Högtider
HalloweenHögtiderUtflykt

Gröna Lunds Halloween:)

I går var jag inbjuden på en pressvisning till Gröna Lund för att få kika på deras nyheter. ”Ta gärna med en testpatrull i form av modiga barn och ungdomar.”

Så då gjorde jag det:)

Corrinda, Lovelia, Jordan, Jamie, Trixie och Novalie.

Corrinda fick jag hämta upp direkt från en dag i skogen med skolan, och hon luktade finfint av eld och rök;) Men hon hade med sig ombyte och svirade ”enkelt” om i bilen. Jag hade först tänkt ta tåg, miljötänket ni vet, men si det går inte. Det blir så förbannat mycket dyrare än att ta bilen så då blir det så. Visst är det lite märkligt ändå, att de kommunala transportsätten inte är billigare? Men, det är ändå skönt att ha bilen så jag klagar inte så högt;)

Eftersom jag inte parkerar vid Grönan så betalade jag typ 50 spänn, och så får vi gå en bit förvisso men det gör inget. Deras parkering är både dyr och alltid full, kanske inte igår förstås.

Vi var i god tid, nästan en timme tidiga. Jag avskyr att bli sen till en utsatt tid, och att köra till Stockholm kan ta allt mellan 45 minuter och 3 timmar. Det är åtta mil och motorväg.. Igår tog det en timme, skönt. Vi var i behov av att gå på toa, så vi hoppade in på Nordiska museet, tror jag det är som ligger strax före Grönan? Dit har jag varit på väg i hundra år, men aldrig varit tror jag. Är det något kul? I Uppsala var det grått men i huvudstaden strålade solen och det var hur härligt som helst. Älskar de här dagarna!

Jag vet inte vilka som var mest taggade, jag eller kidsen? Kanske lika mycket. Vi älskar sånt här!

Det är väl lika bra att först ta det som kommer komma i kommentarerna förresten:)

För vissa, säkert många, är Alla helgons dag väldigt viktigt. De vill hedra sina döda och tända ljus och besöka kyrkogårdarna och vara i stillhet och eftertanke. Det respekterar jag fullt ut. Men JAG har aldrig känt att det är viktigt för mig. Jag har heller inget behov av att sätta blommor på gravar eller sitta där och vara någon annan tid på året. För mig så blir det en konstlad och tillgjord situation. Jag tänker på mina nära och kära som inte finns med oss längre lite nu och då. När de poppar upp i tankarna av någon anledning. Det räcker för mig. Men jag respekterar att andra tycker annat.

Sen är det ju så här att Alla helgons dag och Halloween inte är samma sak, de råkar infalla i varandras närhet bara. I år är Alla helgons dag(afton?) den 3/11 och Halloween är alltid 31/10.

Halloween har rötterna i Irland och är urgammal den med, det handlar om att skrämma bort de onda andar som följt med upp genom skörden. Helt vanlig gammal folktro alltså, och man kan ju egentligen undra vilket som har funnits längst? Jag tror på folktron, som ju motades bort i och med kyrkans intåg. Eftersom jag gillar skräck, och utklädnad och traditioner så fattar ju alla att Halloween vinner stort i mitt hjärta. Vill man inte klä ut sig läskigt så får man helt valfritt välja något annat, en söt nyckelpiga kanske, eller en prinsessa:)

Eftersom jag respekterar att folk vill fira Alla helgon så förutsätter jag att folk å sin sida respekterar att jag gillar Halloween. Det funkar inte så kan jag säga;) för jag får alltid tråkiga kommentarer om att man SKA fira på ett visst sätt och att jag borde veta bättre. Nej, man får faktiskt göra som man vill.

Såhär säger Halloween traditionen: Vill man inte ha besök av utklädda människor som tigger godis så låter man bli att ställa ut en pumpa. Ingen pumpa = inget intresse för Halloween, dvs man ringer inte på där. Just det här misstänker jag att vi ligger lite efter med i Sverige, men vi får jobba på det.

Så gillar man inte Halloween så kan jag varmt rekommendera att scrolla förbi det här inlägget och inte läsa för att sen surt kommentera något:D Ja det är så enkelt faktiskt.

.

.

Är ni kvar? Ja men då så, då kör vi då:)

Det är pumpor, spöken och läskiga saker överallt:)

Just det här att transformera om hela nöjesparken är ju hur majsigt som helst! Det är mäktigt och maffigt. Pumporna odlas för Gröna Lunds räkning, i år både i Sverige och pga den aningens heta sommaren så kommer de även från Tyskland. De som är ruttna efter Halloween kastas såklart och blir biogas, medan övriga plockas hem av personalen. Överallt är det lite läskigt, och man kan med fördel bara gå runt och titta på miljöerna om man inte vill kika in i spökattraktionerna.

Vi fick komma in i Gröna Lunds teatern för information och supergoda mackor.

Där kommer årets barnteater att spelas, inomhus. Den heter Museet Skoj & Skräms och kommer att spelas varje dag klockan 14.00 & 16.00.

Åh jag tror den kommer vara toppenbra, de berättade lite om den och jag ser redan fram emot den:)

Mina barn drabbades hårt av starstruckedhet eftersom det var många Youtubers med igår, den enda jag kände igen var Ben Mitkus, men det var fler. Jag kunde konstatera att Ben är skitlång. Sen var det slut med imponerandet från mitt håll:) Jag sprang däremot på flera goa tjejer som jag inte sett på länge, så härligt att få pratas och kramas lite.

Vi fick information om årets nyheter, det är Skeppet, O-turen och Virus som är helt nya, sen har övriga attraktioner från förra året blivit ännu läskigare och i flera fall även större. Whihooo!

Sen släpptes vi fria, och först kikade vi runt på barnsidan, som är snäll och fin även under Halloween. Här är Pumpadrottningen.

Okey, det finns ett och annat skelett, men de är snälla:)

Visst sjutton är det vackert med pumpor och hö?

Tekopparna är utklädda i svart, nyckelpigan heter Spindelpigan och elefanterna är mumier. Såklart:)Pettson och Findus hus förvandlas till ett väldigt barnvänligt spökhus, som passar alla åldrar. Jag var där inne förra året och kan intyga att det bara är gulligt. Man kan lugnt ta med alla barn in där.

Här står två figurer, häxan och fågelskrämman vid sin stora rykande kittel som rykte så de försvann:)

Men, det här avverkade vi snabbt för barnen (jaja, jag med) var så sugna på den stora sidan. Vi klev igenom Spanska trappan. Det här är betydliga maffigare på kvällen, det vet jag sen förra året.

Majsfältet inne symboliserar att nu jäklar, nu blir det läskigt:)På den stora sidan kan man med fördel vakta sin rygg, man vet aldrig vad som kommer smygande bakifrån. De här fågelskrämmorna hade levande kompisar som gick omkring och skrämdes.

Värt att veta är att aktörerna inte får röra besökarna. Och samma gäller tvärtom. Vid Stora scenen har de byggt upp kyrkogården, som man får närkontakt med när man köar in på Motell Hell(o).

Vissa av de begravda bara vägrade att vara döda. Den här killen skapade stora problem för dödgrävaren som gång på gång fick hjälpa honom tillbaka ner i kistan.

Andra var ganska ordentligt döda;) men ändå på väg upp ur graven.

Motell Hello. Neonskyltens O är trasigt och blinkar, så det blir Motell Hell….Det är byggt ovanpå en gravplats, och det sägs att huset äter själar… man får så gärna checka in, men det är ganska otroligt att man någonsin checkar ut….bohoooooohoooo:)

Vi fick bara komma in i lobbyn och träffa den aningens hispiga portiern, en städerska (som dammade mig med en dammvippa i örat, shit vad rädd jag blev;) ) och en vaktmästare som körde ut oss:)

Jamie hade fått nog redan här. Han var med på allt förra året, men i år var det så läskigt att han grät mest hela tiden. Givetvis slapp han följa med in! Jag kommer lämna honom hos Janelle och Simon när vi åker hit med hela familjen för de avstår i år, och bara det var ju bra att få reda på i förväg. Det är inget kul att ha ett skräckslaget barn med sig. För nån:)

Sedan tog vi oss ner till kajen för att se årets stora nyhet – Skeppet!

Det är ett orientaliskt skepp som plötsligt en ovädersnatt drev in mot kajen och lade till med sina rostiga kättingar. Det finns inga spår efter besättningen, förutom kaptenen, som verkar leta efter en ny skara matroser….

 

”Lita inte på kaptenen!” Det fick vi med oss från informationen:)

Steppet bär på en tusenårig förbannelse och går man in i det så vittnar dess inre om mörka obehagliga händelser..kanske …nej, jag kan inte säga det, det är alldeles för obehagligt, ni får se själv om ni törs:)

Skeppet är i tre våningar, 750kvm stort och man tar sig igenom en 200meter lång mörk labyrint…Kanske kommer man ut igen, men inget är säkert.

Om det var läskigt?

Ja, på ett härligt sätt!

Jag kan inte säga att jag skulle uppskatta någonstans att tvingas in bland riktiga zombies som är ute efter att döda mig, men när det är på skoj så är det svinkul. Skräckblandad förtjusning helt enkelt.

