Innehåller annonslänk för FLowlife

.

Så var Nobeldagen här, och i och med det även min födelsedag:)

Idag fyller jag skitmånga år, närmare bestämt 55 stycken. Det är så gammalt att jag hisnar 😀 Skulle JAG vara så gammal? Knappast va? Men så är det, och huvudsaken är väl att man känner sig ung och fräsch, är pigg och glad och inte går in i nån slags tant-roll:D

Inte för att det är något fel på att vara en tant, men man måste ju inte:D Däremot får jag väl erkänna att det var jävligt länge sen jag fick visa leg på Bolaget;)

Det här är 55:)

Jag blev ju firad på finaste vis i lördags, med nästan hela familjen samlad, så det känns ju som att jag redan fyllt. Men i morse väcktes jag av sång och paket på sängen av Novalie och Trixie ♥ Hur gammal jag än blir så tycker jag det är väldigt mysigt!

Lovelia jobbade sin första pass som frukostvärdinna på ett hotell i stan, och eftersom Jamie är sjuk och det då inte finns någon som jag behöver väcka så avböjde jag sång klockan sju för att Jordan skulle hinna vara med:D Taskigt kanske, men han är inte speciellt intresserad ändå;) Jamie sov och Robban sov också så det blev tjejerna. Alldeles lagom gulligt. De hade handlat min favoritmugg i en annan färg, som jag önskat mig och så lite annat:)

Sen hoppade jag upp och gjorde mig i ordning för att dra och träna, velade ända in i det sista, syrran skulle till jobbet och kunde med andra ord inte träna så jag fick åka solo. Inte för att det är jobbigt på något vis, men det är väldigt lätt att avboka bara för att;) Samtidigt vet jag hur najs det är, och jag har också sjukt ont av nervsmärta i ischiasnerven just nu. Det är fine på dagarna men så fort man ska sova så molvärker det. Hela natten. Jag har sovit som ett skrutt senaste veckorna. Det tar ett tag innan jag kommer ihåg det dagtid, för smärtan är inte skapa och vass utan bara irriterande och går inte att ignorera. Nu ska jag efter att jag skrivit klart, hämta massagepistolen och låta den jobba. Kanske blir det också TENS senare, men det visar sig hur bra effekt pistolen får.

FlowLife har finfin julrea nu om det är så att ni vill skaffa er något som kan hjälpa mot smärta utan att behöva knapra medikamenter. Jag har ju fått utskrivet en epilepsi-medicin för flera år sen, som KANSKE skulle kunna hjälpa lite mot nervsmärta. Men det är inget man kan ta vid behov utan man måste käka den kontinuerligt. Den har diverse biverkningar och jag vet inte ens varför jag hämtade ut den från apoteket. Jag borde bara ha låtit den ligga där. Jag visste ju redan då att jag aldrig någonsin skulle äta en endaste tablett. Jag är inte mycket för att medicinera förebyggande om att utifall kanske det skulle kunna ta udden av den värsta smärtan…. SÅ ont har jag inte, men jag kan inte sova, och sover man inte funkar man dåligt på dagarna. Så kanske att det hade varit bättre om han skrivit ut någon form av sömnmedel? Det hade garanterat hjälpt en del iaf.

Men, sen hittade jag FlowLife och massagepistolen, sen resten av deras fantastiska sortiment, och nu vet jag hur jag ska göra för att få slut på smärtskovet. Den håller sig undan ett tag, ibland jättelänge, som i månader, ibland får jag upprepa några dagar i följd, men den ger sig alltid. UTAN piller. Halleluja!

Jag åkte iväg och tränade, solen strålade och himlen var klarblå, det var helt klart solbrilleväder. Men jag hade Robbans bil och där har jag inga;)

Precis innan jag åkte messade Lovelia, då hade hon tappat sin plånbok. Med bankkort, skolbusskort, fritidsbusskort, ID-kort och Friskiskort. Grattis, not. Hon hade letat på jobbet och sen gick hon samma väg som hon gått på morgonen utan att hitta den. Jag försökte få klarhet i hur det hade kunnat gå till, det hade ju kunnat vara att nån snott den också, men svårt att veta. Jag berättade hur hon skulle göra för att spärra bankkortet, och sen skolbusskortet. När jag kom fram till Friskis frågade jag Thomas i kassan hur vi skulle göra och han fixade ett nytt kort till henne, då blev det gamla ogiltigt. Hemma sen igen så kollade jag igenom mobilen, och såg att jag fått en meddelandeförfrågan på Messenger, och där hade en tjej skrivit att hon hittat Lovelias plånbok och lämnat in den på Pressbyrån på stationen. Wow ♥ Jag blev så glad! Tänk att det var en ärlig människa som dessutom orkade gå in med den så den fanns i tryggt förvar. I stället för nån som såg sin chans att åka gratis buss ett tag och kanske handla lite på nätet med hennes bankkort.

Lovelia blev ju överlycklig när jag messade henne, en minut innan hon skulle in och göra ett halvkursprov:)

Träningen var ett cirkelfyspass, och det är en jobbig bana han fått till, men kul. Jag var helt slut sen, åkte hem, käkade och duschade.

Jag jobbade på några timmar sen kom Jimpa förbi för att få lite kaffe. Han hade lämnat hembakade bullar och en ljuvlig saffranskaka till oss på morgonen när han åkte förbi, så då kunde han gärna få sällskapa lite med mig också:) Vi fikade och snackade, ungarna kom och gick och vips var det kväll.

Jag hade dragit igång en dubbel sats risgrynsgröt i min croc pot på eftermiddagen och fem timmar senare var den färdig, och det var min önskade födelsedagsmiddag:D Jag älskar risgrynsgröt!

