Allmänt
Allmänt

Jordans namn:) (önskeinlägg)

Så har vi kommit fram till det åttonde barnet. Jordan 🙂

Nu hade vi ju redan tagit reda på kön en gång, så det kändes som att det var helt naturligt att göra det igen. Och här kommer en bekännelse: När de sa att det var en pojke så blev jag ledsen.

På riktigt alltså. Pappan blev ju överlycklig, äntligen en son till:) Men jag deppade ett par dagar. Varför? Jamen jag vet inte. Jag antar att det bara är så man är, att man antingen struntar i det helt, eller så har man någon preferens. Jag hade redan sex döttrar och borde rimligen vara nöjd, men jag är så trög ibland, jag har alltid svårt för förändringar, och detta var ju en gigantiskt förändring:)

Sen lättade det inte ett dugg av att jag åkte ner på stan för att shoppa bebisens första kläder…lite sådär kul när man vet vad det är ju, om det är en tjej vill säga;) För till babygossar fanns det inget gulligt alls då. Bara flames och dödskallar. Jag ville ha babyblått och puttinuttigt.

Jag åkte hem och grät en skvätt för mig själv, och skämdes lite. Här väntade jag ett till synes friskt barn, och var ledsen över att det var en pojke? Skärpning.

Och efter att ha deppat i nära dagar hade jag vant mig, och plötsligt var det ju jättemysigt med en son:)

Det kom ut fina babygulliga ljusblå kläder i butikerna och jag var glad igen.

Ja, det är knäppt, men en gång för alla så styr man inte över sina känslor. Jag vet att många önskar sig ett kön i tysthet, och varför ska man inte få det? I slutänden älskar man nog oftast det man får ändå, och kan sen inte tänka sig den andra sorten. Orka bry sig om att det är tabu att känna så:)

 

Nåväl. Eftersom jag var ledsen så kan det hända att det var därför pappan plötsligt tyckte att Jordan var helt okey:) Jag säger inte att det var så, för det vet jag inte, men det kan nog ha spelat in.

Jag hade ju önskemål om Jordan och Julian på tvillingarna om det var två killar, och Jordan hängde kvar. Tills jag på Polarn och Pyret stötte ihop med en mamma som gapade Joooordan!!! åt sin tvååring.

Ett annat tabu här då, men ett barn som inte tilltalade mig alls:) En liten snorunge helt enkelt, sorry to say:)

Näää, jag backade lite på namnet, men alla hemma var inne på det, så jag bestämde mig för att MIN Jordan minsann inte skulle bli en snorig skitunge. Good Luck;)

 

När Jordan föddes så spelade vi in Familjen Annorlunda.

När man spelar in så har man ett spikat tidsschema, och kan inte bara sitta och vänta på bebisen. Han var beräknad en fredag, vilket de tyckte var finfint eftersom man spelar in fredag-söndag. Jag hade ju ingen lust att spela in förlossningen, men de var standby ifall jag ändrade mig..no shit att jag inte gjorde;)

Helgen innan skulle det filmas när barnen var med pappa på marknad i Stockholm. Jag var sådär lagom happy över det eftersom alla mina barnvakter försvann då. Även mamma, pappa och syrran var borta så jag kan lova att jag satt extra still hela den helgen. Med tanke på att Lovelia kom två veckor tidigt så väntade jag mig ju att han skulle göra det med. På samma vis som jag förväntade mig att Lovelia skulle komma två veckor sent som Trixie. Det var en extrem oro över att behöva åka in på förlossningen med tre småtjejer i släptåg.

Helgen när de spelade in i Stockholm ösregnade det, och blev dåliga bilder, så de ville ha med barnen en gång till för att få härligare bilder helt enkelt, Alltså lämnades jag återigen ensam, denna gång dagen efter BF….gahhh.

Jag hämnades genom att föda barn en onsdag:) Sex dagar över tiden, så föddes en 4,2 kilos tjockis.

Jordan Karl Napoleon.♥

Ståtligt så det förslår eller hur:) Jag är så extremt nöjd över den namnkombon att det är löjligt.

Vi hade inga bra andranamn från början, och vi har ju haft släktnamn till alla, men nu fanns det inga som alla okeyade. Jag försökte stenhårt med Sigurd/Sigge efter min morfar men det toknobbades. Veras make hette Thure Unger Napoleon och när kidsen hörde Napoleon så blev de överlyckliga. Det skulle han heta!

Jag var aningens mer tveksam kan jag erkänna:) Men efter att det sagts högt tusen gånger så blev det fint och lite gulligt. Men Nappe har ingen namnsdag, och inte heller Jordan, så jag ville ha ett namn till. När vi pratade om det i tv-programmet så fick jag en del reaktioner efteråt. Att det var löjligt. Och ja kanske, men när alla andra barn har en namnsdag så kändes det taskigt att inte han skulle få en helt enkelt.

Vi hittade Karl. Det finns på båda sidor i släkten och är ju fint.

Ihop blir det som värsta härföraren, och det blir snyggt i historieböckerna sen om han blir nåt stort, professor till exempel 🙂

Jordan Karl Napoleon ♥

jordan

Kommentera

Allmänt

Varför är jag singel? :)

Igår fick ni inlägg så ni storknade, men idag var det tyst:)

Vad föredrar ni?

