändå David ?
      Vi hörs snart!

  1. Karin

    Hmm, hade inte tänkt säga (skriva) det här, men ser att andra också har reagerat, så då gör jag det också.
    Har också tänkt på den vi inte nämner vid namn här, hans umgänge med de fyra yngsta.
    Alltså vore det inte mer lämpligt med ex frukost på Ikea, sen EN aktivitet och så mat på nåt bra/trevligt ställe. Alltså ett ställe där det är lugnt och man kan UMGÅS medans man äter.
    För mig låter det inte som det är särskillt mkt till umgänge som det är nu….
    Kram från mig

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Fördriva tid är ett mer korrekt benämning ?
      Jag brukar tipsa kidsen om bad, det är vettigt och jag gillar det inte 😉
      Det gör de ofta, men vill då till fräna äventyrsbad och då vet jag att han omöjligt kan ha koll på dem alla fyra så det kräver is i magen att släppa iväg dem. Men vatten är toppen 🙂 Den klassiska frånskilda roliga pappan som kommer som en lekfarbror .. oh yes 😉

  2. Dema, gravid igen!

    Jag kan inte heller fatta att det snart är maj! Tänk att det bara är maj, juni och sedan kommer bebis. Låter helt sjukt! Jag har dock noll vårkänslor då vi fortfarande har 70 cm snö på gräsmattan och det har snöat en vecka nu! Hoppas ni får hålla er friska hela veckan

  3. Rille

    ”Umgänge” låter verkligen så distanserat och tråkigt. ”Nu ska jag umgås med mina barn” – nä!
    Funderar över hur mycket ”umgänge” det blir också – om man trycker in så vansinnigt med aktiviteter på de där futtiga timmarna så blir det väl inte mycket tid över till att prata med barnen och kolla hur de egentligen har det.

      1. Helena

        Jäg tänker att du kanske inte ska skriva vad han gör med barnen, att det är en grej mellan honom och barnen och inte mellan bloggläsarna och dig.
        Det är att gå för långt tycker jag.
        Att du är urbota förbannad och ledsen på honom förstår jag så väl men håll den etiska gränsen, tänk mindre på vad han gör på umgängestiden och mer på vem du vill vara <3

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Haha är DET att gå för långt? ?
          Jag kan nog på rak arm säga ett tiotal gånger då jag på allvar drivit det hela till sin spets.. detta är ju inget elakt direkt.

Allmänt

Det visste ni inte om mig:)

1. Har du ett namn som bara din familj kallar dig? 

Ja, alltså mamma kallar/kallade mig massa namn, det är väl det mammor gör? 🙂

Mest märkliga är väl Lotta. Det är väldigt långt ifrån Carola:) Mina kompisar kallade mig det inte allt för fräna Carris som yngre, och det säger även mamma.
2. Har du någon ovanlig/konstig vana? 

Säkert. Måste fundera lite bara:)
3. Har du några konstiga fobier? 

Öh, konstig vete fan, men emetofobi. Kräkfobi på svenska. Och toppar ibland med höjdrädsla och lite parkeringsgarageskräck:)
4. Vilken sång älskar du i hemlighet och sjunger när ingen hör? 

Jag älskar massor av sånger, ingen är direkt hemlig. Men jag har några som jag kan ordagrant och som funkar a capella. Den första är Hazard med Richard Marx, sen Blood Money med Bon Jovi, handlar om Billy The kid och är från soundtracket till Young Guns. Och sen In the Ghetto med Elvis:D Med så mörk basröst att jag nästan blir rädd för mig själv;)
5. Vad stör du dig på hos andra? 

Massor! Idioti, korkade människor. Folk som smaskar när de äter, folk som fiser/rapar och är stolta över det. Rökare som inte tar hänsyn, folk som inte kan blinka i rondeller….holy smoke…

Falskhet. Svikare. Nja, finns massa saker jag stör mig på.  Misstänker att jag inte är felfri. Men close to perfect;)
6. Har du några nervösa vanor/ vad gör du när du blir nervös? 

Jag har säkert massor, drar handen genom håret, pillar på saker, glömmer saker. Dessutom blir jag rödflammig på halsen och bröstet, Pratar massor eller får total tunghäfta.
7. Vilken sida av sängen sover du på? 

Jag har ju rent teoretiskt en hel dubbelsäng för mig själv, med en hel madrass, och borde kunna ligga var som helst. Men vanans makt är stor och jag ligger kvar på höger sida. På den vänstra ligger Jamie, i fotänden Jordan och överallt ligger Doris. Så helt för mig själv är bara i teorin;)
8. Vad var ditt fösta gosedjur och vad hette det? 