Går bra både varm och kall, som risifrutti eller ris a la Malta:) Idag varm med socker och kanel och jag är nu proppmätt och sitter här och jäser:D

Jag fick ett mess av Nissen nyss också:

Så i morgon kommer granen:) Det ser jag fram emot, samtidigt som jag kanske inte har superlust att klä den;) Men det där kommer ändras när jag står med den framför mig. Jag tror att vi antingen tar in den i morgon, beroende på när den kommer, eller på torsdag, eller så blir det på Lucia.

Jag älskar att jag har ändrat mig angående att vara ute ”för tidigt” med julfixandet. Det går ju inte att vara för tidig, det enda som händer är att man får njuta lite längre. Jag kommer INTE ta undan julen förrän till tjugondagKnut ändå, där går gränsen:) Om jag har en gran som barrar överjävligt så kan den ryka några dagar innan men oftast inte, snarare senare:)

I år tror jag att jag valde en kungsgran och de brukar ju behålla barren fint. Sist jag hade en rödgran stacks den så mkt att jag var skitsur redan när jag sågat av foten:D

Nu ska jag posta i väg det här och sen gå ner i tvättstugan. Igår tvättade jag upp vittvätt som legat i en låda länge. Det ena var en Adidasjacka med fläckar som jag försökte få ur, Västerbottenssåpa har ett fläckborttagningsmedel som är grymt. Men när man tumlat jackan så sitter de ganska hårt. Men under över alla under gick det mesta bort, så jag ska ta en till omgång. Sen hade jag två gamla plagg sen dåtiden. Det ena är linnet jag hade på min student:D och det andra en skjorta som mamma sytt när jag gick i högstadiet. De hade legat och gulnat i en låda och jag fick för mig att de kanske skulle vara fina att använda nu. Och eftersom de blev skinande vita så ska jag kanske göra det. Linnet är i en väldigt fyrkantig modell, som har dragskor på axlarna för att kunna reglera ärmarna. Vet inte hur det ser ut på och om det funkar men det visar sig, den dagen jag orkar prova:)

Sen ska jag invänta midnatt så vi kan se morgondagens avsnitt av Robinson 🙂 Jag älskar Maxim om nån undrar:) men även Patrik kan få vinna, och Nabaz är ju bara härlig. Efter att ha haft råpanik på honom ett tag:)

Nu —> tvätteriet, hej!

Reklam och annonslänk för VästerbottensSåpa.

Jag har ett samarbete just nu på Instagram med VästerbottensSåpa, och för er som inte provat än – gör det!

 

Med min kod, Carola20 så får du nu 20% rabatt på hela sortimentet, och det gäller även på kit och redan nedsatta varor.

Här hittar ni min alldeles egna kollektionssida, där jag samlat mina toppfavoriter hos VästerbottensSåpa, där kan ni även se några av de grejor jag städat med deras produkter. Inte minst gravstenen som vi fick så fin i somras. Mammas vänner och bekanta är så imponerade och syrran och jag kan ha lovat i ett svagt ögonblick att hjälpa till med de som behöver ha hjälp. Det var ju inte gjort på ett ögonblick direkt att få bort alger och skit från evigheter tillbaka, men resultatet blev oerhört fint.

Om jag ska rekommendera något just idag så är det julsåpan, den doftar ingefära och är helt ljuvlig att städa med. Händerna blir mjuka och lena som ett biresultat också, det är ju inga kemikalier alls i det här.

Jag trodde all såpa var lika bra, men efter att ha läst på lite så är det extremt stor skillnad på den man köper på ICA, VästerbottensSåpa är överfettad vilket gör den så effektiv, fett löser ju fett.

Nu har de även kommit med en kalkborttagning som jag testade för första gången. Normalt är ju kalk det tråkigaste att få bort, det tar tid, är ett jäkla meck och det behövs starka kemikalier. Tills nu:)

Mitt duschmunstycke före:

 

Och efter:

Trodde jag skulle få gnugga ihjäl mig mellan alla de här små pluttarna, men nope, det var bara att ta kalkborttagningen på en svamp, det är en gel för att ligga kvar och verka, och sen dutta på, vänta några minuter och sen blev det lika rent som när det var nytt!

Ovansidan var hemsk…

Och blev som en spegel:)

Under blandaren är det ju både svårt att komma åt och att få medel att sitta kvar så det kan verka.

 

Men inte heller där var det ens lite svårt att få bort det. Då är det ju jäkligt kul att städa, när man får så här bra resultat på minimalt med arbete!

Kolla skillnaden på muttrarna i bak som jag helt glömde, mot den i fram som jag behandlade med kalkborttagningsmedlet!

Jag var så imponerad att jag for runt på alla toaletter och där vi har handfat/dusch och hällde på medel, sen började jag om från början och torkade av och alla var gnistrande rena på ungefär samma tid det brukar ta att få bort kalk från ett ställe. Med typ spishällsskrapan:D

Ja, vi har en jäkla massa kalk i vattnet i Uppsala även om det blivit bättre på senare år, men det här är ett ständigt återkommande tråkgöra. Och ja, det är äckligt mellan fogarna, jag ska ta det i veckan. Jag har också en silikonlist som måste bytas för tydligen finns det sådana som står emot mögel och skit, och sådana som liksom kapslar in det så det inte går att få bort, gissa vilken jag har??

Men, jag vill verkligen tipsa er om VästerbottensSåpa. Och använd min kod, Carola20

Att kunna städa miljövänligt utan kemikalier men ändå med något som är mer effektivt än något annat jag testat, det är en winwin. På alla sätt. De har massa olika produkter, jag har nästan alla och kan egentligen inte säga att någon är mer favorit än den andra, det beror helt enkelt på vad man ska göra. Syrran såpskurade och såpbehandlade sen sin altan i somras och det är makalöst fint, jag ska såpbehandla min fula fönsterbräda i stället för att byta ut den nu när jag såg hur bra det gick. Gravstenen blev superfin, och fönstren har aldrig varit så fina sen jag putsade med deras fönsterputs. Ugnen ska vi inte tala om! Det resultatet hade jag inte alls förväntat mig:) Och deras tvättmedel …. svinbra, fick också bort gamla envisa fläckar med deras fläckborttagning!