Idag var jag inte lika rastlös, mest bara trött. Vädret hjälpte ju inte till direkt, grått och trist. Blåste så det ven runt knutarna. Jag har ju höga barrträd på tomten och det är så att man bli sjösjuk om man tittar upp i kronorna när det stormar sådär. Och obehagligt! Träden har ju stått där och varit höga i massor av år utan att ramla omkull, men man vet ju aldrig;) Rätt var det är så har den stått färdigt  och lägger sig över huset. Fy! Så kan man inte tänka, jag bor i en skog liksom:)

 

Jag sanerade de två toaletterna uppe, igen, och skruvade isär avloppet i badrummet för att rensa det. Urk, man tycker ju att det inte borde vara så äckligt tre decimeter från handfatet, men det är läskigt äckligt.

Kanske inte behöver gå in på detaljer, men det är inte rart;)

 

Senare drog jag iväg och tränade. Med David. Cirkelfys, och det var from hell. Holy smoke:)

Jag var helt slut i armarna efter bara några övningar, och sen så bara ökade det. En av övningarna var Front squat, alltså knäböj, med en vikt i famnen. David kom fram och höll mig om ena axeln och höll emot i ryggen, rätade upp mig för han tyckte jag skulle vara rakare i överkroppen.

Och det är ju helt löjligt hur det plötsligt blir omöjligt att knäböja:D Gosh. Det tar liksom stopp och man känner att om jag går en millimeter längre ner så kommer benen att vika sig, noll styrka.

Och armhävning med klapp…. sa jag att jag var mör i armarna:)?

Härligt men förfärligt.

Jag har ont överallt nu, det är stelt och värker så fort jag försöker ta mig upp ur stolen:)

 

Häromdagen hittade jag denna på Instagram:

siri

Ni vet vem Siri är va? Det är Apples eget orakel/betjänt, som finns i allas iPhones och även datorer. Man kan fråga Siri om allt:) Tydligen. Hon kan ringa upp, googla upp och man kan styra massa saker med hjälp av ”henne”

Jag tyckte att den var hilarious, helt fantastiskt kul. Man måste väl ha lite kul humor för att tycka det kanske, men det är roligt. Sen kanske det inte är sant, förvisso, men vad gör det.

Jag var tvungen att testa med min egen Siri:

siri

Hon svarade ju väldigt diplomatiskt ändå:)

Jag fick höra lite fler varianter, nån som fick svaret: Jag vet inte, men har funderat på det jag med.

Testar ni så glöm inte att tala om för mig vad hon säger:)

Jag pratar i princip aldrig med min Siri, för jag fattar ärligt inte riktigt hur det funkar. Rätt var det är har man ju ringt upp nån man inte alls vill:)

 

Ja varför är jag singel?

Jag vet inte:) Eller snarare så är jag väl inte på jakt efter någon ny. Alldeles ärligt så tycker jag att det är väldigt skönt att vara ensam. Inte så att jag skulle misstycka om kärleken knackade på, men jag letar fortfarande inte. Jag är ett jäkligt bra sällskap:)

Jag blev ju bränd, av den man jag levt med sen vi var 17 år, och levde ihop med i 26 år. Den jag litade på till fullo, den jag delade allt med och den som var min vän, mitt liv. Om han av alla människor kunde vara så elak, så taskig, så infernaliskt evil, så varför skulle inte nästa vara det? Alla är säkert det. Våga chansa.

Jag orkar verkligen inte gå igenom något ens i närheten av det en gång till.

Det har gått fyra år. Han har gift sig, fått barn och lever livet, medan jag står på ungefär samma ställe som för fyra år sen. Eller nä, inte alls, men kärleksmässigt.) Nu var ju han otrogen långt innan han gick så han traskade ju bara vidare från sin familj till en annan. No big deals. För honom.

Kvar stod ju jag då, med allt. Först hade jag inte ens tid, all min tid gick till att överleva, att andas och få barnen att gå så oskadda som möjligt igenom det. Jamie var ett och ett halvt år, Jordan drygt tre och Lovelia  fem. De var små, och krävde massa tillsyn, dygnet runt eftersom de var hemma med mig. Tonåringarna mådde skit och allt var kaos.

Ni vet, ni kommer ihåg.

Det var inte intressant att försöka hitta en annan kärlek.

Hade jag träffat en gammal sunkig överårig miljonär som friat, så hade jag säkert övervägt det, eftersom i det läget handlade om överlevnad. Kärlek fanns inte på intressekartan, men att bli omhändertagen och bara kunna släppa allt och gräva ner mig, att vara tryggad på alla sätt och vis. Det hade varit skönt.

 

Och sen då, vart hittar man folk? Nätet, nätet, nätet! sa folk och ”krävde” att jag laddade ner appar, och dejtingsidor. Jaha, jag gör väl det då. Så ni är tysta;) Och herregud.

Om jag velat ligga med 23-åringar eller var intresserad av att se bilder av mäns intima delar så var det ju helt rätt ställen:) Folk är fan inte kloka. Hejdå.

Jag fattar inte hur det kan vara så där man träffar sin livs kärlek, för mig är det bara helt stört att sitta och bedöma nån efter utseendet. Och inte ska man ju ge sig fan på att det är bild på sig själv de har heller, i så fall finns både John Guidetti, Foppa och diverse snygga gifta skådisar på dejtingsidorna;)

Nä, jag fattar inte.. Jag har säkert kvar alla sidor, för det är stört omöjligt att avregga sig, men nä det är verkligen inget för mig. Men jag gjorde som ni sa:) Och det var bara …. konstigt.

Man fick jäkla mycket bekräftelse dock;)

 

Jag tror att man först måste landa och läka efter en skilsmässa. Oavsett hur den var, men det blir ett helt annat liv. Jag har vänner som dejtar veckan efter att de flyttat i sär och det är väl trevligt, men jag tror inte på det. Med handen på hjärtat så har jag både landat och läkt, hyfsat. Tillitsproblem kanske alltid kommer att vara min följeslagare?

Det kan aldrig bli som det var. Det kanske är det som får mig att inte vilja? Att även om jag träffar nån så är det inte pappan till barnen. Vi kommer aldrig att bli en hel familj igen. Nä, jag vet inte:)

(Alltså jag menar ju nu VERKLIGEN INTE att jag vill ha honom tillbaka, aldrig i livet. )

Jag har inga problem med att vara själv, jag behöver inte en man i mitt liv. Jag trivs med att inte behöva jämka med nån, inte vänta, eller skynda för nån annans skull. Inte behöva göra saker som jag egentligen inte vill, men som krävs av en partner. Att kunna vara uppe hur sent som helst och sova halva dagen om så är, utan att nån tjatar om att jag ska kliva upp. Att bara bry mig om mig själv och barnen.

Jag kan inte se mig själv med en man. Jag är bara jag, och jag är nöjd. Jag kan titta på alla snyggingar i världen och behöver inte dölja det för någon:) Jag kan gå med Ryan Star på efterfest om jag vill. Jag är fri som en fågel och jag gillar det.

Därför är jag singel:)

Och kanske för att jag inte vågar, orkar och har lust;)

Okey, ibland hade det varit bra med en karl, ibland känns man sig lite på sidan av. Svårplacerad och femte hjulet. För att inte tala om att så många tjejer hatar en för att deras män ens tittar på en, och jäklar om de pratar lite….! Helt uppenbart får man inte ha manliga vänner om man är tjej, och tvärtom. För då måste det någonstans vara något mer. Jag har stått på puben och småsnackat med killar i baren, bara sådär som man gör utan minsta lilla baktanke, när deras tjejer kommit fram och surt dragit dem därifrån …som om jag skulle ta med dem hem? Bara sådär.

Nä tack:)

Men det är väldigt konstigt just det där, jag har inte märkt det under alla år jag var gift, men alltid hört talas om det. Och det är verkligen så. Är ni så? Svartsjuka om er partner snackar /är kompis med en tjej? Varför?

Jag har alltid litat på att min exman var mig trogen, det gick ju inte så bra:) men å andra sidan så kan jag säga rätt precis när det började. Innan dess var jag aldrig orolig. Inte han heller.

Att inte lita på den man är tillsammans med måste vara fruktansvärt. Jag vet ju hur jäkla dåligt jag mådde när jag verkligen mer eller mindre visste att han var otrogen, men att aldrig någonsin kunna lite fullt ut på sin partner?

För det måste ju vara därför som tjejer får horn i pannan om man snackar med deras gubbar?

Jaja, jag tror att jag är singel ett tag till. Det känns som att det lockar mer att kunna dra iväg med vem som helst vart som helst utan att förklara sig och be om lov inför en partner.

🙂

Slut på singelsnack:)

 

Jag fick posten inlevererad av Jamie, som kutat omkring ute med Doris mest hela dagen, och tack snälla Anette, som postat två champagnekorkar till Jordan:) ♥

 

IMG_5385

De hade med sig en ”läxa” hem i måndags, om att ta med champagnekorkar till skolan så de ska kunna pyssla. Jag drack senast champagne på nyår, och det var en sån fuling med plastkork.

Nu kan de pyssla:)

 

I posten kom även detta:

eskilstuna

En superhärlig inbjudan som både jag och barnen blev så glada över:=)

Ser ni vart?

 

parken zoo

Jajamen Parken Zoo i Eskilstuna. Vi var där förra året, och då hade jag inte varit där på väldigt många år, och blev så positivt överraskad att det är inte klokt.

Så många annorlunda och roliga djur:)parken zoo

Och lemurer. Kan man vara sötare än de här små rackarna? Möjligen att surikaterna är lika fina:)parken zoo

 

Så dit ska vi, och hoppas på samma fina väder som förra året.

Faktum är att vi blev så imponerade av parken att vi åkte dit en gång till sen:)

Jag älskar att sommaren är på intåg nu, man kan göra så himla mycket mer roliga saker än på vintern.

Bara att vara ute är ju betydligt trevligare i 20+ än 20-

Nä, nu ska jag hoppa i säng!

 

Natti natti ♥

 

Kommentera

  2. Svara
    Agneta

    Alla skiljer sig ju nu för tiden. Men hur Perra kunde skilja sig från sina barn är bara tragiskt. Han kunde skött allt mycket bättre. Hur kan han sova om nätterna. Tänk att inte prata med sina barn, sjukt.Om jag varit hans mamma hade jag tvingat honom att reda upp det han ställt till med. Det var inte du som förstörde nåt. Usch vad sånt här gör mig upprörd. Många kramar.

  4. Svara
    Hanne

    Intressant inlägg – jag tror och hoppas att du träffar någon trevlig man så småningom när du är redo. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med en man som inte har kvinnliga vänner – vad vet en sådan man om kvinnor liksom? Både jag och min man (som jag levt med i 15 år från då vi båda var i våra tidiga 20) umgås i kompisgäng med både kvinnor och män. Ibland tillsammans – ibland var för sig. Jag tycker att det är mycket roligare så – ”tjejgäng” och ”killgäng” blir aldrig samma dynamik. Och både jag och min man har vänner av motsatt kön som vi träffar och äter lunch med och så – det är inga konstigheter alls. Men det är ju en liten annan sak att okända kvinnor/män kommer fram och pratar på krogen – i en sådan situation är både jag och min make rätt så avvaktande mot den personen. Det känns lätt lite som att personen är ute efter ett ragg – även om det kanske inte alls är fallet.

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Förtydligar bara: jag menar sådär när man står där och hänger och väntar på att få beställa 🙂
      Inget gå fram till:)

Allmänt

Glossybox:)

Innehåller adlinks

Alltså, jag bara måste tala om för er vad bra de här var!

Nattoljan var som att smörja in ren fukt i nyllet och den lilla tuben gjorde så att alla porer bara försvann:)

Foundationen blev så fin.

glossybox

Jag prenumererar ju på Glossybox och har gjort det i kanske ett halvår nu. Varje månad så får man en box med utvalda produkter, den kostar 139kr. Jag är ju inte så bra på skönhetsvård, och definitivt rätt novis i djungeln som finns där ute med alla märken. Det är för mig toppen att få testa fem olika produkter varje månad. Vissa saker faller mig inte i smaken och används bara upp och sen aldrig mer, men flera produkter har jag fortsatt med. Burts bee’s handsalva tex.

glossybox

Den var med i höstas, och jag tyckte den var trist, tills jag testade den:) Jag har jobbat inom vården, och har kvar beteendet att tvätta händerna i tid och otid, det är bra, men dåligt för huden. Jag har testat så många salvor, men denna var så bra!  En sån här burk ligger numera alltid i min väska och en i nattduksdordet. Jag hade aldrig köpt den om jag sett den på butik bara, Sånt älskar jag med Glossybox:)

 

Och den här gången var det alltså oljan och primern som blev storfavoriter:)

Ville bara tala om det:)

Kommentera

  2. Svara
    mikaela

    Vilka lyxiga dagar vi haft. Du har skrivit många inlägg o det gillas? Så ur allt elände med sjuka barn så har du förgyllt vardagen för oss läsare ?

Allmänt

Rastlös deluxe :)

Jamen ett till inlägg idag va:)?

Hoppas ni inte tycker jag spammar, som min son tycker när jag skickar flera sms:) men jag har haft så tråkigt idag. Jag blir alltid väldigt rastlös när barnen är sjuka, speciellt när de kräks. Jag kopplar ihop det med min emetofobi (kräkfobi) När den var som värst så hade jag nerverna utanpå och det var bara en enda tanke i mitt huvud 24/7 och det var Jag har paniiiiiik. Inte att leka med.

Ni är alltid flera som undrar hur jag blev kvitt den? Och jag vet inte, den avtog bara. Men i runda slängar tio år mådde jag general-skit under hela vinterhalvåret när riskerna är som störst för magsjuka. Så jäkla jobbig fobi.

Det som hjälpte allra mest var att läsa om det. Jag googlade och kom till insikt om att jag inte var ensam. Det är en av världens mest vanliga fobier faktiskt, och bara det gjorde det enklare att hantera.Att inte tro att man är helt dum i huvudet och nåt slags ufo. När man pratar med folk så har ju de allra flesta lite sådär obehag inför det, men när man har fobi så är det bara det man tänker på hela tiden. Hur man ska göra för att undvika det, om det är säkert att göra si och så, kalkylerar riskerna för att drabbas, går långa omvägar och typ dricker klorin. Att då mötas av att folk säger :: Åh jag med, men alltså så farligt är det ju inte, det går ju över ganska fort. det gör att man liksom känner sig idiotförklarad.

Idag gillar jag det inte, men jag drabbas inte av full panik. Men som sagt, jag blir oerhört rastlös.

Det är på ett sätt bra, för då får jag ibland mycket gjort, men ibland inget:)

 

Idag var det först inget som hände, men så framåt eftermiddagen så fick jag lite fart, och balanserade först på en trappstege för att nå upp att byta lampor i hallen. Det är på gärsgår*n att jag når, och det är inte att rekommendera att ramla ner. Men jag klarade det idag med, och nu sitter det fem nya lampor där, och jag ska skriva datum på en lapp så jag kan åka till Ikea och byta ut dem nästa gång:) Det är bullshit att de lyser så många timmar som de sägs ska göra. Jag struntar i att det kanske gör det på andra fancy butiker, Ikea lovar si och så många timmar och då ska det vara så. Hmpf:)

 

Sen målade jag ena sidan på en skänk som står i hallen. Jag fuskade där den gången jag målade den från mörkt grönt till vitt. Det var två likadana möbler som stod ihop och jag drog bara isär dem och målade en gång…. sen så flyttade vi på dem såklart och den här sidan blev synlig. Nu är den vit och fin. Resten av den struntar jag i och hänvisar till chabby chic:)

Jag fick en liten söt väggdekal idag, som jag skulle sätta i trappan. Två små möss och ett mushål. Åh det hade blivit så gulligt:) Vad som hände? Jo jag skulle ställa upp de små figurerna mot sidan på steget  och mäta ut vart de skulle sitta och vips så åkte den ena musen ner in bakom trappsteget! Men vafan:( Jag försökte dammsuga upp den, och pilla med en ståltråd men den är totalt borta. Jäkla mus.

Så nu blir det inget av med den, den andra musen håller i ett hjärta och det kan den ju inte behöva göra utan partner, det är ju taskigt:) Skit.

Pysslade på med köksgöromålen, lagade mat, plockade undan massa saker som legat och drällt, och till sist städade jag killarnas rum.

Sen tänkte jag göra massa andra saker men ledsnade när jag letade efter spaylim i en låda i städskåpet, där det läckt ut massa spolglans….Nu stinker jag och köket kemiskt. Jamie låg intill mig i soffan och klagade på att Doris ben luktade illa, och när hon hoppade ner så konstaterade han att nu var det bara mamma som luktade illa.)

 

Lovelia har sovit lugnt i några timmar nu, och jag hoppas att det är över. Doris är så rolig för hon ska alltid ligga nära när man mår dåligt. Helst ska hon slickas också, men det är ingen som uppskattar det;)

IMG_5381

Jamie var ju seg och kräktes i morse/förmiddags.
sjuka barn

Men rätt vad det var så var han frisk.

-Mamma mitt sjuka gick över fort!

Ja det verkar så. Han käkade macka, och sen banan och middag. Massor av middag, som var ris och korvstroganoff. Han åt bara ris och sås:) Han tittade längtansfullt ut där Diris for omkring i trädgården och jag frågade om han ville gå ut? Han fick på sig kläder på exakt tre minuter och sen var han ute och sprang med henne på gården. Skönt att få frisk luft. Bara det håller i sig. Ta i trä.

Jag vet nog hur det kommer bli….tvitvitvi

 

I morse när jag sprang mellan min säng och Lovelia på soffan så följde såklart Doris med ett par gånger, sen insåg hon att det var ovärt och låg kvar…..:)

doris

Jäkla lyxlirare;)

Jajamen, helst under täcket, på kudden, och allra helst i mitten av sängen. Där hon ligger då är precis under det öppna fönstret så hon har full koll på alla dofter utifrån också och ibland morrar hon tyst, då är oftast grannens hund ute på deras tomt.

 

Nu är jag såklart pigg som en mört. I morse hade jag kunnat ge min högra arm för att få sova ostört en timme, men nu inte ett dugg trött. I samma ögonblick som nästa kommer och mår dåligt kommer jag att drabbas av komatös trötthet. Murphys lag.

 

Nä, nu ska jag fönsternätshoppa lite tror jag. Cellbes badkläder lockar svårt och jag är helt övertygad om att jag blir gladare av det:) Nån av er tipsade om en tankini som var på rea…ska kolla in om den finns kvar:)

Och sen sova hoppas jag.

Natti natti ♥ och tack för att ni finns 🙂

Kommentera

  2. Svara
    Hanna

    Lider av enetofobi som ledde till att jag isolerade mig inomhus i flera år och är anledningen till att jag inte kommer skaffa barn (dels graviditeten och dels att ta hand om sjuka som skrämmer). Tycker det är så häftigt att se någon som har/har haft emetofobi ha så många barn och kunna ta hand dom dom när dom är sjuka, det är ju verkligen att ge fobin en käftsmäll! önskar jag hade samma styrka 🙂

Allmänt

Lovelias namn:) ( önskeinlägg)

Jag är i farten nu, och här kommer barn nummer sju – Lovelia:)

 

När vi fick Trixie så blev Robban så himla besviken att det var en tjej. Alla möjliga hade liksom lovat honom att det var en lillebror den här gången. Oddsen var ju bra för det. Robban var ensam kille med fyra syrror då, och han var fem år när Trixie föddes. Han ville så jättegärna ha en brorsa. Jag sa aldrig att det var nog en kille, utan jag försökte verkligen vara tydlig med att det kunde vara vilket som. Jag visste ju inte.  Men alla, eller väldigt många då:) var så på honom: Jodu Robban, du vill väl ha en lillebror nu va? Det ska väl bli kul med en liten brorsa? och så vidare. Vilket innebar att han blev ledsen när mormor berättade att han fått ännu en syster.

För att undvika samma besvikelse för honom en gång till, så bestämde vi att vi ville veta kön på nummer sju. Det kändes superkonstigt!

De sa på det vanliga ultraljudet att det var nog en flicka. Jag blev såklart glad:) och sen ägnade jag mycket tid åt att förbereda Robban på ytterligare en syster. Han hade inget emot det, men såklart att han blev superbesviken när alla lovat honom en brorsa. Han var förberedd den här gången, och med facit i handen såhär över tio år senare så är det lite sån han är. Han har svårt för att vända på en femöring, är det en sak sagt så ÄR det så. Att ändra sig snabbt är inte hans grej.

 

Lovelia var lite bråkig i magen. Plötsligt hade hon konstiga hjärtljud och vi fick åka upp på kontroll. Det bedömdes som omoget nervsystem. Skulle rätta till sig. Men vi fick bekräftat att det var en flicka. 100%.

Att bara koncentrera sig på flicknamn var mycket enklare, men konstigt.

Jag hade fortfarande Noelia som låg varmt om hjärtat, men det var så likt Novalie. Men man kan leka med bokstäver, och jag bytte ut de första. Elia var så fint att jag ville bygga på det. Till sist så kom jag till L och Lovelia it is:)

Jag sa det inte till nån först, men sen sa jag det till Patricia och hon bara : Åhhhh så fiiiiint!!

Och där var det bestämt:)

 

När Lovelia föddes, så var det under dramatik. Jag började blöda två veckor innan utsatt datum och blev inlagd. Här skulle det sättas igång förlossning minsann! Men, eftersom det var en fredagseftermiddag så ville de avvakta till dagen på lördag, och sen söndag eftersom det var så fullt på förlossningen och sen till måndag när det inte var jourtid. Jag ville inte alls sättas igång, men gjorde väl som de sa. Låg där på BB under hela helgen och hade så tråkigt. Men sen så, måndag förmiddag satte det igång. När läkaren kom för att undersöka så bara skrattade hon. Det ska till en blivande sjubarnsmamma till det här” Du är nästan helt öppen, dags satt åka ner och föda barn!

Okey. Så det gjorde jag, och nån timme senare är hon född. Gick snabbt och ”lätt”

Hon var så liten! Två veckor tidig och vägde bara 2,7kg. Jämfört med Trixie – 13 dagar över tiden och 4,5kg var hon som en fågelunge. Jag hade ju i mitt stilla sinne tänkt att hon gör som Trixie, och var helt oförberedd på att få barn, i min värld var det en månad kvar:)

Hennes hjärtljud var fortfarande konstiga, de hoppade över ett slag, och vi fick åka hem och komma tillbaka för ett stort ultraljud på hjärtat på dag tre. Jag kan för mycket. Jag har jobbat med för många sjuka barn. Jag visste att den låga vikten faktiskt kunde tyda på ett hjärtfel. Jag kan för lite för att kunna vara trygg i min kunskap, och det var svinjobbigt innan ultraljudet visade att hon är helt och hållet hjärtfrisk ♥

Men så liten att inga kläder passade och jag fick åka och köpa i storlek 44. Därav namnet Lilla Loppan 🙂

 

Lovelia Monica.♥

Efter farmor. Men även efter andra Monicor jag haft i mitt liv, som betytt mycket för mig. Min bästa kompis i den utbildning jag gick efter min tvååriga gymnasielinje tex:)

Idag har jag bestämt att det inte alls är efter farmor. Hon förtjänar det inte. Men de andra Monicorna gör det.♥

Lilla Loppan Lovelia

Lovelia

 

Kommentera

  2. Svara
    Madde

    Åhh vilken dag… Flera inlägg från dig… Tok gillar det men inte sjuka barnen… Kan man hoppas på flera idag ? Tack för att du delar med dig… Skickar en stor ?Kraam till Er

Allmänt

Mord, påsk och fortsatt sjuka…

Jaha, så rullar dagen på:)

Lovelia kräks och har ont i magen, medan Jamie har ätit rostad macka.

Jag orkar inte göra annat än att dricka kaffe och slösurfa:)

Och förvisso sprita, torka och städa. Man har så roligt när det är sånt här i huset.

Det blåser ordentligt ute så det är rätt orart att sitta i solen som jag planerat. Nu har jag lä från tre håll så det är ju typiskt att det blåser från det fjärde 😉

 

I brist på annat så läser jag nyheter på nätet. Det är ju så förbannat deprimerande att jag oftast bara skummar igenom dem. Jag erkänner att jag har rätt dålig koll, men jag orkar liksom inte ta in allt elände i världen. Skjut mig för det om ni vill, men så är det. Jag har hyfsad koll, men inte mer.

Nu är det ju dock ett mordfall i Uppsala som det snackas om. Jag gillar inte alls vad som hänt med min lilla småstad, Uppsala. För bara några år sen så var det lugna gatan här. Vi hade nån maffia som det skrevs om, men de sitter nog inne nu de flesta. Vi hade olyckor. Vi hade ett och annat våldsbrott, men inte speciellt mycket.

Nu. Nu är det ju rena Vilda Västern! Det skjuts hej vilt, det våldtas och det är en ökning på typ 100% av rökheroin i stan. Det knockas pensionärer till höger och vänster, folk drabbas av grova övergrepp, och ingen jäkel går säker känns det som.

Nu sköts en man till döds, väldigt nära vårt område, och jag och syrran var där precis innan. Syrran lämnade sen av mig hemma och åkte tillbaka för att handla. Under tiden sköts mannen till döds på andra sidan gatan. Två maskerade män i vita overaller klev ur en bil och flera skott avlossades mot en man, som fördes till sjukhus i en privatbil. Han dog senare.

Mannen hade kriminella kopplingar och levde under skyddad identitet läste jag.

Ja vad ska man säga? Skönt att ingen helt utomstående stod i vägen?  Dådet anses vara väldigt välplanerat läser jag också.

Jag undrar lite hur jag skulle reagera om jag var i närheten? Har ni funderat på det?

Jag kan hjärt-lungräddning och första hjälpen och sånt där och bör ju hjälpa till, men vete sjutton alltså. Rent spontant så känns det ju rätt så osäkert att rusa fram till nån som blivit brutalt skjuten. Kanske blir man skjuten själv? Och även om jag vill hjälpa så vill jag knappast dö för det. Samtidigt som man ju knappast kan vända och gå därifrån. Jag vet att jag normalt är en doer. Jag agerar. I get shit done. Men jag har aldrig ställts inför något sånt här. Tack och lov.

Har ni? Hur agerade ni?

Läskigt!

 

Nä, nyheter är deppiga. Jag behöver inte bli mer neråt än vad jag redan är.

Något som är roligt, det är att det visst är påsklov nästa vecka?:) Jag som konstant ligger efter i tid, trodde det var två veckor kvar, så det var ju en positiv ”överraskning”

Påsken är ju så sen i år att det blev långt mellan sportlov och påsklov, på pappret, men sen sa de swosh och vi är där. Hur firar ni påsk?

Berätta så jag har nåt kul att läsa mellan kräkhinkstömningarna:)

 

Här så brukar vi inte fira så väldigt. Det är mest jobbigt att plocka fram pynt och sånt så det ligger oftast kvar i garaget…:) Lite påskris tar vi in, jag brukar klippa av en gren här och var från våra träd och buskar på tomten. Blandningen är lite kul sen:) Syren, äpple, nån vinbärskvist och så nåt jag inte vet vad det är. Jag har även två olika sorters fläder. En giftig och en ätlig. Som om jag skulle våga chansa på det:) Har absolut ingen aning om vad som är vad.

Sen går kidsen påskkärringar på SKÄRTORSDAG. I Uppsala är det vad som gäller, och hör sen:) Jag tror det skiljer sig i landet va?

Förra året var det bara de tre minsta som ville gå, men för dem är det viktigt.

På påskafton så har vi släktmiddag hemma hos mamma och pappa. Då är alla barn, alltså syrran och jag, inbjudna och så alla barnbarn. Med respektive om det finns en sådan. Och så även en kompis till familjen med sin egen lilla familj, vi får se om de kommer i år.

Vi äter typ samma sak som till jul, plus ägg, minus julskinka.

Och syrran gör efterrätt förra året denna tårta med så söta dekorationer, som hon gjort själv.

IMG_9685 IMG_9673

Nån gång under påsklovet så kokar vi massa ägg som de sen målar. Allt som oftast ligger de sen kvar i kylen, för ingen vill ju äta upp sina egna skapelser:)
koka ägg måla ägg

Men jag köper massor av ägg nu, eftersom det är så bra pris på dem, vi äter alltid väldigt mycket ägg.

Jag gillar att det är rätt enkelt att äta bra under högtider. Som bekant så behöver ju jag loosa några kilon och  det går inte speciellt bra:) jag orkar liksom inte fokusera. Tror att det beror rätt så mycket på alla virus som vi haft, jag tappar både ork och lust. Skitsamma, får väl köpa en baddräkt med volanger då:)

Eller en burkini, det vore fan perfekt:)

Nä, jag vet, sådana där gammeldags badkläder! Randiga med ben och ärmar, och volanger och fluff, super:)

Jag ogillar att vara lätt klädd, och det gör jag oavsett vad andra tycker. JAG gillar det inte och jag tycker att jag är flobbig. Vad andra tycker, och hur andra vill göra det är deras ensak. Man får göra som man vill liksom:)

Jag bryr mig inte om andra, bara om mig själv.

Jaja:)

Jaha, sen då, jo då äter vi godis. Helt i strid med att vilja tajta till magen;) men i år har jag och syrran sagt att vi inte vill ha påskägg. För jajamen i vår familj får vi både påskägg och chokladkalendrar fast vi är vuxna:D

Vill nån lägga i en ny träningstopp eller en vanlig snygg tröja så är det helt okey, men inget godis. Jag har noll självbehärskning.

Men barnen har mindre problem med det. De äter de godaste godisarna, sen ligger resten kvar och skräpar för att sen åka i soporna.

 

Jag vet att det efterfrågas saker att lägga i påskägg som inte är godis, sitter ni inne på några kanonidéer?

Om jag inte skulle lägga i godis, så skulle jag satsa på pyssel för det gillar ungarna, eller till de större smink och rengöringsprodukter. Till huden lär man väl tillägga, för de uppskattar inte direkt att få en flaska Ajax;)

Kanske nagellack, eller gatkritor. Nä, jag vet inte. Jag är inte speciellt anti socker, men man behöver inte äta det alltid, varje dag. Men lördagsgodis är okey i min värld. Och så även ett påskägg.

 

Jaha, det var vår påsk det:) Som den brukar vara. I år är det visst umgänge på påskdagen, men det tror jag att jag ska ändra på, vi har planer på annat då. Och med tanke på att det går alldeles utmärkt för honom att avstå när han vill, så tänkte jag testa om det funkar åt båda håll;) Vad tror ni om det….?

Haha, vi får väl se helt enkelt.

 

Men nu ska jag rosta lite mera macka åt Jamie, han verkar ha fått behålla den första han fick, men han är ruskigt seg och trött.

Loppan sover nog tror jag, och det är skönt. Hon har så ont i magen igen, ska hon behöva ha det varje gång hon blir sjuk nu..det hoppas jag verkligen inte. Hon hade det sist, och innan dess aldrig.

Jag lär väl återkomma senare:), måste ladda datorn nu, för jag har så gruvligt tråkigt! Rastlös så det stå härliga till, men kan liksom inte riktigt ta mig för något.

 

Idag är det förresten förhandsvisning av min bloggkollega Claudia och hennes mans film, Den enda vägen. 🙂

Loppi bjuder in, den stora premiärvisningen var igår, men denna är för Loppis läsare:) Ingen aning om hur det funkar om ni vill gå, men kolla Loppisverige på instagram så står det nog. Jag skulle ha åkt dit, och det går ju inte nu. Men, så är det att vara morsa, man vet aldrig vad som väntar runt knuten;)

Jag må låta sur när jag får ställa in saker, men alltså jag hoppas att alla vet att jag alltid sätter kidsen först.

Så är det:)♥

Och nu går datorn i strömsparläge alldeles om en procent, så jag rappar på att skicka inlägget. Detta svamliga:)

Bye bye:)

Kommentera

  1. Svara
    Annika

    Oj vad jag önskar att du inte kritiserade din vikt. Du trivs inte med din vikt, antar jag att det bottnar i, men varför?

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Det bottnar i att det är ohälsosamt. Och obekvämt, mina kläder passar inte:)
      Allvarligt nu- det är dåligt på många sätt att vara överviktig. Det ÄR det, oavsett hur mkt man trivs med sina extrakilon. Jag vill vara hälsosam. Jag vill leva ett långt, friskt liv där min kropp får de optimala förutsättningarna att hålla:)
      Jag är inte tjock, och jag ligger helt ok i BMI, men jag har bukfett som inte är bra. Jag behöver gå ner några kilon men mest få bukt med fettet på magen. Sen tillkommer mina onda hälar och knän som det är stor skillnad på om jag väger något mindre. Det är så många anledningar att jag klagar, och visst finns det även utseendeaspekter, jag gillar inte vad jag ser i spegeln MEN det är främst ur hälsoperspektiv 🙂

  2. Svara
    Marie

    Vi firar inte direkt påsk. Om vi äter påskmat liknar det julmaten… Barnen får aldrig godis i sina påskägg av oss, de får ju av mormor, farmor, gammelmormor/farmor mfl.= 5 godisägg… (För många, men vi spar och portionerar ut så de har ju godis flera månader framöver) Vi lägger i lite av varje tex nåt klädesplagg, pussel, bok, lego, pyssel, tidning mm. Vi har i nästan alla år kört med porslinsfigurer istället för pappersägg och varje barn har ”sin” figur som vi återanvänder från år till år tex hare, höna, ägg mfl.

  3. Svara
    Ella

    Jag har alltid firat påsk med föräldrar, faster och farmor (samt farfar när han levde). Sedan jag flyttade hemifrån (ca 60 mil) har påskfirandet i många fall inte blivit av riktigt vid påsk beroende på när jag haft möjlighet att besöka dem. Vi brukar inte göra sä mycket dock, mest äta och ibland färga lite ägg. 🙂

  5. Svara
    Ulrika

    Åk iväg med barnen och strunta totalt i att det är ”någons” umgänge! Tvi honom!
    Blir mörkrädd av det du skriver om honom och hur han beter sig, får det ens gå till så?!! *grrr!*
    Glad Påsk till dig och dina fina barn : )

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Funderar på det:) Tycker att det borde funka lika åt båda håll, men antagligen är det bara från hans håll. Jaja:/
      Glad påsk till dig med ?

Allmänt

Hur är det möjligt???

Mina barn är sjuka!!?? Lovelia började kräkas i natt vid ett och har sådär ont i magen som hon hade sist. Hon har kräkts sen dess. Jamie vaknade halv sju och kräktes, och har gjort det några gånger. Vad i hela friden är detta? På allvar tror jag inte att vi haft en sånhär lång och intensiv period av sjukdomar någonsin. Kollade när jag ringde och sjukanmälde, förra gången var 23/3 och det var rekordlångt mellan gångerna 😉

Några av barnen anmäls sjuka via nätet och de har varit hemma efter 23 mars så det har inte varit många dagar detta läsår som alla skolbarn varit i skolan samtidigt.

Normalt är de här ungarna rätt starka och friska med ett normalt fungerande immunförsvar, men nu verkar det ha försvunnit helt och de drar på sig all skit inom flera mils radie. Helt galet! 

Jag trodde att det skulle vända nu när våren är på intåg men tydligen inte, vi kör väl några rundor till.

Det kanske inte är så konstigt att jag är helt slut. Jag har ju inte sovit ordentligt på flera månader, det blir ju så när de är sjuka. I natt sov jag inget och har sen tokdäckat en halvtimme mellan lovelias kräkor, bara för att bli panikväckt. Jamie är inte lika dålig tack och lov men de här två är de som aldrig slutar kräkas. Det är som om det bara triggas och triggas av vad som helst och de kan hålla på i dagar. 


Jag vill ha friska barn nu!! Och vara frisk själv! Heja solen kom och bränn bort alla virus nu. Jag ska sätta mig utanför dörren i solen med en kopp kaffe snart, måste bara vänta in den;)

Och tänka positivt. Haha vilket påfund, svårt att se nåt positivt i detta. Ska möjligen vara att jag slipper krångla med att låna bil för att köra till gympan. Trixie får lov att skippa hon med:( Men det kändes inte så positivt faktiskt .

Skiter i positivitet! Det är bara skit att de är sjuka. Helt enkelt.

Nu ska jag svära en så lång och osande ramsa att det är bäst ni håller för öronen, det kommer nog höras över hela landet;)

Tar jag bort svordomarna är det helt tyst;)

Ha en bra dag nu, och är ni friska var glada över det! 

Bye bye❤

Kommentera

  3. Svara
    Dema, gravid igen!

    Här har vi också magsjuka just nu 🙁 2 barn for dit igår och 1 barn för drygt en vecka sedan. Hoppas för guds skull inte jag ska drabbas då jag redan har onda sammandragningar och vill inte veta vad en magsjuka kan göra:(

      1. Svara
        dema

        Jag önskar drt var nära haha. Är bara i v 25. Men ska på kontroll om tappen är påverkad nästa vecka då min bm inte gillade detta riktigt såhär tidigt:) fast allt är relativt! Kommer bara säga poff så är sommaren här!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting