I förmiddags ringde det från inget uppringnings–ID och det har jag lärt mig nu är från sjukvården. Jag hann inte på luren, men undersköterskan från igår lämnade ett meddelande. Andres, kirurgen, kunde träffa mig idag mellan 13-14 ungefär. Jag tyckte det var knepigt igår, enligt vad de sagt tidigare skulle gipset bort. Hade jag haft ett vanligt gips så hade det väl gjorts på gipssalen? Kanske? Men iaf så hade de vetat om det. De hade ingen aning. Så jag blev inte förvånad, men däremot hade jag ingen skjuts idag, så det fick bli buss. Kastade ett getöga ut för att se om det var halt, jag har halkat en gång på kryckor, helt självförvållat för jag fällde inte ner ispiken, och det gör jag inte om. I går beställde jag isdubbar till kryckorna, så nu har jag 🙂

Jag gjorde mig i ordning och käkade frukost och grejade på, innan det var dags för bussen. Jag har massor att säga om UL, som att de kanske borde kunde visa en jäkla karta över busstationens alla A1, B3 osv. Hur ska man veta hur långt man måste hoppa/gå/rulla?? Men är tyst:)

Efter lite knöl kunde jag kliva in på plastikmottagningen, och Andres kom ganska snart. Jag hann se slutet av en serie som jag tror är evighetskörare? Home and away? Jag saknade plötsligt Grannar, kommer nån ihåg? Och Våra bästa år, som jag alltid såg, men sen bytte de tid till en jag inte kunde, eller om det var kanal, men jag fick lov att sluta. Separationsångesten var på riktig. Kanske ska börja glo på den igen, för den går ju än:)

Andres kände och klämde på foten, jag fick försöka röra på den uppåt. Som jag sagt så har de flyttat senan som förut rörde foten inåt, så dess funktion nu är att lyfta upp foten. Det är lite svårt att fatta det, men kommer snart gå på automatik:) Så, nu ska jag inte ha skalet mer.🤷‍♀️

Jag får belasta fullt ut, men han vill att jag har kryckorna kvar som stöd. I och med att senan är flyttat blir balansen annorlunda, och det är dumt om jag ramlar. Eller kliver snett. Men, jag känner helt ärligt ingen skillnad alls på balansen:) Kan ju bero på att den alltid varit obefintlig, och att jag kompenserat de luxe med vänster sida. Det har jag aldrig tänkt på förrän vi började styrkelyfta med riktigt tunga vikter, då märks det både att jag är svagare och mer ostadig. Jag frågade om specifik sjukgymnastik och det behövdes inte tyckte han. Jag litar till 99% på honom, det finns ingen idag förutom min familj som jag litar på till 100% 😂 och har också bara hört bra om honom från mina läkarträningskompisar. Så jag litar på att det blir bra så här. Egen rörelseträning hemma, försöka hitta rätt och få den så rörlig som möjligt. Hälsenan är fortfarande spänd som en fiolsträng, vet inte varför man inte gör något åt den, men antar att det kanske inte går, den är redan förlängd på ett gammaldags sätt;) Om man ska säga det fint🙈 Men i och med det så kommer jag ha ett naturligt stopp, runt 90 grader.

Jag har inga restriktioner. Men, jag ska kolla med fotbollskillarna om de har några bra råd:) Skadar inte, tänker jag. (De är sjukgymnaster, alltså!)

Jag åkte hem igen och tog av skalet. Hade ju ingen sko med mig;) och vågade heller inte stappla runt helt plötsligt.

Det går finfint att gå! Kändes väldigt märkligt att bara sätta ner foten i golvet, och sen belasta. Först lite, sen mer och sen fullt. Foten känns smal och liten, fotsulan är pytteliten jämfört med skalet och det känns överlag ganska nätt. Jag bad Novalie filma, hon hade hemstudier idag, och jag ser ju skillnad på hur jag går nu, mot förr. Det är fortfarande en annorlunda gång, men den är bättre. Jag behöver inte längre lyfta foten väldigt högt för att få loss tårna från golvet:) Ska bara fatta det också.🙈