SÅ, VästerbottensSåpa, klicka  här , jag tror min kod är avdragen automatiskt, då, annars använder ni Carola20. Det här är tidsbegränsat, så rappa på, det gäller tom onsdag tror jag! Bra julklappar också, alla blir glada av det, om inte just precis då så när de testat det, för vem gillar inte att få det lite enklare med städningen??

Just det, man kan köpa refiller också, som är i återbrukad plast, för att slippa släpa hem tunga flaskor:)

Löp och köp! Eller klicka på länken:)

God måndag:) Anna-dagen, och jag ska genast messa min Anna-kompis och säga grattis på namnsdagen:) Jag har usel koll på namnsdagar nu för tiden, men eftersom jag fyller år i morgon så ha jag av nån anledning lite koll. I morgon är det Malin, och jag tror att mamma sagt att det var ett namn jag eventuellt skulle ha hetat. Utan att på något vis tycka att Malin är fult så är jag glad över att de valde Carola. Jag gillar mitt namn, det är sällan jag blir ihopblandad med någon annan och det har aldrig behövts ett tillägg av efternamnets initial. Förutom då förresten när jag jobbade, och hade samma pass som en annan tjej som hette Carola Janson. Jag hette då Johansson, så det blev ju skitfånigt på tavlan när de skrev upp oss: Carola Ja och Carola Jo:)

I fredags träffade jag Helen och några nya kompisar på DogBar, vi lyssnade på trubadur-Lasse:) det är ändå ett härligt sätt att fira in helgen på. Sen blev jag akut svintrött redan före midnatt och åkte hem:D Jag hade tränat ett högintensivt pass på torsdagskvällen och sen ännu ett på fredagen, så jag var ju trött såklart. Kom hem till Novalie och Trixie som höll på att pynta och klev bara förbi dem och gick rakt i säng utan att passera GÅ. Haha nädå jag både klädde av mig och tog på nattlinne, men jösses så jäkla trött jag var. Det är väldigt sällan jag känner att jag måste åka hem, vanligtvis dansar jag på borden tills de stänger, men inte alltid. Vaknade rätt tidigt sen på lördagen, pigg är en överdrift men skapligt fräsch i alla fall. Fördelen med att gå hem tidigt:)

Titta så fint de gjort med bara paketsnören:)

Klockan 14 var det ju kalas och adventsfika-dags! Tjejerna hade bakat dagen innan, och de är superduktiga på det och tycker det är kul. Jag släpper dem gärna helt fritt i köket vad det än gäller för det är så man lär sig, by doing. Jag själv var värdelös på allt inom matlagning när jag blev vuxen, mamma gillade inte att man stökade ner, och i ärlighetens namn gjorde jag säkert det också;) Jag tycker ju inte det är speciellt kul att laga mat, baka är roligare, men jag delegera det gärna, spelar ingen roll om jag får äta felkryddad köttfärssås eller lite pasta som är väl al dente, alternativt överkokt, bara jag slipper laga:)

Just nu är det Trixie och eller Novalie som lagar i princip all mat hemma. Eller Robban, nu är han ledig från Hemglass så då grejar han gärna på i köket. Han är däremot en djävul på att krydda, det är starkt så det går knappt att äta. Jag är väldigt mesig på stark mat, men kan godta det när det är gott-starkt, men är det bara starkt-starkt är det inte gott.

Nåväl:)

De hade bakat cupcakes med frosting och en pepparkaksmocka-ruta-långpannekaka.

Så gott:)

Sen har det blivit så med tiden att folk gärna tar med sig fika, och det blir då en hel fikabuffè, som jag älskar:) Nu kom syrran med några mjuka kakor och pepparkaksgömmor, de hamnade bara på film, Jimpa hade bakat en så god saffranssockerkaka och Janelle och Simon hade till och med förpackat sina bullar i bageripåse;)

Man måste inte baka:)

När Jack och Simon hade kalas så glömde ju jag att ta med en hel massa paket som stod i syrrans bil. Det visade sig att vi inte behövde åka dubbla bilar och jag missade helt att flytta över det, och kom på det halvvägs. Lite för långt att vända, dessutom på motorväg. Simons paket fanns här hemma, men eftersom Jack fick en exakt likadan robot av sin farmor så hade syrran bytt den och han fick sina födelsedagspaket i lördags. Mycket happy kille:)

Han fick öppna sina först och sen fick jag öppna mina. Jag hade en hel hög med paket, bara roliga saker som jag både önskat mig och längtat efter:D Ska visa er sen. Sen gick vi loss på fikabordet, och satt och pratade och skrattade i flera timmar. Det är så mysigt att samlas! Nu saknas ju vissa, mest Corrinda som bor så långt bort, tur att de kommer upp till jul och stannar några dagar i alla fall. I lördags var också Jordan och Lovelia borta, men de bor jag ju med så det känns inte lika mycket.

När folket lämnade var klockan middag och Robban lagade mat, och vet ni vad jag roade mig med sen? Jo, men tvättstugan och sortera strumpor. Det är ju i teorin rätt kul och enkelt men fy fan vad trist det är. Men jag fick ihop en massa par åtminstone. Efter några extremt roande timmar där med en ljudbok, sittandes på golvet, så gav jag upp och slängde mig i soffan och kollade på Beck.

