Men det är ju inte riktigt klokt. I morgon är min egentliga operationsdag.

I går ringde de in mig för att opereras en dag tidigare, alltså som idag. Igår när jag kom dit så stoppades all planerad vård. Idag hävdes den. Så tja? Vad ska man förvänta sig nu?

Jag är inte bra på att vänta och se🙈Det är psykiskt tärande att vänta på något som faktiskt ändå ändrar livet ganska rejält en period. Men, vad gör man? 🙂

Tålamooood😎

Nåväl. När man inte får opereras så får man träna. Så det gjorde jag idag:)

Sen åkte vi hem och duschade och käkade och så behövde Robban skjuts för att köpa vinterskor. Jag behövde handla så det blev ju perfekt, två flugor i en smäll. Eller tre, för jag var in och köpte några fler träningskläder. Köpte de här gråa tightsen för ett tag sen och de var så jäkla sköna:)

Håller inte in ett skit dock så det får man göra själv 😂 men vafan, det är väl därför de är så bekväma;)

Strumporna i extremt happy färger köptes samtidigt 🙈

Och ja det målades för ett tag sen i huset. Inte av mig vad jag vet:)

Idag skulle jag ha ett par svarta tights men de fanns bara i för stora storlekar så det blev ett par lila. Vet inte om jag hade huvudet påkopplat för lila…? Byxor ska vara så mörka som möjligt för att slippa avslöja alla svettfläckar 🙈😂

Jag hade tappat bort sportBh:n och blev så nöjd när jag hittade den igen, har en svart också och de är grymma. Från rum New Yorker för länge sen.

Nu känns det som om sommarens solbränna är ett minne blott. Även om jag ju ser att jag har bikiniränderna kvar så är det mycket blekare än för några veckor sen. Det är tråkigt för solbränna är trevligt. Nej, jag sätter inte min fot i ett solarium, även om de utvecklats sen sist, typ 1987 när man ovillkorligen MÅSTE sola sig till en grundbränna innan man åkte utomlands. Gjort det en gång, det är bara trams:)

Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt att stängas in mellan varma lysrör och inte se nåt. Hu. Inte heller orkar jag hålla på med Brun utan sol, så jag är med andra ord en blekfis på vintern. Vad är det för fel på att vara naturlig undrar jag 🙂

Jag älskar solen, men det ska vara äkta vara:)

.

Jaha, sen fick jag gräslig huvudvärk och fick krypa i säng och sova en timme. Masade mig upp sen och har ätit och druckit kaffe och knaprat Alvedon och haft värmekudde. Nu ligger jag på spikmattan och ska läsa lite.

I morgon är det skrivardag! Jag kanske tränar men högst oklart. Sen måste jag till stan för att byta skärm på Lovelias mobil.

Kul nästan jämt.

Vi hörs då!

Natti natti 😘

Som ni vet så ska jag göra en operation, det ska flyttas på lite senor i foten:)

Planeringen var 8/10, alltså på torsdag. Jag har hela tiden haft en känsla av att det inte kommer bli av just nu. Hoppas på det bästa men planera för det värsta:)

Så alltså har jag inte funderat så mycket över det, inte blivit speciellt nervös, inte packat nån väska eller planerat direkt något. I morgon onsdag, skulle jag på inskrivningssamtal. Sist jag opererade mig, ett knä var det då, så blev man inlagd dagen innan, fick sova kvar, duscha och lägga sig i renbäddad säng flera gånger om, och även stanna runt en vecka efteråt. Jag hade då en mojäng i sängen, en Kinetec, som benet låg i som böjde och sträckte på det, så knät inte stelnade till:) Men nu för tiden får man komma några timmar och bli undersökt, provtagen och så vidare sen får man duscha hemma, sova hemma och infinna sig earlybirdy på avdelningen:)

Det funkar ju det med:)

Idag klockan 10.47 ringde telefonen. ”Inget uppringnings-id”. Jag svarar sällan på okända nummer för jag orkar verkligen, verkligen inte med jobbiga försäljare. Men, vis av erfarenheten, och att jag hade tid för inskrivning, så svarade jag.

