Jag har mobiliserat barnen för att städa. Skrivit en lång lista som de kan välja ifrån och sen kryssa av. Vissa barn skiter i det, de flesta faktiskt, men Jordan satte fart och började plocka i köket. När han kom till att byta kassen vi har som tidningsinsamling under köksbordet så hojtade han till.

”Mamma! Det är en halv mus här!!”

Eh va? Men jodå.

En halv mus, lite hjärnsubstans och massa smulor. Kul. vet inte vad det vita på bordsbenet är men det går inte bort så säkert färg, eller skrapat. Musen är nu förpassad ut i soporna, och golvet är dammsuget och rentorkat. Det är spännande med djur, man vet aldrig vad man hittar och var någonstans😅 De brukar inte ta in möss, så risken är ju faktiskt att de hittat den inne….ve och fasa. Nu står ju inte dörrarna öppna utan vi får öppna åt katterna när de ska in, och att vi missat att en av dem kommit med en mus i munnen är lite tveksamt, men inte otroligt. Det har luktat sopor i köket hela dagen igår…jag undrar nu om det kanske var musen som låg där och spred odör? Det fanns inga sopor, mer än den påse jag bar ut…

Jag har ju, om nu någon kunnat missa det, opererat en fot:) Den svullnar mer eller mindre, och har jag strumpor på mig får jag en sån där hård rand som är djupt intryckt. Det gör ont och är obehagligt. När jag tränar har jag korta sockar, men det svullnar ändå, fast då blir det under en kort period. Vardagsstrumporna har därför blivit sådana här fluffstrumpor:)

De är också perfekta eftersom jag inte kan få ner foten i ett enda av mina par vinterskor. I alla kräver det att man kan vinkla foten, spetsa till den, och det kan jag inte. Den är numera ”fastlåst” i en mer 90-gradig vinkel. Jag tror, TROR, att jag kan pressa ner den, på samma sätt som man ju gör med fötterna när de ska ner i stövlar edyl, men vågar verkligen inte belasta senan så mycket. Jag vet ju heller inte om det går, då jag inte vågar testa:) Jag ska träffa kirurgen i januari, och ska kolla exakt hur mycket jag får slita i den, men tills dess blir det gympadojor. Jag har beställt ett par, som förhoppningvis funkar, men i det här vädret, med 6+ så är gympaskor ändå helst ok. Värre när det är halt, det finns inte mycket till grepp under sulorna, och jag har inga, och tänker inte, skaffa broddar;) Möjligen sådana man kan fälla ut under själva skon, men definitivt aldrig sådan där lösa man trär på. Fåfängan säger NEJ:) Men, just nu är det fluffstrumpor i gympaskor som gäller, och så långa byxor som möjligt så de inte syns, för de flesta jag har är väldigt färgglada😂

Idag har jag träningsvärk igen. Var och tränade ett cirkelfys med Björn igår. Han vet också att jag opererat foten och jag pratade lite med honom innan, och sa att jag kanske fuskar anpassar lite om det behövs, och sen kom han och kollade läget lite under passet. Det mesta går, jag till och med hoppade jämfota igår:D Korta, korta hopp förvisso men ändå, det hade jag aldrig provat ens om han inte haft med den övningen. De andra hoppade över häckar🙈 men det gör jag aldrig för jag har ju aldrig haft den spänsten och frånskjutet i foten för att klara av det. Tänk er själva att hoppa över en häck på ett ben. Marklyft med sned belastning gick finfint, även där väldig låga vikter, och den tyngsta på vänster sida. När man är van vid vissa vikter och nu tar knappt en tredjedel av det, kanske ännu mindre, så tycker man inte riktigt att man har tränat. Man=jag:) Men, faktum är att det är sjukt jobbigt ändå:) Haha, jag har lika mycket träningsvärk nu som när jag körde mina allra första cirkelfyspass.

Sen var jag och syrran iväg i massa timmar och handlade julklappar, det är hopplöst till vissa av barnen, men börjar väl lösa sig nu. När jag kom hem sen vid nio, var jag så trött. SÅ Trött:) Helt slut i kroppen, ont i ryggen, för ryggskottet är inte bra än, ont i foten som är opererad och ont i den andra fotens häl, och ont i axlar och armar och lår och rumpa. Ont överallt alltså:) Jag kollade på två avsnitt av säsong två av The Witcher, som nog är en av de första serierna sen streaming uppfanns som jag haft koll på när nästa säsong skulle komma, hade till och med skrivit det i almanackan 😂 Varför just den blivit en favorit är kanske inte helt svårt att fatta….

En stilig långhårig man med svärd är ju svårt att motstå:) Han är cool, jag gillar hans lågmälda, avvaktande sätt innan han skickligt dödar en bruxa eller så:)

Det roliga är att jag satt och kollade på en film med en kille som var så sjukt bekant, men ändå ringde inga klockor sådär tvärsäkert. Han skulle kunnat vara lik någon bara. Till sist var jag tvungen att kolla på IMBD, och jodå, det var ju häxkarlen ovan himself, fast med mörkt kort hår och inget svärd. Hade varit iofs varit jättekonstigt om han haft ett svärd, för handlingen var nutida i typ New York eller så😂. I alla fall – jag ser fram emot i kväll när vi har dejt igen, jag och Geralt of Rivia 😍

Nu ska jag gå och städa jag med. Går ju inte an att sitta här och lata mig, när barnen gnor i sitt anletes svett… OM de nu ens gör det;) Men faktiskt så har tre kids kvicknat till nu:)

Vi hörs senare!