Söndag hade vi bestämt oss för att åka på julmarknad. Förr älskade jag marknader, det var mysigt och kul och man kunde fynda. Av kanske förklarliga skäl undviker jag idag marknader, jag har ingen lust att springa på nån jag inte vill träffa, men faktiskt så har de tappat sin tjusning för mig överlag. Det är hantverk och jag fattar att det är dyrt, men det är inte kul ju:D

Först åkte vi till Scouternas julmarknad, en där jag många gånger varit med som scout. Även den har förändrats, och även om den var mysig så lockade inget till köp. Men jag saknar scouterna, det gör jag. Ibland funderar jag på att gå tillbaka och bli ledare, men sen inser jag att det nog inte är det jag vill, jag vill nog egentligen vara 13 år igen och patrullscout:D

Sen åkte vi till Uppsala Historiska marknad, som hölls för första gången, namnet till trots. Den skulle vara i gammaldags form. Om jag nu ska vara tjurig, vilket ändå är den del av den jag är;) så kan jag ju inte tycka att de här försäljarna hör hemma på en sådan marknad?

Den här och Ortens foodtruck kanske i alla fall hade kunnat julifiera sina vagnar med lite granris, röda band och en och annan julkula? Men nej, de var bara ditkörda och uppställda med samma skit som vanligt. Inte ens en julröd sockervadd liksom.

Det var MYCKET folk, och jag kom på varför jag tappat sugen för marknader:) jag gillar inte folk i mängder, som står i vägen, går på ”fel sida”, i bredd eller bara sådär ni vet, är jobbiga;)

Det fanns både mat och dryck blandat med författare, fårfällar, ljus och allt man förknippar med julmarknad, minus tomtar och julsaker … de var svåra att hitta, bra på några få ställen fanns de. Ville man hitta en fin hantverkspryl att ge bort i julklapp var det perfekt. Det var fint anordnat med flera grillar man kunde grilla marshmallows på, varm choklad och kaffe fanns och en hel del aktiviteter gick av stapeln under dagen. Jag hörde att de sa att man fick dekorera sina egna pepparakakor.

Vi traskade igenom det rätt snabbt men sen passade vi på att gå in i de små valven, som typ aldrig är öppna när jag är där. Varken jag eller syrran hade någonsin varit inne där, men jag tror att det är hantverkare som har alla pyttesmå butiker där. Den jag fastnade helt för var denna, som mer kändes som världens mysigaste lilla utställning. Tovade möss överallt, utställda på alla de sätt i olika miljöer ♥ Utanför dörren:

Pyttelitet och så välgjort

By Zilmara verkar verksamheten heta, de finns på instagram under det namnet och det var ett supermusigt konto:)

 

Haha, han har ju en bibel och är prästklädd, det såg jag inte när jag fotade 😀 Han är på väg uppför en stege som tydligen går till domkyrkan. Och här har vi ett helt hus:

Ni ser ju så fina! Otroligt svårt att få bild, det var mörkt och mysigt där inne men det gjorde också att folk skuggade hela tiden, och man kan ju inte gorma på random people att maka på sig för jag ska fota;)

Jag älskar ju de här gamla miljöerna, och det är charmigt att utnyttja det som finns, som här där en mus kikar ut genom ett hål för att hänga tvätt.

Gulligt och jag blev alldeles varm i hjärtat 🙂

Vi åkte hemåt, Trixie och Novalie var med också och alla var överens om att det kanske inte var helt värt men rätt trevligt. Hemma väntade vinet. Det är inte kul att greja med det för det tar tid och blir ett jäkla stök. Men nu skulle det tappas upp! Och det ägnande vi hela kvällen åt.

Vi borde verkligen skaffa oss likadana flaskor för det här ser inte bra ut. Framför allt inte PET-flaskorna;)

Vinet smakade som vanligt inte speciellt gott, det behöver helt klart några månaders lagring, för sen blir det fint. Nu hade vi tre tunnor, och sötade den ena som vi brukar, den andra sötare och den sista rejält söt, för att se hur det blir då. Överlag har vi haft rätt sura viner förr, men man måste ju testa. Jag föredrar ju ändå sött framför surt i vin;)

Vi städade i ordning, åkte och handlade och sen hade jag det höga nöjet att försöka skapa plats för alla de här flaskorna. Det tog sin lilla tid, massa omflyttning och pyssel, men nu står alla i matkällaren i vinstället och runtomkring. Jag passade på att få lite ordning på alla julsaker som stått i korridoren utanför, eftersom vi inte tagit fram allt än, och de här kartongerna ska in. Det är för lite plats helt enkelt, eller för mycket saker;)

Jag hamnade i nåt städmode, och grejade på i några timmar efter midnatt, jag kan inte somna ändå just nu så det gör ju inget:)

Nu ska jag sätta mig och skriva, annat än till er, och vi hörs alldeles snart igen:)

Innehåller reklam för Smålandsgran

 

Igår satt jag på arslet precis hela dagen, varierade bara vilken del att fläsket som skulle belastas;) Efter halva dagen fick jag huvudvärk, sån där som kommer nere från nacken och som känns ungefär som att ha lite tandvärk, fast i nacken. Där vi nackrosetten. Jag försökte röra på mig, stretcha lite, käka lite piller och det gick ju inte över. Den är kvar. Jag jobbar på att få väck den, för jag har inte varken tid eller lust att ha ont.

Jag har redigerat material i TRE hela dagar nu. Ni får lova att gå in på instagram och shoppa nu:D

Förutom det så har jag gjort – öh, nejmen inget. Jag har inte hunnit! Jag har filmat en del som behövde kompletteras, och haft några telefonmöten. Sa till och med nej till syrran som lockade med julklappsshopping:) Då jäklar.

