Jag har ju inte varit i husvagnen sen vi ställde upp den i början av maj! Ja, det är galet, men jag var sjuk hela maj och vädret var heller inte det minsta charmigt, och sen har det fortsatt i samma stil. Vädret, inte att jag varit sjuk, tack och lov!
Det är knöligt att få ihop det, men nu kände jag att jag måste dit. Dels för att kika till så allt är som det ska, dels klippa gräset innan nån ringer och klagar och dels för att jag hade batteriet hemma, som måste sättas på plats. Jag glömde det när vi satte upp den, öppnade luckan där det ska stå och glodde fånigt in i ett tomt utrymme:D Tog flera sekunder innan jag fattade att jag glömt det.
Flera av kidsen har sagt att de vill åka dit, men eftersom de inte har minsta susning om hur det funkar med elen och sånt, så kände jag att det behövde fixas av mig. Sagt och gjort, jag sa att jag skulle dit, funderade på vilka dagar och plötsligt sa Corrinda att hon kanske ville med:) Jamie åkte iväg på fotbollscup i onsdags så jag hade trott att jag kanske skulle få åka solo, vilket ändå är lite väl trist. Patricia kom hit en sväng i veckan och jag sa att hon och hennes sambo gärna får låna vagnen, sen sa jag att vi skulle dit nu, och kom på att de ju kunde åka med? Strålande idé tyckte hon och så bestämdes det.
Vi packade ihop lite av det vi tänkte behövdes och skulle precis åka när jag insåg att blippen inte satt på mina bilnycklar. Men vafan? Ett svagt, svagt minne i bakhuvudet gnisslade lite om att jag faktiskt tagit loss den för att jag var rädd att tappa den, men var hade jag lagt den? Letade överallt. I hela hallen, alla väskor som hänger där ifall den ramlat ner, i alla jackor jag kunde tänka mig att jag haft på mig när jag kört bilen och började hälla ur allt ur handväskan och gymväskan:) Tills jag stack handen i fickan på min vita jacka som jag hoppat över, och där låg den. Pust! Hade garanterat blivit sura miner om jag tappat bort den.
Lovelia och Axel kom på att de kanske ville med ändå, och packade ihop på fem röda, sen satte vi oss i bilen och åkte.
Trixie och Robban jobbade, Novalie ville inte följa med och Jordan funderade på det men eftersom vi inte skulle göra något mer än hänga vid vagnen struntade han i det. Han ville åka på utflykt och klappa visenter isf. Jamie var ju på cup.
Det tar ganska precis en timme och 45 minuter att köra från mig i Uppsala till husvagnen i Norberg, det är landsväg med 80-begränsning och en miljon fartkameror så det går liksom inte snabbare. Om man stannar till i Avesta för att handla tar det såklart lite längre tid, men ungefär två timmar senare körde vi in på campingen. Allt såg ut att vara som vi lämnade det, men sen drog jag upp dragkedjan och såg att en av skivorna i taket ramlat ner… Jahaja.
Deras funktion är att se till så det inte bildas en grop i taket där regnvatten samlas, min vagn har ju en liten knöl i fram, för fartmotståndets skull. Mer strömlinjeformat eller nåt:) Och det här tältet går inte att spänna likadant som mitt gamla, det är bättre på alla sätt och vis förutom just det. Men det har vi löst med skivor. Som nu ramlat ner. Men McGyver har idag satt upp ännu två stänger i taket så nu bör det inte kunna gå att skivorna rör sig. Ta i trä!
Jag och Corrinda började dammsuga, sätta dit batteriet, pumpa luftmadrasser, slå igång kylskåpet, bädda sängar och sånt medan Lovelia och Axel gick och lagade mat. Eftersom vi nu blev sex vuxna, i alla fall storleksmässigt:) så behövdes även innertältet i annexet sättas upp, så det gjorde jag, plus gardinerna för. Corrinda är värsta lyhörda geniet, hon har iofs varit med och campat med mig förr, och även gjort massa på egen hand, men hon bara fixade som om hon vore född i en husvagn:)
Vi hann precis klart med maten innan Patricia och Abdel ringde och var på ingång, så de hann inte var med på bild.
Vädret var grått men varmt och skönt och efter maten gick vi ner på stranden, killarna badade och sen spelades det volleyboll:)
Corrinda hade tofflor på sig så jag bytte med henne. Jag har liksom tappat min bollsinne, och stranden är lite för ojämn för att jag ska våga skutta runt utan att se var jag sätter fötterna. Stukning incoming, liksom. I stället stod jag bredvid och instagrammade, det är viktigt det med:D Med en mysponcho jag fått i julklapp som Corrinda hittat och ville ha med sig.