Reklam och annonslänk för Matsmart

I helgen har Matsmart världen bästa pris på disktabletter så det är bara att passa på:)

Jag fick tips av en tvättmaskinsreparatör att man kan hiva in en disktablett i trumman och köra ett tomt program för att städa ur den. Min (svinkasssa) tvätt/torkmaskin som inte har en luddfångare utan sköljer ut luddet i avloppet (med stopp där som följd) behöver en omgång sånt efter kanske tio tvättar. Betydligt billigare och bättre resultat med diskmaskinstabletter än med specialtabletterna man kan köpa 🙌🏼

Jag har också hittat ett för mig nytt märke hos Matsmart, det är en bonus med dem, att jag hittar saker som inte finns i min vanliga butik:) Inecto heter märket, som är vegansk och crueltyfree och jag har än så länge bara hunnit testat kroppsoljan

Den är grym! Fast vänlig då:) Finns mycket mera inom hud och hårvård så jag ska testa de andra med, det är som alltid kalaspriser på dem. Kroppsoljan kostar 29kr:)

Sen vill jag verkligen slå ett slag för de här smulorna!! Finns lite olika, bland annat Lion och Twix, men favoriten är denna – Biscoff crumble

Nog för att man kan köpa ett paket Biscoff och smula sönder men det här är billigare och enklare, dessutom tar man tillvara på det som annars skulle kastats bort i fabriken👌🏼

Vad man gör med dem? Ja lite vad som helst:) Vi har haft dem på yoghurten(jamie😂) på muffins och på glass, och nu i veckan ska vi baka cheesecake med saffran med Biscoffsmulor😍 Sjukt gott!!

Sen glömmer ni inte att kolla in vad som finns på På blixtvisit-sidan. Där kan man hitta allt möjligt! Smycken från Karl Lagerfelt till exempel, eller Mumin,Hello Kitty, strumpor från Swedish Fika, kläder och mycket mer. Helt otippade saker kommer in, säljs till kalaspriser och försvinner sen. Here today – gone tomorrow 👌🏼

Matsmart hittar ni här

Tänk vad jäkla enkelt det är ändå att döma andra. Att säga: ”Jomen jag hade gjort si eller så om det var jag.” Ja, det hade du kanske, men nu är du inte jag och kan då heller inte uttala dig å mina vägnar 🙂

Jag gör samma sak, men försöker att inte lägga sten på andras börda, jag tänker det i stället för att säga det. På så vis skapar det inte ytterligare stress eller skuld. Jag har massor av ordspråk jag använder, och en favorit är ”Efter sig själv dömer man andra” och det är så sant. För man har alltid sig själv som utgångspunkt och referens. Om man själv har ett stort umgänge så är det svårt att förstå hur det är att ha ett litet, eller inget alls. Har man alltid tjänat väldigt bra med pengar är det svårt att begripa hur det är att inte få pengarna att räcka månaden ut. Är man lång är det svårt att förstå kortas perspektiv, och tvärtom. Är man PK eller IckePK, stor skillnad. Man utgår från sig, sitt och sina. Och då blir det gärna lite fel gentemot andra.

Ja, jag pratar om kommentarer. Och nej, jag orkar inte skriva mer om det😂 jag blir bara trött och less, och lite ledsen. Men återigen, tänk lite innan ni säger något.

En kul grej faktiskt med bloggen!! Det har varit nån uppdatering på appen, så nu ser jag IP:nummer och mail när ni kommenterar👌 Det har jag alltid gjort från datorn, men inte mobilen/paddan. Eftersom jag nästan alltid svarar på kommentarer från mobilen, och där inte sett det, och flera av er har, eller använder er av, samma namn, så har det ibland varit svårt att veta vem det är. Exempelvis finns det två personer med samma namn där den ena alltid ska vira in taskigheter, medan den andra är genuint vänlig. Ibland tolkar jag fel, jodå, även jag gör fel:) men det är enklare när jag vet vem jag ”har framför mig” att göra en korrekt bedömning på vad som menas. Ni som skrivit här i flera år känner jag ju igen ❤️och uppskattar och lyssnar gärna på. Så det är kul! Annars brukar uppdateringar bara vara skitjobbiga, för det försvinner alltid funktioner jag gillar, och tillkommer saker jag inte fattar.

Jag har träningsvärk. Det är också kul, och det roligaste är ändå att den är relativt dubbelsidig. Jag har alltså jobbat även med den svaga sidan:) Det är jäkligt jobbigt också, för det är extremt långt ner till toaletten till exempel. Jag är väldigt tacksam att jag har en bidé intill som man kan använda som stöd😂.

