Sådärja! Livet återgår kanske, för oj vad jobbigt det är när inte bloggen är med på noterna😂

Jag är inte säker på vad det var för fel men nu har den blivit som den brukar:)

Jag har massor att säga men kommer inte ihåg vad, men börjar med att säga att jag är vaken, uppe och iväg, och klockan är strax efter halv nio😂

Jag sitter modell för en långhårsuppsättning:)

Få se hur det blir när det är färdigt, om det är något man kan träna med;)

Man känner sig ju alltid som sitt snyggaste när man är hos frisören, vet inte vad det är? Eller jo det vet jag😂

Jag ska skicka iväg det här så jag ser att allt funkar!!

Hörs snart !

Med bloggen alltså, med mig är det ju knas hela tiden 🙈 Men jag kan inte ladda upp bilder eller få till inlägg.

Så nu kommer det massa test. Förlåt på förhand 😳

Godkväll!

Igår satt jag med min dator i knät mest hela dagen. Skrev klart en inlämningstext som jag sen höll på att glömma att lämna in i tid:) Men ibland alltså. Jag skulle bara låta den vila lite, deadline är idag, och så glömde jag den. Tills nyss, för nu är den inlämnad och klar. Inte ens sist:)

Jag har också läst kursarnas texter klart och kommenterat på dem, så nu tror jag att jag är i fas igen:D

.

I dag hade jag bokat en besiktningstid för min bil, men den ombokade jag i går för jag kände mig så förbannat stressad. Jag vägrar att stressa över saker som man kan göra något åt:)

Den absolut enda som blir lidande av det är man själv. Och jag tycker om mig själv så jag är rädd om mig själv ♥

I stället så satt jag uppe till tre i natt för att bli klar med det jag kunde bli klar med så jag fick dagen idag fri. Till att göra det jag ville, mestadels då, för jag har lite saker kvar nu.

Men ett pass med tunga lyft hann jag med, och vet ni då?? Jag ökade mitt personbästa i marklyft med tio kilo (!!!) och är nu fem ynka kilo från ett uppsatt mål:D

Jag förvånade mig själv, för att ens få upp fem kilo mer var en total omöjlighet senast:D och idag gled de där tio upp ganska ”lätt”. Jag försökte på målvikten, och jag fick upp den från marken, den var inte helt fastvuxen, men en centimeter gills inte;)

Jag kanske, kanske hade fått upp den vikten om vi började med marklyften, men vi körde tunga knäböj innan, där jag också ökade, men bara med fem kilo. Eftersom jag ska, ta i trä, operas den sjätte april så är det en deadline på målvikten, för efter det kommer jag ju inte kunna köra marklyft på länge, och att man vilar sig i form är ju tveksamt. Jag ska såklart försöka köra övningar som stärker framför allt ryggen under min rehabtid. Men att tro att jag bara kan lyfta som vanlig sen är nog väl optimistiskt. Även om jag är uppfostrad i en optimistisk anda:

”Jaha, är det lite svårt för att du har ett sämre ben? Men prova på nåt annat sätt då?”

Och det har ju gjort att jag inte ser några oöverkomliga hinder, bara massa lösningar runt det. Mamma och pappa har aldrig sagt att jag inte kan något, utan alltid att jag ska försöka. Och det är så jag försöker uppfostra mina barn, att göra så gott de kan. Mer tänker inte jag begära.

Jag har så många exempel på barn där föräldrarna pushat  dem på olika vis, inom idrott men även i skolan. Där föräldrarna krävt höga betyg och där barnen kämpat, och kämpat. Fast de kanske är ”medelmåttiga” och gör sitt allra bästa så duger det inte, de räcker inte hela vägen fram. Där ett B inte duger utan det ska vara raka A över hela linjen. Ett B är lika med sura miner från föräldrarna och ångest från barnet.  Vad fan är det för sätt? Jag FATTAR, att man vill sina barns bästa, men jag tycker inte att det är att göra det bästa för sina barn, helt enkelt.

Så länge man gör sitt allra bästa, och försöker, så är det Good Enough. Mer än så kan ingen begära. Ska ingen begära.