Det var rätt skönt i vattnet faktiskt, men det var skönt att inte hoppa i också:) De spelade en lång stund innan myggen kom och kalasade på oss, då drog vi oss tillbaka in i förtältet.
Där satt vi sen och spelade Hitster, och lyssnade på folket i samlingslokalen som hade PUB-afton med grillkorv och potatissallad. Jag har aldrig nån koll på när sådana aktiviteter sker, för jag är inte speciellt intresserad av det. Jag vill helst bara vara i fred och sköt mig själv på campingen, för det finns ingen som jag är så sugen på att lära känna mer. Jag är mer än nöjd med att heja och snacka lite i köket. De flesta är också över 75 år eller så, och sitter mest och röker:D Det i sig är inget negativt, jag skiter i folks ålder, men de är lite … jamen vad ska jag säga? De är säkert trevliga allihopa men de har liksom sin klick de umgås med. Om jag hade varit mer social hade jag kanske snackat mer, men jag är så nöjd med mitt eget sällskap:)
Vi kroknade runt midnatt och gick och borstade tänderna, Patricia extremt fashionabel;)
Jag såg det inte förrän vi kom in i ljuset och höll på att skratta ihjäl mig. Jacka i fleece, filt som en kjol och flipflops och strumpor… Hon kom på att man kanske inte kunde ha det om man hade strumpor men löste det ändå;)
Sen kröp Axel och Lovelia in i tältet, Patricia och Abdel fick ta den lilla delen i vagnen medan jag och Corrinda som ju inte är ett par och inte vill ligga så nära varandra låg på var sin del i andra änden. Jag trodde jag var ensam i vagnen, för jäklar alltså – ingen av de andra tre ens andades! Jag kan inte begripa hur tysta de var! Ingen som snarkade, ingen som andades högt som Jamie gör, ingen som ens rörde sig. Inte heller ute i tältet hördes ett ljud, det enda var jag. Jag tyckte mina gäspningar lät som vrål och vågade inte vända mig för det lät så mkt:) Sen sa Patricia att hon legat och kollat serie på mobilen, med ljud! Eh nä, det är omöjligt? Jag fattar inte hur det är möjligt, men jag kanske var selektiv döv eller nåt.
Nåväl. Sov skapligt men blev såklart kissnödig, det är som det är, och mest psykiskt skulle jag tro, för att det är sånt bök att ta sig till toan.
Vaknade av att jag hörde Corrinda säga Godmorgon till någon, och när jag kikade upp såg jag att jag var ensam kvar i vagnen, men hörde också de andra hälsa varandra en god morgon så jag insåg att jag var i skaplig fas ändå. Klev upp och möttes av ett hav av folk:) Alla lite lagom nyvakna och sega. Det var varmt och då blir det lökigt och kvavt både i vagnen och tältet. Man vaknar skapligt svullen kan man säga:D Efter en snabb tur till toan, blev det frukost i solen! Va???
Frukost, kaffe, mera kaffe och sol. Vad kan man mer begära? Trevligt sällskap hade jag ju redan.
De började leka med bollen igen och efter en stund gick de till den större planen och spelade volleyboll medan jag plockade runt lite. Tog undan, tog fram, bäddade till, grejade helt enkelt, och visp var de tillbaka, svettiga och sugna på att bada. Sagt och gjort – vi packade ner handdukar, fika, bytte om till badkläder och gick ner. För att mötas av stormvindar och kyla. Handdukarna stod som mantlar bakom oss och det var inte det minsta rart och vi backade hem. Det går att fika där med:D
Eftersom mina ungar av nån konstig anledning äter lunch, det gör inte jag, har i princip aldrig gjort, och sällan varm lunch, möjligen något kallt, en sallad, yoghurt eller så är perfekt för mig, så var det nu lunchdags.
Min elgrill sattes ihop och hamburgare grillades. Jag har använt grillen en gång tror jag, kanske två, och det är för att det är så förbannat tråkigt;) Men har man kockar med sig funkar det ju:)
Corrinda och en grillöl, jag borde anmält mig som grillkung ju! Men nu blev det ju solklart vem som skulle köra hem:D
Det tog lång tid att grilla, men det kanske är för att det blåste som fan? Vet inte, bryr mig inte, kommer inte göra det speciellt ofta;)
Det började grejas lite med bollen, inga avancerade grejor utan lite jonglerande på stället. Det tog inte många minuter innan det sades till.
”Bollplanen är därborta!”
Okey, tack? Men alltså? Jag kommer aldrig fatta sånt här? Hur kan man som vuxen anse sig ha rätt att säga till en annan vuxen som att den är ett barn? Hur kan man som vuxen inte bara sköta sitt och låta andra ha trevligt så länge som det inte påverkar en själv? En vuxen människa som grejar med en boll kommer troligen inte att panga en ruta på någon bil, eller göra en repa i lacken på en gammal husvagn eller ens komma i närheten av fuskpelargonerna. Och OM – så kan en vuxen människa betala skadan.