I lördags tog jag bort alla vindruvor ur vinet, och sen hällde jag i klarningsmedel, det behöver stå en dag eller så innan man kan tappa om det. Nu har det stått sen dess, ser klart ut för allt i världen, vilket är tur för det såg INTE najs ut. Tanken var att tappa upp det i måndags, sen igår och nu blir det söndag. Som vi siktar på i alla fall:D Det smakar skit. Varken mer eller mindre. Det vore en annan sak om man fick smaka på det i ett glas, men det handlar ju om att suga fart i hävertslangen, så man får en kallsup vin, det är bara starkt och surt.

Det ska sötas lite, men jag gissar på att det redan är godare när det simmiga lagt sig. Starkt kändes det iaf men jag har inte gjort nån alkoholmätning. Vi fattar ändå inte riktig hur man ska läsa av den där lilla mojängen, enligt den blir allt vårt vin mellan 19-21% vilket är bra om man vill använda det som bas i en drink:D

Jag drack några glas av ett av fjolårets druvor för nån vecka sen, det var inte dumt alls! Helt klart så vinner det på att lagras, men oklart hur länge. Nån flaska av varje Batch har vi försökt spara men jag har oordning deluxe på dem, vi tappar ju upp på återvunna flaskor i alla möjliga storlekar och sen har vi hämtat vinkartonger på Bolis som vi förvarar i, i min klädkammare. Ja, för det är svalare där än i matkällaren. De står där, kartonger som ibland går att stänga locket på, ibland sticker nån flaska upp så det inte går. Helt värdelöst. Jag skulle behöva en lagerhylla där inne, och de skulle säkert behöva förvaras liggande, eller kanske inte förresten för de har skruvkork, den torkar ju inte, men att få upp dem på höjden vore najs. Men så långt har jag inte kommit än. Får dricka upp det allt eftersom i stället;)

Men snart är jag i alla fall av med de tre tunnorna som står och är i vägen i köket. Halleluja!

Snart kommer också julgranen som jag beställt, jag är så nyfiken på hur den ser ut! Jag har helt släppt det här med att välja gran själv, något som jag tyckte var superviktigt för bara några år sen. Jag kunde inte för mitt liv begripa hur folk kunde beställa hem en, osedd!

Men tjusningen med att åka och välja gran har avtagit, det blev mer och mer till ännu en jobbig måste-sak, och gudarna ska veta att jag har nog av det! Förutom att aldrig vara nöjd, eller se hur de såg ut, för här i Uppsala regnar/töar/fryser/snöar/töar osv det hela tiden vilket innebär att de stackars granarna är platta, eller inte fäller ut sina grenar, eller bara är som stora frysblock:) Omöjligt! Men förutom det så tillkom paniken över att välja fel, välja en gran som kanske var ful, eller som tappade alla barr. För ja, det har hänt.

En kompis har beställt gran från Smålandsgran i flera år och tjatade några år på mig att testa, till sist gav jag med mig, motvilligt. Men, vad händer? I samma sekund som jag gjort mitt val på sidan, och klickat iväg beställningen så kände jag hur en stor sten lyftes av mina axlar. Hur sjukt? Det var lite som att andas ut. Nu låg valet och beslutet hos någon annan och jag fick bara acceptera det. Med andra ord kan jag skylla ifrån mig om granen inte är perfekt:) Dessutom har jag med åren mer och mer vänt mig mot de mindre täta, lite spretiga granarna, inte alls Disneyperfektionen. Det GÖR INGET om den är som Musse Piggs på julafton, men det gör heller inget om den är sned eller vind.

Grejen med Smålandsgran är att de är svenska, de kommer från – surprise! – Småland:) och är ett familjeföretag. Det gillar ju jag, för mig signalerar det mer än kvalitet på grejorna, det är också sammanhållning och omtanke om varandra. För det mesta, får jag väl tillägga, vis av erfarenheten;) Men Smålandsgran har funnits sen 1974, och det är pappa som började och barnen som gått in från det de var små. Love it. Granarna är certifierade och kollas noga.

Alltså, allt är bra. Jag har haft gran från dem i, jag tror det här blir tredje året, kanske fjärde, och det är så fina granar! Jag har testat både vanlig och kungsgran. I år tror jag att jag valde kungsgran, OCH tog rätt storlek:D Haha, förra året vet jag inte var jag hade huvudet, men jag beställde den som är mellan 2,5 och 3 meter hög, men jag har ju 2,40 i takhöjd;)? Så dumt, men jag fick ju kapa lite, och det blev både ris till förstutrappan, som jag inte har nån men ändå, och till flera olika krukor. Jag var tvungen att kapa toppen också. Men den var så fin!

Och jag vill minnas att jag fick sno på några extra ljusslingor, den var ju riktigt maffig!

Året innan var den mer lagom:)

Jag beställde min nu för en månad sen kanske, och den kommer hemlevererad den elfte, dagen efter min födelsedag och innan Lucia. Perfekt!

En kungsgran barrar ju nästan inte alls, så den känns trygg att ta in så tidigt, för jag tycker det är tidigt, men har ändrat mig där med. Det är jäkligt mysigt att få in den!

Vill ni så kan ni använda koden Carolawetterholm100, gör gärna det så får jag några ören:) och ni beställer den hos Smålandsgran

De levererar över stora delar av Sverige, glöm inte ändra till er ort i lilla rutan uppe, jag blev skitsur när det stod att de inte levererade så långt utanför sitt område, men sen såg jag att jag valt Stockholm … och ändrade till Uppsala 🙂 Häpp:)

Nu ska jag ta med några tjejer och åka och göra av med pengar. Det är ju inte klokt att matpriserna aldrig går ner! Inflationen ska ju vara rätt normal nu, men handlarna tänker att det ska ligga kvar på skyhigh-priser tydligen. Vidrigt. Inte för att jag förväntat mig att priserna skulle rasa, men vad är det för fel när de stiger? Att handla är något av ett paniktillstånd nu för tiden, det blir färre kassar men mer att betala varenda gång känns det som. Förr hade jag kanske fyra stora välfyllda kassar och för samma pris nu får jag en och en halv, max. Det suger.

Men, man måste tydligen äta:) så det är dags att byta mysbyxor mot jeans och ge sig iväg:)

Vi hörs snart!

Jag vet inte hur det är med er, men jag har hela tiden en känsla av brådska. Alltså hela tiden, och jag anar att det inte är riktigt hälsosamt. Men å andra sidan, som en kompis så målande uttrycker det – jag är på dösidan av livet. Han med förövrigt, vi är nästan exakt lika gamla, skiljer bara några dagar. Han är yngst;)

Å andra sidan igen så har jag känt så här så länge jag kan komma ihåg, så det kanske bara är mitt vanliga. Just när det närmar sig högtider – midsommar, jul, födelsedagar, studenter osv så är det extremt bråttom, även om jag är ute i god tid. Visst är det lite märkligt?

Nyss var det början av november, nu är det redan tredje december. Jag fyller år snart, och på lördag ska vi ha adventsfika och kalas. Jag fyller inte förrän nästa vecka, på Nobeldagen minsann. Det är oftast ingen som vet när den är;) men jag har tvärkoll. Tionde december. Det är väldigt många år sen nu sen jag föddes, men då var jag en liten plutt som var 44 pyttesmå centimetrar lång, vägde 2,8 kilo tror jag. Mamma säger att jag var en väldigt proportionerligt barn, och att barnsköterskorna på BB sa när de rullade in mig till mamma(ni vet – dåtiden, barnsal, amma var tredje timme osv) ”Här kommer vi med den lilla!”

Lovelia är mitt minsta barn, hon var 47 cm lång och jag minns att jag omöjligt kunde begripa att jag varit ännu mindre. Nu har jag jobbat på neo, och vårdat bebisar under ett kilo, men det är en annan sak. På nåt vis. Jag älskar bebisar, och när jag en natt blev ombedd att i stället för min vanliga avdelning, gå upp till lättvårdsavdelningen för för tidigt födda och hjälpa till att mata bebisar så var jag inte långsam. Tvärtom:) Jag blev kvar där i flera år:) Då hade man en intensivvårdsavdelning för prematura eller sköra/sjuka nyfödda och en där de var i princip friska men behövde växa till sig innan de kunde gå hem. Jag älskade att jobba natt där, för då sov mammorna oftast och vi barnsköterskor/sjuksköterskor tog hand om bebisarna. Jag har inte hängt med i neonatalvården på senare år, men nu verkar det som att mammorna får göra typ allt, även på sjuka och pyttesmå barn. Att sova verkar inte vara något de får göra, mer än om de hinner mellan matningarna, som väl är varannan timme.

Jag kan tycka att det vore fint om mammorna fick vila nattetid, och få avlastning. Det är ingen lek att ha sjuka barn på sjukhuset. Att få sova vore väl det minsta man kan begära?

När jag började jobba på Akademiska 1989, så var vi så många personal att vi kunde låta föräldrarna gå iväg, kanske ta en promenad, en sväng på stan eller bara åka hem. Mat fick alla föräldrar på avdelningen, sen ändrades det så de fick köpa själva. Då var det roligt att jobba, när man kunde sitta inne hos en unge och sällskapa tills föräldrarna kom tillbaka. När man kunde avlasta, och vara både ett stöd och en trygghet. Det tog inte mer än några år så fanns inte den tiden alls, och nu kan jag bara ana hur det är. Massor av städ tillkom också, för det är ju exakt det man utbildat sig till ändå… Not.

Men då, så tillbringade jag mina nätter med en bebis i famnen, eller många bebisar, för man hade ju inte bara en att ta hand om, det kunde var en 4,5,6 stycken. Ja, jag hade ju inte alla i famnen samtidigt såklart, utan man fick byta. När en var matad och bytt på så bäddade man ner den och tog nästa. Jag hade så himla härliga kollegor, folk som bara jobbade natt, för så var det ju då. De ändrade det där också, så att alla skulle rotera på alla skift. Så dumt. Att jobba nätter är speciellt och passar absolut inte alla. Jag har flera kompisar som är sjuksköterskor som slutat av den anledningen. De älskar sitt jobb på sjukhuset men pallar inte nätterna. Jag trivdes som fisken i vattnet, nätter är ju min primetime. Men, det är slitigt runt 4-tiden, om det är lugnt. Är det stressigt flyger tiden iväg.

Jag funderar ibland på att kolla om det finns nån möjlighet att komma tillbaka, jag vet att jag är en duktig barnsköterska och även om kunskaperna behöver uppdateras så skulle det inte vara några större problem. Men, det faller på flera saker. Dels lönen, dels att sjukhuset fortfarande kör med devisen: Slit ut en personalstyrka i taget. Och främst på att jag alltid kommer fram till att jag är klar med vården. Nog. Men skulle de ringa skulle jag garanterat dyka upp. Jag är alldeles för trofast för mitt eget bästa:D Nu är det nitton år sen jag jobbade där, jag gick hem innan Trixie föddes och sen gick jag aldrig tillbaka.

Nog om det:) Hur kom jag in på det spåret? Jo, att jag var en liten bebis:D Det har ändrat sig, jag växte på både längden. och bredden:) Jag är född en vecka innan det beräknade datumet, och mamma rökte, som merparten av folk på dåtiden. Det bidrog säkert, mamma var också en smal tjej. Syrran var större men fortfarande rätt liten med 49 cm och dryga tre kilo. Man fick mindre barn förr rent generellt tror jag bestämt. Har väl med vår vällevnad att göra, men idag är det ju inte ovanligt med bebisar över 4 kilo. Jag har tre själv som låg mellan 4,3- 4,5kg.

Jag har ägnat hela helgen åt att filma och två dagar nu åt att redigera. Det ena är flera filmer till en UGC-klient, och det andra är ett kommande samarbete som jag hoppas ni kommer gilla. Det är på Instagram, men jag kommer tala om det, så ni kan ta del av det. Jag tycker det är väldigt kul att redigera men det tar tid:)

Idag fick jag avbryta för att gå iväg på ett föräldramöte med Jamies fotboll, de ska ändra om lite, starta en breddmodell som förhoppningvis ska få killarna, i det här fallet, tjejsidan har tydligen redan börjat, att fortsätta spela fotboll så vår förening är självförsörjande på spelare hela vägen upp i elit. Jag fattade inte helt hur det är tänkt men det är inte mitt problem heller. Jag tror det kommer bli bra, det räcker för mig. De ska i stället för årskull fokusera mer på mognad och kunskapsnivå och det är nog egentligen det jag efterfrågat hela mitt liv som förälder till idrottande barn. Det ska vara möjligt att spela för att det är kul och inte bara vara fokus på att bli bäst. Men svårt att veta hur det blir. Risken är ju att killarna jämför sig med varandra, och kallar de olika nivåerna för Bättre/sämre, vilket inte är fallet. Alla ska få träna efter den nivå och de förutsättningar de har. Jag har svårt för många föräldrar i grupp, det blir ofta ofantligt pretentiöst, högtravande och alltid ska det vara någon som inte fattar att det inte bara är deras barn som gäller… men i det här laget är det jäkligt bra föräldrar överlag. Det gillar jag.

Nu kommer Robban och vi ska se på Robinson. Kollar ni? Jag älskar Maxim och om han inte vinner så blir jag ledsen. Det finns ju folk som ÄR Robinson och de ska också vinna. Inte nån lam tjej med förstorade läppar och fixade bröst. Förlåt, men jag kanske klev över nån PK-gräns där;)

 

Reklam och annonslänk för NordicFeel

 

Det är ju lite lustigt ändå att mina toppfavoriter bland parfymerna är unisexdofter. Jag tror det beror på att jag gillar när det doftar fräscht, det måste inte nödvändigtvis dofta som en parfym utan det går mer än utmärkt med nytumlad tvätt, eller sommarregn. En gammal goding som jag haft länge, och som nån av pojkarna fick i födelsedagspresent tror jag, är

Calvin Klein One Eller CK One heter den ju:)

Den har jag haft sen den kom ut på marknaden. Vilket garanterat inte var nyss även om det känns så;)

 

Tydligen är min absoluta favoritparfym, Clean också den unisex.

Jag har flera olika, och använder alla omväxlande. De luktar så fräscht! Apropå nytumlad tvätt, och bomull och sånt. Sist köpte jag ett sånt här layering-kit, man ska tydligen hålla på och använd flera olika nu förtiden, lager på lager. Men så använder inte jag det, utan jag har de här små flaskorna på resa eller i handväskan:) Fattar överhuvdtaget inte det här med layering….

Den här, Origins Ginger snusade jag på i butik nyss, och den luktade supergott.

Jag gillar annars när en man luktar herrparfym, och den här gillar jag. Jean Paul Gaultier 

Mina söner, framför allt de minsta, avverkar parfym i ett rasande tempo. Att säga att det doftar parfymeri är ingen underdrift, det är ofta jag går rakt in i ett moln av nyspruttad parfym. Det där med att man inte behöver så mycket eller att man inte behöver fylla på under dagen har liksom helt gått dem förbi. Därför är jag ytterst tveksam till att köpa dyra grejor till dem. Exakt samma som till döttrarna när de var mindre:) Av nån anledning jag inte begriper så verkar alla små killar, alltså under 15, nu för tiden ha svindyra Eau de Parfymer, som snittar på strax under tusenlappen. Jag vet inte om alla andras söner är bra på att dosera, men mina slösar hej vilt och jag försöker styra in dem på dofter som 1: doftar gott såklart, men 2: är billigare. Som den här från Adidas

Tonåringar ska lukta fräscht inte tung parfym eller after shave. Tycker jag.

 

Män som doftar gott har ändå per automatik en guldstjärna hos mig, jag faller helt för en god doft:) En klassiker som Lagerfelt till exempel gör ju inte ont.

Män som dränkt sig i parfym går fetbort, men en distinkt doft som passar dem är svårt att stå emot:)

När det kommer till vilka parfymer jag använder, så är jag ungefär lika trogen där som i allt annat, har jag hittat något jag gillar och trivs med så kör jag på det. Här är några jag envisas med:)

Eternity.  Marc Jacobs och den här You från Armani.

Eternity har jag också använt sen den kom ut på marknaden medan de andra två är tips jag fått av er och som jag är evigt tacksam över. Hur söt är inte flaskan i mitten för övrigt? Man blir ju så glad när man ser den!

Om du tycker det är svårt att shoppa parfym online men vet vilka doftnoter du gillar så är det enkelt att sortera efter det, och man kan ju alltid snosa i butik men köpa billigare online 🙂

Det är fortfarande Black Friday priser på NordicFeel, och vad är bättre än att ge bort lite parfym i julklapp? Då är ni ju trendiga också:)

Ni hittar allt här, NordicFeel

 

Vi har nästan tagit oss igenom hela 2024, bara ynka 31 dagar kvar … ! Hur sjukt är inte det?