I bekantskapskretsen har vi flera barn som diagnosticerats med utbrändhet efter att ha blivit pushade hemifrån. I min värld är det inte okej alls.

.

Nu ska jag fira mina avklarade deadlines med att kolla på NCIS:)

Vi hörs snart igen 🙂

 

 

 

Godkväller:)

Ni som läste här i går vet att vi på kvällspromenaden gick förbi en brevlåda där posten vällde ut. Väldigt mycket post. Veckors. Huset hade alla gardiner fördragna med nån liten lampa som lyste innanför. Funderingar på om något hänt den som bodde där dök ju upp.

Idag ringde jag numret jag hittade på nätet. Lät massor av signaler gå fram utan att någon svarade.

Så då ringde jag polisen. 114 14. Försökte först med 114 114 fler gånger och fick bara ett ”Numret har ingen abonnent” i örat;) Inte så lätt det här med siffror;)

Först en såndär robottelefon som vill att man ska beskriva sitt ärende. Jag har extremt svårt för att prata med sådana. Jösses, det är ju svårt att beskriva sitt ärande för en livs levande människa:)

Nåväl, jag fick ur mig: ”Oro” . Hehe. Palla förklara för en robot som sen ändå säger ”V a?” eller avbryter mitt i.

Det gjorde den inte utan den bad mig beskriva ärendet lite närmare. Men herregud! ”

”Oroad över att någon råkat illa ut” då? Jodå, då blev jag kopplad till växeln:)

När jag fick prata med en riktig tjej var det svårt att sätta ord på vad jag ville.

”Eh, vahettere, jo, alltså… jag har en hund. Som jag går ut med, och …” Ja, ni fattar:) Jag blev kopplad till Uppsala och polisen David svarade. Han lät supertrevlig och jag upprepade min story. Komplett med hummanden, och stakanden och ursäkter. Det kändes plötsligt lite kärringaktigt att ringa. Ni vet, som en skvallertant som har ögonen på alla i kvarteret enbart för att hitta skandaler och skvaller:D

Men han höll ju med om att det lät märkligt. Han frågade om jag ringt på dörren.

”Nä, det vågar jag inte:)”

Han skrattade gott åt min ärlighet och sen frågade han lite om det ena och det andra. Han tyckte att det var underligt, och sa att han skulle forska vidare. Han sitter ju på andra möjligheter än vad jag gör:) Han sa att fick de inte tag i mannen per telefon skulle de åka dit och knacka på, och eventuellt ta sig in. Det lät tryggt och bra, och han frågade om han kunde nå mig på numret jag ringde från. Japp, det kan man. Så lade vi på.

Fem minuter senare ringde han upp. Då hade han pratat med mannen i fråga, som mådde kalasbra men var dålig på att ta in posten. DÅ passade det att svara minsann 😉

Men för helvete, ta in posten, den är blöt och kan försvinna, eller så tror tjuvar att det är fritt fram! Ja, det höll polisen med om:) och kanske hade han rekommenderat det också, de tär högst oklart:)

Jag tackade så mycket för att han ringt upp mig och berättat och han sa att det var lika bra, annars skulle jag säkert fundera på det varenda gång jag gick förbi;) HELT sant, bra människokännare den där killen:D

Så, allt var bra med mannen. Jag känner mig lite dum, men samtidigt har jag gjort min medborgerliga plikt, och varit en god medmänniska. Civilkurage:D

Han hade kunnat legat där, sjuk eller död. Men tacksamt nog var han vid prima liv. Men lite dålig på att ta in posten…

Nu har ju mitt konspiratoriska jag redan spunnit en historia här, där han hålls fånge i sitt eget hus mot sin vilja, och tvingas prata med polisen under pistolhot. Det skulle kunna vara så, men kanske inte så troligt. Eller …?

Jag håller fortsatt koll:)

.