Från Skeppet tog vi oss till O-turen. Även den ny för i år, det är Kärlekstunneln. Här har faktist en kärleksforskare tappat ut ett främmande ämne i vattnet som förvandlat tunneln. Det är åldersrekommendation fem år på den, och förutom lite fladdermöss och nåt skelett här och var så var det gröna vattnet det mest läskiga. Totalt safe för fegisar och små barn:)

Men….på vägen dit så stötte vi ihop med Ringmastern. Han är inkastare för de mordiska clowner som tagit över Lustiga huset och gjort det till Olustiga huset. Det är inget för den som lider av clownskräck:D I år är det ännu värre än förra året, och jag längtar!

Ringmaster själv är väl värt ett besök på Gröna Lund för jäklar vad bra han är! Obehaglig är bara förnamnet. Jag har lånat bilden av Heidi på Familjeparker.

Jag mosade in Jamie under armen, mot magen och tänkte ta mig förbi, men icke. På en sekund var han över mig:) Och verkligen ÖVER för han är lång den jäkeln. Kommer så nära och är grymt slängd i käften, det går inte att vinna en snackduell med den här snubben.

”Hur tänkte du att du skulle ha råd att betala hans psykiatribesök i framtiden va? Det tänkte du inte på va;)? Vilken dålig mamma du är.;)” Hans röst är silkeslen med en skärpa som får tårna att krulla sig.

Ahhhhh, kanske att Jamie inte uppskattade det, men det är ju underbart att få känna hur hjärtat pumpar lite extra snabbt för hur det än är så blir man ju lite rädd 🙂 Haha,.

Efter mig var det Trixies tur, sen Novalie, ingen går säker här,

och sen åkte jag på honom igen på väg ut ur O-turen, Corrinda filmade och blev hans nästa ”offer”. Ni får faktiskt lov att kika på filmen jag klippte ihop, den säger mer än tusen ord. Jag länkar den sist i inlägget.

Han tog med Corrinda på en svängom.

Corrinda som har absolut noll pokerface what so ever:DDansen slutade med att han lyckats manövrera in henne i famnen på en gigantisk … ja vad?

En vålnad av nåt slag. Jag har en minivariant hemma:)

Även en clown hade sluppit lös och jagade mina barn. Okey, jag erkänner, ungarna tycker att DET, eller IT, Stephen Kings skräckis, är en komedi:) De lider inte av clownfobi. Inte jag heller, jag hade knappt fattat att det fanns förrän för några år sen då de där clownerna började härja på gatorna.

Det finns en Zombiezon också….här har militären lyckas stänga in de smittade och gör allt för att hålla den under kontroll..

Ja… frågan är om de verkligen lyckats?

Helikoptarna hovrar och deras strålkastare lyser upp marken, militärer rör sig och det här ska man absolut besöka i mörker. Det här var det jag tyckte var häftigast förra året. I år fick vi en lite teaser när en zombie plötsligt kastade sig mot stängslet och militären röt åt honom att lugna ner sig.

Överallt är det dekorerat. Vi pratade mycket om hur fantastiskt kul det måste vara att få förvandla parken såhär. Att få gå all-in i ett tema.

Vissa saker är sig likt, som att man måste ta en bild här:Under Halloween kommer alla attraktioner att hålla öppet om vädret tillåter det, vilket gör att även om man inte vill gå i spökattraktioner så kan man ha kul ändå. Fast varför missa det?

Även Skrattkammaren har fått sig en Make-over, och har blivit ett biomedicinskt laboratorium där precis allt gått fel. Virus heter den, och man tar sig igenom ett laboratorium svårt märkt av ondska…

”Ta er ut härifrån så fort ni kan!!”

Okey….!:)

PÅ väg ut kom det här Hazard teamet, med en döing på en kärra. Backa, backa, smitta !

Allt gör sig ju bättre i mörket, så har ni funderingar på om ni ska åka på dagen eller kvällen, så ger ju kväll en extra dimension.

Som sagt – all-in. Även dörrarna är läskiga:)

Till sist var det dags att lämna. Vi kommer tillbaka för att åka och göra allt. Såklart, det här har barnen tjatat om sen 31/10 förra året:)

När parken öppnar för allmänheten i morgon, fredag 19/10 så får man absolut inte fota eller filma inne i attraktionerna, men som pressfolk så fick vi fria händer. Jag har filmat en del, men vill ni se snyggare så kan jag lugnt rekommendera er att söka på Halloween på Gröna Lund på Youtube. Jag vet att flera hade riktiga filmteam med sig.

Fast ni kan ju kolla på mitt först:)

Jag har fått flera kommentarer och ett antal dm på instagram om att ni vill att jag ska visa mer rörligt material. Jag kan absolut försöka göra det, men det kommer aldrig att konkurrera ut det skrivna. Bloggen är och förblir mitt prio:) Men som ett komplement absolut. Om jag vet att ni gillar det så känns det ju roligare att trixa med det, för jag är rätt usel. Filmen ovan tex, som jag sa igår så är den trist, utan musik men jag får inte till musiken så den håller tyst när jag vill det. Nu redigerade jag från mobilen, det finns bättre möjligheter via datorn, men då är det annat som strular. Men det är KUL!!

Nu ska vi ”bara”bestämma vilken dag vi ska åka tillbaka… många viljor, och det är inte helt enkelt:)

Så där ja, hoppas att ni fick blodad tand (haha) och åker hit, helst inte den dag jag är där bara så det blir massa köer;)

Hörs snart igen!

(Förresten, så här skrev jag förra året om halloween på grönan  )

Kommentera

  1. Jessie

    Alla helgona är viktigt för mig, då jag förlorat i princip hela min släkt så är den helgen för mig förknippad med att åka runt till alla gravar och tända ljus och sitta där i stillhet. Men…jag gillar även Helloween och som du säger är det två olika saker på olika dagar.
    Så nästa helg firas Helloween på Liseberg och helgen där på åker vi runt till våra älskades gravar. 🙂

    Vill passa på att säga att jag uppskattar din blogg väldigt mycket. Du beskriver din vardag på ett fängslande sätt med en humor som passar mig perfekt, tack för det. 😀

  2. Sofia

    Det verkar som att ett besök på Gröna Lund kan vara av värde alltså!

    Konstigt att du ska behöva försvara dig, och i förväg dessutom. Halloween och Allhelgona är ju inte samma sak, precis som du skriver, så vad finns det att bli upprörd för egentligen?
    Jag blev bara nyfiken, inget dömande eller någonting. Men du skriver ”För mig så blir det en konstlad och tillgjord situation. Jag tänker på mina nära och kära som inte finns med oss längre lite nu och då”. Jag förstår absolut din tanke, även om jag tycker det är bra dagen finns så folk som kanske glömmer blir påminda om att faktiskt bry sig. Men resonerar du likadant vid Alla hjärtans dag, Mors dag, Fars dag osv? Som sagt, inget dömande. Det var bara en fundering som dök upp!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nej, för de personerna lever ju 🙂
      Levande personer uppvaktar jag gärna och bryr mig massor om. De döda är döda och varken vet eller bryr sig om vad jag gör. Om jag trodde att min mormor exempelvis, skulle veta att jag satt vid hennes grav och att det betydde något för henne, då skulle jag gå dit ofta. Men nu tror jag inte det. Jag är också rätt övertygad om att OM mormor skulle veta att jag satt där så skulle hon tycka att det var onödigt och slöseri med tid:)
      Jag tror att besöka en grav kan vara väldigt viktigt, för mig med kanske beroende på vems, det är ett led i sorgebearbetningen. Men som jag känner just nu så är det inte viktigt för mig. Och oavsett så skulle Allahelgona och Halloween vara två olika högtider i min värld. Jag tycker det var en bra fråga, och inte ett dugg dömande:)

  3. Margaretha

    Carola,det var jätteroligt att se din film ,även för mig som är mormor o 70 plus!
    Tack för att du delade med dig !
    Kram till dig o din gulliga familj!
    M i Bålsta

Visa alla 7 kommentarer
Barnen WetterholmHögtider

♥ Trixie 13 år ♥

Ja, för 13 år sen så föddes hon, min femte dotter, mitt sjätte barn. TRETTON dagar och 23 timmar och 55 minuter över tiden:) 15 oktober.

Hon är född fem i tolv på natten, efter en riktigt snabb förlossning. En lördag, och det var final i Robinson på tv:) Jag började känna av riktiga värkar under programmet men bet ihop och andades lite. Här skulle inte missas finalen, hade ungen dröjt nästan två veckor så kunde hon vänta några timmar till. Jag borde ju veta bättre, med mina snabba förlossningar i bagaget.

Jag var less, trött och tjock. Novalie som är mitt femte barn, kom en vecka tidigt, så jag hade väl ställt in mig lite på att föda barn i v 39. Jag hade definitivt INTE trott att man gick två veckor över tiden med sjätte barnet när alla andra varit max några dagar över. Så lite man vet:)

Robinson slutade och så fort eftertexterna började rulla hoppad jag ur soffan där jag legat och låtsats att allt var fint och sa: ”Nu ska vi åka in.” Pappan blev ju en aningens ställd, kan man säga:) Jag minns inte om vi väntade på att mamma och pappa skulle komma, de bor fem minuter bort, men vi kan också ha lämnat över till Janelle och Patricia. Mest troligt väntade vi på dem. Sen var det gasen i botten och så föddes hon. Vi hann in, men vi var inte inne speciellt länge.