Tjejen presenterade sig och sa att hon ringde från plastikkirurgin. ”Ah, oh well”, tänkte jag, ”Nu blir det inget. Vilken tur att jag bokat Björn på fredag”:)

Men tvärtom. Coronas andra våg är på väg, och det börjar komma in många patienter. Min kirurg ville gärna operera mig I MORGON, onsdag ist för att undvika att den blev inställd. Så kunde jag det? Tre sekunder senare hade jag svarat ja. Finns ju liksom inget att tveka på, onsdag eller torsdag, spela roll. Så då blev inskrivningen idag. Hon frågade när jag kunde komma och jag svarade 14.00.

När jag lagt på tänkte jag att jag var onödigt korkad, jag tränar mellan 12-13, så hur fan ska jag hinna duscha och ta mig dit på en timme? Men vafan:)

Jag letade reda på pappren från sjukhuset( de satt såklart på kylen) och fyllde i nån kort deklaration om MRSA. Aldrig haft, aldrig utsatts för det. Det är multiresistenta mördarstafylocker man inte vill ha in på sjukhusen. Blev plötsligt nervös:) Sen svidade jag om till träningskläder och åkte och hämtade upp syrran. Berättade för henne och undrade om hon kanske kunde skjutsa mig? Det är svinsvårt med parkeringar på sjukhuset och har man tidsbrist är det en jobbig upplevelse😅

Jodå, det kunde hon. Vi snicksnackade om det, och jag sa också att om jag väl blev opererad så kunde hon kanske boka av Björn åt mig:) Jag tänkte INTE göra det innan foten var i paket.

Passet var ett HIT. Högintensivt. Med David. Eftersom det var mitt sista pass av värde på månader så körde jag satan. Alla kläder var helt genomblöta efteråt:) Jag noterade saker jag annars aldrig tänker på, som hur det kändes att springa, hur bra det kändes med de låga jämfotahoppen upp på stepbrädan, hur stunsen i foten/benet var. Allt för att kunna ta sig tillbaka till det. Jag har varit ganska putt över att inte kunna träna och att tappa mycket. Men så lade Zlatan upp nåt inlägg på instagram och jag kom på att han skadat sig flera gånger men varit på banan igen snabbt. Foppa har opererat fötter massor av gånger och kommit tillbaka i världsklass. Det är jag och de stora grabbarna va:)

Det hänger mycket på vilja och pannben och jag vill vara i toppform och känna att kroppen lyder, att den är stark och fin.

Jag gillar inte när jag inte kan eller klarar av något jag vill göra/ kunna. Jag envisas tills jag kan. Om det är möjligt, annars blir plan B att göra det bästa av situationen:)

När passet var klart blev det snabba ryck hem, jag klev innanför dörren halv två, slängde av kläderna i en hög i badrummet ( de ligger kvar 🙈) och hoppade in i duschen. Tre minuter senare var jag påklädd.

Kvart i hämtade syrran mig och prick 14.00 checkade jag in i ankomstterminalen i 85-huset.

Grått väder idag, med bara regn och rusk.

Tog trapporna upp till våning tre, två steg i taget för att komma upp så snabbt som möjligt, jag var ju en aning sen, typ en minut. Det var helt ok hade de sagt i telefonen, att komma lite senare.

Slog mig ner och läste en inredningstidning, mitt favoritval:) Fick vänta lite, men blev snart inropad på ett rum. Sköterskan förklarade vad som skulle hända idag. Vi skulle gå igenom hälsodeklarationen, eventuellt skulle lite prover tas, Christian skulle prata med mig, det är plastikkirurgen jag träffade från början, älskar honom. Snygg också 🤗. Suupertrevlig! Andres som skulle operera stod dessvärre och gjorde just det, opererade, så han skulle träffa mig i morgon, om det var ok för mig. Jadå, så länge han vet vad han ska göra så behöver jag inte absolut prata med just honom. Han är specialist, så jag litar på honom. Jag vet hur operationen går till. På ett ungefär i alla fall, och jag har ju varit med om likande förr. Jag har ju också jobbat på barnortopeden och vårdat barn före och efter, samt lämnat och hämtat på både op och uppvak säkert tusen gånger. Jag känner mig trygg på Akademiska. Jag hade också övergett de där katastroftankarna på Tänk om😱. Tänk om jag drabbas av komplikationer och dör eller allt går åt helvete.