Jag var iväg igår, som vanligt känns det som, för att handla julklappar. Om ni bara fattade hur knepigt det är att handla till ett fotbollslag som har helt olika önskemål, och som dessutom, efter att ha lämnat en skittråkig önskelista, som man följt, plötsligt uppdaterar den med roliga saker… När man liksom handlat klart :):) Haha, varenda år. Jag sitter med listor, penna och papper och skriver upp allt för att kunna ha koll. Men, igår var jag helt utan kryckorna. Det går bra, men efter ett tag blir jag trött, och sen domnar det i foten och känns allmänt obehagligt. Det är ingen fara, men det är som sagt obehagligt. Kirurgen sa att balansen är påverkad, och jag har ju inte märkt av det när jag går, vilket jag fortfarande inte gör. Däremot märker jag det väldig väl i trappor, eller när jag av någon anledning behöver ta ett snedsteg. Inte ett moraliskt snedsteg;) utan ett fysiskt. Då är det otroligt vingligt och svagt. Jag kunde inte, har aldrig kunnat, direkt stå på ett ben innan, eller höger då, det andra kan jag stå på i dagar om så behövs. Där har jag extremt bra balans, som kompensation antar jag:) Men jag har övat och övat på att stå på höger, och innan operationen så kunde jag, med hjälp av utsträckta armar, balansera kanske 20-30 sekunder. Inte stilla och inte snyggt, men ändock. Den balansen är helt borta nu. Jag brukar stå på ett ben när jag borstar tänderna;) haha, jag vet, men det är ett bra tillfälle. Nu måste jag försöka hitta den nya balansen, jag övar vidare.

Igår köpte jag en kattkorg som jag länge suktat efter, men tyckt att den är för dyr, 199kronor för ett ställe de kanske inte gillar, som sen bara ska stå där…nä. Men igår var den nedsatt till 99kr, så då jäklar slog jag till. Sellman kröp ju såklart i direkt.

Sen låg han där flera gånger under kvällen:) Stumpan däremot, Fröken Misstänksam, hon tog tid på sig att snosa, kolla och sen sakta och försiktigt kliva in, vända sig om och sen hoppa ut:) Haha, antar att jag inte behöver köpa en till;) De där katterna är så olika varandra att det är svårt att fatta att de är syskon. Hon är det okeligaste man kan hitta, hatar att bli buren eller ens upplyft, och vägrar sitta eller ligga i ens knä. Däremot gillar hon att bli gosad med, helst om man själv sitter i en väldigt obekväm position för att nå henne, då är det som bäst. Tills hon fått nog, då drar hon. Han är tvärtom, kan man kela så ska man. Han kommer ofta och lägger sig i famnen, kryper upp på axeln eller lägger sig på datorn i knät. Om alla katter var som Sellman ändå ❤️

Dock tror jag att den lille herren antingen slåss, eller får stryk, helt oklart vilket. Han är stor, och självsäker men det kan ju vara for show;) Han har ofta nu på sista tiden, små sårskorpor på öronen, och igår hittade jag en klo i nacken. Inga stora skador, och det skulle kunna vara Stumpan också för de två busar så det ryker:)

Under kvällen sen så bytte Sellman plats, och låg länge bland alla presentpapper:)

Det är en flaska nästan alkoholfri glögg på golvet:) Varför den står där vet jag inte, den ska hällas ut. Jag lagrar mina glögg, det blir bara så;) Och jag har druckit en flaska redan med BF 2017, den var helt ok. Den här var bäst före 2008….😅och den var inte god. Jag smakade inte ens, den luktade mest gammal alkohol, kanske att lättglöggen blev starkvinsglögg? Det dricker inte jag:D

Alldeles nyss messade syrran att flygvapnets julgran skulle flyga över Uppsala. Förra året såg jag den inte, men man måste ju testa. Så upp ur soffan, och då ringde Mirka:) Med henne i luren tog jag på skorna, och hörde hur det började dundra utanför, öppnade dörren och fick nästan ducka. Jäklar vad nära de flög! Jag hann såklart inte få upp kameran, men här är syrrans bild.

Svårt att bedöma, men eftersom jag i princip såg piloterna så var de närmare hos mig:) Hon sa också att det inte lät så mycket, men jag hörde inte ett skit av vad Mirka sa i luren, så hon fick ta om det. Hörde inte ens att Doris tokskällde, och då jäklar är det högljutt:)

Jag tror att alla har fattat det redan, men jag är oerhört svag för militärer:) Män i uniform överlag, och militärer i synnerhet. Något är det, och jag är ju långt ifrån ensam om att tycka så. Min farbror, gift med min pappas syster, var typ FN-soldat i Kongo, länge sen alltså. Eftersom min pappa är tio år yngre än sin syster, och han hade lite annorlunda uppväxtförhållanden med föräldrar som skilde sig, så blev min faster och farbror mer som hans föräldrar. Sören blev hans föredöme och pappa skulle bli yrkesmilitär som han, och påbörjade utbildningen. Sen hoppade han av och började på SAS i stället, flyg som flyg:) Jag hävdar alltså att militärer finns i mitt blod😂

Just stridspiloter måste ju ändå vara bland det coolaste som finns, kanske inte när de droppar bomber i skallen på folk, men när de hanterar de där muskelpaketen till flygplan. Hur är det ens möjligt att precisionsflygga sådär? Imponerande:)

Nu har jag svamlat klart, måste röja lite. På med julmusik och så kör vi:) Eller tja….jag då:) Är bara jag hemma ju:)

Vi hörs snart!