Det var lite turbulent, ingen tror ju riktigt på en när man säger att det går snabbt, utan de blir förvånade när det sen går riktigt superfort. Så även denna gång. Jag minns att de stod med ryggen mot och plockade fram verktyg för att ta hål på hinnorna när det från en sekund till nästa bara smällde till och hon ville ut NU. Hon ramlade ut, och sen fick barnmorskan lite småpanik när hon tyckte att jag blödde så mycket. Jag vet att det är riktigt farligt, men jag fattar än idag inte riktigt för det var inte speciellt mycket blod. Kanske var hon utan backup, kanske hade hon nån jobbig upplevelse i bakfickan, kanske var hon bara rädd för att vara med om det. Men jag kan ju se i journalen att jag inte blödde ens i närheten av några större mängder. Det är bra att de är på tårna, och jag blev inte speciellt oroad. Trixie var stor, hon vägde 4,5 kilo. Störst av alla mina barn. Men så låg hon där inne och bara gottade sig också.

Barnmorskan kanske hade en dålig dag förresten, för hon bedömde Trixie som Tung för tiden. Ehh jaha? Näää? Jag jobbade då på neo och hade koll på det där, nu har jag glömt:) Men enligt mina beräkningar var hon inte alls det. Det innebar att vi skulle tvingas stanna kvar ( fint för jag vill inte åka hem direkt.) och att hon skulle tillmatas. Där sa jag Stopp och belägg, här matas ingen unge med en kopp, det ska ni bara veta. Hon får amma, så får vi se i morgon. Okey då, lite motvilligt fick jag bestämma. Dagen efter på ronden så berättade de att hon inte alls var Tung för tiden, det var felräknat. Sicken tur att jag inte satt där och slabbade med en kopp. Amningen funkade klockrent och Trixie var mätt och belåten. Man ska lita på sig själv, det är bara så. Man ska även lyssna på läkare och barnmorskor men man kan alltid diskutera:)

Jag vet att pappan efter att Trixie var född, kände sig lite klen. Han ville att jag skulle känna om han hade feber. Alltså…JAG har fött ett barn här, men DU är den som det är synd om?? Skärp dig för faan. 😉

Vi fick åka hem, och han stängde omedelbart in sig i sovrummet, där stannade han i flera veckor. Hög feber, hostade så det skallrade i hela huset och till sist var han så skruttig att jag ringde in. Han hade ringt 1177 flera gånger men eftersom han sa att han hade en nyfödd bebis så tog de honom för en mesig farsa med en mancold som var rädd att smitta barnet. När jag så ringde så tog det fart. Först var de väldigt motsträviga, sa att det var influensa och att det bara var att härda ut. Men hallå, vi är åtta personer i det här huset som bor på varandra, hur är det möjligt att ingen annan är sjuk? Han kan knappt andas…en influensa borde dessutom vara på övergående för länge sen, det här blir värre?

Sköterskan gick iväg för att konsultera någon och ringde sen upp.

”Ska vi skicka en ambulans eller tror du han klarar av att åka taxi?”

Jahaja nu fattar ni, fint.

Han fick ta en taxi, nån måtta får det ju vara, och diagnosen blev: Kraftig dubbelsidig lunginflammation. Sånt man kan dö av. Helt ärligt så var han kanske inte så långt ifrån det, han var ruggigt dålig. Första antibiotikan tog inte, så efter att ha tjafsat med en ny läkare som ville att han skulle komma in igen, något den första sagt att han absolut inte skulle behöva, funkade det inte skulle han få en ny, så fick han nån härlig medicin som slog ut alla bakterier.

Det vände, men det tog flera månader innan han var ens okey igen.

Jag kan ärligt säga att det var en skitjobbig tid. Jag var nyförlöst, hade nu sex barn som skulle tas om hand. Att på dag fyra efter förlossningen gå till Ica, och sen där bland frukten inse att helvete, jag orkar nog inte gå hem igen:) det är inte så kul. Jag hade tvillingarna (5 år) som gick på hockey, och efter en vecka satt jag i ishallen för att hjälpa dem på med skridskor och alla skydd, med en bebis insjalad på magen och en tvååring som rymde.  Just ja, klockan åtta på morgonen…. efter att ha sovit på en madrass i vardagsrummet för att slippa bli hostad på hela natten. Att sova på madrass nyförlöst med en bebis, det är inte så bekvämt kan jag meddela, och det gjorde jag i flera veckor. Först var jag gruvligt irriterad på pappan som var ”sjuk” men sen blev jag ju orolig som sjutton. Var det tyst där inne i sovrummet för länge så var jag tvungen att kolla så han levde. Herrejösses.

Jag råddade det ju, till och med väldigt bra, men det var inte den här mysiga starten direkt.

Trixie var ett fantastiskt lugnt och enkelt barn. Hon åt och sov och var vaken men nöjd. Hon har fortsatt i samma bana, det är sällan några problem med henne. Hon är lugn och trygg, kan tala för sig och är en klippa. Tänk att det är tretton år sen, hon är nu tonåring. Det kommer bara säga swoooosh så har det gått tretton år till.

Vi väckte henne med sång och paket på sängen. Hon har velat ha trådlösa hörlurar länge, så det fick hon. Sen lite tröjor och så, och sen ska vi fira henne tillsammans med alla höstbarnen, och Jamie, snart. Storkalas 🙂 Jag ska bara hitta en helg som funkar. Inte helt lätt.

Grattis min älskade lilla unge, för fast du fyller tretton är du alltid min unge ♥ Jag älskar dig Trixie 🙂

.

Kommentera

  1. Malena

    Skönt att läsa att du klarade det bra fast du blev i princip ensam med dina barn i början. Mitt femte barn kommer om lite mer än 2 månader. Kommer vara helt ensam. Men har som tur är stora barn. 16, 14, 12 och 5 år. Lilla i magen ska troligen heta Hailey Belle Trixie. Har fastnat för Trixie sen jag såg er i familjen Annorlunda. Ville ha det redan till 5åringen men där fanns det en pappa som ville vara med och bestämma. Jamie har legat på topplistan för killar, men har bara fått tjejer efter det 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Åhh vad mysigt! Ensam behöver ju inte vara dåligt:) Bra namnval!! ? Min Trixie heter ju Trixie Belle. Velade ända in i sakristian i kyrkan om det skulle vara ett namn, trixiebelle eller två:)

  2. Therese

    ♥️
    Hur gör har du gjort med barnkalas? Alltså med kompisar. Har en 6åring (i nov) och jag orkar inte tänka på det ? nåt lättsamt billigt alternativ? Jag tänker max 4kompisar

    1. Malin

      Bjud hem barnen. Bjud på lite saft och kakor, tårta eller glass. Behövs inget mer. Roar sig gör de själva. 2 timmar räcker. Varför krångla till det så du inte ens orkar tänka på det?

    2. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jadu.. barnkalas är ett sjå:) Jag glömmer dessutom att ha dem??
      Men enklast är ju att leja bort det, dock gillar jag inte lekland osv.. Roligast är kanske ändå bara att vara hemma och ha som man själv hade som liten. Lekar, glass och fiskedamm typ. Gör det enkelt ? Lycka till 🙂

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Reflexjakt:) häng upp reflexer i träd och ge dem ficklampor. Superkul:) sen försöker de följa spåret och hitta en skatt av nåt slag. Förutsätter att det är lite mörkt iofs. Men november är det ju alltid mörkt 🙂

Visa alla 10 kommentarer
FamiljegrejorHögtider

Vad hände då? Konfirmation och akuten:)

Ja, igår så konfirmerades barn nummer fem:)

Novalie ♥

Ja det ser ut så här hemma hos oss, stökigt och bökigt. Detta är ändå ett hyfsat hörn:)

Alla klev upp i perfekt tid för att hinna klart i lugn och ro, härligt när alla känner att det klaffar. Jag hade valt kläder dagen innan, sånt hinner jag inte på morgonen;) Småkillarna hade fått nya shorts och t-shirts, liknande men olika, men båda vita med varianter av trycket NYC. Mamma och pappa dök upp för att ta med de kids som inte rymdes i min bil, det är skönt att de bor nära. Marcus och Simon var med, medan Robban skulle jobba, och Novalie åkt tidigare. Det fattades nog en plats, sånt är surt och får en att fundera på om man kanske kunde knöla ner nån längst bak…de skulle ju ändå sitta stenhårt fast där, klämd mellan luckan och sätet;)

Vi var på plats i kyrkan halv elva, det började elva. Vi fick ok platser, ganska långt fram, men man ser ju ändå inte speciellt mycket.

Nästan två bänkrader tog vi upp. Och sen kommer folk inlallandes några minuter före elva och vill att man ska flytta in…aldrig:)

Jag har varit så snäll och trevlig i alla år, flyttat mig och fast man varit i god tid för att få en bra plats så har det slutat med att man suttit på ett värdelöst ställe. För att nån slöskalle som kommit sent fått min ursprungliga bra plats. No more:)

Efter att ha varit med killarna på O´Learys så har jag lärt mig att först på plats tar det ställe man vill ha, där man ser bäst, och de som kommer senare får hoppa in där det finns plats.

Folk som frågade fick med andra ord gärna sitta längst in. Märkligt nog så avstod de då? Hm..:)

Jag kanske uppfattades som dryg och taskig, men jag var i alla fall högst trevlig.