Idag är det första advent, och det är ju ändå lite mysigt. Advent är väntan på julen, och i år känns det som att det faktiskt kan bli en lugn(are) månad än någonsin. Vi har ju bestämt oss för att ha Secret Santa, alltså har jag bara EN enda vuxen person att köpa julklappar till:) Vi har valt att göra så att de minsta barnen som inte tjänar egna pengar, alltså Jack, Jamie, Jordan och Lovelia får julklappar som vanligt, medan vi andra är med i SS. Fan sådär kan man ju inte förkorta det…det blir fel:D

Förutom sin person ska vi köpa/göra/secondhandfynda något till varje person för max 50kr, och det är ju bara roligt. Jag älskar att köpa julklappar, men erkänner villigt att det här känns otroligt skönt. I så många år nu har jag, och syrran, ägnat varenda ledig stund under hela jävla december fram till jul, med att ränna runt och leta, jämföra priser och scanna nätet. Sen ska man ju handla mat, laga mat, baka, städa, göra julgodis osv också.

Nej, det här känns bra! Jag har siktat in mig på att gå på minst en julmarknad och en julkonsert i typ kyrkan. Kanske till och med en gudstjänst, det är ju oerhört vackert i juletid.

Vi har såklart fixat adventskalendrar till alla barnen, nån måtta får det ju vara på det hela, och det gjorde mamma, syrran och jag i veckan. Corrindas skickades iväg till Bromölla, Jacks (Janelles) tog de med sig när de var här och hämtade sina julsaker, de förvarar sina saker i ett hörn av mitt garage.

Det kostar 120 kronor att skicka ett väldigt lätt paket …

Sen får alla kids själva hänga upp sina saker, Jamie hittade inga krokar så han har tydligen gjort nån provisorisk variant där många hänger på en ring.

Det tar ett par timmar att slå in alla paket. Det tar ungefär lika många timmar totalt att handla allt. Vi gör inget coolt eller fancy alls utan det är godis i typ alla. Nån liten grej här och var, men mestadels godis.

Nu kommer sockerpolisen att tjuta rakt ut. Sockerrrrrrrr! Är´u inte riktigt klok? Jodå. Det är sockerfascisterna som måste börja tagga ner bara 😉 Det här med att barn inte skulle tåla minsta lilla socker, bli speedade av att fika och sånt där, är det något som skulle ha inträffat i evolutionen sen vi var små, eller vad? För inte fan var det nån som  förklarade glada barn på kalas med att de skulle vara höga på socker. Sånt trams. Med tanke på hur extremt mycket socker livsmedelsbranschen trycker in i varenda sak man ska äta, typ ketchup, yoghurt, bröd och typ allt ju, så spelar inte en kaka hit eller dit nån större roll. Inte ens en rejäl tallrik med glass och definitivt inte en chokladbit på morgonen:D

Så, vi kör godis, plus chokladkalender:D Haha, skjut mig.

Jag vill också passa på att säga: Om man av någon anledning inte vill/kan/orkar/eller vad det nu kan vara, inte känner att man kan göra en paketkalender till sina barn, eller har lust/råd att köpa en svindyr jävel med 24 minipryttlar för ett par hundra spänn, så skit i det. Ingen kommer tycka att du är en sämre mamma/pappa. Allra minsta jag.

Jag vill inte att någon ska känna nån slags prestationsångest för att vi gör det här och den inte kan/orkar/vill. Man gör det man känner är rätt för sig själv och sin familj. Jag är värsta fuskaren på mycket, men det här tycker vi är rätt så roligt, och då gör vi det.

Många tycker vi är muppiga som fortsätter ge stora barn, alltså över typ 15, paketkalendrar, och ännu värre – julklappar till vuxna?? Ojoj så ofta vi får höra att det är lite konstigt. Men varför sluta med något som är kul? Varför ska man inte få göra roliga saker för att man fyllt si eller så många år? I min familj tycker vi det är mysigt och kul med julklappar även till vuxna, och paketkalendrar får man så länge man inte har egna barn, då övergår de till barnet, eller barnen. Får man fler än ett barn får de dela. Vi har bestämt att det blir NIO och inte en enda till:D

Och nu när jag ändå är igång, våga inte säga till ett barn som tror på Tomten att han inte finns. Varför ska man ta ifrån barn den oskyldiga tron, som gör dem pirriga, glada och förväntansfulla? Varför får inte barn tro på Tomten när vuxna får tro på kristaller, eller andar eller bara på Gud? Nej, sluta vara taskiga och förstör för någon som tror.

Jag tror ju nästan på Tomten själv, ungefär lika mycket som på Gud, jag är ganska säker på att de inte finns, men – tänk om?

 

Barnen har fixat med adventsljusstakar och grejor och det som är kvar är att plocka upp alla lyktor och snögubbar och sånt, och det blir nog en del tomtar också. Jag har tidigare varit stenhård med att det är enbart ljusstakar och stjärnor som tas upp i advent, resten, inklusive granen, sätts upp den 23:e. Men jag orkar inte hålla på och späka mig längre, det är skitstressigt att göra precis allt dagen innan. Förutom att städa då för det ägnar jag ju hela december åt;) Fattar inte att jag ens orkat det med alla barnen… fy fan vad bra jag är ändå:D

Nu slänger vi upp det mesta redan nu, granen kommer till Lucia, och sen försöker vi vara helt klara nån vecka innan julafton. Städa har jag också slutat med förresten;) Varför ska JAG, i ett hus fullt av nästan vuxna människor? Glöm det, antingen gör vi tillsammans eller så blir det lite halvdant gjort.

Baka ska jag göra, och göra risgrysngröt, och julgodis, och egen pepparkaksdeg. Kanske pepparkakshus, vi får se. Men mest av allt tänker jag passa på att njuta nu av att inte behöva flänga runt och köpa julklappar hela tiden.

Freeeeeeedom:D Typ:)

Men nu ska jag greja lite med adventssakerna, hörs snart! Ha en fin första advent alla ♥