Jag tror att det fortfarande kommer finnas en väldigt tydlig hälta, men att den kanske kommer se mer ”normal”ut, inte så struttig. I det långa loppet kommer det gynna höften, och den överhängande snubbelrisken på mina egna tår, kanske är minimal. Det återstår att se hur bra det kan bli, men jag är fullt medveten om att det aldrig kan bli helt som en normal fot, utan långt därifrån. Men, som med så mycket annat så kan man inte jämföra sig med andra, utan jag får lov att jämför med mig själv:)

VSZG? Vad skulle Zlatan göra? Jo, han skulle rehaba klokt, men pressa sig och tänja på gränserna hela tiden, och det är exakt vad jag ska göra nu:) Jag ska rehaba försiktigt men stadigt. Senorna ska sitta fast på sina nya ställen, men allt är ju stelt och orörligt efter sex veckors stillhet. Det känns som de skulle kunna snäppa till och lossna;)

Jag är svullen fortfarande och kommer ha högläge när jag kan, och kryckorna ska vara mina bästa kompisar, i alla fall utomhus. Jag har meddelat kidsen att jag inte heller kommer bära och släpa varken julsaker eller när alla ska byta rum. Där går gränsen. Jag har redan tappat en skruvmejsel på foten efter att jag tagit av skalet. Rakt över såret ovanpå och senan. Det gjorde ont. Ja.

Corrinda kommer få fortsätta handla ett tag, och jag måste fundera på när jag vågar testa köra bil. Rent spontant tänker jag att det kommer ge sig av sig själv, det brukar sånt här göra:) En dag så bara gör man utan att tänka, och inser att det funkar, och då vågar man pusha mer.

Jag tog dock på skalet igen när jag åkte för att träna:)Vågade inte chansa, det känns dumt, några timmar utan och sen träna blev för läskigt. Måste ge det några dagar i alla fal:) Hade ett pass ihop med ledare och vårt gäng, och det var orimligt kul:) De andra fick köra löpintervaller på crosstrainer, ihopkrupna som små bollar, medan jag fick ro. Sen anpassade han så jag antingen kunde vara med, eller göra annat. När de sprang i en trappa så fick jag köra axlar:)

Så kul! Nu tänker jag att jag ger det lite tid till, bokar inga pass nästa vecka utan fokuserar på rörelseträning hemma, och egna gympass. Sen försöker jag vara med:D Även de tuffaste pass går att anpassa.

Hemma sen så duschade jag, ståendes, det har jag inte gjort på sex veckor. Kände mig lång och ståtlig när jag såg över den frostade filmen vi har på duschväggen:)

Nu måste jag leta reda på mina strumpor med lös resår, för som sagt så är det svullet. Inte varken kul eller skönt när strumpan stasar av. Kanske måste ta en tur för att shoppa flera:)

Jag är mest förundrad över hur snabbt de här sex veckorna gått. Andres frågade hur ont jag hade haft efter operationen, om det varit jobbigt, och jag kunde inte riktigt komma igår om jag hade ont;) Jag hade ju inte speciellt ont förvisso, men käkade också smärtis enligt schema. Överlag har det gått smärtfritt, hehe. Inga bakslag i form av sår som inte vill läka, eller trycksår, förutom det knepiga skavet som jag haft, men det har ju försvunnit när jag tagit av skalet.

Innan operationen så var jag stört nyfiken och såg fram emot allt som det medför. Sen dagarna innan blev jag svinnervös;) för att efter operationen känna en tillförsikt och lugn. Och nyfikenhet och att det är rätt ”kul” att tillfälligt vara lite handikappad. Skulle avsky det om det var för evigt, men ett tag så här, rätt najs. Man märker saker, om sig själv och andra:)

Nu ska jag sova! I morgon är en ny dag, och då ska jag inte göra annat än läsa George Orwell. Var jag fått ifrån att jag skulle läsa 1984, vet jag inte, för den står inte med på litteraturlistan. Jäkla skit att jag tragglat med den då;) Ska byta i morgon till någon essäbok. Jaja, det är en klassiker och jag kommer läsa den, eller lyssna, för det var en aning roligare;) men inte nu:)