Kom i tid! Det är fan en av mina paradgrenar:D

Konfirmationen var rolig, och ungdomarna hade en liten teater som de framförde, som var lättsam och skojig.

Vi var i Gamla Uppsala kyrka. Här är jag och min syster döpta, och våra föräldrar gifta. Janelle och Patricia är döpte här de med eftersom vi bodde nära när de var små. Övriga är döpta i Danmarks kyrka, där jag även gifte mig;/ och där jag haft alla skolavslutningar och även konfirmerades själv. Vi håller oss till ett fåtal kyrkor:)

Fina Novalie:) Hon har haft så kul med alla nya kompisar.

Efter konfirmationen så samlade jag ihop kidsen och fotade. Ja, de hade solen i ögonen;)

Så vi bytte plats:)

Janelles mage syns inte, men bebisen är nästan färdigbakad nu:) BF 21/8

Nästa familjebild så kommer det finnas en plutt med ju ♥ och förhoppningsvis även Robban som ju såklart saknas.

Vi åkte hem. Jag hade fått bästa servicen, och mamma hade gjort en supergod kycklingsallad, medan syrran bakat oreocheesecake och en blåbärssockerkaka.

Jag? Jamen jo jag köpte ju bubbel och Sprite och hällde ihop i en skål:D Jobbade ashårt.

Titta noga på skålen…

Ja sen fick jag ju städa, duka och röja och sånt där, men det var oerhört skönt att slippa tänka på mat. Min familj är bäst.

Cheesecken var to-die-for! Så jäkla god. Lite dåligt ljus men så blir det ibland, sorry.

Novalie öppnade presenter och blev nöjd och glad. Jag gav henne samma sak som de andra tjejerna fått – en navelpiercing:D Jag skojade med småkillarna och sa att det fick man vare sig man ville eller inte, och de såg helt förskräckta ut. ”Men Robban har ju ingen??” ” Jodå, klart han har!” Haha.

Novalie hade såklart önskat sig en. Hon fick även en berlock i form av ett kors att sätta på det nya berlockarmbandet hon fick av mormor och morfar. Hon fick fler smycken, precis som hon ville.

.

Den totala matkoman inträdde och efter att ha snabbröjt så intog syrran och jag varsin solstol och lade upp snoken i luften, och tvärsomnade:D
Haha, där låg vi sen som två döda sillar tills solen försvann, då gick vi in och skulle bara diska upp det sista och plocka undan och sen ta en promenad med Doris.

Jag stod i godan ro och grejade med något på köksön när ett öronbedövande dån skallade från diskhon. Min diskho är i porslin så tappar man saker i den låter det MYCKET. Jag hoppade runt och ser syrran och sen den stora glasskålen i tusen bitar. Fan också. Typiskt. Sen ser jag allt blod. Hon håller handen över hon och det flödar blod från den, blandat med rinnande vatten såg det ut som att hon skurit av minst en artär. Fast jag såg ju att det var ett finger, men jisses.  Eftersom syrran är en aning … öhh.. inte så jättebekväm med läskiga saker;) så gav jag henne en handduk att linda runt och bad henne sätta sig. Jag ilade in efter mina läsbrillor, för man är ju en halvblind gammal skata och sen kikade jag. Så fort man lättade på handduken så forsade blodet, och den lilla glimt jag såg var inte helt trevlig. Klämde lite och tittade igen, jomen alltså, detta måste nog faktist sys, lillasyster. Sorry to say. Jag har tejpat ett ungefär lika illa sår på Jordan, fast på ovansidan, men jag fattade inte att det var så djupt. Han ramlade och slog i, och jag trodde det bara hade spräckts, konstigt, men den ungen kan göra konstiga saker. Det blödde satan, men jag tejpade med steri-strip, och spjälade upp fingret så han inte kunde böja det, för det glipade ju rätt bra. Dagen efter såg jag att handtaget i porslin var trasigt, och ungen hade alltså skurit sig på det, det gick sönder när han for emot det….okeeey.  Men det läkte kanonfint och idag syns det knappt och fingret är helt ok. Puh.

Syrrans såg värre ut, och det stack ut något som kanske kunde vara en avskuren sena…eller bara en hudflik, svårt att se, dessutom omöjligt att se om det var glas kvar. Eftersom hon dessutom inte hade någon känsel i övre delen av fingret så var ju något mer fel än bara ett sår.

Så här är det:

Syrran är lika som mej. Vi vill inte åka till doktorn. Helst aldrig. Men, måste man så måste man.

Corrinda tog reda på allt glas och vi åkte till sjukhuset. Vanliga akuten. Det är ju lite svårt att veta vart man ska ta vägen. Där möttes vi av ordningsvakter och poliser. Hm..? Låsta dörrar, personalen bakom glasväggar, och folk som såg mer eller mindre döende ut som satt i väntrummet. O fy farao! Är man inte sjuk när man kommer hit så är man det garanterat när man kommer härifrån. Om man kommer därifrån, med tanke på att polisen tydligen ackompanjerat nån skottskadad, och med ännu mer tanke på att det senare under kvällen var flera skjutningar.

Fan, jag kanske kan sy ihop det?? Ute på parkeringen eller så:)

Efter att ha suttit och väntat så fick hon komma in och prata med en personal genom en lucka. Han tittade, och sa att det var ju ett fall för Närakuten. ”Vi är underbemannade och det är lite ”stökigt” i kväll, så det är nog bättre för er.”

Okey! Hejdå! Snabbt som ögat var vi ute därifrån och andades extra mycket i den friska luften. Fy fan.

Till Närakuten, och upp till våning sex. De hänvisade ner oss till Ortopedakuten på våning ett…

Hissen kan ha varit Sveriges mest långsamma;)

Man känner sig mest bara i vägen och till besvär när man söker vård idag. Är det någon som känner igen sig? De motar och hänvisar till nån annan. Ska man känna att man behöver be om ursäkt att man besvärar? ”Förlåt att jag råkade skära mig det var verkligen inte meningen att störa dig.”

Jag vet att personalen gör så gott de kan, men det är pengarna som fattas. Som vanligt.

På ortopedakuten var de kort om folk… och sköterskan från våning sex, som motat ner oss, fick komma ner och assistera läkaren;) De bedövade och sköljde rent, det var inget glas kvar, men djupt.

Det blev tre stygn, och en remiss till handkirurgen i morgon för att mest troligt laga lite nerver.

Syrran ska vara fastade och infinna sig där klockan nio. Hon tyckte att hon kunde klara av det ensam, men jag lovade att hämta henne om det behövs. Att hitta parkering på Akademiska är ett litet Mission Impossible, så hon tar bussen dit.

När vi väl fick komma in, så gick det snabbt, på ortopedakuten kom läkaren inom några minuter och sen var hon ihoplappad och klar på en knapp timme.

Man kan inte tro det, men en så enkel syssla som att diska är helt klart förenat med livsfara.

Syrran hade nog tänkt sig lite annat på sin semester än att vara handikappad. Hon är såklart högerhänt, allt annat vore ju konstigt. Vi får se hur det går i morgon men vi siktar på att åka till husvagnen på onsdag. Kanske att det är slutdykt, men man kan alltid tejpa plastpåse med silvertejp:)

Vi åkte via McD…hm för att mota chocken med socker;) Haha, och sen hem igen. Vi drack kaffe/the och snackade. Till sist påbörjade vi högläsning av Mojoten.

Är det någon som har koll på den?

– Vad äter du på ?

– Mojot.

– Men det knaprar ju inte.

– Jutten…..

Den här läste vi i husvagnen på dåtiden, ihop med Björn, Stefan, Hans, Jocke och Mattias. Kanske att Helen var med redan då. Det är så sjukt dåliga ordvitsar, så man vrider sig av skratt efter att ha läst ett par stycken:) Låg humor på skithög nivå.

Ni som vet, ni vet.

Vi skrattade så vi grät, och sen övergick vi till nån slags teckningstävling. Man skulle rita på tid, en specifik sak och så var någon domare. Corrinda, Marcus, Trixie, Lovelia och Jamie, plus jag och syrran satt djupt försjunkna i våra konstverk. Jag kan säga som så att vi slutade inte direkt skratta:D Om ett gott skratt förlänger livet så har jag lugnt lagt på tjugo år, för till sist hade jag så ont i magen att det var svårt att dra djupa andetag;)

Syrran med sin bandagerade hand var ju extra vass på att teckna:D
Jösses. Klockan var över två på natten när vi äntligen gav oss, och då mest för att Patricia och Simon gick och lade sig och vi störde..;)

.

I säng sent och somnade som en stock efter en händelserik dag. Vissa dagar är längre än andra, och det händer oväntade och ovanliga saker:)

 

Kommentera

  1. Sofia

    Va tvungen att googla reda på Mojoten. Gode gud! Skrattade så jag tjöt! Ensam, hahaha. Tack för tipset, behövde lite uppmuntring ikväll :-)))

  2. Jenny

    Krossat glas är inget kul… Här tog vinden tag i ytterdörren häromdagen och slog igen så hårt att rutan i dörren gick i tusen bitar. Jag är tacksam att äldste sonen befann sig i sängen i TV-rummet och inte kunde komma åt att pilla på glasbitarna medan jag städade upp. Illa nog att hunden fick för sig att hon ville gå in just precis då.