Jag skulle få trava till nästa hus och träffa narkosen och sen få med tvättmedel (😂😅) hem för att duscha. Det är som att duscha i typ tvättmedel, hemskt för både hår och hud men rent blir det:)

Men först skulle jag fylla i hälsodeklarationen.

Varje gång jag gör det är jag otroligt tacksam över att kunna kryssa Nej på det mesta. Röker inte, snusar inte, dricker inte alkohol speciellt ofta, även om det då kan bli shitloads av det🙈😂, inga krämpor eller medikamenter.

Jag satt och väntade i en kvart kanske, sen öppnades dörren och Christian kom in, och jag såg att han blev glad att se mig:) Jag blev glad att se honom också, jag är ganska säker på att det är han som drivit detta ganska mycket, stått på min sida inför kollegorna när jag inte accepterade deras första beslut, som var nej. Det ansågs vara en rent kosmetisk operation. Som till skillnad från bröstrekonstruktioner skulle bekostas av mig då det enbart var just kosmetiskt. Jag påtalade då att jag visst tyckte att kvinnor som fått operera bort ett eller två bröst givetvis skulle få nya, men… att det faktiskt är ytterst sällan en kvinna går runt barbröstad. Medan det är väldigt vanligt att man vill gå barbent:) Jag tyckte inte det var någon skillnad. Kanske i så fall tvärtom, ett saknat bröst går relativt enkelt att ”gömma” även i tunna kläder, det är enbart i få situationer det verkligen uppdagas. (Återigen, jag anser att det är guld att det fixas nya) Medan en vad som är hälften så kraftig som den andra syns väldigt väl i de flesta kläder och alltid när man är barbent då:)

Efter turer fram och tillbaka skulle jag få dels en operation för funktionens skull och sen även fettransplantation, flytta fett från andra ställen på kroppen till vaden. Den operationen är det jag ursprungligen sökte plastiken för. Funktionens operation kom på köpet:) Jag är glad åt båda men helt ärligt så är det det synbara jag vill åt🙈

Men först funktionen!

Jag såg på Christian att det var något, och noterade även att sköterskan såg dämpad ut.

”Vi har tyvärr jättetråkigt besked till dig, Carola…”

Oh! I wonder what?? 😂🙈😱

Jodå, andra vågen av Corona är ett faktum, patienterna ökar och fem minuter tidigare togs beslutet att ställa in alla planerade operationer. Så när jag kom till avdelningen var operationen på g, när jag blev invisad i rummet var den fortfarande ett faktum, och en kvart senare avblåst.🤷🏼‍♀️😬

Vad säger man?

Jag kunde bara skratta, vad finns det annars att göra? Jag hade det ju på känn hela tiden, jag har bokat träningspass utifall att:), jag vet ju att Corona ökar. Jag vet att de gör vad de kan och de försökte! De ville försöka hinna operera innan stoppet.

Jag väljer att se det positiva. Jag kunde hunnit bli sövd och väckt utan att det gjorts nåt, jag hade kunnat infinna mig halv sju i morgon bitti, skrubbad från topp till tå med Descutan. Jag kan träna vidare ett tag:)

De beklagade och såg så ledsna ut, sköterskan som är koordinator lovade att göra sitt allra bästa för att så snart som möjligt kunna boka in mig. Sist var stoppet på operationer tre månader. Jag tippar på ny tid 18/12, vad tror ni om det?

Givetvis är jag både besviken och ledsen men vafan, det jag har är inte akut. En coronasjuk patient är akut. Det är självklart att ta ett steg tillbaka. Även om det varit enbart ett önskemål från sjukhusets sida hade jag gjort det.