Hörni, vi hörs i morgon 🙂

Natti natti😘

Reklam för Ellos

Nu är det dags igen, årets Black friday är i antågande! Man får tycka vad man vill om det, men sanningen är att man kan göra finfina klipp:) Det kan man även göra under veckan, och jag tänker visa er lite av vad jag har hittat för godbitar 🙂

Jag får också möjligheten att ge er en kod så att ni kan få ytterligare 5% rabatt på alla Black week deals👌🏼

Använd 445410 ⭐️ och ni hittar allt hos Ellos 👌🏼

Jag fryser så jag dras automatiskt till de varmare plaggen:) Den vita finstickade tröjan har så fina ärmar, och den känns nätt i sitt utseende.

Den grå stickade tröjan med mönstret är supersnygg tycker jag. Så här ska en riktigt härlig vintertröja se ut:) Även den har lite puffiga ärmar som gör så den får det lilla extra.

Jag gillar när tröjorna går ner ordentligt över rumpan, så det inte glipar om man böjer sig fram eller lyfter upp armarna. Hemska tanke att det kommer in kall luft 🙈Den här brunbeiga långa tröjan har dragkedja en bit i halsen så man kan få som en halskrage eller öppna upp om det blir för varmt 👌🏼

Den blå jackan är i pile, och funkar ju som utejacka, men jag går ofta omkring inne med sådana. Den har huva, och när jag är riktigt frusen framför tv:n så drar jag på den, och då tar det inte lång stund innan man är varm igen. Det är tydligen en skröna att massa värme försvinner genom huvudet, men ibland känns det verkligen så:)

Det börjar ju onekligen dra sig mot jul. Och hela familjen gillar jultröjor. Jag har ju också en sån här julklänning sen flera år, och även om jag inte använder den så ofta så älskar jag de tillfällena när den funkar 🙂

Mer användbart är ju den stickade jultröjan, och den finns i flera varianter, jag gillar dock den här lite mer diskreta:) Och vill man vara julig men diskret så kan den här röda glittriga toppen fixa det:)

Passar till både kjol och byxor, och drar man på en kavaj eller kofta ovanpå kan man klä upp eller ner den. Super:)

Den här glittriga tröjan i guldigt brunt är också fin, och mer ”odaterad”, den skriker inte jul, utan känns klockren på alla vinterns högtidligare tillfällen.

Jag gillar ju v-ring det vet ni, och även de lite halvkorta ärmarna är favorit, så slipper man dra upp dem hela tiden:) Åh den är verkligen supersnygg!😍

Mönstret och färgen på den här tunikan och klänningen gillar jag, en färg som ser fin ut på de flesta:)

Tycker kragen och ringningen på tunikan är stiliga👌🏼Den här rutiga tunikan tycker jag också är himla snygg, tycker om knytet i midjan som ger ett fint fall.

En till riktig vardagsfavorit måste ju ändå vara en härlig lång skjorta, även den i rutigt.

• 

• 

Utanpå är mer min melodi men fint instoppat också. Eller öppen över ett linne eller tunn topp, eller med en väst över. Det sura är ju att jag under åren haft massor av flanellskjortor som jag kastat 🙈😜 Men, de var nog inte lika snygga som jag minns det ändå, så det är väl inget att gräma sig över:)

Och då kan man med gott samvete köpa en ny 👌🏼⭐️

Glöm inte att använda koden 445410 för 5% ytterligare rabatt!!

Ellos finns här

Jag har ju inte berättat om mitt pyssel:) Min kökssoffa kom ju med huset, något jag var superhappy över för jaghar verkligen alltid velat ha en:) Då var den grön, jag tror att det kan vara så att den, och två skåp med överskåp med glasdörrar var i samma serie som mina föräldrars köksbord och stolar. En fin färg, men när vi gjorde om köket så slipade jag den och målade den vit. Ett jäkla pillergöra för det är massor av runda pinnar på den. Det märks att jag helt missade vissa ställen, som en knopp:)

Någon unge har också ritat en smiley på armstödet;) Jaja, tecken på liv får man väl kalla det❤️ Jag har klätt om dynan ett par gånger under åren, det här var en superhärlig långhårig fuskpäls från början… Nu hade den gjort sitt, på övertid dessutom. Så sliten!