    Hoppas syrrans finger återhämtar sig bra!

  3. Stina

    Huvaligen – glaskross är läskigt. Minns när min far tappade salladsskålen i golvet så skärvorna flög och en av dem skar ett snitt i hans fot. Iväg till läkaren med honom också och jag stannade kvar och torkade upp allt blod. Min lilla son, kan han ha varit en fyra år kanske, storgrät. ”Ingen fara, morfars fot blir bra” – ”ja, men jag ville ju ha meja gjönsakej”… Blev ett roligt minne av det hela…

HögtiderOkategoriserade

♥ Sommarlov ♥

Igår var det skolavslutningar för mina barn ♥

Det är något alldeles magiskt över det, även om kanske de flesta barn idag inte direkt har tio veckors ledighet? Jag glömmer det lite, eftersom jag kunnat ge mina barn det. Och som jag är tacksam över det ♥ De uppskattar det som sjutton, och jag älskar verkligen att ha alla mina kids samlade. Ja, det blir till att handla varje dag, nästan varje kvart känns det som ibland 😉 men det är så jag vill ha det.

Jag har inte skaffat nio barn för att jag tycker det är jobbigt;) utan för att det är skitkul:)

Igår gick alla till sina skolor som vanligt, de samlas i klassrummen innan de tågar iväg till kyrkan. Det var kallt och blåsigt, till skillnad från den härliga värmen som varit.

Jordan, Trixie, Lovelia och Jamie.

Trixie går i skola i stan men de andra tre går i samma här ute, så de promenerade dit.

Jag kom efter, avslutningen började 8.45 så jag gick direkt till kyrkan. I år GICK jag, för att slippa fulparkera;) Smart va? Haha.

Inne i kyrkan så är det som vanligt. Finn felet???

Ja just det ja, de där som står där i mitten och på fullaste allvar verkar tro att de är genomskinliga?

Framför dem sitter skolbarnen och bakom föräldrarna. Kyrksalen kan stängas av där, så visst, står man precis bakom pelarna så gör det inget. Men när man inte gör det? Jo då står man i vägen.

För mig så enkelt att begripa men för dem….? Så här är det varje år. Jag har varit på skolavslutning här i 17 år, och det blir dessvärre mer och mer puckon som står där. Jag är helt övertygad om att detta är en liten reflektion av hur det ser ut i vårt samhälle i stort idag. Det är bara JAG som räknas. JAG ska se bra. MITT barn är ju där. Alla andra då, som man skymmer? Vaddå? Det är ju MITT barn??

I år tog till och med rektor mikrofonen och bad att de som stod där skulle fundera över om de kanske stod i vägen, och i så fall flytta sig. Vad folk gjorde? Tittade i taket och låtsades som ingenting. Rektorn sa då, ”Ja, jag förstår att det är svårt att lämna sin plats när man fått en där man ser bra…” 😉 Ingen rörde en fena.

Pinsamt är det. Själv hade jag dött skämsdöden. Fast vänta? Jag hade ALDRIG ställt mig där, eftersom jag är uppfostrad på ett sätt som verkar vara på utdöende, nämligen att visa hänsyn och respektera andra människor.

Jag och alla andra som satt/stod där bakom såg alltså inget. Men hej, vad gör det? De där såg ju även MINA barn;)

Tillåt mig också tillägga: Det är helt okey att gå fram och ta en bild eller två när ens eget barn står där framme och sjunger, men sen GÅR MAN DÄRIFRÅN. Fan vad less jag blir.

Rektor skrev även ett mail idag till alla föräldrar.

Jag skäms å deras vägnar.

Men, huvudsaken är att barnen liksom tror att man ser dem:) De vet att jag står där, och jag försöker vinka till dem när de tågar förbi utomhus. Och sommarlov blir det:)

Jordan hoppas att alla fattar att det är vinden som blåser hans hår sådär åt sidan:)

Han och Lovelia hade samma avslutning, men Jamie hade den senare. I år var det bara två, vissa år har jag sett tre;)  Mina äldre barn har inga föräldrar på sina avslutningar, utan det blir först på studenten.

Jamie. Min lill-Fjant:)

Facebook påminner en vänligt nog om vad som hände den här dagen för fem år sen…Och den här bilden som dök upp där igår fick det att vrida sig i hjärtat som om det satt en kniv där. Det är så djävulskt mycket smärta som väller upp.

 

De här tre hade inte börjat skolan ännu. De är svintrötta:) Jamie med morgonvällingen och knappt vaken:)

Det är fyra månader sen deras pappa reste sig upp och lämnade allt. Det är fyra månader sen som jag sov, sen jag skrattade från hjärtat, sen jag hade sinnesfrid. I fyra månader hade mitt liv bestått av att överleva. Att ta mig upp på morgonen, fast jag oftast inte sovit alls. Att ta hand om barnen samtidigt som jag helst bara ville lägga mig ner och dö. Jag hade de här tre runt mig hela tiden, mina barn har inte gått på dagis, så jag hade verkligen ingen tid att slå pannan i väggen och bara gallskrika ut all smärta. Bara hålla masken och gråta i smyg när jag körde bil ( de satt bakåtvända och såg inget) eller alla sov. Givetvis mådde barnen inget vidare de heller, så förutom min egen djupa sorg skulle jag försöka svara på deras oroliga frågor om var pappa var, när komma han hem och så vidare.

Några veckor innan den här bilden, kom pappren med ansökan om skilsmässa på posten. Som ett slag i magen. Dittills hade jag haft ett hopp om att han bara var tillfälligt sinnesförvirrad, men det dog ju då. Han hade inte sagt att han ville skiljas, och han svarade som bekant inte när jag smsade eller ringde.

När vi gifte oss, så hade vi Den blomstertid nu kommer, och I denna ljuva sommartid som psalmer. Vi gifte oss 22 maj. Noteras bör kanske att skilsmässopappren kom den 20 maj…Uträknat eller en slump? Jag vet inte. Jag har svårt att tro att han var så diabolisk, men samtidigt…han hade haft flera månader på sig.

När de psalmerna nu spelades i kyrkan så strömmade tårarna och jag var tvungen att gå ut. Jag hade vänner där, som visste och som fattade, som hjälpte mig med barnen så jag kunde torka tårarna och gå in igen och låtsas som inget. Den förtvivlan som rev i mig då alltså… fy faaan. Hade jag gett efter för den så hade jag behövt skjutsas upp till psykakuten och sen fått spärras in på obestämd tid.

Fan.

Idag gråter jag inte längre när jag hör de psalmerna, mer än att jag får tårar i ögonen för att de är så vackra och innehåller så mycket nostalgi och minnen från barndomen, både min och barnens. Det har jag alltid fått. Men jag blir inte ledsen längre. Tack gode gud!

Just det här minnet från Facebook skulle jag gärna slippa, samtidigt som det är skönt att känna hur långt jag kommit.

.

Alla barn droppade in allt eftersom. Corrindas Marcus som skjutsat henne till hennes avslutning kom och satt i köket och snackade. Timmarna rullade på:)

Patricia och jag satt ute en lång stund när solen kom fram ordentligt och det blev knallhett. Jag hade en fundering om att åka och köpa en pool, men kom aldrig iväg. Jag vill isf ha en med nån slags reningspump på, för i den här hettan och vattenbristen så har jag inte mage att fylla en pool med hundratals liter vatten för att sen hälla ut det. Det blir ju sunkigt direkt. Vi får se hur det blir med det.

Vi har en riktig stor pool, men den är antik så jag vågar inte fylla upp den, och sen är det nåt fel på den pumpen. Jag kan inte riktigt hur den funkar och jag erkänner att jag inte har lust att sätta mig in i det. Jag tar hellre bilen och åker och badar:) En pool kräver en jäkla massa underhåll dagligen för att vara fräsch. Sen är jag ju inte hemma stora delar av sommaren, och jag vet att de ungdomar som är hemma inte skulle sköta den. Äh det är undanflykter, egentligen handlar det om att jag inte orkar och har råd att ta hit folk som fixar:) Häpp.

.

En av Jamies kompisars pappa messade igår och frågade om killarna kunde leka idag. Det ville Jamie. Kompisen går på fritids så jag hämtade honom där och så har de lekt hela eftermiddagen:) Så härligt! För mig är det ju nästan semester att hämta hem en kompis, alla leker mycket bättre då. Han stannade på middag och det har de pratat om tidigare gånger så det var kul. Jag kanske snoradopterar honom:)

Jag åkte och tränade. I måndags körde vi ett utepass på Friskis, och det gav en grym träningsvärk överallt, men främst i axlar och armar. Vi körde bland annat ”skottkärra” Alla vet vad det är, och när man var liten var det ju ingen big deal, men nu…helvete vad jobbigt det är:)

I går körde vi med Sofia och ungefär alla rörelser gjorde ont, men det är skönt att köra igenom kroppen. Idag var det David, och han slog till med en helt ny bana. Men skjut mig. Hans gamla kändes helt överkomlig med den värk man har, men en ny innebär … nytt:) Givetvis massor som kändes aningens för mycket, men rätt kul. Det är även rätt kul att se vad snygga axlar man har när de är pumpade, blodstinna och svettblanka;) Sen går det ju över, tyvärr.

I morgon har vi inga planer. Vad jag vet.