Vi har haft födelsedagsfika här, med massa gott, som syrran kom hit med. Jag gjorde inte många knop alls. Jag vaknade av att jag hade ont i ryggen, och det strålade ner i benen så där oskönt. Kunde omöjligen ligga kvar utan fick upp och skutta. Det blev bättre av att röra sig, men behövdes en ipren för att få det att släppa, och nu är det tillbaka. Om än i mindre styrka.

Kanske allt socker hjälpte till:)

Även syrran bakar alltid sitt eget fikabröd;)

Janelle, Simon och Jack kom såklart och det var full rulle på lill-Fjant:)

Vi fikade och pratade och skrattade i ett par timmar, innan folket drog sig hemåt igen. Härligt!

Sen började det laddas för mello! Fast ingen är egentligen intresserad, så ska de kolla ändå;) Jag med, fast jag har i år bara sett finalen. Pallar inte vara irriterad som jag är mest hela tiden flera veckor i sträck;)

Som alltid tycker jag det är mestadels kassa låtar. Tusse, som ju vann, kändes inte direkt som en överraskning. Men han är ju bra åtminstone. Tyckte ni att ”Rätt låt vann?” eller?

Måns är ändå alltid min personliga favorit. Jag älskar Måns Zelmerlöw, satans jäklar vad han är kompetent:) Han känns aldrig plump eller bortkommen eller obekväm, utan han äger alla situationer med det där stora leendet. Varför kan vi inte bara skicka honom vartenda år? 😀

Nåväl, nu är det över. Ska bli väldigt skönt att slippa ha massa barn i soffan på lördagkvällarna, nästa vecka börjar ju Let´s Dance, på lördagar om jag fattat rätt. Vilket är toppen, för jag har missat de senaste säsongerna eftersom vi sitter och snackar och sen promenerar varenda fredagkväll. Nu jäklar ska jag titta:)

Nu ska jag leta reda på en ipren och sen skriva så det ryker. Vi hörs snart igen, men för nu – natti natti 🙂

 

 

 

Så, så var vi framme vid fredagen igen. Som alla andra veckor så har denna rusat fram i överljudshastighet, det är inte riktigt klokt.

Men, det är som det är.

Den mesta av eländessnön som föll igår har smält bort nu. Igår, var det väl?, så toksnöade det på kvällen och det kändes som vinter igen. Men, det är det inte för det är meteorologisk vår, och har det en gång blivit en årstid så backas det inte. Det läste jag på SVT:)

Men en kall vårdag var det;)

Idag var det mest blött. Blä. Jag drog iväg och tränade vid lunch, sen blev det Citygross på vägen hem och sen var jag hungrig. Jag har insett att det går som bäst att träna utan att käka massa innan. Ofta äter jag inget alls, utan tar det efteråt i stället. Funkar fint för mig som inte är så tidig på att komma igång på morgnarna:)

Idag hade jag köpt keso med vanilj och keso med jordgubb. Jag tog den med jordgubb, blandade den med vaniljkvarg och havregryn. Tja, funkar. Jag har inte ätit keso på länge, ledsnade totalt på det för nåt år sen efter att ha ätit massor. Det är inte jättegott, ändå kan jag vilja ha det:)

Robban kom och frågade om jag skulle ut och åka, vilket jag inte hade tänkt. Men eftersom han skulle till salongen och bli friserad av Patricia så tänkte jag att det var lika gott att köra dit honom. Jag kör betydligt mer än vanligt just nu, ungarna får skjuts både hit och dit, något som jag normalt tycker är onödigt. Det går buss, även om det finns massor att önska gällande det;) Just nu känns det dock smart att minimera det man kan. De får åka till och från skolan, herregud jag pallar inte kliva upp och leka chaufför i ottan;) men på lite mer humana tider kör jag ofta.

Så, det blev en vända med Robban, och sen hem och äntligen in i duschen.

Sen vika lite tvätt när man ändå är där nere i tvätteriet. In med en maskin tvätt, efter att ha flyttat den redan körda till tumlaren, och så vika alla åtta tidigare som ingen annan tagit tag i. Snark. Vika tvätt är trist alltså, men tusen gånger värre är det att lägga ner det i lådor och in i garderober.