Vi sitter ofta här, när bebisarna var små satt jag här och hade dem på en kudde bredvid, perfekt. Nu är det stora ungar som ligger och kollar Youtube eller spelar spel, och såklart Doris favoritplats. Hon kan sätta nosen mellan ryggspjälorna och luta hakan mot fönsterbrädan så har hon en helt avslappnad pose men med full koll på allt utanför😂

Det är förvaring under dynan, inte så djupt men tillräckligt för några formar och nåt redskap. Jag lyfte av locket och började dra ut spikarna som jag använde förra gången. Möbelspik eller vad det kan heta. Tog en jäkla tid för ibland är jag noggrann:) Det nya tyget köpte jag på nätet och extra mycket så jag även kan sy ryggkuddar. KAN sy, inte säkert ATT jag syr;) Nästa gång jag byter tyg, ska jag även byta skumgummit under, för nu har det snart gjort sitt. Jag hade lånat en häftpistol och det gick ju lite enklare med den än med hammare och spik.

Det gäller mest att se till så tyget blir slätt och rakt, och jag drar i det så det är ganska spänt. Det gick förvånansvärt smidigt, kanske läge för ett Ta i trä, för att inte jinxa något.

Jag tycker kökssoffan ser nymålad ut:) Men det är kanske så den ser ut när man slumrar av den;)

Jag vill egentligen inte ha något under, vi har hittills haft kartonger med djurens mat, och massa maskiner man inte kan leva utan, som glassmaskin, sockervaddsmaskin, juciemaskin, chokladfontän och en ångtvätt, som väl är den enda som används;)

Men, eftersom katterna har sin mat där vid gallret till höger och Doris får full tillgång till det om det inte står kartonger i vägen, så måste jag lösa det på nåt vis. Hon lägger sig på mage och ålar in och käkar upp deras mat om hon får tillfälle;) De behöver kanske två decimeters glipa för att komma in, och det skulle såklart gå att fästa en bräda eller ett likande galler där, men just nu får kartongen stå kvar. Dock en hel, utan gul tejp:)

Jag är nöjd. Det var hyfsat enkelt att borsta av tyget, det håras ju nåt så kopiöst av alla djur här hemma för tillfället. Så nu återstår att sy kuddar. Jag frågade på Instagram hur många? Jag brukar ha tre, men kanske ska det vara en lång, eller två, eller fler än tre? Snyggast är det helt utan men det är rätt oskönt. Sen har jag ofta lösa kuddar också.

Jag kom på att jag köpte tre röda julkuddar förra året, så kanske att jag inte lägger energi på att sy förrän efter nyår:)

Nå, vad tycker ni? Godkänt?

Jag vet inte jag om det är jag eller de som inte kan räkna, med tanke på min dyskalkuli är det väl jag 🙈 Men räkna till sex kan jag. Och jag antar ju någonstans att eftersom jag fått en tid idag, och inte nästa vecka, så har det gått sex veckor idag. Det HAR gått sex veckor sen operationen, en vecka med gips och fem med aircastskalet.

På avdelningen blev jag mottagen av undersköterskan som jag träffat förr, supergullig. Men kanske inte så bra koll:) När hon började med att fråga hur länge skalet skulle vara på så anade jag att det kanske inte skulle av idag, trots allt. Hon ringde kirurgen, som stod och opererade och sa att det skulle sitta på totalt sex veckor. Okey, det beror ju lite på hur man räknar det här:D En plus fem eller sex…? Båda blir sex veckor, men på olika sätt. Men för min del kan jag ha skalet på till nästa år, det gör mig inget. Om det är bra, vill säga. Är det dåligt tar jag av det direkt. Jag frågade om fortsatt plan nu, jag är ju inte sugen på att nästa tisdag bara ta av skalet och sen höfta ihop en egen rehabplan;)