Jag hade en tanke om att åka till husvagnen direkt efter skolavslutningen men inser att jag måste landa och avsluta saker innan dess. Jag har haft massor ett tag nu så jag är lite uppvarvad. Första gången man åker ut måste man packa kläder och komma ihåg massa saker, och så måste jag köpa ett kylskåp. Jordan ska på kalas på söndag, och jag tror det blev utgång av något slag på lördag:) så vi siktar på måndag.

Och snart är det midsommar!!

Det går för snabbt nu, kan vi pausa lite?

🙂

Hörs snart igen!

 

 

 

Kommentera

  1. mia

    Ja visst var 2012 ett härligt år! (inte) Jag hittade både dej och Mirka på nätet, läste din blogg dag och natt, du skrev det jag kände och upplevde. Det är inte ofta som man på riktigt kan säga: precis så där känner jag också! men då var det så. Mitt ex har tom samma förnamn. Han träffar inte våra barn alls, inte sina barnbarn heller. Han skaffade en ny familj ist. Men du, vilka tuffa brudar ni är du och Mirka, ha en skön sommar med era familjer!

  2. K

    Det gör verkligen vedervärdigt ont att läsa. Bilden på de ljuvliga små barnen och Jamie, lille Jamie. Jag förstår så väl det starka band du har till honom. Det knyter sig i min mage oclså och jag kan faktiskt inte förstå att det inte gör lika ont längre. Det är däremot underbart att läsa att du är starkare nu och smärtan mindre.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det gör såklart ont men inte på det akuta sättet utan på ett annat vis. Sveket svider lika mkt men det upptar inte hela min vakna tid, utan stinger till då och då. Men då är det som att tappa luften.
      Och Jamie.. ja:) Han är bara min.

Visa alla 6 kommentarer
HögtiderUtflykt

♥ Sveriges nationaldag ♥

Uppsala är helt klart inte rätt stad att bo i om man vill fira sin nationaldag med pompa och ståt. Vi hade typ … inget firande alls. I några år nu så har vi varit nere vid hamnen på något de kallat för Öppen hamn. Det har varit lite prova-på aktiviteter och jippon och såklart de eviga marknadsstånden som säljer skit. Antingen i form av saker eller ätbart;)

Barnen tycker det är supermysig, och jag kollade inte ens, bara förutsatte att det skulle vara. Dålig idé. Mycket dålig. För det var inget. Vi åkte in på stan, spatserade till stadsparken och passerade nån som sjöng och dansade men annars var det lugnt. Vi missade nån glassutdelning tydligen, men vi ville ju kolla på båtar.

I stället hamnade vi i Pumphuset:) Ett hus vid ån som heter just så och som aldrig varit öppet så man fått gå in i det, och jag har alltid undrat hur det ser ut. Och vad det varit. Nu har det gjorts om till nån slags museum, och massor av information om hur det funkade då, när det var Uppsalas försörjning av vatten. Syrran och jag älskar sånt:) Barnen not so much, i början, men sen hittade de en station där man kunde sortera vad som skulle i soporna och vad som kunde spolas ner i toaletten. De satte alla:) Det märks att jag lärt dem väl, här hemma kastas absolut inget annat än toapapper i toan. Ja, förutom det som kommer från kroppen då. Jag har fått lära mig det för länge sen, mamma och pappa har alltid haft en sophink i badrummen där sopor ska, och så har vi med.  Med mina kassa avlopp så är det en absolut nödvändighet att inte spola ner något annat. Den som gör det får onda ögat, och kanske en fet slamtömningsräkning.

Man kunde testa ett ok, och det gjorde kidsen, och suckade när jag lade vikt på det:)

Här var vi en bra stund, väldigt intressant och ett tips till alla skolor – de vill gärna ha studiebesök. Då vill jag följa med:)

Stadsparken ligger precis intill och titta här.

Igår lyckades de lyfta upp Restaurang Skeppet på rätt köl igen. Det har varit ett mission deluxe tydligen, med en kaj som inte pallade trycket och massa krångel. Den ser rätt fräsch ut för att ha legat på sidan i flera månader. Men, jag antar att det ser ut som en katastrof inuti.

Så här såg det ut i tidigare i år.

De hade satt ut ett superstort insektshotell, och jag funderar nu på hur jag ska få till nåt liknande hemma:)

Ser ni att det föreställer slottet och domkyrkan?

Vi gick förbi lekparken och köpte glass.

Kallt ute och inte blev det bättre av att äta glass;) Jamie frös när vi klev ur bilen och fick låna min poncho vilket ju innebar att jag frös. Kidsen gillar lekparken men den var så knökfull av mindre barn att det inte fanns plats att leka så vi gick mot bilen igen. På vägen ut ur parken finns Kärlekens ö, eller vad den nu heter. Vi såg en gräsandsmamma med tolv ungar. Jag kallar alla gräsänder eller änder över lag för Ankor. Och ankungar. Enbart för att det är gulligare;)

Ankungar:) är så rasande söta! Finns live på min instagram, de pilar omkring och är gudomliga. Här hade mamman precis hoppat upp på land, efter att ha tvättat av sig noga. Ungarna gjorde likadant, en lång stund.

Sen hoppade de upp och började torka sig.

Och sen började en efter en av dem att krypa in under mamma.

Tittut! Jag sticker upp huvudet här under vingen:)

Till sist var alla under vingarnas beskydd och så tog de sig en tupplur

Så söta att man inte kan gå sin väg. Jamie stod länge han med och bara tittade. Till sist när alla knoppat in så gick vi vidare. Det tog sin lilla tid eftersom vi parkerat i andra änden. På där väg passerade vi en vacker dörr. Jag anar att de som bor där inte direkt har det knapert:D:D Det ligger i de finare områdena av stan;) centralt som sjutton och man ser ju att de målat med svindyr dörrfärg. Och har portkod;)

Blir ni lika arga på mig nu? Eller är det bara när jag visar vissa bilder? Haha, sorry;)

Hemma dukade jag upp maten vi fick med oss igår, och vi har ju kvar i ett par dagar till. Lycka:)

Jag bjöd med syrran hem på middag, och vi satt sen och snackade och drack kaffe. Men sen var jag tvungen att ta itu med att försöka få ihop så att det iaf fanns tre fungerande cyklar till i morgon. Minst en, för Lovelia ska ha nån friluftsdag.

Cykel nummer ett – gick inte att pumpa.

Cykel numer två – försökte inte ens, det behövs nya däck.

Cykel nummer tre – hade ingen pump till den ventilen:/

Cykel nummer fyra – jo kanske att det bara var dåligt med luft.

Cykel nummer fem – tvärpunka på framhjulet.

Cykel nummer sex – pumpade upp den men tror inte det kommer hålla, ytterdäcken är helt slut.

Så….?

Skjut mig. Jag hatar sånt här. Det är inte roligt någonstans. Den enda ljusglimten var att det var på framhjulet. Men jag tror att slangen var fel storlek för den var nog vikt…jag struntade i det;) Det verkar ju funkat i över ett år.

Syrran fick punka på sin cykel i lördags när vi varit och kollat på fotboll, hon låste fast den på stan, och åkte ner dagen efter. Lämnade in den på närmaste cykelaffär. Hämtade ut den fixad och klar för 150kr en timme senare. Jag tror att jag kastar in en cykel i taget i bilen och åker och lämnar i dem nånstans. Men eftersom jag var tvungen att iaf försöka fixa till i morgon, så gjorde jag vad jag kunde.

Cykeln jag fick i ordning till Lovelia har växel. En gammal hederlig treväxlad. Jag fick den såklart inte att funka, jag skruvade isär allt och satt och vände och vred på det i en evighet. Myggorna käkade upp mig men jag härdade ut. Bara för att till sist få ge upp. Hur fan funkar en treväxlad cykel? Jag hade en femväxlad förut och då var det liksom dubbla kedjehjul på bakhjulet, men inte på den här. Den kommer absolut åka till cykeldoktorn. Undrar om de gör hembesök? Annars borde de börja:)

 

Sen frös jag, och det har jag gjort resten av kvällen. Vad det verkar så kommer värmen tillbaka i morgon i alla fall:)

Nu ska jag ta på mig tjockpyamas och hoppa i säng.

Vi hörs i morgon:)

Natti natti

Kommentera

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det var jättesvårt att få upp henne tydligen . Kajen höll inte för vinschen och det var risk att den välte ännu mer eller nåt. Nu tätad och verkar flyta iaf

Visa alla 7 kommentarer
Högtider

Födelsedagsfirande för tre:)

Igår städade vi hela dagen, kändes det som i alla fall. Jag var iväg en sväng till Gränby för att shoppa lite, och jag fick med mig Jordan som sällskap. Det är alltid lika kul att ha bara honom med mig. Har jag båda småkillarna med så är de som hund och katt och tjafsar och slåss, ränner runt och gapar. Med bara en kille så är det mycket trevligare:) Oftast är det ju Jamie eftersom Jordan ser sin chans att få vara ensam hemma:)

Men när Jordan är med så får man sällskap som utmanar en på ett intellektuellt plan. Han kan så mycket, och frågar så mycket och är så otroligt vetgirig. Han hakade på in och ut ur butiker utan att klaga, och när vi var klara där så körde vi Citygross med. Man måste ha tårta när man fyller år. Och det ska vara jordgubbstårta när man fyller i maj:)

Hemma sen så körde jag en runda till soptippen med massa skit, och sen plockade jag ut borden, fick hjälp av Trixie att bära ut dem. Det är glasbord, med skivan liggande löst ovanpå så man måste bära dem vågrätt, annars skulle jag ju kunna själv. Skura av borden och sopa uteplatsen.