När jag var färdig var klockan nästan fyra och då satte jag mig med dagens första kopp kaffe och ljudboken. Kepler fortfarande, vad den här nu kan heta, Lazarus kanske? De är spännande:) Men fortfarande ställer jag mig frågade till sexscenerna. V a r f ö r ? De fyller liksom ingen funktion, har ganska ofta inget med något annat att göra utan petas in helt fristående. Jag gillar det inte det minsta, och slutar lyssna. Vilket är sådär för det är svårt att veta när det är klart och så missar man nåt. Nä, jag begriper det inte. Vill man läsa sex finns det ju böcker för det. Jag känner mig lite lätt kränkt över att det alltid ska vara med, oavsett om det för handlingen framåt eller ej. Vi pratade på senaste workshopen om att en text rent krasst ska uppfylla minst ett av tre kriterier: föra handlingen framåt, presentera personer och nåt jag glömt 😉 Men det gör inte Keplers sexscener, så hejdå med dem:)

Givetvis blev jag helt trött när jag satte mig ner, så efter att kaffet var slut bytte jag bok mot musik och satte timern på en kvart. Powernaps är underskattat:)

Doris kom och hoppade upp i knät, och eftersom jag halvlåg i fåtöljen hamnade hon mer på min mage än ben, och hon väger en del. Typ fjorton stadiga kilon, och det på magen är tungt. Det blev lite svårt att andas efter en stund, men jag slumrade till och det räckte till för att orka med resten av dagen:)

Å andra sidan så frös jag lite, och hon är som en härlig kamin att ha i famnen:)

.

Tacos som vanligt, och som vanligt med de ständiga gästerna Jimpa och syrran. Massor av snicksnack om allt och inget. Det är liksom högt och lågt, och det avhandlas Hallandsåsen, tyska porrskådisar, smink, dålig humor, EuropaPark, karuseller, fula foton, tv-program och poddar, träning såklart och massor av allt möjligt. Jag berättade om en kattmat jag köpt, färsk på korv och hur Sellman älskade den. Så kom han in, hoppade upp på bordet, harklade sig två gånger och kräktes upp något som mest såg ut som en råkorv;) Lite som att ”Den maten var inte så god faktiskt”;) Men det åt han i förrgår så det var mer köttfärsen han fått som inte ville vara kvar. De gör ju sådär, katter. Sen gick han raka vägen för att snoka reda på nåt annat gott att mumsa i sig. Ville väl göra plats för det kanske;)

Men mitt på bordet? Lite väl ofräscht faktiskt även om vi dukat av. Kattracka.

Långpromenad med hundarna innan det var tack och hej, ses i morgon:) I morgon är det kalas för syster yster. Vi skulle vara hos henne, men så fick hon äntligen ändan ur vagnen och påbörjade målning av sitt kökskakel. Det var lite för lång torktid så hon hinner inte måla klart och har ju dragit fram ugnen och hela köket ser väl ut som skräp. Så då messade hon och frågade om vi kanske kunde vara här, hehe. ”Jag kan komma och städa lite innan”, sa hon, som att det skulle behövas??? Va?? Här är det ju alltid ordning och reda och inte ett dammkorn. Eller?

Nädå, det är det inte alls, men det är heller ingen som förväntar sig det. En vacker dag ska kanske jag också börja städa lite mer, men den dagen är inte i närheten just nu:D

Men, då blir det kalas här då, och det är bra för då slipper jag åka iväg. Inget som inte har nått gott med sig.

En fråga förresten!

I kväll när vi gick med hundarna så gick vi förbi ett hus. Vi gick samma runda förra veckan och veckan innan det med. Nu ikväll satt det en stor lapp på en brevlåda som jag nyfiket gick fram för att kika på. Tänkte att det skulle stå ”Låt inte din hund bajsa här!” Det finns lite konstiga hundägare här som inte har hyfs och vett, nämligen.