Det visste hon inte men förstod ju att jag ville veta, så vi får väl se vad som händer. Hon sa att hon kunde be Andres ringa upp, men det behövs inte. Jag pratar gärna med honom såklart, men rent krasst är det kanske bättre att han pratar med en sjukgymnast som sen tar sig an mig:) Jag tycker läkare ska få göra det de är bäst på, i hans fall operera, så kan han delegera annat. Jag har ju ibland minne som en guldfisk, så det är inte säkert att jag kommer ihåg det han säger om han ringer:D

Nåväl! Jag har skalet kvar:)

I går mätte jag omkretsen 🙂 Jag har ju nästan ingen vad på höger, och tacksamt nog verkar det inte hänt så mycket med den nu. Det är väl kanske det yttersta beviset på hur taskig muskulatur jag har, tack vara en jäkla K-vitaminspruta 🥵 Det finns inget mer som kan förtvina. Däremot ser det smalare ut än någonsin så jag tror att de former som fanns, alltså en aning till form, är borta. Om jag mäter vaderna på det tjockaste stället så är den normala 37cm, och den ”lilla” 28cm. Däremot har omkretsen ökat en aning över vristen, men det lär bero på svullnaden.

Jag har mätt mig lite överallt på kroppen under många år:) Och kan i och med det konstatera att vissa mått håller sig stadiga, medan andra behöver stramas åt😅 I stort har det inte hänt så mycket… en sanning med modifikation inser jag ju:) Jag har varit gravid åtta gånger, klart som fan att måtten gått upp och ner, men de ligger relativt stadigt. Jag har ökat muskelmassan i och med styrketräningen och då är det helt ok att måtten ökar:) För mig är det viktigt att inte dra iväg åt något håll. Jag har vägt femton kilo mindre än nu, när man ligger på 50 kilo och är 169 lång och inte en petite-person så är det för lite. Jag har vägt femton kilo mer utan att vara gravid och det är definitivt för mycket. Jag skiter i nåt kilo hit eller dit, och nån centimer hit eller dit, för det är oviktigt. Men jag mår inte bra när jag väger för mycket eller för lite 🤷‍♀️ Och lets face it, det går betydligt enklare att gå upp än ner, inte för alla, men för många, mig inkluderat. Ju äldre man blir ju svårare dessutom, det är fan oschysst. Jag har inte alls min vikt där jag vill, det är några kilon för mycket, men just nu skiter jag i det. Det är jul, jag gillar julmust och lussebullar, och julgodis:) och jag kan inte ens träna som jag vill. Som vanligt blir det nya tag nästa år, och nu extra rejäla:)

Idag ska jag i alla fall träna:) Syrran ska på pass så jag hakar på, och hejar lite och går sen och drar lite i hantlarna inne på gymmet. Jag hade tänkt att jag skulle stå och staka för att behålla lite kondis men än så länge har jag inte gjort det, det är ju för jäkla tråkigt alltså;) Kanske idag?

Dagens Mood är annars som Sellman:

Jag ska snart lägga mig och läsa 1984, har inte börjat än, har fått hem Djurfarmen, Som jag behagar, av samma gubbe, och Montaigne essäer, så jag blev överväldigad;) Men nu är det dags!

Vi hörs sen:)

Reklam och annonslänk för Parfym.se

Jag gillar ju mer och mer att beställa på nätet. Redan innan pandemin föredrog jag ofta det, men då blev det av naturliga orsaker mer av den varan. Nu känns det som att jag inte är beredd att kompromissa på utbudet, i fysiska butiker finns oftast inte allt. På Parfym.se hittar jag det allra mesta jag vill ha i smink och parfymväg. Eftersom jag vet vilka dofter jag föredrar så är det enkelt att köpa parfym:)

Ibland tänker jag att jag kanske borde variera mig, vara lite wild and crazy, men sen ångrar jag mig. Barnen pratar ofta om att mina parfymer är JAG, att dofterna alltid påminner dem om mig. Nu är jag ju högst närvarande i deras liv och hoppas få vara så massor av år framåt🙈 men ni fattar. Jag har likadana doftminnen, mammas parfym som hon hade när man var liten är för evigt fastnitad med henne. Pappas aftershave är samma sak. SÅ, då tänker jag att jag inte alls ska variera mig:) Jag ska ha mina signaturdofter.

Och vilka är det då?