Det lackades en del från vårat håll, dock inte från mitt, jag har barn till sånt ibland 😉 Personen sattes på plats, och jag kommer garanterat få höra det här från annat håll sen, klagomålskvarnen kommer mala. Jag orkar inte riktigt bli arg, men nog lägger en sån här sak sordin på den glada stämningen vi hade. Det är så jävla onödigt. Tänk att vissa människor bara måste kväsa glada människor. Hur kan man vara en sån förbannad Karen?
Jag får in mina grannars cigarettrök rakt in i mitt förtält, men jag skulle inte för en sekund ens fundera på att klaga, jag stänger till, flyttar på mig och sen är det bra med det. Har nån inte tagit upp efter sig i diskhon så gör jag det, och sen glömmer jag det. Har nån fest och låter lite för mycket så kan jag absolut knorra för mig själv om jag inte kan sova men att gå dit och peka på klockan finns liksom inte. Det går över, det gör inget.
Och jo, som nummer 14 i reglerna för Caravan Club står att bollaktiviteter ska ske på bollplaner, men det är skillnad på att kasta/sparka boll och att jonglera på sin egen lilla tomt med full kontroll. Det står inget om rökning däremot, vilket jag nog anser är värre än en mjuk boll:D Men det är ju jag det.
Och ja, det här förekommer nog på många campingar och främst bland säsongarna. Det är ett lite knepigt slags människor ibland;)
Jaja.
Vi grillade våra burgare och korvar och käkade och hade fortsatt trevligt:) Patricia och Abdel åkte vid femtiden eller så, och vi packade ihop resten en stund senare, diskade och städade undan. Axel var sugen på att köra, han har precis tagit körkort, så jag hade ju kunnat dricka öl jag med;) Nackdelen med att inte köra är att man förpassas till baksätet och där åker man ju typ aldrig. Jag och Corrinda satt där och kände oss som småbarn;)
Det är inte på något sätt otrevligt att slippa köra, och det gick utmärkt. Molnen drog ihop sig, himlen mulnade på, blev svartare och svartare och precis när vi satte oss i bilen började det blixtra, dundra och regna. Världens åskoväder, och det är som vanligt, jag tror jag har ett eget jäkla regnmoln som förföljer mig;) Regnet vräkte ner och det sällskapade oss hela vägen hem, bara mer eller mindre täta droppar.
Hemma i Uppsala hade det också varit ett djävulskt oväder, det blåste så en stor jäkla byggnadsställning på ett hus i stan blåste omkull. Det var ingen liten grej utan gigantisk. Träd blåste omkull och larmcentralen fick massor av samtal, det var rejält kaotiskt. Jag avskyr väder, speciellt när det visar sig från sin värsta sida.
Vi rullade in lagom tills det avtagit, och tog vägen över Tullgarnsbron.
Jag vet inte om hela landet vet vilken bro det är, men det är ett fiasko. Öppnades förra året och har fastnat massor av gånger. I alla möjliga lägen. Eftersom vår stad styrs av miljöpartiet, eller delvis då, men det är fan de som kommer med alla idiotgrejor, så stängde man av den bro vi alltid kört på, för vanlig biltrafik. I stället för att ha den också öppen och på så vis underlätta och avlasta trafiken… jag vet – det är galet. Men det är sånt man får stå ut med i Uppsala. Nu har de äntligen (igen) hittat felet och den ska stängas av en vecka eller så för att repareras, men tror nån att den gick upp idag när vi kom?
Nä.
Vi kom körandes och såg att det blinkade, bommarna var nere. Bron var också nere och inga båtar syntes till. Men gick bommarna upp? Nä. Stod vi en lång stund och väntade? Ja. Vände vi? Ja.
Jävla skitbro. Korsningen de precis byggt för att ansluta till den är också ett fiasko, alldeles för trång och med intervaller långa som maratonlopp på trafikljusen. Dygnet runt. Jag stod där en natt, vid halv fyra, noll trafik bara jag, men lik förbannat fick jag stå för rött ljus i flera minuter. Allt för att man inte får köra över gamla bron.
Jaja:)
Vi kom hem utan större missöden och efter att ha ätit pizza (??vafan, jag var tvärmätt fortfarande efter burgaren till lunch!) så satte vi oss i soffan för att se vidare på SquidGame, såg två avsnitt och har ett kvar, innan Axel och Loppan drog till honom för att sova. De jobbar i morgon och det är närmare därifrån. Corrinda gick och la sig hon med och jag sitter här:)
Men nu ska jag tidsinställa det här inlägget till i morgon förmiddag, och sen ska jag också sova!
Ha en fantastisk måndag, den sista i juni månad!