Det visade sig vara inte en lapp utan post. Shitloads av post. Hela brevlådan är proppfull, och vad gör då brevbäraren när det inte ryms mer? Jo han/hon sätter ett gummiband runt brevlådelocket och sätter fast posten där. Så det sticker ut all världens väg. Alltså, det är veckors post.Jag pillade lite i bunten, för att få ett namn, och såg bland annat brev från sjukhuset.  Huset har alla gardiner fördragna, det står en adventsljusstake som lyser i ett fönster, men den brukar stå där typ året om tror jag, och det är ljussken bakom ett eller två fönster till. Bilar på uppfarten men de står exakt lika som förra veckan, jag noterade den ena bilen då nämligen för den är fin:)

Det brukar vara fördraget, men det brukar inte sitta så mycket post. FÅR brevbäraren ens låta posten sticka ut sådär? Den blir blöt och den kan ju försvinna, trots gummibandslösningen. Borde inte den personen reagera och kanske ha nån slags rutin för sådant? Det är ju dessutom tre olika postbolag som kör här ute.

Vad gör man? Rent potentiellt skulle personen kunna ligga avliden där inne. Genom att slå på namnet vet jag att det är en äldre man, 66 år som bor ensam. Eller är han på semester och har glömt att be nån tömma lådan? Men det är en pandemi. Vem åker på semester i flera veckor nu?

Jag ska ringa numret jag googlat fram i morgon, men tror ju inte nån svarar. Kan man ringa polisen då? Eller vad gör man? Jag tänker att mitt ansvar som medborgare och medmänniska kräver att jag gör något. Jag vet inte om jag vågar gå in på tomten och plinga på dörren, det känns lite påfluget, men samtidigt… är man påflugen om man visar omtanke?

Å andra sidan, precis intill sitter grannens brevlåda, de borde ju kanske reagera kan man tycka. Men, vem vet. Jag kommer ju grunna på det här nu.

Vad skulle ni gjort?

Nä, nu sova lite:) Vi hörs i morgon !

Natti natti

Natten till idag sov jag som en kratta. Jag gör ju det i nån månfas jag ännu inte klurat ut vad den kan heta, men oftast några dagar/nätter efter fullmåne. Oklart hur många för jag för exakt noll statistisk för jag glömmer direkt:)

Det plus att jag skulle med mamma till juristerna och alltså hade en viktig tid att passa, och då kan jag inte sova. Inte ens om den viktiga tiden är på eftermiddagen. Skumt, och onödigt.

Igår så tränade jag sent, eller egentligen både sent och tidigt för jag körde dubbla pass:) Men, jag duschade bara efter det sista. Nån måtta får det vara:) Något som är väldigt märkligt är att om jag kör dubbla pass så går det andra så jäkla bra. Det är intressant:) Nåväl, jag kom hem och hann bara äta snabbt innan NCIS började. För ja, mitt liv styrs av träningen och TV:) sorgligt men sant.

Efter NCIS är det NCIS Los Angeles och med andra ord blev det sent innan jag hann in i duschen. Jag var klar runt midnatt och gick och lade mig och läste. Mitt hår torkar på nolltid, och var i det närmsta snustorrt när jag snurrade ihop det i en lite annan variant av hårknut mot vad jag brukar. Jag har alltid håret uppsatt när jag sover, för annars blir det svettigt och jag vaknar med håret som en snara runt halsen;) Jo, jag kanske vänder mig en del på nätterna:) Av knut blir det ofta lite buckligt och fult, men den här knuten var lösare och annorlunda snurrad, så jag tänkte att det skulle bli kanon.

Vaknade, och fick iväg kidsen till skolan och sov sen en stund till, helt vimmelkantig efter att ha sovit nästan inget alls. Vaknade igen, noga uträknat så jag skulle hinna fixa mig gott och väl. Släppte ut håret och … ? Eh va?

Jaja, jag är helt brutalt nyvaken, rödögd  och svullen i hela fejset, men försöka själva vara vakna en hel natt ska ni se;)

Vad i helvete är det för burr???

Gick ut till Patricia och pekade på hårtrasslet och hon garvade rått och sa att det där kommer du inte att kunna kamma ut. Kan jag väl visst det, tänkte jag…

Eller?