Christian gjorde sällskap med mig ut och berättade att han tänkt så mycket på mig. Hela sommaren hade han gått och funderat på mig och min fot:)

”Har du?”, sa jag, ganska nöjd med att han tänkt på MIG, men sen kom förnuftet i kapp🙈😂

Jag frågade honom om han trodde på operationen på samma sätt som Andres, en snabb second opinion ute i korridoren helt enkelt:) Det gjorde han, och det kändes väldigt tryggt och bra. Vi småsnackade lite till och sen vinkade jag hejsvejs.

Så här nära var det länge sen jag var. Jag vet att jag fick åka hem en gång för jag var lite förkyld, men då var jag fyra eller möjligen sex år gammal:) Och då blev det op ändå några dagar senare.

Men det är som det är. En pandemi rör om i många grytor på många olika vis. Det här är inte det värsta som kan hända, långt ifrån. Men jag hoppas innerligt att inte bli bortglömd och tvingas göra om hela proceduren.🙏🏻

Så, vad tror ni det första jag gjorde var?

Jo, 1, messa syrran för att be om skjuts hem och berätta att det var avblåst.

2, Boka träningspass:)

3, skriva ett kort blogginlägg, det föregående. Hann inte mer än så, men förstår ni hur viktiga ni är:)?

Ja, det blev en märklig vändning. Inte oväntat och jag har oftast inte så mkt medvind i livet. Tvärtom så kickar Murphys lag in onödigt ofta, lagen om alltings jävlighet. Men vad är det man säger?

Drakar lyfter bara i motvind 🐲🐉😂

Så keep the faith osv 🙂

Nu ska jag sova, vi hörs i morgon 😘

Alltså jag kan ha världshistoriens mesta oflyt. Det är ett konstaterande med bestämdhet nu. Jag blev inte ens förvånad:)

Ska vi ha en gissningstävling ?

Vad tror ni mitt oflyt var den här gången ?

Ledtråd :

Väntar på syrran nu, återkommer lite senare 😘

Vart sjutton tog helgen vägen? Man får lov att inte blinka, så är det helt klart, för gör man det så försvinner flera dagar. I går så var det dags att ta reda på allt som vi sågat ner i trädgården. Det är inte så kul:) Det tar tid, och är besvärligt om man inte har rätt grejor. I mitt fall kärra och dragbil. Men, Jimpa har:D Han är lite som anden i Alladin, förutom att man inte direkt är begränsad till tre fjuttiga önskningar 🙂 Eller som Skalman som bara drar fram rätt sak, som en annan inte ens visste existerade, från skalet. Nu kom han med en stor rackare till kärra, och sen fick alla kidsen lov att hjälpa till att släpa fram alla jäkla grenar till framsidan. Det var under allmänt muttrande, men ändå med ganska gott teamwork som vi grejade på. Två rejäla lass åkte vi iväg med till återvinningen.

 

Efter det första så hade Jack dykt upp hemma:) Min lilla goding, som är så himla enkel att ha hand om, han älskar att vara här:) Det är Jamie som är favoriten, men alla ungarna är kul att hänga med. De hoppar studsmatta och han fick vara med och baka med Lovelia.

Och såklart hjälpte han till att bära grenar:)

Vi bar och släpade, och sen plockades nästa mirakelmaskin fram, en lövblås. Med stora bokstäver. Alltså… jag kommer aldrig vilja kratta ever again, när man testat på en sån här:)

Jag har blåst runt äpplen, grenar, små plankbitar från Gud vet var, leksaker, gatsten och löv såklart. Riktade man lövblåsen mot mina mossbelupna slipers så hittade man dem där under:D Jag har hittat stenar i trädgården jag aldrig vetat om att de funnits där. Jättekul:) Lite tung, och ibland kändes det som jag skulle flyga baklänges;) Bra drag i den.

Ner med eländet i säckar och sen var det färdigt för den dagen, det började bli mörkt.