En teddybjörn, men vet inte om den hette något mer än Nalle. Jag har honom kvar. Såklart ♥
9. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör det själv? 

Öhhh, ja:) Plocka undan efter dig! Sluta svär.
10. Vilket håll står du åt i duschen? 

Med ansiktet ut, ryggen mot kranen. Vattnet rinner bäst genom håret på så vis:)
11. Vilken är din favoritmat som är ”dåligt” men du älskar att äta det iaf?

Jag har ingen favoritmat, det varierar. Just nu är det nog pizza som hägrar mest för det var länge sen.

Men även Kebab. Bakad potatis, köttfärssås på burk med spagetti.

Kommentera

Allmänt

Tipsar om rehab:)

Vi har fått nån ny funktion på bloggen:)

Det ska bli enklare för oss att göra kollage och tipsa er, med länkar och sådär. Jag tror det kommer bli jättebra:)

För att testa nu då så letade jag reda på det som just nu känns mest aktuellt i mitt liv.

Jag är lite småskadad;)

Jag har ett knä som är bråkigt mellan varven och behöver då använda knäskydd för att värma och stabilisera upp det. Sen har jag ju min häl. Åh min Häääääääääl, som jag typ hatar för den gör alltid ont. Mer eller mindre bara, och just nu är det MER. Jag har en sån här hälskyddsstrumpa, som är suverän, det enda som hjälper faktiskt, och jag har testat allt. Den håller ihop min uttappade fettkudde under hälen och ger den stöd och sen trampar man på en kopp av kanaler, som att gå på moln. Har använt min flitigt i flera år, men nu börjar den bli lite tråkig. Speciellt när man inte vill ha skor på sig är den här toppen, men jag har den ofta även i skor. Mitt liv blev mindre smärtsamt när jag hittade den:) På allvar.

Och sist, jag har veka och klena handleder. Jag behöver mellan varven, typ alltid:) använda handledsskydd

Jag börjar ofta utan, men snor fast dem varv två eller tre, speciellt om det är mycket övningar som tar hårt på handlederna.

 

Så, det var mina tips med länkar och sånt, som gör skador lite mer uthärdliga.

Nu postar jag och kollar hur det ser ut, okey:)

 

 

Kommentera

  1. Karin

    Måste köpa ett sådant hälskydd. Har galet ont i hälen, till och med röntgat den men de kunde inte se något konstigt. Har svårt att låta bli att promenera/ springa min vanliga runda men igår morse haltade jag mig fram förstå kilometern, sedan blev det något bättre. Kan också vakna av att det kör till i hälen att jag nästan lyfter från madrassen. Kul är det inte.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag älskar mitt. Räddar dagar och humör, det är ju så jobbigt att ha så ont hela tiden. Annat som funkar för mig är att tejpa hälen, kolla youtube, finns massor av bra videos. Men tejpa måste ju göras om hela tiden, och svårt hitta en bra tejp tycker jag.

Allmänt

Lördag, en helt vanlig lördag:)

Gick som vanligt i säng sent… och i går blev det riktigt sent. Märkligt nog var jag inte ett dugg trött, trots att jag varit iväg och flängt mest hela dagen. Jag kollade på Tv och skrev till fyra:)

Haha, jag måste haft ruggigt bra flyt för jag märkte inte ens att klockan var så mycket. Men då fick jag bråttom i säng, bara för att sen ligga och lyssna på fåglarnas morgonserenad. Hur kan nåt så litet utbringa så mycket ljud??

Somnade väl så småningom, och vaknade med ett ryck. Nån granne borrade i sten. Men vafan, skjut mig. Eller honom:) Det borrades och borrades. Ingen aning om var klockan var men typ nio kanske. Jag har sån grym tolerans vardagar, vid sju är det ofta jag hör byggen runt omkring som spränger och grejar, och det är liksom okey. Men folk kan väl få sova på helgen:)?

Men nej. Så jag låg och tjurade och blundade en lång stund för att sen masa mig upp.

Vi hade ju snackat om att åka på invigningen av Flottsundsbron, det var mellan 11-16. Messade med syrran och bestämde att vi åker dit, men inte tills det börjar utan avvaktar lite.

Det är svårt att få parkering där, speciellt från min sida sett. Hon kom från andra hållet och där är det enklare. Men när vi väl kom dit så var det inga problem. En kommunmänniska stod så jag kunde fråga om jag fick parkera på vägen och det fick jag.

Själva invigningen var över, de hade nog fällt ner bron och trudeluttat och sådär:)

Men det fanns kaffe, Mer och bullar, och det var underhållning. Vi gick över bron, wow liksom:) Men alltid nåt man kan skryta med i framtiden;)

Sen tog vi en promenad. Det är så vackert nere vid Flottsund, massa gamla gigantiska ekar och små stugor och blåsippor i mängder:)

skogspromenad

Jamie med en pinne. Alltid, eller ett vapen.