Lite som en John Bauerälva utan det vackra, älvlika, drömlika, men med en rejäl bakisångest.

Vad fan hände?

Patricia skrattade. Jag vattenkammade eländet och till sist såg det ut ungefär som vanligt.

Men betydligt fluffigare än det brukar vara. Begriper ingenting:)

Med facit i hand när jag gick ut sen, så hade jag kunnat sno upp det i en hästsvans bara, för som det stormade. Håret flög runt hela skallen så det var som att ha en neddragen rullgardin för ögonen. Aldrig har mitt hår varit så kompakt;)

Jaja, jag hämtade upp mamma på utsatt tid och vi körde och parkerade, och gick sista biten. Inte långt, men väldigt kallt, och som sagt – blåsigt. Virvlade innanför dörrarna på juristbyrån och väl där fick vi vänta en liten stund för vi var tidiga. Blev mottagna av en mycket trevlig tjej, som nu har gjort sitt bästa för att förklara för oss. Mamma har ju ganska bra koll, men jag är ju som en helt vanlig korkskalle. Alltså jag är ju inte dum i huvudet, men sånt här har jag aldrig behövt ha nån koll på. Arvslott och laglott och a whole lotta going on;)

Men, det blir bra det där. Mamma har tvärkoll på alla papper och kunde langa fram dem för att understödja det hon sa. Inte så vanligt sa juristen tacksamt, för det förenklar ju hennes del lite.

När vi var klara för idag var det ut i stormen igen, och då ville mamma gå på lokal:) McD eller cafe Ofvandahls, jag fick välja. Eftersom det senare är pyttelitet så valde jag burgerhaket där jag vet att det går att hålla avstånd. Vi käkade lunch och sen fick hon lov att gå in och handla på Citygross också:) Känns helt sjukt att det nästan är mot lagen. Men det var lite folk och hon är stor nog att bestämma själv:)

Jag släppte av henne och vi satt en lång stund i bilen och snackade först, innan jag åkte hemåt. Syrran messade för att kolla hur det gått och berätta att hon är negativ för covid, vilket var skönt. Jag messade en svamlig text om vad som sagts och hon ringde upp, ingen vettig människa kunde fatta det:D

Jag ägnade lång tid åt att försöka förklara för henne det jag fått förklarat för mig, och med hjälp av google för att reda ut de frågetecken som blev så har vi nog båda hyfsad koll nu. Jag skulle åka och handla men det bestämde jag mig för att skjuta på, för tiden bara försvann.

Jag skulle skriva också, som hela den sista veckan och även det har jag återigen skjutit på, blir som vanlig med andra ord, stressigt på slutet:) Men, av nån anledning är det då jag funkar som bäst.

I brevlådan låg det spännande post:) Ni vet ju att jag inte tycker om att få post längre, tack vare exet, men det här är bra post.

Jag ska ju opereras lite. Det ska flyttas senor i min dåliga fot för att förhoppningsvis få bättre funktion i den. Ortopederna är det som vanligtvis gör den här sortens operationer, men de är väldigt oense. Först skulle det opereras, sa den manlige läkaren, sen blev det såklart uppskjutet, och sen skulle en kvinnlig läkare göra en ny bedömning. Hon, och hennes kvinnliga överläkare sa att det var dåliga odds, lika bra att låta bli. Jag vet inte jag, och det kommer väl ta hus i helvetet i nån genusdebatt, men av alla de läkare jag träffat under alla år, så är männen lite mer framåt när det gäller sånt här. Lite mer benägna att, inte chansa, men att löpa linan ut. Blir det inte sämre så kan man prova i alla fall. Jag har svårt att se hur min fot ska kunna bli sämre än nu. Hela benet är ju som ett enda stötteben;) men det är foten som sabbar mest. Eftersom det är ischiasnerven som är söndersliten så innebär det ju en påverkan på hela benet, från rumpan ner till tårna, allt är svagare- Vilket jag upptäckt nu, med de tunga lyften, hur stor skillnad det är. Mitt vänstra, friska ben är extremt dominant. Jaja.

Behöver jag säga att plastikkirurgen som ska göra det nu är man:)?