Lite kaffe, och sen middag, lägga Jack, och då var det ju svårt att veta vem av oss som skulle somna först;) Han får sova i min säng, och kryper självmant upp i mitten och gosar ner sig på kudden. Jag låg bredvid och läste lite innan han somnade.

Notera valet av gosedjur 😉

Sen var det en diskussion med mig själv, skulle jag somna, eller avsluta dagen med en lång Dorispromenad? Det fick bli prommisen, och det var ju skönt när man väl var ute. Vi var nog ute en timme, och när jag äntligen kom hem kändes det inte mer än rättvist att bara lägga sig på soffan och kolla på serie. Såg ett avsnitt av Crossing lines, och halvvägs igenom nästa så ringde en liten klocka.

Vi har ju en workshop på måndag med skolan, det har jag tvärkoll på. Men så började jag fundera på VAD vi skulle prata om? Hm…? Loggade in och kollade. Jomen vafan, då ska vi lämna in ett par sidor text som ska diskuteras. Inget konstigt egentligen, för så har vi alltid gjort, men nu är inte deadlinen för texten förrän nästa vecka. Jag hade skrivit exakt NOLL ord. Noll. Zipp, Zero, Null. Min planering är ganska noggrann och jag har haft annat som legat före.

Men då, halv ett på natten var det bara att sätta sig och värpa fram tre sidor text. Från att ha velat fram och tillbaka hur jag ska gå vidare och inte vetat alls vad nästa steg är, till att ha fått till tre sidor och en svag plan tog det tre timmar. Tre tre:)

Workshopen börjar halv tio i morgon så det fanns inte tid att göra det här idag, för kursarna ska ju hinna läsa också. Det var inte bara jag som missat, det hade hälften av oss gjort. Pust.

Det fanns ingen tid att hålla på att ångra sig eller fundera i timmar på en replik, och då brukar det gå väldigt bra. Jag är fortfarande nöjd med det jag skrev, förutom att det såklart kan behöva ändras om lite på olika vis. Det tog lite tid att kontrollera så det blev korrekt i tidslinje och sånt, men strax efter fyra skickade jag in det.

Och dök i säng, pigg som en mört. Jack sov som en gris, och jag somnade ganska snabbt, hyfsat trött i kroppen även om skallen var på högvarv. En dryg timme senare vaknade jag tvärt. Av vad vet jag inte alls, kanske lillFjant som hostade lite. Sen var det ju tvärkört att somna om.

Vid sex var det bara en timme kvar till man kan boka träningen på fredag. Då jag om allt går enligt planen, är nyopererad i foten, men inte fan kan man förlita sig på det. Jag hoppas på det bästa men planerar för det värsta:D Och skiter sig operationen vill jag träna va;)

Så då var jag vaken till sju, bokade och sen somnade jag. Jack vaknade inte förrän strax före tio:) Men då låg han bara kvar och myste och grejade med sina saker, jag slumrade såklart, och inte förrän klockan var runt elva och han fortfarande inte visade minsta tecken på att vara less, så masade jag mig upp. Då var han alert direkt och sen har han varit som ett glädjerus:D Underbara lilla unge! Snabba rörelser också 😉

Klockan ett hade jag dragit på gummistövlar och regnkappa för att stå nere vid våra fina kullar och protestera mot att de ska bygga 21 tusen bostäder här. När man får höra lite siffror så klarnar det extremt, och man inser på allvar vilka storhetsvansinnen som styr.

Idag finns det runt 4000 bostäder i hela vårt område. De ska bygga 21 tusen.

Vi är runt 10 tusen som bor här och ska bli 50 tusen. But why?? Det är ingen jävla mänsklig rättighet att bo i Uppsala, än mindre i ett specifikt område. Bygg i glesbygd  i stället.

Det fotades med drönare och det var massor av folk där. De hade en räknare som sa 777 stycken MEN då hade de inte räknat de hundratals som strömmade till från en annan öppning:) Polisen hade gett tillstånd, men sen ville de dra tillbaka det… Fast med tanke på att de stod där med en piket och en vanlig bil och satt och bara kikade, så antar jag att de inte tänkt göra något. Inget mer än att påpeka:)

När man gjort sin plikt som bekymrad invånare, så åkte jag hem, och lämnade tillbaka Jack till Janelle och Simon.