Det var bara han och Loppan som ville hänga med, de andra var hemma och slöade.

Vi gick säkert en dryg timme och bara hade det gott.

Det blåste för jäkligt där det var öppet, men i lä och i skogen så var det bara härligt.
IMG_5625

När det blev både lä och sol samtidigt var det så ljuvligt varmt.

Så småningom gick vi hemåt, eller till bilen, och körde via affären hem. Lovelia skulle ju göra västerbottenpaj så vi var tvungna att köpa den där jäkla osten:) Jag vet inte vad som gör att hon tycker just den är så himla god, men hon älskar den.

Jag älskar att de testar att laga mat, det lär man sig massor av:)

Förra gången hon gjorde den var hon osäker, men nu gick det som på räls, hon fick lite hjälp av Trixie också. Bra teamwork.

Jag gled i träningskläderna och stack och tränade. Totalt omotiverad och rätt stel och seg i kroppen gick det ändå hyfsat. Jägarvila 45 sekunder med 12, eller 18 kilos sandsäck i knät kändes rätt bra….. ska se hur det känns i morgon också;)

 

Hemåt och till nästan färdig middag, jag satt och snackade lite med tjejerna och Simon och Patricia som drog iväg sen. De skulle äta på nån ny restaurang i stan, så jag väntar på recension sen.

Och sen då, jo men då var det dusch och sen ramlade jag ihop här i soffan, slut som person;)

En helt vanlig lördag med andra ord.

 

Återkommer om en stund!

Bye bye:)

 

Kommentera

  1. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★

    Hehe sånt där pinnar precis sån var min lillebror med. När pappa dött (brorsan var precis fyllda 4 när han dog, pappa dog 10 dagar efter min bror fyllt 4 i en bilolycka) så fick vi en egen begravning vi syskon eftersom vi var ganska små. Eller jag hade nyligen fyllt nio, syrran nyss fyllda 5 och brorsan precis fyllda 4. I alla fall så fick inte min bror ta med sig svärd till kyrkan tyckte väl mamma, men då hittade han en pinne som fick följa med istället ;). Så det där med svärden som han förövrigt sov med hade lika gärna kunnat följt med så här efteråt. Men jag tänker att mamma nog mest var i chock också, hon var 32 år och helt ensamstående med 3 barn efter ett väldigt ”oplanerat” dödsfall eller hur man ska säga.

    Carola: Åh fy vilken mardröm! Stor kram till dig <3

Allmänt

Psykisk ohälsa

Mirka har skrivit ett inlägg om psykisk ohälsa och jag vet att hon nu duckar för alla kommentarer.

Folk har varit rätt hårda i sina ord när hon skrivit om hur Linnea mår, men alltså ska vi inte ta och vakna upp nu? Det är dags att vi en gång för alla städar bort stämpeln om att det skulle vara något skamligt med att vara psykisk sjuk. Varför skulle det vara det?

Sjuk som sjuk. Vart än det sitter.

Om Linnea fått operera bort blindtarmen hade ingen tyckt det var konstigt att Mirka skrivit om det, men nu när hon inte mår bra i själen så ska det hyssjas?

Vad är det för dumheter? Det vi inte pratar om lär vi oss inget om och det är farligt. Okunskap tjänar ingen något på. Att må dåligt psykiskt ska man prata lika mycket om som att må dåligt fysiskt.

Det finns så många som går runt och inte vågar berätta hur de mår, eftersom de är rädda för vad folk ska tycka. Många gånger så kan det ju vara extremt skönt att bara få prata om sitt mående, Att andra vet. Att få sätta ord på det som snurrar i huvudet, i hela kroppen. Psyket är en jädra avancerad apparat, och kropp och själ hör ihop. Att må dåligt psykiskt sätter sig till sist även i kroppen och kan ta sig olika uttryck. Tänk bara på stress. Till sist så sätter sig stressen i kroppen och kan ge huvudvärk, ryggvärk eller vad som helst. Tänk då vad mer ”avancerad” psykisk ohälsa kan göra.

Tänk att vara helt ensam. Att inte ”få” prata om det. Att skämmas.

Att inte prata om psykisk ohälsa gör att det förblir skamligt. Och det blir så fel. Som med alkoholism. Jag har på nära håll sett hur man låtsas att man inte märker att personen stinker alkohol på måndag morgon (och onsdag lunch osv) för man vill inte lägga sig i….Vart leder det? Till mera missbruk. Aldrig till insikt och en början till nykterhet.