En sväng med gräsklipparen var tvunget också, och så matlagning, men jag fick hjälp av Patricia med det, och massa annat. Men vi snurrade på hela dagen med städ här, tvätt där, tippen där, handla här… Pust. Inte förrän sent kändes det ok.

I morse var det bageri i köket:)

Lovelia bakade en kladdkaka, och jag meckade ihop tre tårtor. För ja, man ska ha en egen:)

Robban äter inte jordgubbar. Heller;) Han är extremt kinkig med mat och har alltid varit, så han väljer alltid choklad. I den är det ett lager med vaniljkräm och ett med nutellagrädde. Så öste jag på med choklad ovanpå:) Tjejerna får vaniljkräm, grädde och jordgubbar. Det ska vara enkelt. Syltlager hatar de så det går bort, och det är supergott så här. Novalie gillar inte tårta alls, men hon vill ändå ha en:) Man måste ju blåsa ljus. Jag kom på mitt upp i tårtmakeriet att jag glömt köpa jordgubbar.. Eller jag hade tänkt göra det på förmiddagen för att slippa ha dem i min fullknökade kyl, och så glömde jag det. Patricia körde till Ica och löste mitt dilemma:) Otroligt skönt att ha ett körkort till i huset:)

Jag skurade ur kylskåpet vi har i förtältet, ni vet det som jag råkade glömma en skål grädde i i ungefär två år;) och som möglade… det står i poolrummet nu, så det slog jag igång. Tur det för jag har definitivt inte plats med tre tårtor i min kyl.

Det kom folk – mamma, pappa, farfar och hans fru, Anna, Matilda, syrran, Janelle, Simon. och så alla som redan var hemma. Mina kids och Marcus och Tilly.

De ville börja med paketöppning, så det gjorde vi.

Novalie fyller femton år på onsdag, den 23/5 och tvillingarna fyllde 18 den 14:e. Vi slår alltid ihop de tre, och på hösten är det fyra barn som har släktkalas.

Extra snyggt presentbord idag, med verktygen där under;)

Novalie, Corrinda, Robban

Fina fina fina ungar ♥

Robban önskade sig inget alls, han sa bara ”Något coolt” när man frågade:) Syrran köpte en cool keps:)

Han skrattade gott och lät den sitta på hela kalaset, så lite cool var den allt;)

Här började de ana vad den hemliga presenten var…

Ni ska få samma ledtrådar som de fick:)

Först en varsin sagobok.

Den har de fått fundera på ett tag, men inte kommit på vad det kan vara:)

Sen ett varsitt tandborstfodral

Så en varsin nyckelring.

En Långben, en Kalle Anka, en Musse Pigg….

Så ett varsitt passfodral:) Här började de fatta att de ska åka nånstans…

Sen fick de varsitt kuvert, och i det så låg….

”Whaaaaaat?? Ska vi åka till Disneyland?? Näääääeeee??”

Då fick de ytterligare ett varsitt kuvert

Syrran har lekt i word:)

Så JAAAA!! De ska få åka till Disneyland, Paris:) och jag och syrran med då förstås;)

Och innan nån går i taket, så är tanken att alla barn ska få en resa, bara inte alla på en gång. De är helt införstådda med det, och även om de visst gärna hade hakat på, så fattar de att det är deras tur sen:) Jag har länge pratat om att dela upp dem så här, eftersom det kostar för mycket att ta med alla på en gång. Att behöva ha trippla, eller fyrdubbla hotellrum suger ur hela reskassan direkt. Att vi ens åker nu är syrrans förtjänst, det är hon som är den som tog initiativet, och ”övertalade” mig:)

Corrinda började gråta, den tjejen har verkligen inget pokerfejs, hon har alla känslor utanpå, medan Robban och Novalie log så stort, så stort, och kramades hårt. Det ska bli så himla kul!! Ungarna åker allt, medan syrran siktar på bebiskaruseller;) De gånger hon och jag varit på tex Liseberg så har vi inte åkt något alls, men nu jäklar kommer jag ha sällskap:)

Jag har aldrig varit i Frankrike, syrran har, men vi kommer ha tid att åka in till Paris och se lite saker, Eiffeltornet tex. Eftersom hon är ”reseledare” den här gången så har jag ingen superkoll på egentligen någonting. Jag vet att vi ska bo ungefär 15 minuters promenad från Disneyland i en lägenhet, jag var med och bokade den, men hon har alla uppgifter. Tjohooooo:)

Happyhappy kids ♥

Vi fikade, och efter att ha ätit kolakakor som Janelle och Simon bakat, och kladdkaka som Lovelia bakat så var det tårtdags. PÅ den här bilden ser ju Loppan fin ut i alla fall:)

Som alltid så var det varmt och skönt. Jag kan tacksamt nog inte minnas ett enda majkalas där vi fått sitta inne. Oftast är det markis utvevad och så svettas man floder:)

Det blåste lite idag dock, och ljusen fick tändas flera gånger innan de hann blåsa ut dem:)

Tårtorna var riktigt goda allihopa, och de gick inte åt alla, det händer aldrig:) så det står nästan en halv jordgubb  och en halv choklad i kylen. Det blir bra mellis i morgon:)

Barnen var nöjda och glada med sitt kalas, och alla presenter. För de fick ju annat med, jag är inte helt med på vad bara för det hann jag inte lägga på minnet, men det var fina glas, parfym, pengar..måste kolla:)

Vi satt länge ute och fikade och pratade. Jag älskar verkligen när allt är färdigt, man har städat, bakat, kokat kaffe, dukat och alla har tagit för sig, då kan man bara sitta och umgås. Det är stressigt innan, även om jag idag var klar med god marginal. Eftersom jag inte har plats för tårtorna så vill jag göra dem så snart inpå kalaset som möjligt för att slippa möblera om i kylen flera dagar innan:)

Att storhandla och fylla kylskåpet dagen innan är inte heller optimalt….:)

Så småningom rullade folk hem till sitt en efter en, och Janelle och Simon skulle gå och titta på äppelträdet som blommar på baksidan.

Det har blåst ner en hel del blommor, men är fortfarande ljuvligt. Det här står så jag har det precis utanför ett fönster, men jag hade helt missat att det blommar…man tittar inte ut åt det hållet speciellt ofta helt klart.

Även päronträdet blommar, få se om det blir nån frukt där i år, det brukar komma ett eller två päron, som fåglarna äter upp;)

När jag gick runt där i trädgården så bara insåg jag vad mycket jobb jag har framför mig…Fy farao. Det måste klippas gräs, men även buskarna och träden måste friseras ordentligt. Och rensas ogräs… och gosh. Jaja, jag har inte brytt mig så värst om trädgården de sista åren. I ärlighetens namn aldrig, det roar mig inte, men sista åren har det liksom varit väldigt mycket med allt, så jag har inte ens tänkt tanken att röja ordentligt där. Naturen gör då som naturen gör, tar över:)  Men inte nog med det så är det massa annat, köra sopor och grejor till tippen och den där vedboden som är på glid… Jag har mentalt ställt in mig på en arbetshelg nästa helg.

Eller så blundar jag ett år till, kör några varv med klipparen och trimmern och kallar det naturtomt:D

 

Dagen idag var i alla fall en toppendag på alla sätt och vis ♥

 

Kommentera

  1. Stina

    Ah, trevlig resa! Är ju kul även för den som inte åker de allra värsta attraktionerna. Jag blir åksjuk och annat så jag brukar mest titta på. Men miljöerna är också härliga. Och vissa saker åker man ju, som den lagom höga bergochdalbanan i gruvområdet, och Buzz Lightyear där man åker runt och skjuter på mål och samlar poäng – superkul (finns en variant på Tivoli också som du kanske testar nu när ni är där?).
    Ett tips är att hänga på låset (med förköpsbiljetter) och så kutar en i gänget till en attraktion och ställer sig i kö (nån med en sköldpadda var det alltid långa köer till när vi var där, t.ex. så den är bra att kuta till direkt) och en annan kutar och ställer sig i kö för att få ”fast pass” till en annan attraktion (som man sedan kommer får en viss tid att komma tillbaka till och gå före i kön). Och till Råttatouille (såg inte på fler ställen tyvärr) fanns det en singelkö som gick tusen gånger snabbare än vanliga kön (och flera gånger kunde man hamna två stycken tillsammans i alla fall). Annars är det nog bara att förbereda sig på att stå i kö lääänge…

  2. Ulrika

    Nu är det 3 år sedan vi var i Paris och på Disneyland men mitt tips är att bo på området. Då får man tillgång till parken innan den släpps för allmänheten. Vi var där på lågsäsong och det var ändå tokhysteriska köer till alla attraktioner. Inte under 35-45 min kö till någon attraktion. Jättemysig park men tyvärr blir det köerna som man minns. Därför hade jag tyckt att det var mycket värt att få företräde in i parken. Det är mitt tips. Och om inte ni bor på området, köp biljetter innan på nätet. Det tar tid att stå i kö in med =) Paris är en stor stad. Förbered er på vad ni vill se och göra för det är ingen stad man går från ställe till ställe. Vi hittade inte Montmartre-området förrän sista dagen och där önskar jag att vi gått mer, där var finast. Sacré-Cœur, Jim Morrisons grav, Moulin Rouge by night (mitt emot ligger en bra burgare-restaurang som faktiskt var den enda restaurangen vi var nöjda med). Hoppas ni får en fantastisk helg.