Och sen iväg till mamma och pappa för att byta plats på möbler. Det gick sådär;) Skruvade man isär lite så funkade det, men det är ju så förbannat tråkigt. Speciellt som vi skruvat ihop det för ett tag sen:) Sen skrubbade vi gammalt mattlim från golvet i ett par timmar. Men nu är det så bra som det går:)

Hem igen, käka lite och gå en två timmars promenad med Doris och syrran. Det var väldigt skönt ute, blåste inte och var ganska varmt. Nu är jag helt supertrött, och hungrig 😉 Och ska äta kvarg innan jag kryper ner och förhoppningsvis slaggar gott.

I morgon är det måndag igen. Workshop, sen träna på kvällen. Där i mellan ska det skrivas.

Och tusen andra saker;)

Men vi hörs då!!

Natti natti 🙂

 

Det funkade inte att inhalera handsprit, vad konstigt Donald Trump🙈

Gubben är covid-19 positiv, somliga straffar Gud med detsamma🤷🏼‍♀️

Eller med det samma… nja.

Jag kan omöjligen tycka att Trump är en hyvens kille, tvärtom så är min åsikt att han inte har något i en maktposition what so ever att göra. Jag kanske inte önskar livet ur honom, men vafan… jag skulle inte heller fälla tårar om han kilade vidare. Han känns som en krutdurk som balanserar på en tänd stubin.

Här satt man, eller låg i soffan, och glodde på Baksmällan 2:) och så blev den avbruten av extrainsatta nyheter. Den högkvalitativa rullen kändes safe att kolla på efter gårdagens katastrofdåliga film 🙂 Jag älskar ändå Bradley Cooper så att jag såg den för nån månad sen spelade ingen roll. Men nu tror jag att jag skiter i den.

Jag kryper ner med Reacher och läser i stället.

Fast just nu sänder nyheterna direkt från Vita huset där Trump flygs i helikopter till militärsjukhus. Spännande! 😂 Nu kom han ut ur helikoptern och såg pigg ut. Reportrarna snackar på om hur Trump inte använt munskydd och träffat shitloads av folk så det blir svårt att smittspåra. Men snark. Vilket otroligt dåligt föredöme han är.

.

Jaja!

Jag är som vanligt ett bra föredöme😂och har dubbeltränat idag. Först Cirkelfys, sen åkte jag svettig och härlig till Lager 157 för att lämna tillbaka en jacka Patricia köpt och ångrat sig på. När jag ändå var där så passade jag på att handla på Willys.

Sen hann jag bara hem, byta träningskläderna mot en torr omgång och sen iväg till nästa pass. Ett plaza Cross. Vikarie för David. Jag har bestämt mig nu. Det är inte ett kul pass. Ett skittråkigt upplägg, med intervaller. Jobbigt ja, men tråkigt. Kört det tre gånger med tre olika ledare och det är inte kul. Att köra HIT är mycket roligare, och jobbigare på ett helt annat vis. Jag kommer att fortsätta gå på Davids plaza, eller tja…det kanske jag inte alls gör på ett tag 🙈 men det enbart för att det är kul folk. Idag var det inte ens det, vi var bara fem av vårt gäng och sen en massa randoms. Jag saknar vår fredags TMI!!

Jaja. Men två pass och sen 14000 steg med Doris på kvällspromenaden är helt ok:)

.

Jag fick Mail från en av döttrarnas skola, hon hade varit ledsen. En kille i klassen som klappat henne på rumpan ett flertal gånger. Nån ass slap challenge. Men vafan?

De ser såklart allvarligt på det, och killen kommer få stå till svars. Nu var det tydligen så att de försvunnit från skolan, hade gympa eller nåt så de kunde inte göra det förrän efter helgen men ville informera .

Jag ger alltid mina döttrar full frihet att ge tillbaka i sådana här lägen. Helt icke PK. Men det är självförsvar. Min rekommendation är ett knä i skrevet, alternativ två är ett finger i ögat. Om det sen blir så att hon blir uppkallad till rektorn och pojkens föräldrar så kommer jag gladeligen att stå för det. Håll dina händer i styr eller var beredd på mothugg helt enkelt. Aldrig vika ner sig.

Mina små söner fick ett långt förmaningstal de med 🙂 Jag talade om att om nån tjej knäade dem pga av att de tafsat så skulle hon få en High five och ett Thats the way to go girl, av mig. De skulle inte ens få is på det onda 😉

Jag anser att det allra bästa är en omedelbar reaktion och agerande. Våld är aldrig att föredra men den kille som får ett knä uppkört där det känns, eller som får stå där och skämmas när tjejen högt och tydligt talar om för alla vad han just gjorde… den killen får en näsbränna som känns. Att ta det den kanske mer pk vägen och gå till läraren som sen går till rektorn som kontaktar föräldrarna som kanske får komma till skolan på möte,eller så bara hörs de på Mail/telefon, någon/några dagar senare… det sätter inte lika mkt spår. Man ska göra det OCKSÅ såklart. Men säg ifrån direkt. Där och då. På det sätt som krävs.

Sen beror det såklart på, det finns tusen olika scenarion och det kan ju bli efterspel och hämnd och allt möjligt. Men tjejerna har alltid min fulla uppbackning om de försvarar sig.

Jag hoppas att ni fattar nu, så jag slipper hamna i blåsväder där folk har allvarliga problem med läsförståelsen:) Tror ni förstår vad jag menar🙈😂

Ta ingen skit! Är mitt ständiga råd:)

Och nu jäklar ska vi öva knän i helgen 😉

.

Nu är det sovdags. Eller läsa lite först. Läsa mycket kanske för det var väldigt spännande:)

Vi hörs i morgon 🙂

Två timmar och 44 minuter lång. But why? Om de inte kört alla scener med lim under dojorna så hade filmen varit en halvtimme. Storyn håller för max 45 minuter. Max. Och det är snällt tilltaget.

En åtta av tio i betyg? Betygsättarna måste varit stenpackade. Jesus! Alltså nej, bara nej. Se den inte och gör nåt vettigare av två timmar och fyrtiofyra minuter. Kolla på färg som torkar kommer att framstå som värsta punkriffet. 😅

Möjligen eventuellt kanske är det enbart Ryan Goslings hysteriska fanclub som bedömt. För han är ju stilig. Men man hade lika gärna kunnat kika på en affisch av honom. Så mycket ändrade han sitt minspel 😂

Själv väntade jag på Harrison Ford. Och inte ens han hjälpte.

Jag har sett originalet Blade runner men kan inte säga att jag minns den, så den kanske är kass den med?

Nej, nu är jag så besviken😜Dags för lite riktig action så Heeeeej, Jack Reacher 🙂

Natti natti med er 😘

Godkväll!

Jag har landat i fåtöljen efter att ha fått klart delar av det jag föresatt mig. Det som var absolut nödvändigt:) Eller det där lät inte helt korrekt, jag menar att jag hade en lista i huvudet, där det viktigaste var en deadline i skolan och en på ett samarbete. Det är klart:)

Sen hade jag nästa punkt på listan att gå en långpromenad med Doris och det är minsann också avklarat. Lagat mat stod långt ner, men även det kan jag bocka av, pannkaka. Tar sin lilla tid att grädda, men jag tycker ju att det är gott så det får gå. Jag lyssnade på bok mestadels, men sen kom Patricia och snackade:)

Pannkaka är en vattendelare har jag förstått på senare år. Jag har alltid trott att det är middag. Att alla äter det så. Jag har väl umgåtts med folk som tycker som jag:) Nu har jag insett att väldigt många tycker det är nån slags efterrätt eller mellis eller så, absolut inte mat. Det är ju helt galet. Pannkaka är mat, möjligen med soppa som förrätt. Så åt man det när jag var liten, och det var ofta ärtsoppa före. Det är gott, men barnen totalvägrar. Med tanke på att det om något ser ut som ”har jag ätit, eller ska jag äta?” så förstår jag dem;)

 

Vet ni vad jag är mest förvånad av allt över idag? Jo, att det är torsdag. Igen! Och att det är den första jäkla oktober… Det var ju sommar nyss. Om en liten vecka, om allt går som planerat, Ta i trä osv, så har jag foten i paket. Jag kan inte ta in det, och inser att jag inte fattat att det är planen. Men det har blivit uppskjutet så många gånger, om än inte i sista sekunden, men å andra sidan har det inte varit en pandemi tidigare;) Jag tror på fullaste allvar inte att den här operationen kommer att bli av, så vaknar jag med gipsad fot, (eller hela benet vem vet?), så kommer jag bli extremt snopen.

Bra inställning va, snacka om att prokrastinera:D

Vad ska göras då? Jo det ska flyttas en sena för att få till lite bättre funktion i foten.

Det har varit turer hit och dit. Först gick det inte att göra något alls. Sen skulle det här göras. Sen var det helt förkastligt att göra det. Och nu ska det göras. Det har gått från ortopedernas bord till plastikkirurgen. Jag har kalla fötter kan jag lova:)(hehe) Jag vet vad jag kan idag, och jag är ju inte begränsad mer än att jag får ont av ortosen. Utan den snubblar jag.;) Så det ska såklart bli skönt att kanske slippa  allt sånt. Och begränsad kommer jag ju alltid vara, om än att jag är en tjurskalle som inte ser det så:)

Men, det finns ju liksom inga garantier. Jag bara antar att det inte kan bli sämre, men bättre, annars borde de inte göra det. Rent krasst vet jag inte om det kan bli så jäkla mycket sämre, för att citera en av ortopederna jag träffade ”Jag tror inte att jag sett en så dålig fot någonsin” Nä, såklart inte, jag brukar ha rekord i sånt som inte är så positivt;)

Det som nu spökar allra mest är att jag inte ska kunna träna som jag vill på evigheter. 6-8 veckor i gips, viktigt att senan får läka fast ordentligt på sitt nya ställe, och sen… ett halvårs rehab. Men hallå, HIT, Cirkelfys, plaza…? Tmi antar jag att jag kan sitta med på ett hörn, och veva med nån vikt, men bara tanken på att inte få träna som idag gör att jag funderar på att strunta i det:D

Det är ju liksom det enda jag gör. Sorgligt kanske, men det är så:) Kunde varit värre, kunde vara att det enda jag gjorde var att äta godis;)

Nejdå, jag fullföljer så länge de inte säger att det kan bli katastrof. Våga vinn, typ:)

Jag strutsar vidare, så får vi se.

För att tala om träning, så har jag stenhårda överarmar, de riktigt känns i allt jag gör, så kan det bli när det är mycket armar på schemat;)

Igår dubbla pass, idag vila, i morgon dubbla pass.

Sen är det helg! Jag ska släpa ris och passa barnbarn, det blir kul:)

Jack ska sova här, så det blir extra mysigt ♥ Han är två år gammal nu, och det finns få saker som är så himla härliga som tvååringar. Jag vet att jag många gånger sagt att en sån skulle man alltid ha i huset, för de ger så otroligt mycket glädje. De har en jävla vilja också, och energi för en hel bataljon:)

Jag borde läsa lite litteratursociologi också, och skriva en läsrapport om den, men det är inte riktigt dags för det än. Däremot ska jag sätta fart och skriva vidare om Martin, honom längtar jag ju efter nu. Han och jag har haft en break hela sommaren så det tar lite tid att att hitta tillbaka till varandra:D

Nu ska jag kolla på Blade Runner 2049 eller nåt, hittills är den apkass. Hur jävla mycket kan man dra ut på scener? Ryan Gosling och Harrison Ford, borde kunna vara ok, men nja:)

Vi kanske hörs senare, annars i morgon:)