Redan onsdag! Jag ska sluta blinka, det är något som är helt klart:) Det vore ju kul om man i alla fall kunde säga att man gjort något vettigt, men så är inte fallet. Timmarna liksom bara rullar förbi, och blir till dagar som blir till veckor som blir till månader som… ja ni fattar;)

Det största som hänt hos mig är att jag igår var och tränade😁 Ett riktigt pass med ledare:) Två månader och två dagar efter operationen om jag räknar rätt.

Jag har varit på ett litet pass med träningskompisarna och David, men då hade jag skalet på. Igår körde jag helt utan något hjälpmedel:) Jag bokade mig egentligen idag på ett cirkelfyspass, men så kunde inte syrran idag för hon har möte precis då. Eftersom jag inte testat köra än, och inte har vinterdäcken på så fick jag avboka. (Vinterdäcken är en egen historia. De har varit beställda en evighet men dragit ut på tiden, men nu äntligen är de här och Jimpa ska byta till dem i morgon 🙂 så sen ska jag kanske våga mig ut igen. Ska prova i alla fall, så får vi se hur det känns.) Sjukt besviken att inte kunna köra cirkelfys bokade jag mig i stället på HIT:) Det är ett högintensivt pass, massa fys och högt tempo. Inte alls optimalt att börja med, och jag hade aldrig bokat mig på någon annan än David. Det hade känts dumt:)

Men eftersom han vet, så behöver man inte stå och förklara varför man inte kan göra vissa saker:) När vi kom dit, visade det sig att det var så få bokade att vi i stället skulle vara på gymmet. Det är ofta ännu tuffare och hör till de absoluta favoritpassen:) Jag såg assaultbiken, och försökte med att just precis det redskapet kommer jag nog tyvärr aldrig kunna göra igen😂 jag hatar den innerligt, men det funkar såklart inte med David som genast gav en alternativ (enbent) variant;) Haha, men sen visade det sig att det funkade alldeles utmärkt, bra såklart men ändå…:)

Så! Igår körde jag ett riktigt pass, med riktiga övningar, och klarade av det förhållandevis bra:) Foten är stel, låst i en mer 90-gradig vinkel vilket gör att det känns extremt belastande att lägga all tyngd på den, som exempelvis när vi värmer upp och står i planka/armhävningspostition på tå, och sen flyttar fram ena foten till handen. Då är stor del av tyngden på bakre foten och det kändes inte alls bra. Inte så att det gjorde ont, men jag vågar helt enkelt inte utsätta senan för det. Den BÖR sitta fast, men varför chansa? Jag avvaktar ett tag till:)

Utfall går inte, jag kan göra nån halvfjantig variant på sidoutfall, men framåt vågar jag inte, det blir samma belastning. Men annars gick det ju fint. Förutom att allt flås är borta:D Det är helt otroligt hur snabbt man tappar konditionen! Men jag tycker ändå att jag kämpade på bra och det gick bättre än jag trott:) Nog för att jag fick stå och flåsandas ibland men det hör till ett HIT-pass.

Löjligt glad:) Men träning är så viktigt för mig, utan den känner jag mig inte riktigt hel. Jag är bokad på cirkelfys på fredag också, med Björn, som vet att jag opererat mig och med största säkerhet noterat under åren att jag har lite begränsningar, så det känns bra:)

Att träna på egen hand i gymmet är kul. Men pass är roligare:) och att känna att det funkar, hyfsat, är underbart.

Jag är ju fortfarande begränsad i mycket. Jag kan inte gå så snabbt, fotleden är stel och svullen, värre ju mer jag går, och jag får ont om det blir för mycket. Jag ägnar mycket tid med foten i högläge i soffan för att hindra att den svullnar. Opererade fötter svullnar, har jag googlat mig fram till:) och det kan hålla i sig länge, så det är inget konstigt. Men det är ganska obehagligt, så jag försöker undvika det. Jag har gärna kryckorna, med ispiggar på, ute om det är halt, för jag är osäker på de snabba rörelserna, och jag tar kryckorna om det ska spatseras runt mycket, för att avlasta och för att det ska gå lite snabbare:D Något jag har svårt för, dels för att jag inte vågar, men även för att det känns otroligt ostabilt, är att bära saker. Speciellt tunga saker. Matkassar till exempel, det är knepigt. Corrinda får lov att fortsätta handla ett tag till:)

Men, det är småsaker i det hela:) I stort är det bra och det är skönt.

Nu till något helt annat. En del av er, har kommit med lite knepiga kommentarer. Om Mirka och hennes situation. Nu sist denna:

”Stackars din bästa vän och finaste Mirka. Hon har inte orkat baka bullar till barnen som är jätteledsna nu. Att det ska vara så svårt för de närmsta vännerna att åka över med lite bullar till familjen. Allt råkar hon ut för, lider så med henne.”

Först och främst, tvivla aldrig på detta: Jag älskar Mirka.❤️Hon vet att om hon behöver mig mitt i natten så kan hon ringa och jag kommer.

Men, nu till kommentaren, jag vet inte jag, men kan man tolka det annorlunda än att personen tycker att JAG som vän borde åka dit med bullar? Nej. Eller jo, kan kan man, men om den skrivs inne hos mig så är det ju en passning att jag borde. Ja, hon har massa eländes elände på sin front nu, absolut. Men hörni – jag har också en hel del att tampas med. Jag är inte en jäkla supermänniska som är untouchable av livet, även jag har ju problem. Som jag inte delar med mig av, men som normala människor bör fatta finns. Ja hon har många barn och är ensam, men det har jag med. Och jag har varit ensam ännu längre än vad hon har, om man nu ska vara sån.🙈Hon valde dessutom alldeles själv att lämna medan jag blev dumpad. Min pappa gick bort i våras, efter att ha varit väldigt sjuk i ett par år. Mamma, syrran och jag var på ständig jour, dygnet runt i de åren. Det sliter, mer än vad man fattar när man är mitt uppe i det. Mina föräldrar har alltid varit väldigt närvarande i mitt liv, och nu är ena halvan av min grundtrygghet borta. Det påverkar mig som fan. Men jag skriver inte om det varje gång jag tänker på pappa, vilket är tur för då skulle jag skriva 24/7.

Jag har opererat foten, efter att ha fått operationen inställd två gånger pga pandemin. Det är såklart också något som är påfrestande. Jag har en stor familj att rådda och att bli handikappad för ett tag är inte heller en dans på rosor. Jag är helt själv om ansvaret för barnen, och ska försöka finnas för alla. Det är vad ni vet. Sen finns det ju andra saker i mitt liv som ni inte vet. Alla människor har sina problem. Även jag, alltså, fast jag är mer privat av mig när det kommer till det. När det då kommer kommentarer som denna, så undrar jag stilla vad fan personen tänker med? Vad ska JAG göra åt Mirkas situation? Om jag kunde så skulle jag såklart göra allt för att lösa alla hennes problem men nu är jag inte Gud;) Om jag inte hade opererat en fot så kan ni ge er den på att jag hade varit där varenda dag och hjälpt henne med flytten, men nu kom de två sakerna samtidigt. Jag kan inte utföra mirakel. Jag kunde för sjutton inte ens hjälpa min egen dotter att flytta!

Något jag däremot inte gör, är att baka lussebullar åt hennes barn, hej, jag bakar knappt åt mina egna! I år var ett undantag, sist jag bakade bullar var Robban och Corrinda sex månader, och det är 21 år sen;) Dessutom, det är ungefär en mil i mellan oss, tar minst en halvtimme att köra, så det är inte som att vi bor grannar. Det är inte bara att kvista över. Jag vet att Mirka vet att jag finns här, och det räcker egentligen, men det hindrar inte att jag blir både irriterad och faktiskt ledsen över sådana kommentarer. Jag fattar inte varför man skriver så hos mig? Som att jag inte vet hur hon har det, eller inte bryr mig? Jag vet och jag bryr mig, som sagt så älskar jag henne, och hela hennes familj.❤️ Men jag kan inte lösa hennes problem, hur gärna jag än skulle vilja.

”Att det ska vara så svårt för de närmsta vännerna att åka över med lite bullar till familjen”… Skriver man så inne hos henne med, eller är det bara här? Bara jag som ska vara superhjälte;)?

Jag är positiv i min grundinställning, mitt glas är oftast halvfullt. Jag dryper av ironi och galghumor, och när livet suger så hjälper det mig att driva med det, mig själv och situationen. Mitt sätt att skriva speglar väl hur jag är, och genom att skriva så bearbetar jag, och faktiskt på ett sätt – peppar mig själv. Jag fattar att det nog kan se ut som att jag inte har ett enda problem i hela världen och att jag tar livet med en klackspark. Riktigt så är det inte 😅

Så med det sagt, tänk efter lite innan man kommenterar som ovan, tack.

Och Mirka❤️ återigen, så alla verkligen fattar, hon är en av mina bästa vänner, och jag ser fram emot när vi en dag tar vår (minst) halvårslånga roadtrip genom USA, och alla problem ligger bakom oss. Det är en bit kvar tills dess, och vägen är inte direkt spikrak, men vi går den tillsammans, på vårt sätt.

På bilden Jamie och Älva 🙂

Jaha, jag ska väl sätta lite fart här hemma med något. Borde städa, och ska göra det också. Jag ska också skriva ihop ett inlägg med de rabattkoder jag fått under året som ni kanske kan ha glädje av nu:)

Vi hörs snart alltså!

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

Patricia har ju flyttat hemifrån, vilket är kul för henne, men tråkigt för mig som saknar henne. Men en bra sak är att hon köpt en ny säng. Och därmed insåg jag att jag MÅSTE köpa en ny, för fasen vilken skillnad. Mjuk och skön och snygg. Hon har bäddat med påslakan från Cellbes som just nu ger dig 25% på ett helt köp med koden: 2149

Påslakanen är kingsize och finns i flera färger.

Jag måste alltså köpa en ny säng 🤷‍♀️ för jag sover inte bra i min. Efter tolv år har jag testat klart:) och nu får det lov att bli ändring. Grejen är bara att jag egentligen inte vill skaffa en ny förrän jag kan göra om hela rummet, med nya tapeter osv, och det går inte förrän datorerna är väck därifrån. Och det lär inte ske den här sidan årtioendet;) Men jag har i alla fall börjat:)

Patricia har köpt fina kuddar till sin soffa också, jag gillar den med tofsar.