Jag sökte till plastiken enbart för att jag vill ha en Vad. Alltså lite utfyllnad så vaderna är lika stora. (ungefär i alla fall) Jag har en välsvarvad, rätt snygg, och en med bara ben och en liten stackars underutvecklad muskel. Enorm skillnad och sjukt jäkla jobbigt psykiskt. Allt pga av en K-vitaminspruta, suck. Man kan tycka att det är ingen stor sak att komplex över, men säg det efter en sommar med mina ben och jag tvivlar på att nån av er skulle vilja ha min. Det ÄR jobbigt när folk tittar och funderar, för förr eller senare så upptäcker de det. Jag vill gärna vara cool och tycka att det är som det är, men innerst inne är det jävligt svårt. Jag är präglad av det, och inte på ett bra sätt, tvärtom är det en bidragande stor faktor i att jag är osäker. Året om, för man ska bada eller klä av sig i andra situationer med. Eller, bara vara på gymmet…

Det var olika bud där med, första läkaren tyckte det var ganska självklart, men blev nedröstad av sina kollegor. Jag överklagade med en i mitt tycke asbra formulering;) Den kan vi ta nån annan gång, om jag nu inte berättat om den redan. Så då skickade de mina bilder till KS för en second opinion och de tyckte det var självklart, ge henne en vad. Och så fick den här kirurgen, som är svinduktig, mina bilder framför sig och ville se om han inte först kunde få till en bättre funktion, och sen fylla ut. Med eget fett:) Tur att det finns att ta av då, för det handlar troligen om flera fettsugningar, så tråkigt. NOT:)

Men först sentransferering. Gips /sko i åtta veckor, sen rehab i typ ett halvår. Han tror på att det kommer funka och den första plastikkirurgen jag träffade, och som jag träffade inför op. nu i höstas håller med. Han som ska operara  är kärlkirurg och plastikkirurg och superkompetent, jag har såklart googlat honom:) så jag lägger det här i hans händer nu.

Jag skulle gjort den här operationen i oktober, och ni kanske kommer ihåg att jag kom så långt som till sjukhuset dagen innan, för att träffa inskrivningsteamet. DÅ stängde sjukhuset ner för alla icke-akuta saker, pga andra vågen av covid och jag fick åka hem. Lite snopet, men jag kände det på mig.

Nu är ju tredje vågen här, och inskrivningen är den första april…(hej aprilskämt)som är  skärtorsdagen, och så operationen precis efter påsk. OM det nu blir så. Jag ropar inte hej innan det är färdigt och klart. Men, rent så hade det passat bättre i oktober, att sitta fast i gips när det är varmt är inte kul. Plus att jag MÅSTE kunna köra bil i sommar. Det är inte diskutabelt. Blir det nu, innebär det april och maj i gips/sko, och skjuts det upp få jag hålla tummarna att det isf blir i höst, vilket det ju bör bli då de väl inte gör så mycket planerade saker sommartid?

Jag TROR att det handlar om en vecka i vanligt gips, och resten i såndär plast-stövel-ortos-grej. Högst oklart hur de funkar, aldrig behövt ta reda på det, men jag ser ju folk som promenerar runt på dem så kanske ska/får man belasta. I dont know. Men får väl veta förr eller senare.

Får jag inte köra så måste jag muta någon att köra mig till och från Norberg och husvagnen:D

Och till och från gymmet! Fuck no att jag tänker låta mina biceps, triceps och axlar försvinna:) Kondisen får stakmaskinen hjälpa till med. Ni ser – jag har en plan:D

Så, vad tror ni? Inställd operation eller genomförd operation?

.

Nu ska jag sova, borde lagt mig för länge sen, med tanke på föregående natts ickesömn, men, som vanligt, så är jag tvärpigg.

Morgondagen bjuder på högintensiv träning och shopping, sen tacos och långpromenad med hund. Kanske kommer mitt paket från Cellbes:) De har varit extremt supersnabba sista gångerna nu, warp-speed deluxe.

Nej, hörrni, natti natti nu ♥