Man stjälper genom att låtsas att allt är ok.

 

Vi är rädda för psykisk ohälsa. Varför? Jo för att vi inte vet så mycket, vi vet inte hur vi ska bemöta och hantera det. För att det varit så skamligt bakåt i tiden att folk spärrades in på ”dårhus” för att vi ”friska” skulle slippa se. För att vi inte visste bättre.

Det finns så många historiska dumheter tex så räknades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen fram till 1979. Det har lobotomerats, drogats och försökts behandlas med isbad och elchocker när det gällt psykiska sjukdomar. Vi visste inte bättre.

Vi har lärt oss längs med vägen, men det går jävligt långsamt alltså. Till stor del beror det på att vi inte pratar öppet om det.

För med all den vetenskap vi har och all den kunskap som finns så anses det fortfarande bland gemene man  att man inte ska prata om psykisk ohälsa.

Fy fan för att behöva skämmas för att man är sjuk! För det är ju vad budskapet blir.

 

I Mirkas fall så har Linnea själv, som snart är myndig, alltid varit öppen med hur hon mår. Hon vill att folk ska veta. Hon skäms inte. Finns ingen anledning att hon skulle göra det, men det tycker tydligen många. För hur ska man annars tolka det att det skulle vara fel att skriva om det?

Som sagt, en blindtarm eller brutet ben hade varit ok, men ont i själen, not so much. Vad är egentligen skillnaden? Kroppen och knoppen hör ju ihop det går inte att särskilja dem åt. Det ena existerar inte utan det andra.

Saker som man inte kan prata om blir så mycket värre.

Ut med det i ljuset bara, så spricker fördomsmonstren!

Prata om det. Låt det synas. Lär om det. 

 

Jag skickar all kärlek ♥ ♥ ♥

 

 

Kommentera

  1. Bitten

    Min dotter har en depression. Och får alltid höra det löser sig och nu får hon rycka upp sig. Hade det varit en vuxen hade de sjukskrivit personen, nu talas det bara att hon måste tillbaka till skolan. Hur lyckas man med det när hon inte orkar ta sig ur sängen? Och var finns vår hjälp att hjälpa henne?
    Som om vi inte vill att hon ska må bra och vara glad som alla andra tonåringar.
    Vad säger man när hon undrar varför händer detta mig?
    Folk måste sluta att vara så präktiga och kritisera. Man gör allt för sitt barn och skulle alla dagar i veckan hellre att skulle drabba oss istället.

  2. Sanna

    Ju mer det pratas om det, desto mer ”normaliserat” blir det och i framtiden hoppas jag att det ses med samma ögon på psykisk ohälsa som med fysisk.
    Har själv gått igenom en period av utmattningsdepression och nu utmattningssyndrom efter en tia-attack. Tänk att man tycker det är lite pinsamt att tala om
    Varför man är sjukskriven och när jag går min dagliga ordinerade promenad är jag rädd att någon ska semig och ifrågasätta varför jag inte är på jobbet. De tankarna hade jag inte när jag var hemma sjukskriven med bruten fot…

  3. Cajsa

    Vi ska prata om psykisk ohälsa! Det är ingenting skamligt med att vara öppen med psykisk ohälsa- det är ingenting man väljer att ha. Jag förlorade min vän för en månad sedan efter det att hon inte orkade längre. Mitt löfte till henne är att prata, prata, prata om det. Jag vägrar att hon ska bli en siffra i statistiken. Jag brukade alltid säga till henne att det är inte ditt fel att du mår dåligt. det är kemisk obalans i hjärnan, och ingenting som du kan rå för. När hon var frisk så förstod hon det. Det brinner i hjärtat när man tänker på att man inte kunde hjälpa så därför tycker jag det är viktigt att ha en öppen attityd kring psykisk ohälsa och att våga outa att man inte alltid mår så bra. Jag är helt bestämd med att vi faktiskt räddar liv på det sättet.

  4. Maggda

    Man ska absolut prata om det, men folk är så rädda. Jag har ätit antidepressiva i drygt 1 år nu och äter än, mår inte bra och kommer ta tid. Frågar nån så säger jag som det är men jag ser oxå hur rädda dom blir att jag är så ärlig. Bra skrivet <3
    Kram

  5. lena s

    Tack för att du skrev om detta som är så vanligt men tydligen ska man behöva hymla och skämmas fortfarande..
    Hoppas Mirka slipper fler dumma påhopp .
    Kram

  6. maria

    Ja det har ingen betydelse om det är fysiskt eller psykiskt, alla borde vara mera öppna om det
    Så blir kunskapen och förståelsen större ifrån dem som har turen att aldrig lida av några själsliga problem

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting