Ä N T L I G E N!
Jag har precis skrivit klart min tio sidor långa läsrapport. Jäklar vilket göra alltså! Jag har absolut ingen aning om det duger, mitt språk är inte det minsta akademiskt ju. Å andra sidan är det här konstnärliga kurser. Jag trodde aldrig att JAG skulle platsa på en konstnärlig kurs:) Jag har noll fallenhet för att måla eller skapa med händerna vilket för mig är konst. Men, även att skapa text är helt tydligt konstnärligt, så trevligt.
Till den här läsrapporten skulle det läsas böcker, minst sju, förutom de man redan läst under hösten.
Så mellan jul och nu, eller kanske snarare strax innan nyår och nu:) så har jag läst följande böcker.
Odysseén, ni vet, han som råkade ut för allsköns olyckor och äventyr. Skylla och Karybdis, plejader och gudar hit och dit.
Emily Dickinson… dikter jag inte fattar ett skit av. Eller vad sägs om följande:
”Tryggt i sina alabasterkamrar –
orörda av morgon –
och orörda av dag –
ligger de små som en gång ska återuppstå –
bjälke av sammet – och sten till tak! ”
Jag. Fattar. Inte.
Sen Don Quijote…tack och lov inte hela men en 150 sidor.
Selma Lagerlöfs Jerusalem – sååååå bra!
Hamlet…haha, nä, fy så trist.
Marcel Proust – På spaning efter den tid som flytt… här höll jag på att ge upp, fy faaaaaan vad trist!
Och nästan värst var Sara Stridsbergs Drömfakulteten.. jag mådde mest bara illa av den vulgära texten och beskrivningarna av tjackhoror och torskar…blä. Sådana här böcker gillar jag INTE.
Jag har sen försökt skriva en rapport över vad som inspirerar, vilka risker litteraturen kan ha för mitt skrivande, hur jag förhåller mig till andras texter och en massa om texterna.
Samtidigt så har jag skrivit om Bortbytingen, även den av Selma Lagerlöf, från ett annat perspektiv. Det var kul, men svårt eftersom det skulle vara mellan 6-8000 tecken.
Men nu jäklar är jag i fas med den kursen! Alltså, de uppgifterna ska in i morgon så det är lugnt till och med. Det är aningens värre i den andra, Fantasykursen, men går allt enligt planerna så ska jag hinna det med. Det ska skrivas en läsrapport där med, fast på ett annat vis, och jag fattar verkligen inte. Men, nu kan jag lägga allt fokus på det så det bör ordna sig:)
Ta i trä!
Idag har barnen umgåtts med sin pappa. Jajamen två dagar samma vecka, helt galet, men som jag sagt förr så har jag inget att säga till om.
Alltså, jag bestämmer ju:) Egentligen. För säger jag till ungarna att vi ska göra något roligt på en umgängesdag så väljer de alltid mig, hehe, men jag försöker ju såklart att planera så det inte blir så. Men vissa saker är ju enbart ett visst datum. Jag försöker alltså INTE sabba något för honom, okey?
Idag ville inte Jordan följa med. De skulle bada och han var less på det, så han vägrade. Jag tvingar aldrig ungarna att umgås. Dels för att jag tycker det är extremt oschysst men även för att jag tror att det slår tillbaka på både mig och honom. Vem vill umgås med nån om det är tvingat? Nope det ska vara frivilligt. Jag vet att jag inte får göra så enligt advokaterna men det skiter jag högaktningsfullt i. Enligt tingsrätten ska jag tvinga barnen. Japp. Tvinga. Så säger de. Jag gör som jag vill.
Skjut mig. Så får vi se hur det blir;)
Och som vanligt så är det ingen som bryr sig. Är det något jag lärt mig av den här soppan jag hamnade i så är det att lagar är till för att brytas, ingen bryr sig. Moraliska saker betyder inget. Men jag har ett starkt rättvisetänk, och jag är ärlig och rak, så jag gör inget som barnen mår dåligt av, de är, och har alltid varit mitt enda fokus. Så, alltså frågade jag Jordan några gånger i morse om han inte skulle hänga med ändå? Nope. ”Jag vill inte”. Han var tvärsäker på sin sak, och eftersom Jordan är som han är, en liten lillgammal farbror med koll på allt, så släppte jag det.
Han har sen sällskapat med mig och mina studier i dag:)
Jamie var så trött i morse, och så mår han som sämst på morgnarna, så han var inte heller så pigg på att följa med, men jag vet att han ångrar sig sen så där puffade jag lite.
Med facit i handen kanske jag inte skulle släppt iväg nån unge, för Jamie stängde bildörren om sin tumme, och Lovelia har däckat med huvudvärk och halsont. Men, det är ju bara otur. Tummen gör väldigt ont så Jamie har haft kalla plast-isbitar och kyldynor hela kvällen, och kunde absolut inte somna på kvällen. Lovelia gick och lade sig vid nio men kom sen upp alldeles rödgråten och ledsen vid midnatt, då kunde hon inte sova för halsen gjorde så ont.
Ska det börjas med sjukdomar nu? Jag röstar på Nej.
Nu har jag precis sett Plutonen. Jag är inte superförtjust i krigsfilmer, men den är grymt bra. Kan kanske ha något med skådisarna att göra, den är sen 1986, och Tom Berenger, William Dafoe, Charlie Sheene, Kevin Dillon och…. Johnny Depp är med:) De är så UNGA!!! Den skildrar ju Vietnamkriget, så det är som alltid en Pro-USA film, och jag har dålig koll på varför i helvete de var där och bråkade egentligen, men det är ju politik som alltid. Jag tänker alltid på att det är samma lika eländigt för soldater i krig idag, och så blir jag ledsen. Krig är fan skit.
Lovelia ligger vaken här intill mig, med Youtube på och kollar på Fem minuters craft:) Trick och knep för typ allt. Jag lär mig massor varje gång, just nu hur man får bort beläggningar på ett strykjärn och får ett kort att sitta rakt och fint i en ram:)
Jag ska krypa ner bredvid Jamie om en stund, ska bara ge Lovelia mer isbitar och hoppas att hon kan sova en stund sen.
Vi hörs i morgon!!
Natti natti 🙂
toa och dusch, superfina 🙂
Alias iRacing Team
Barnen ska inte tvingas till umgänge,det är inte dom som har flyttat!Blir såå arg på vuxna människor,läs lagtext,ibland!Du gör helt rätt,umgänge ska man förtjäna….
Jag tänker att det hon refererar till i dikten är ett barn eller liknande som är död och begraven…
Fast hon hade inga egna barn.. och det är ju flera?
Hon kan väl tycka synd om döda barn ändå? Sett begravningar eller bara tänkt på det. Kan ju också vara en metafor för sorgen över att inte ha några barn…
Ja självklart. Eller så betyder fe nåt helt annat:)
Jag säger ju det, jag vill veta vad jag läser inte gissa 🙂
BBIC eller vad det heter är ju så viktigt annars och barnkonventionen som har kommit så starkt i alla verksamheter på sista tiden, var tar det vägen för dina barn?
Skulle säga att Carola försöker sitt bästa för att hennes barn ska behandlas utifrån bbic och barnkonventionen!
Jag vet inte. Jag ska ärligt säga att jag blev otroligt förvånad när först socialtanterna som gjorde utredning om våra hemförhållanden inför vårdnadstvisten sa det. Och de borde seriöst byta jobb, jag som fan aldrig gapar om att bli kränkt-här blev jag det deluxe! Och fann mig i det för jag trodde jag skulle bli rättvist behandlad iaf.. men Nope.Allt var mitt fel, han var oskyldig? Han hade på allvar inte gjort fel som lämnade ungarna i många veckor, det var JAG som borde krävt att han kom. för barnens skull… jag hade full koll på timmar de e första åren och han träffade de minsta 23 timmar på ett och ett halvt år. Läs det igen? Men ändå gjorde han inte fel enligt myndigheterna. Och jag blev åthutad att tvinga barnen att träffa honom. Vad barnpsykologen säger om det? Ja tvärtom;) och jag lyssnar mer på utbildad folk inom området än soc-kärringar som är less på sina jobb. Och inte läst en rad barnpsykologi, jag frågade 😉
Bara det här att vid soc-mötet var jag ensam och de två.. som satt och anklagade mig för att vara hämndlysten och elak.. snacka om att hamna i numerärt underläge. Lägg till att jag DÅ hade nån slags tilltro till att de faktiskt gjorde ett bra jobb.. ha! Inte de iaf.
Nåväl. Jag frågade om barnkonventionen och advokater och soc sa att alla barn har rätt till sina föräldrar. Även om föräldern inte är intresserad så har barnen rätt. Det är ju bra! Men blir så fel i verkligheten.
Och som sagt, jag tänker aldrig tvinga dem. De har en förälder de kan lita på, det är mig, och så fan att jag skjuter mig själv i foten och får dem att tappa förtroendet för mig för hans skull..
Nån måtta får det vara.