Jag tror jag sagt tidigare att min absoluta favorit är Clean🙂

Den här har jag nu, och den doftar lika gott som alla andra, men min absoluta favorit är någon av Warm cotton, eller Fresh laundry:) Jag har faktiskt passat på att beställa en sån här:

Clean Rollerball layering set då får man just warm cotton, men också Rain och Skin, i små flaskor med sådär liten boll, som man bara stryker bakom örat eller var man nu vill ha parfymen. Jag har inte sett de här förr, annars hade jag haft dem redan:) Nu fattar jag inte helt vad ”layering” menas, men antar att man ska kunna lägga dem i lager, på varandra? Att de harmonierar fint tillsammans? Känns som slöseri:) Jag kommer köra en och en:) Det här setet kostar 146kr och eftersom jag inte direkt använder parfym varje dag, eller ens varannan så kommer det räcka ett tag. Jag har ju andra hemma också.

Men innan jag upptäckte Clean så hade jag alltid Eternity, by Calvin Klein ❤️ och det är fortfarande en storfavorit. Alla Eternity:) Just nu har jag den här:

Calvin Kleins era började för min del med den unisexa CK One

Den var det länge sen jag hade men alltså, den är ljuvlig. Som ni kanske märker så föredrar jag lätta, friska dofter framför tunga:)

Det är suveräna Black Week-priser på de flesta parfymer hos Parfym.se nu, så jag tycker ni ska in och shoppa loss:) Det finns alldeles perfekta julklappar där:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Det är ju Black Week nu, och jag kommer lägga ut massa olika inlägg runt det, jag hoppas att ni förstår:) I flera har jag fått loss olika rabatter, och i andra tipsar jag vidare där det är bra priser:)

Cellbes har 30% på mycket🤗

Det finns så mycket fint! Jag rekommenderar som alltid, mina supermjuka byxor🤗 de är så himla sköna!

Corrinda har köpt ett par så både snygga och sköna kängor som hon redan utnämnt till sina favoritskor:)

Om man drar byxbenen över den så ser det ut att vara en kort jodhpurskänga men resårskaftet värmer ändå finfint. Har hon tajts på sig sitter skaftet snyggt tajt runt vaden och vill hon så går det att stoppa ner byxorna i det också. Mångfunktionell:)

Rejäla sulor så man kommer upp från kalla marken och en bra sula så man inte halkar. 👌

Ni hittar Cellbes HÄR

Ja, nu är det ju inget gips, utan ett aircast, ett skal, som jag tagit av och på som jag velat i fem veckor:) Men lik förbannat känns det nervöst inför i morgon. Jag vet ju att det ser fint ut med såren, de är ju i princip helt läkta, så det är inte det. Men, vad är planen nu? För första gången sen operationen kom på tal så känns det som jag famlar i blindo. Jag vet inte alls vad planen är, mer än ”rehab i ett halvår”. Vad det rent konkret innebär vete fasen;) Kanske rycker de kryckorna i morgon och tycker att jag ska gå själv? Kanske säger de: ”Kör på som det känns bra”, vilket skulle få mig att känna efter extremt mycket. Jag HOPPAS att morgondagen innebär besök hos sjukgymnast, en erfaren sådan, kanske en nattskena, som jag fick när jag var liten och opererade foten:) Den hade jag varje natt i massor av år, och tanken med det var väl att hålla foten i 90 grader den del av dygnet den inte användes. Tror jag:D Nej, jag tror inte man får det nu för tiden:)

Förhoppningsvis ett rehab-schema, någon form av tidsplan och kryckorna kvar. Helst vill jag ha ett inbokat besök hos sjukgymnast ett par gånger i veckan, men det lär väl vara en utopi? Men det är allt för enkelt att slacka när man inte orkar, ids eller känner för det;) Eller, inte riktigt vet hur man gör på bästa sätt. Jag har en rejäl självkännedom, ja😁 Risken är att jag får ett papper med några övningar på, och sen återbesök till kirurgen om sex veckor typ. Var tre månader från operationen så det lär ju bli i januari nångång. Jag vet hur jag funkar, då kommer jag antingen köra på för hårt, eller för lite, nåt mellanting existerar inte.

Sanningen är att jag har trivs väldigt bra de här veckorna i tvingad stillasittande och i behov av chaufför. Jag tror att det varit välbehövligt på fler sätt, inte minst att jag fått ”tillåtelse” att sitta still. Det gör jag annars med, men då känns det alltid som jag borde göra det ena och det andra. Nu, är det helt legitimt:) Nu har jag fått vila, på ett sätt jag nog aldrig gjort som vuxen. Ganska sorgligt när man ser det skrivet så här, men man har ju alltid saker som måste göras. Jaja. Morgondagen will tell:)

I kväll har jag varit hos syrran tillsammans med mamma och slagit in paket till ungarnas julkalendrar. 216 stycken för nu har vi enats om att det blir nio kalendrar och inte nio plus massa respektive och barn. Pallar inte:) Janelle får lämna över sin till Jack.

Vi beställde sushi, och jag kände redan när syrran ställde in den i bilen att det luktade ”fel”, och när vi öppnade hemma insåg jag varför. Vad är det för dumheter att ha rostad lök på sushi? 🥵

Och inte nog med det, rullarna var indränkta i nån läskig sås. Jag storknar🤦‍♀️ Syrran och mamma hade ätit där förr, och de gillar det, så de fattade inte mitt pustande. Men, efter att ha skrapat av all lök och sköljt av rullarna 😉 samt haft på wasabi och massa soya så gick de att äta:) Jag klarar inte av rostad lök, det är en så sjukt äckligt sötslibbig smak. Barnen älskar det, men det är knappt jag klarar av att vara i köket när de äter det. Jag vet, jag är störd😅samma sak med ravioli och ketchup, går inte. Jag vill helst inte befatta mig med något av det för jag för kväljningar av doften, förutom om det gäller korv med bröd, då vill jag ha en liten sträng ketchup. Rätt sort, alla går inte.

Nåväl, det var gott när jag fått skölja av, och sen hade vi tomteverkstad.

Hälften:)

Vi var klara strax efter 23, och då körde syrran hem oss, och jag har nu duschat och tvättat foten, man vill ju vara fin när man ska till sjukhuset:) Syrran hämtar upp mig, och sen ska hon passa på att lämna blod. Jag tänker alltid att jag borde göra det jag med, det känns som att om man kan så ska man. Men så kommer jag på att jag inte kan:) Mina kärl är sönderstuckna, jag var svår att sticka som liten, och de både rullar och spricker och är sen snåla med att släppa ifrån sig blod. Jag har försökt, men fick bara skäll av damen på blodcentralen;) Många år senare, var jag med i en studie, när jag väntade nån av killarna, om smärta, och det skulle tas prover både under och efter graviditeten. Eftersom det gått superbra att ta prover alla år som gravid så tänkte jag att kärlen kanske läkt ihop, stilat sig. Men det visade sig bero på att man har en ökad blodmängd under graviditeten, det var därför det flödade på bra. Efteråt var det som vanligt. Den sköterskan kom hem till mig, för att jag skulle slippa åka med en bebis, och det var ingen stress, men hon fick sticka så att hon själv sa att nej, nu räcker det, jag kan inte plåga dig mer. Men, eftersom studieresultaten skulle bli ofullständiga så envisades jag med att hon kunde fortsätta:) Till sist, i kärlet på handledens sida, ovanför tummen, så rann det tillräckligt för att fylla det där provröret. Långsamt:) Det var inte som att hon var usel på att sticka, det var bara tomt på blod:) Hon sa sen att jag skulle spara på mina kärl till den dagen jag behövde dem själv. ”Lämna inte blod”. Var de exakta orden:) Och då gör jag så. ’

Under operationen nu så satte de en nål på ovansidan av handen, och ett i det kärlet på sidan, som är mitt bästa, men det gör ont. Det brukar gå bra att sätta nål, men inte att dra större mängder blod ur dem.🤷‍♀️

Jaja. Nu ska jag sova! Så jag orkar med att vakna sen:)

Vi hörs i morgon, men håll tummarna för att det blir en bra plan för rehab!

Natti natti 😘