Den ljusa kudden bakom är också fin, och båda finns i flera olika färger.

Cellbes rear som sjutton just nu. Så det finns stora möjligheter att göra rejäla klipp:)

Och glöm inte att ni också kan välja att få 25% på ett helt köp med koden: 2149

Här finns Cellbes

Idag var det dags för oss att packa in de flesta i familjen i bilar och dra till Stockholm. Närmare bestämt Solna, där Janelle och Simon bor. De bjöd på adventsfika/födelsedagsfika för mig:) Underbart när man slipper hålla i sådant själv😁

Mamma skulle med, men så blev hon bjuden på en middag, och eftersom vi kommer ses hela julen så är det klart att hon ska välja den:) Trixie som tillbringar sin mesta del i kyrkan, hade nåt där att göra, så hon kunde inte heller följa med. Men resten: Patricia, Corrinda, Robban, Novalie, Lovelia, Jordan, Jamie och jag, plus Jack såklart som var kvar hos oss,vi satte oss i två bilar och drog. Kom inte ens till Knivsta, typ tre mil, innan det tog tvärstopp. En olycka som vad det såg ut som när vi äntligen kom förbi, var en pickup med sommardäck. Jojo. Då kan det bli sladdrigt. Jag personligen skulle skämmas ihjäl om jag körde åt skogen med fel däck🙈 Nu kanske det var en annan anledning förstås, men ni fattar. En sträcka som tar kanske fem minuter att köra normalt, tog idag 25. Snark. Men till sist var vi framme, och Jack visade oss vägen. Lilla gubben visste ju precis var han skulle:) När Janelle öppnade dörren stod han bakom den, kikade fram och rusade sen in i hennes famn och ropade Mamma! Så gulligt, han saknar såklart sina föräldrar även om han har superkul hos oss. Allt annat vore konstigt:)

Janelle och … eller Simon, för det är han som bakar😜, hade gjort saffransbullar, snickerskaka, sockerkaka med chokladglasyr, sen blev det kaffe, glögg, varm choklad med grädde, julmust, pepparkakor och en annan kaka. Så gott!

”Det är inte en fin bild, mamma” sa Patricia, och jag håller med:) Men det var gott! Vi åt, snackade, lekte kurragömma, skrattade och hade mysigt. Robban som var ute och svirade igår var lite sliten och tog sig en powernap mitt i allt ljud.

Det är härligt när ljud och sällskap inte stör:)

Vi hängde här i flera timmar innan det var kväll och dags att rulla hemåt. På vägen hem passade vi på att åka in på syrrans jobb för att hämta en julklapp hon fått. De har hemmakontor igen, iom de nya restriktionerna, så hon åker inte dit längre.

Vi hade en trevlig dag, och är nu proppmätta för en vecka framåt eller så:)

I morgon är det Lucia. Jamie går i fyran och det är den årskursen som går Lucia för övriga skolan, och för föräldrarna. I år får vi stå utomhus. Gosh, trodde den tiden var över, när man hade små barn och fick stå och kolla på tjocka små snögubbar istf lucior, tärnor och stjärngossar;) Jamie ska vara stjärngosse ❤️ För några år sen var Lovelia lucia och jag fick ett uppbåd över mig för att jag skrev att föräldrar inte fick kolla på uppträdandet men att jag smet dit ändå. Ibland blir man så otroligt less på folk. Skolan valde det året att inte ha en föreställning för föräldrar, men givetvis får man uppehålla sig i kyrkan bäst man vill:) Och eftersom jag var där hela tiden då eftersom jag hade barn på Kyrkis, och dessutom hade en unge som var lucia så fick jag såklart komma och titta. Det var med skolans goda minne, men jag skojade och vissa fattade inte 🤦‍♀️

I år behöver ingen klaga, för det är en föräldraföreställning:) Jag och syrran går dit, och sen ska vi möta upp Trixie inne på stan för att gå till banken. Mer om det sen.

På bordet står de fina blommorna som Jimpa kom med:)

Och kanske är burken med laktitsen som heter Svenskjävlar, slut redan:) De flesta i familjen älskar lakrits och även om den här är salt så det räcker, så går det utmärkt att mumsa i sig ett gäng.

Jag fick brandvarnare av syrran och mamma och de har jag satt upp. Mina gamla var … gamla;) och jag har nog varit utan ett tag. Men nu så. Sen fick jag doft till min Genie från Rituals, det är en doftspridare, av både syrran och Patricia och jag älskar det för då känner jag mig så rik:) Haha, de är rätt dyra så jag snålar lite på dem, men nu har jag två nya på vänt när den som sitter i tar slut – så bra! Rituals dofter är helt underbara, och står alltid på allas önskelistor:)

I morgon ska jag, förutom att kolla på lucia och roa mig på banken, även handla julklappar. Igen. Typ det eviga kvällsmötet. Jag vill också träna! Men vet inte riktigt hur jag ska få in det också. Dessutom har jag träningsvärk efter mina kilometrar på rodd och cross. 😅 Jag har faktiskt bokat in mig på ett cirkelfyspass på onsdag!! Känns lite busigt, men det är med David som vet precis allt med min fot, och som kommer kunna ge mig andra övningar om jag inte klarar av de han tänkt:) Jag måste ju prova, annars får man inte veta om det funkar.

Jag testade idag att springa…nej, okey det var att ta i;) Jag var snäppet snabbare än att gå, nerför trapporna på syrrans jobb. De hade en så bra ledstång att hålla sig i:) Jag erkänner villigt att springa ligger väldigt långt fram i tiden🙈 Det gick inte alls. Men jag kommer inte ge mig innan det funkar. På nåt vis 🙂

I alla fall, jag ser fram emot onsdag!

Nu ska jag hoppa i säng, vi hörs snart igen!

Natti natti ❤️

Tusen tack för era grattis! Om ni bara visste vad det betyder mycket att få det från er. För, det är ju så här att det är ni och jag tillsammans som gör den här bloggen:) Idag minskar ni läsare, inte bara här hos mig, utan hos de allra flesta bloggare. Fler och fler går över till andra sociala medier, som youtube och Instagram. Egentligen är jag stenkorkad som envisas med att blogga, för det vore fan så mycket enklare att fokusera på ett medie. Och då blir det tyvärr Instagram. Jag vill inte sluta, men det är ändå ditåt det barkar, sakta men säkert. Ni och jag tillsammans kan ändra på det, och det är genom att jag skriver så bra jag kan:) och ni läser, gillar och kommenterar. Gärna, supergärna faktiskt, också dela min blogg på andra medier, som facebook osv. Utan engagemang av det slaget så försvinner man bland internets taskiga algoritmer. De som bestämmer vad som visas. Ju mer ni interagerar med mig, genom att gilla, kommentera, dela, ju mer synlig blir jag, och då kan jag fortsätta finnas:)

Så, vill ni hjälpa mig med det vore jag glad 🙂

Jag hade en superhärlig dag igår! Barnen väckte mig med sång och paket på sängen. Och redan där ljög jag ju, jag sov faktiskt inte en enda liten blund. På hela natten😬Och det var tredje natten i rad som jag inte sov. De två tidigare hade jag ändå lyckats skrapa ihop någon timme, kanske två, men natten till fredagen – inte en enda. Så jag hörde ju när de smög runt i köket fast de var tysta som möss:) Det gör inget, det är bara spännande och mysigt. Jack sov hos mig och vaknade såklart, och Corrinda hade köpt dels ett paket som han fick ge mig, och dels ett som han fick. Han tycker det är awesome att sova hos mormor nu:) Jag fick en korg full med små kexchoklad, strumpor med lös resår( ja tantvarning på den men som sagt, min fot svullnar;) ) batteriljus, en ask från Pandora och en ljusstake som Corrinda gjort på förskolan:)

Hon jobbar där alltså😂och hennes barn har fått göra sådana, som hon klurat ut. Jag hade en halv miljon sådana små ljushållare i trä, som jag gav till förskolan efter att de legat i klädkammaren i femton år, och innan dess flyttats med i tre flyttar, kanske fyra till och med 🙈

I Pandoraasken låg en så fin berlock till mitt armband, Dumbo❤️

Musse och Mimmi är sen tidigare:) Jag älskar Disney:) Fast jag älskar Disney mindre när de väljer att bojkotta Johnny Depp för att han blivit misshandlad av sin fru. Som det ser ut nu så verkar det ju ändå förhoppningsvis ljusna för den stackars saten, som verkligen blivit kastad under bussen av allt och alla, för att en kvinna kan ju såklart inte ljuga om att hon blivit misshandlad… Anklagar en kvinna en man för någon form av övergrepp, då är det så. Anklagar en man en kvinna för någon form av övergrepp, tja, då är det han som ljuger, som försöker rädda sitt eget skinn och jadajadajada. Det är kvinnor som ljuger och hittar på som förstör för andra kvinnor, som sen inte blir trodda för att det ropats ”Varg!” för många gånger.

Jag inser att det finns flera sidor av alla mynt, och just i detta fall har jag inte ens tvärkoll, men av det jag läst, bland annat lite rättegångsrapporter och polisanmälningar, så är det ju ganska klart vem som misshandlat vem i det förhållandet. Och det är inte han. Sen att hans förhållande till alkohol och droger verkar vara rätt liberalt, det är inte bra, men det är inte hustrumisshandel. Man måste skilja på äpple och päron. Nåväl! Jag överlåter till rättsväsendet att reda ut det, men jag behövde pysa ut lite. I min närhet så finns det män som lever i jävligt destruktiva förhållanden, som inte kan ta sig ur dem, och som misshandlas å det grövsta, främst psykiskt men även fysiskt. Samhället väljer att tro på kvinnan. För att hon är kvinna. Mamma. Madonna, inte det andra. Det finns så mycket onda människor i världen, av alla de slag. Bakom den vänaste fasad kan det döljas ett monster. Oavsett kön.

Och det värsta är att man inte kan hjälpa dem. Av olika anledningar. Och det suger.

Men tillbaka till min födelsedag 🙂 Haha, jag är rätt trött, har ju sovit dåligt, de där sidospåren lockar;)

Jag låg kvar en stund i sängen, och surfade, kollade mail och så vidare innan jag klev upp. Då hittade jag de här två i soffan så här❤️

Det är på det här viset Jack vill ha det, så nära Jamie som möjligt:)

Både Jamie och Novalie var hemma från skolan, förkylda men inte covid. Det innebar att jag kunde pipa iväg och träna, så det gjorde jag. Syrran körde ett kul cirkelfyspass, medan jag körde ett urtråkigt fyspass, som startade med sex tråkiga kilometers rodd. I långsamt tempo, för annars är det så jobbigt att jag storknar efter en kilometer;) Jag valde att köra två kilometer i taget, sen ta en paus för att dricka och ta ner fötterna och vicka på dem. När man ror så viker man foten och fotleden, och det är ju stelt överallt på höger, så det var nog nyttigt. Förutom att det gör ont i dag då;) Jag lyssnade på ljudbok och stretade på, men sen bytte jag till crosstrainern. Där har man foten platt på fotpedalen men får ändå en liten böjning. Det kändes mindre, men är också jobbigt, så när jag såg syrran nedanför fem minuter innan deras pass skulle vara slut blev jag superhappy:) Skönt att kunna avsluta😅

Och idag har jag träningsvärk av det, och har ont i foten, eller snarare tårna, viket där ni vet. Så pass att jag hade kryckorna både i går och i dag för att avlasta, för annars hade jag fått gå så sakta:)

Åkte hem, och duschade innan jag satte igång med att baka lussebullar. Jag vet inte jag, men jag kallar allt saffransbröd för lussebullar, vare sig de ser ut som klassiska bullar eller de snurrade. Lussekatter, lussebullar, vem orkar bry sig:) Jag använde ett recept jag inte gjort förr, och jäklar vad bra det blev, luftiga fluffiga bullar. Kavlade ut dem, strök fyllning på halva, vek ihop och skar remsor som snurrades antingen som lussebullar/katter, eller som en vanlig rullad bulle. De vanliga hade jag mandelmassa som fyllning i och det är riktigt gott:)

Jack hjälpte såklart till:

Det är svintråkigt att baka bullar. Allt som ska hålla på och jäsas flera gånger är värdelöst. Först i bunken, sen på plåten…. Jag är less efter att ha gjort degen och då har man det mesta framfört sig. Men till sist var det klart. Och jag käkade nog fem stycken eller så:)

Efter nyår är det nya tag igen:) Jag älskar fika och är det någon gång om året som jag inte bryr mig så är det nu i december. Jag äter, och sen stramar jag till kosten efter nyår:) Det är alltid efterlängtat, för det blir ju onödigt mycket av allt så här års. Kanske ska köra med min fasta igen, det var något jag gillade, mest för att jag slapp hålla på att tänka på mat överlag kanske;)

Syrran och jag tog några timmar shoppande, och trodde vi skippade middagen, men när vi kom hem vid åtta så satt de kvar vid bordet. Sen middag, och vi kunde äta lite tacos vi med, innan vi födelsedagsfikade ännu mer lussebullar:) Jack var vaken men hade ätit, och när jag käkat fick jag ta en paus och gå och lägga mig med honom. Han vill att man ska läsa en bok, och första kvällen fick jag akutleta efter en i klädkammaren. Hittade en, som heter ”Vad vill Hugo” och läste titeln för Jack, som pekade på sig själv och sa ”Jack”. Han har böcker där han själv är huvudperson, så han ville att jag skulle läsa om honom:) Sagt och gjort, jag bytte ut Hugo mot Jack och det gick fint. Tills det uppenbarade sig en Morbror Jack🤗 då blev det svettigt att hålla reda på namnen. Men det gick ju bra. I går somnade Jack ovanpå Jamie, som också somnade, det är ett tufft jobb att vara morbror:)

När Corrinda bar in honom vaknade han, och jag fick lägga mig och läsa. Sen ligger jag kvar tills han somnar och med mina tre nätter utan sömn var det ett mirakel att jag kunde hålla mig vaken;) Jag somnade till en minut men ryckte till och klev upp:) Aningen yrvaken smög jag ut till de andra som inte direkt saknat mig, så jag antar att jag inte sov mer än en mikrosekund:D Jag hasade mig ner på en stol och föll in i samtalet. Där satt vi sen till strax innan midnatt, när de flesta gick och lade sig, syrran körde hem Patricia och kvar blev jag och Robban. Snackade om livet i allmänhet och hade det lugnt och skönt. Vid halv två var jag så trött att jag fick lov att avsluta. Hoppade i säng och somnade faktiskt OCH sov, om än av och till. Men bara att vakna och känna att det är lugnt, jag somnar om snart, är underbart. Jämfört med att man direkt inser att det är kört.

I morse sov alla ganska länge, och sen har det varit full rulle. Jack och Jamie har lekt. Jimpa har grejat med renoveringen i rummet, jag har vikt tvätt, skrivit listor, grejat på, övriga har gjort annat. Jack har fått spela dator inne med Novalie:)

Det är kul:) Även idag lämnade jag hemmet lite för att julshoppa, det är skönt att dra iväg på kvällen för då är det lugnt i butikerna.

I morgon ska vi lämna tillbaka godingen, vi ska på adventsfika hos Janelle och Simon, och det ska bli kul. Tråkigt att bli av med Jack, men de saknar ju sin lilla unge såklart:)

Nu är det sovdags! Vi hörs snart:)

Natti Natti:)