  3. Åsa

    Härligt!!!! Alla fattar ju att en sådan resa kan ingen göra med alla samtidigt!
    Blir ju kul att veta att nästa gång är det min tur?

  4. Maja

    Vilken underbar present till barnen!?Skönt att få ge barnen tid, att göra nåt tillsammans några få och inte alltid, ursäkta uttrycket, klumpas ihop. Jag har själv 3 barn och även om det inte är speciellt många så har jag försökt att göra saker enskilt med de emellanåt. Uppskattat av alla? Njut av er resa tilldammans?

Barnen WetterholmHögtiderTvillingar

♥ Tvillingarna 18 år ♥

Idag är det arton år sen som mina tvillingar föddes♥

Jag fick höra så många skräckhistorier när jag väntade dem, helt ärligt så blev jag oerhört förvånad för varken förr eller senare har folk varit så generösa med att dela med sig av elände. Oftast inte ens upplevt i förstahand utan hört av nån som hört från nån som hörde att nån berättade nåt på fikarasten;)

Det jag vill säga till alla blivande tvillingmammor där ute är- lyssna inte! Sålla i allt skit som sägs, för alla tvillingar föds inte för tidigt, de är inte pyttesmå och amningen kan funka alldeles utmärkt även med två. Andas. Skjut upp allt man kan till nån annan gång:)

Det är aningens krångligare att få två barn, men det är hundra gånger häftigare:)

Mina är födda fullgångna, v 38+2. Corrinda vägde 3,2kg och Robban 2,8kg. De var 50 och 49cm långa, eller kanske var Robban 48cm..minnet är bra men kort;) Från den allra första aningen att något var på gång tills de är födda båda två tog det en timme och 57 minuter. Det är 14 minuter i mellan dem och de är födda vaginalt. Nemos problemos även om det inte direkt var skitkul att få krystvärkar igen efter att den första precis var ute;) Sen skrek de ikapp så all personal i förlossningsrummet tackade för sig och gick därifrån med fingrarna i öronen.

Jag ammade dem i 2, 5år:)  Haha, bara för att alla sa att det var svårt att dubbelamma så var jag tvungen att motbevisa. Enbart bröstmjölk i över ett år eftersom de var usla på att äta mat, precis som alla mina barn

Så, lyssna inte på alla katastrofberättelser. Händer det något så gör det, men man kan vara hyfsat säker på att det ändå inte blir exakt som det man hört om. Allt är olika. Lyssna, sålla och ta till er de råd som passar er, skit i resten:)

Så! Det var dagens tips:)

 

Jag vaknade av larmet 6.55. Svinförbannad:)

Jag drömde att jag blivit visad fel väg upp på en bergstopp. I stället för att hamna på ett mysigt ställe, vad vet jag inte, så befann jag mig på en bildlig topp. Som en utsiktskorg på ett skepp ni vet? Det gick en hiss upp, och väl uppe så var man tvungen att kliva av, och sen vänta på nästa. Jag stod fastklamrad på utsidan av utkiken och nedanför stupade berget brant tusentals meter ner;) Det var alltså bara en liten liten pytteliten plattform högt upp på en spets. Jag har lite issues med höjder som bekant;) och jag var rosenrasande på den som lurat mig dit. Och mig själv för jag visste ju att det var fel väg:) Så jag vaknade så djävulskt förbannad, ren lycka för en gångs skull att larmet ringde.

Masade mig upp och i köket satt Marcus redan och väntade. Jag skyndade mig att väcka alla ungar, och så sjöng vi för Robban först, och sen fick han och Tilly följa med ner, och sjunga för Corrinda. Helt enligt deras egna önskemål.

De fick varsin tröja, eller Corrinda fick en jättesöt gul blus och Robban två t-shirtar. Man skulle kunna säga här att Plötsligt händer det! Att jag lyckas pricka in saker som Corrinda gillar är inget ovanligt, men att jag gör det när det gäller Robban….alltså det händer typ inte:) Han gillar när mormor köper kläder…de är fina. Men vafan? Här tycker man att man är rätt ungdomlig och cool, och har en bra smak…och så är det bara mormor som duger;)

Men idag så godkände han BÅDA:) Så pass att den ena åkte på direkt. Jag är så stolt, och fortfarande lite i chock:)

Ja, det är en fisig artonårspresent, men det kommer mera på söndag:)

Robban drog iväg till skolan men Corrinda började sent så hon tog god tid på sig. Rätt var det var så kom jag på att jag ju köpt munkar som de skulle få ett ljus i på morgonen! Gahhh. Men vad sjutton..

Missar man får man göra om och göra rätt, så jag satte dit ljuset och gick ner och sjöng igen, med sällskap av de barn som var kvar hemma. Lovelia är snuvig och stentrött efter helgens basketturnering, Jamie lite snuvig han med och Jordan kändes varm så alla fick vara hemma:)

Ser ni linnet hon har på sig? Hon har även en kjol, och det är hennes gammelmormor som stickat/virkat (?) det. Jag fick det en gång i tiden, men har inte använt kjolen eftersom den är kort:)

Men Corrinda är superfin i det!

Marcus skjutsade henne till skolan. Sen hade han och hennes kompisar planerat grejor:) Jag var invigd i det, och Marcus fick låna kylväska och picknickfilt, och sen hämtade de henne utanför skolan i limousine 😀 De körde runt och drack champagne, innan de släpptes av på en stand där de käkade och BADADE:) Svinkallt i vattnet såklart:) Hon har ett gäng kompisar som hon haft sen förskolan, och så några nytillkomna. Tillsammans med Marcus så kan man lugnt säga att hon är omgiven av fab people 🙂

 

Lovelia och jag åkte till polisen och gjorde pass till henne. Vi ska på en resa till Danmark snart, liknande den som jag och Trixie åkte på förra året, och vi ser fram emot det så mycket:) Nej, man behöver inte pass för att åka till Danmark men man ska kunna uppvisa giltig fotolegitimation vid inresa i Sverige, och det vore ju surt att fastna:)

Det gick supersnabbt.Lovelia var lite nervös såklart, och det blir jag med när man går in till så många poliser. Jag har en hälsosam respekt:)

Vi stannade på Lidl på vägen hem och shoppade. Tvillingarna ville fika med kladdkaka, och den skulle vara köpt:)

Vi bestämde att fikat skulle vara sent, runt åtta, så då hann jag först skjutsa Lovelia till en avslutning, och sen träna:) Tidigare på dagen släpade jag ut alla kassar och kartonger med sommarskor och hällde ut dem på marken. Sa till ungarna att para ihop dem och ställa dem på rad, för att sen prova vilka de kunde/ville ha. Ingen fattade ett skit;) och det slutade med att jag var svettig, varm och sur, men skorna är utrensade. En kartong med för smått och resten i respektive unges låda. Mina står i en kasse i hallan;) och där lär de stå kvar misstänker jag. Och inga sandaler hittade jag heller:/

När det var dags att åka och träna var det ungefär åttahundra grader på uteplatsen. att sätta sig i bilen var en ren fröjd. Ett snabbt och tungt gympass, och en 20 minuters promenad för att ta vara på det underbara vädret. Sen åkte jag hem och glufsade i mig minst lika många kalorier som jag bränt;)

Patrica och Trixie hade fixat fika♥

Ser ni? Skålen med runda godisar? Jag skrev igår att de där skålarna används konstant och de hittar sina användningsområden överallt:)

Robban fick sin munk:)

Han var högst tveksam till den;) och det slutade med att syskonen åt upp den, haha Robban är skiträdd för saker han inte vet vad de smakar;) Tröjan han fick i morse är på:)

Vi sjöng såklart för dem igen, och sen fikade vi. Det är något speciellt med att kunna äta ute, eller hur? Jag känner det som att jag får ett 1500kvm stort extrarum på sommaren:)

Vi hjälptes åt att bära in och röja upp, och sen hoppade småbarnen i säng, medan de större går och lägger sig lite allt eftersom. På söndag har vi kalas, och då firar vi även Novalie som fyller 23/5, det ska bli så roligt:) Jag ser fram emot det av många anledningar.

 

Robban och Corrinda, barn nummer tre och fyra, mina tvillingar ♥ Jag älskar er:)

Påsk 2017

Jul 2017

Vi hörs i morgon 🙂

Natti natti!

Kommentera

  1. Agneta

    Åh,så fint och härligt.Tänk att deras pappa missar allt detta.
    Jag har också ammat mina barn länge. Har du gjort det med alla 9? Kram ,kram vilket fint gäng du har!

  2. Mari

    Vilken mysig födelsedag de fick, ett Grattis i efterskott till Robban o Corinda på deras 18 årsdag??. Är Tilly er hund? hade för mig hon heter något annat och katten heter väl Smulan, eller har jag missat om ni skaffat en kompis till hon efter zlatan? Gulligt namn i vilket fall som.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting