Idag bestämde vi oss för att köra TUNGT. Det är 140 kilo på boxen:)

Man kan slänga på en syster också, så blir det lite tyngre😜Det här är precis på slutet, jag är så slut. Det gick utmärkt att dra en vända, sen orkade jag inte mer:) Jag satt såklart och vilade mig där uppe jag med när syrran drog. Eller sköt:)

Nu låg vi en sisådär hundra kilo efter de övriga som körde 247-Ish kilo. Det gick att rubba, jag kunde putta den någon meter men jag har för lite att sätta emot i kroppstyngd och när det blir sådär tungt så glider skorna på golvet. Nu väger en av killarna som drog den vikten typ fem kilo mer än mina 65 kilo… men det var en bra ursäkt ändå:)

Det här är kul!! Man ser väldigt tydligt hur mycket man orkar och hur framstegen faktiskt finns där. Man märker också vilken skillnad det är att bara knuffa boxar med vila mellan, mot att ha hög puls hela tiden och jobba högintensivt. Nu är såklart målet att orka 250 kilo. Tio kilo i taget så ska det väl sitta så småningom.

Vi körde fyra vändor med 100 kilo, ett par med 120, några med 140 och några med syrra högst upp. Sen gick vi in och körde magdödare på roddmaskinerna:) Och nu känner jag hur det bränner i rumpan 🙈😂

Och axlarna, nackmusklerna, låren, handlederna 😅 . Men kul hade vi:)

Nu sova!! Hörs i morgon då ska jag berätta vad vi hittade idag ute i skogen :))

Natti natti ❤️

Jag är med i ett reportage i Hemmets journal nu:) Mamma ringde och skällde på mig för att jag inte förvarnat, för där satt hon och bläddrade i godan ro och så plötsligt kom jag;)

Eller nej, så var det inte, utan en granne kom och berättade det för henne:)

Det gjordes förra sommaren, och jag trodde att det antingen redan publicerats eller att de skrotat det, för jag hörde inget om det. Men så fick jag ett kuvert med tidningen hemskickad.

Fotografen som var här tog massor av bilder på hela familjen, Jack var med också, och sen kom ingen av dem med? Jag måste se om jag kan få tag i honom och se om han har kvar dem.

Ibland undrar man hur de väljer bilder, en stor på mig och en pytteliten på fyra ungar på studsmattan. Men jaja.

Men grejen är att varje gång jag är med så här, så kommer det massor av mail, mess och telefonsamtal ♥ Jag förstår att min historia berör, och det är ju därför jag berättar den. Inte för att jag behöver det, men för att så många sen finner en tröst i det. Det är nämligen obegripligt många som råkat ut för ungefär samma sak. En partner sen 20+ år, barn och ett helt liv ihop och så bara drar partnern. Oftast gubben, men jag har pratat med både män och barn till män som blivit lämnade ensam av mamman. För dem, precis som det var för mig, så känner man en tröst i att inte vara ensam. Det vi alla har gemensamt är något jag inte önskar min värsta ovän, ( eller jo…vissa kanske, hehe) men väldigt få. Att få den där förbannade mattan man trodde var stadig som en sten, undanryckt utan att man fattar något… det är inte kul.

Jag har skrivit om det HÄR

Och sen hände saker, som jag inte fattade. Inte bara sådana där saker som att en vacker dag låg det skilsmässopapper i brevlådan utan att han ”gjort slut” eller ens pratat med mig på flera månader. Nej, saker som än idag förbryllar mig. Som en dag i april det året, jag satt ute i solen med en kompis, det var stekhett. Plötsligt stannade en bil och ur klev en kille i min ålder. Med barska steg och en uppsyn som på lång håll berättade att jag låg risigt till… Han stegade fram till  mig och skällde ut mig efter noter för att jag kastat massa sopor nere vid järnvägen.

Jag tror att jag kan ha sett ut som ett helt vanligt frågetecken, för jag fattade inte ett skit. Jag kastar ALDRIG saker på marken! Aldrig, det händer inte, jag stoppar i fickorna, väskan, bilen…överallt men aldrig på marken. Han höll fram ett sånt där hårt kartong kuvert man kan få tidningar i. Med min adress prydligt utskriven på en etikett. ”Det är ingen idé att du nekar!!”

Ehh, okej?? Det snurrade i hjärnan, vi samlade återvinningen i carporten då, och sen packade exet in det i sin lastbil och åkte till tippen. Ja innan han drog alltså. Jag funderade på om det var möjligt att det blåst dit? Men det är en god kilometer dit och massor av hus, det är omöjligt…? Så blev jag arg, vafan, komma och skälla över ett jävla kuvert? Det kan ju ha kommit dit på tusen olika vis!

Men han fortsatte skälla, och sa att det var MASSOR av sopor! Va??? Men vafan, jag fattar inte?

Han började räkna upp: Trasigt porslin, glas, plast, julgransbelysning, en barnmadrass…

Eh…vänta lite? Sa du Barnmadrass?? Ja det gjorde han, en mönstrad madrass i storlek som en spjälsäng. Här fattade jag att det var mina sopor. För jag hade själv packat in en gammal madrass till en spjälsäng i hans lastbil… plus ungefär ett ton till av återvinning. Det gjorde jag medan han var i Thailand, ensam enligt egen utsago, men med henne visade det sig. Jag har inte C-kort och kunde inte köra det till återvinningen, utan det väntade snällt på honom när han kom hem;)

Inte det minsta kul, men fan, det var inte så jävla kul att vara hemma när han var i Thailand heller…

Jag kände mig så fruktansvärt usel, skämdes som en hund när jag sa att det var mina saker, men att jag hade absolut noll aning om hur de kommit dit… Han trodde mig ju inte det minsta… Så det finns minst en man i krokarna som tror att jag åker runt och kastar sopor. Jag frågade honom hur mycket det var? Såg framför mig ett helt jävla lastbilslass, som jag ju visste att jag packat….men han sa tre fyra sopsäckar. Och såg ut som att det borde jag väl veta, det var ju ändå jag som slängt det där. Sluta låtsas liksom:/

Jag, kompisen och syrran som kom precis åkte dit. Jag trodde seriöst att jag skulle dåna när vi kom fram, på långt håll såg jag en blå plastback, med porslinskoppar i. Mina trasiga grejor… ? Det är en grusad vändplan där, och en liten slänt. I den slänten låg madrassen jag lagt i bilen, det låg kartonger som jag kände igen, en trasig julbelysning, osv osv. Mina saker, som borde legat på tippen. Det blev mycket riktigt en tre, fyra svarta sopsäckar när vi plockade ihop det. Var resten var vet jag inte, på soptippen kanske? Men varför inte kasta allt då? Eller så ligger resten nån annanstans, men jag har inte fått skäll av nån mer. Och det har gått sju år sen så jag borde ha hittat det.

Jag har nog aldrig i hela mitt liv skämts så mycket. För något jag inte gjort. Aldrig skulle göra. Framför min kompis och barnen. Jag har ingen aning om varför han valde att göra så, jag har som bekant inte pratat med honom på alla år. Men jag vet att det tillhör sakerna jag verkligen skulle vilja veta varför. Och även en sak jag aldrig kommer kunna förlåta. För så fruktansvärt pinsamt som det var att bli utskälld så, att nån tror det om mig, så kränkande. Jag använder aldrig ordet Kränkt, det vet ni, så då fattar ni säkert hur jävla illa jag mådde.

Jag har inte sett den där killen igen vad jag vet, men är fullt medveten om att det kan vara precis vem som helst. Nån av ungarnas kompisars pappa ganska troligt. Jag var så chockad att jag inte kommer ihåg hur han såg ut. Och det får mig än idag att skämmas. Fast jag inte gjort nåt fel, men han tror ju det.

Sånt där är svårt att förlåta, svårt att glömma!

.

Och det blev ett sidospår:)

Jag ställer inte upp i reportage för att gråta ut, eller kasta skit eller så, utan för att kunna ge andra ett ljus i mörkret. Det går att komma ut på andra sidan. Inte utan ärr och definitivt inte utan själsliga skador, jag har grymma tillitsproblem för att inte tala om hur jag lägger benen på ryggen och ilar iväg om nån visar sig det minsta intresserad, eller jag bara tror att det kan vara så;)

Men i det stora hela så är jag ganska normal idag:D

Jag bryr mig inte om honom och hans känslor, utan fokus för mig är barnen och jag själv. I den ordningen. Han får stå för det han gjorde. Jag står för det jag gör.

Och om jag bara kan ge en enda människa en liten tröst, så är jag glad.

Tack alla ni som mailar mig, och hör av er på alla möjliga vis ♥ Kämpa!

Kärlek till er alla:)

 

 

God kväll!

Jag vet inte var dagen igår tog vägen…men jag låg plötsligt i sängen och insåg att jag inte skrivit nåt här. Det händer ibland, inte så ofta, men jag blir alltid lika förvånad:)

Vad jag gjorde i stället vet jag inte. Jag vet inte om det är bra eller dåligt…?

Vad var det för dag ens? Onsdag va? Hm..? Jo, men jag började ju dagen med att vara svintrött:)

Dagen innan på träningen så bestämdes det att vi skulle ses klockan nio några stycken för att träna en stund, och sen köra det cirkelfys soft pass som är halv tio. Trött som fan klev jag ur sängen och i träningskläderna och sen åkte vi. Jag har kommit på sen mina fastedagar att det går så jäkla suveränt att skita i att äta frukost före träningen, så jag struntar i det:) För att det ska vara nån vits med det så bör man ju äta i alla fall nån timme innan och det är icke tänkbart att kliva upp ännu tidigare bara för att äta.

Nu blev det att vi satt och snackade, sen en kort sväng med löpintervaller på bandet, sen gick vi in i salen och körde lite axlar och mage. Jättenödvändigt att vi sen körde rejält med axlar på passet:)

Jag har inte varit på de här soft-passen på några veckor, och det var en liten ändring. Vi står still vid varsin step-bräda, med varsin kettlebell och en tung boll. Sen gör vi övningar efter hur ledaren säger till. Typ 15 marklyft, gånger två:)

Kul och jobbigt. Man anpassar ju vikterna efter sig själv.

Så åkte vi hem, och så ringde syrran. Pappa skulle få komma hem från sjukhuset:):) ♥ Vi skulle hämta honom klockan tre. Mamma skulle med för att prata med läkaren och eftersom man får ta de chanser som uppstår till att få umgås ”Lagligt” (även om folk lär ha åsikter om det…) så åkte vi med båda två.

Jag har ju mamma och pappas bil som vi skulle ha, för syrrans är låg som en sportbil, så jag skulle hämta dem. Men, efter att jag powernappat en halvtimme så tittade jag ut och, hoppsan,  ingen bil på uppfarten…? Patricia hade visst åkt till jobbet:D Oj då. Vi glömmer att kommunicera ibland, helt klart. Så då fick vi åka via Corrindas jobb och byta bil, ta min som också är högre och lämna syrrans, sen till pappa.

Vad har han gjort på sjukhuset då? Jo, tydligen har han haft vitaminbrist. Ja, så kan det gå. Men hur i helvete det är möjligt är för mig en jävla gåta!? Kommunikationen inom vården suger. Det är ganska enkelt att ordinera blodprov speciellt som vitaminbrist är en ganska vanlig biverkning när man får dialys tydligen. Så ja jag är förbannad. Ska det på riktigt vara så att folk blir så jävla dåliga att de håller på att stryka med pga vitaminbrist?? Han kunde inte gå, eller röra på händerna… Och efter lite uppåttjack med vitaminer är han piggare än på mycket länge. Ett stort antal undersökningar har också gjorts, olika nervimpulsmätningar, röntgen och allt vad det nu var, för att utesluta massa saker antar jag.

Men nu är han hemma, mår bra och vi hoppas att det får fortsätta så!!

Det var himla härligt att få se honom, mamma ser man oftare ju för det är hon som kommer ner och tar emot varorna när vi handlat, men det är såklart härligt det med:)

Nu får vi hoppas att han håller sig frisk!

.

Sen tillbaka och byta bil igen, och hem, käka lite och sen tillbaka till träningen:)

Jag bytte inte ens om eller duschade igår….

Ett cirkelfyspass, där upplägget är att man släpar med sig sin vikt runt. Man kan välja på 1,25kg 2,5kg 5kg och 10kg. Jag släpade en tio och en fem förra gången men insåg att jag bara använde tian, eller ingen alls. Så en sån fick det bli. Men… de här vikterna på gymmet alltså… De ÄR gjorde för manshänder:) Lite för stora för att man ska kunna greppa. Jag har insett vitsen med tjejgym helt klart;) Men man blir stark i nyporna för man får knipa med fingrarna för att få dem att stanna kvar:) De har kvar de äldre vikskivorna och de är betydligt enklare att greppa, så finns de så väljer man alltid en sån. Ganska mycket axelövningar även här. Jag är redigt mör nu:)

Efter dagens pass fick jag inte av mig sporttoppen….:) Det gjorde alldeles för ont i musklerna för att lyckas fatta tag i den och dra den över huvudet, eftersom sportBH:ar sitter som ett andra skinn så är det tajt och tufft att dra både av och på. Jag gjorde några tappra försök, inte sugen på att be nån om hjälp;) men till sist gav jag upp och krånglade mig ur den åt andra hållet. Ja, nedåt, och det var slitigt över rumpan men det gick:)

.

Efter morgonens träning har jag suttit kloss i fåtöljen och läst den tjejs text som jag ska opponera på. Det är femtio sidor, men eftersom jag älskar hennes historia och inte hunnit läsa alla nitton kapitel hon skrivit innan, så gjorde jag det idag. Nånstans runt 120 A-fyra sidor, och jag var tvungen att powernappa lite mitt i. Inte för att det var tråkigt eller dåligt, tvärtom det är jäkligt bra, men det är drygt att läsa från datorn så länge. Ögonen går i kors efter ett tag:)

Sen har jag skrivit faktabok för en sjuåring, det ska in i morgon  och jag är nog klar, men måste vila från texten för att se hur jag ska sätta ihop den.

Varje gång jag ska resa mig för att göra något så känner jag mig som en gnällröv, piper och sucker över hur ont jag har överallt::) Men det är träningsvärk, och det gillar jag så det är bara lite spel för gallerierna;)

I morgon ska vi ses utan ledare för han är permitterad på fredagar… helt fel dag för oss som älskar vår fredagsträning med honom:) Han är säkert rätt nöjd med att få en treledigt. Vi får se vad vi hittar på. Jag tänker försöka undvika axlar i alla fall;)

Nu ska jag hoppa i säng och läsa lite.

Vi hörs snart igen:)

Natti natti 🙂

Innehåller reklam och annonslänk för Glossybox

.

God kväll!

Igår när jag avslutade det förra inlägget så blev det rätt abrupt, det kanske ni märkte? Anledningen var inte att jag höll på att somna vid tangenterna som det skulle ha kunnat vara;) Nej utan att bäst jag satt där och skrev så började det lukta bränt. Sådär el-igt. Sist det luktade så var det en jävla mobilladdare som smälte och förkolnade….som jag fick rycka ur och kasta ut. Nu vet jag inte vad det var.

Corrinda kom hem precis efter att ha skjutsat en kompis, och när hon klev innanför dörren så började hon direkt nosa. ”Vad är det som luktar?”

Det första jag gjorde var att dra ur laddaren till min dator, det är ungefär det viktigaste jag har. Sen ut i köket där jag visste att det satt en laddare, och ryckte den. Sen snosa runt överallt. INGET luktade bränt när man satte snoken emot, men det luktade starkt i huset. Corrinda ropade och tyckte det luktade mer nere hos henne, vi väckte Patricia som somnat, och Novalie sov också alla tre gånger som jag satte in näsan på hennes rum;) Jag var ut i garaget, ner i tvättstugan, ut i poolrummet, stod på knä på golvet och nosade i alla kontakter, men icke. Gick inte att hitta ursprunget.

När jag sen, efter att ha suttit uppe och slösurfat för att kolla så inget blev värre, vilket det inte blev utan det höll sig konstant, så skulle jag sätta i min laddare i mobilen. Då var den av, och satt i kontakten…? Men oskadd och luktade inget. Fan vet vad det var?

Hela natten har jag vaknat till och från, orolig över att det ska vara något. Vi har brandvarnare och vi har en jordfelsbrytare som bryter all ström i hela huset om det händer något, men det kan man inte lita på:) Doris och katterna var heller inte det minsta brydda så det var säkert inget. Eller jo, men inget vi hittade. Det luktade fortfarande i morse, men nu efter att dörren stått på vid gavel hela dagen känner jag inget. Skitmysko. Och läskigt.

Jag sover alltid med dörren stängd, för jag har Doris inne hos mig, då ser hon inget och är tyst:) Annars ser hon massa saker ute som hon måste skälla på och det är så förbannat jobbigt att vakna mitt i natten. Vi har ganska mycket räv just nu vad det verkar, jag har sett flera. Tidningsbudet med sina skarpa lampor är också en favorit att skälla på. Men i natt var den öppen, så jag skulle känna och höra. I teorin i alla fall;) Då sover jag inte bra, för jag vill kunna stänga in mig. Samma med täcket, jag virar in mig även om det är för varmt.

.

När klockan ringde var jag svinigt trött, men väcka killarna och sen iväg på träning. Klockan nio.

Idag var det Davids födelsedag och han firade den genom att vara extra tuff tydligen:D Började med löpintervaller på bandet i full uppförsbacke… Alltså… Jag KAN INTE släppa taget då, utan måste hålla fast mig annars ramlar jag av:) Och då blir det ju som att springa med något som man puttar framför sig, mycket jobbigare. Men, utan allt för mycket fusk så sprang jag. Jag höjde inte hastigheten så högt som man ska, för det är för läskigt, och jag sprang inte trettio fulla sekunder utan kanske tjugofem:)

Sen varva med att putta boxar med vikter, och marklyft. Sen boxar och armhävningar( vilket förklarar mina väldigt trötta armar nu inser jag:) Och sen magdödare på roddmaskinen. Alla repetitioner ska räknas, vi kör i par och tävlar:) Skitkul, och vedervärdigt jobbigt. Men mest kul:) I alla fall efteråt…:D

Hem, och äta. Duscha.

Sen skriva:) Uppgiften är en faktabok för en sjuåring. Välj en grundfärg och associera fram tre faktarubriker och skriv. Tursamt nog hade hon radat upp grundfärgerna för inte fan vet jag vilka det är. Gör ni?

Röd, blå, gul.

Jag trodde svart och vit och grön också var grundfärger men icke:D Färglära är inte min grej:)

Jag trodde det skulle vara tråkigt, men det var superkul! Vi hade föreläsning via Zoom med den här tjejen för ett tag sen och jag var så förundrad över hennes sprudlande optimism över faktaböcker för barn, tänkte att det låter urtrist. HUR kan det vara roligt att skriva? Men jo, och det ena ger det andra. Jag hamnade i sidospår hela tiden, och eftersom tre saker ska faktaskrivas på max två sidor så är det inte direkt att hitta fakta som är svårt, utan att begränsa det. Där är jag nu, massa fakta som ska kokas ihop till nåt en sjuåring kan tycka är spännande:)

Sen är jag vansinnigt sugen på att fortsätta med mina andra texter, men just nu hinner jag inte. Det får bli efter terminsslut. Jag ska skriva igenom dem och ändra efter kommentarer minst en gång till innan publiceringen i Diva, så jag kommer kanske vara less sen…

.

Trixie har gått och läst inför konfirmationen. Kul för henne att det inte kommer bli någon:/

Eller, de kommer göra som så att konfirmanderna gör sitt lilla spel, och vi anhöriga får sitta hemma via länk…. Alltså, jag hade hellre sett att de sköt upp det, men men…

Så den sjuttonde maj kommer vi sitta finklädda hela familjen framför datorn klockan tio, och kolla på Trixie som konfirmerar sig, och sen får vi hämta hem henne till …? Tja? Pizzamiddag kanske:) Att ha en mottagning är ju bara att glömma, främst för att de äldre släktingarna inte får komma..

Trixie själv är alltid positiv, hon ser alltid det ljusa i allt, och hennes glas är alltid halvfullt, så hon bara skrattar och rycker på axlarna. Tur det:) De ska försöka få till ett läger i höst, och det är de supertaggade på så hoppas på det.

.

Maj är en full månad för oss. Robban&Corrinda fyller år, sen Novalie. Min mamma och barnens farfar fyller också. Och så lite konfirmation på det.

Jag insåg för ett tag sen ( har aldrig funderat på det iofs) att i samma takt och med samma intervall som vi hade barndop förut, kommer konfirmationerna och sen studenterna:)

Jag älskar månaden maj! Dels för att det hänt mig så mycket positivt, och dels för att det är en så hoppfull månad. Allt väcks till liv, solen återvänder och med den förhoppningsvis värmen. Man kan tro att sommaren kommer bli som den 2018 och man har tillförsikt och framtidstro:)

Sen kommer midsommar och paniken börjar krypa över att det snart är vinter igen…

.

Ja, och nu ska jag lägga mig! Jag sov en stund i fåtöljen förut, helt slut efter nattens icke-sömn pga brandvakt;) Men eftersom jag ( tror i alla fall) att jag ligger bra till med mina uppgifter, så ska jag lägga mig och läsa. I stället för att sitta vid datorn till ögonen blir fyrkantiga.

Jag ska bara äta lite:) och ta av den här sheet-masken först:)

Jag prenumererar ju på Glossybox och för ett tag sen låg den här masken där i:)

Jag älskar ju verkligen att få lite olika produkter, för jag har ju noll koll på vad som ens finns, det blir alltid som en wooooow-grej:) Och så är det kul att få ett paket man faktiskt inte vet innehållet i, för det är lite klent med paket annars. Lika bra att köpa sina egna, men då vet man ju alltid vad som är i….men inte med Glossybox:)

Det är super! Kostar 159kr/månaden och innehåller produkter värda mer än så, plus ett magasin som lär mig massor:)

Det är ett hett tips – Glossybox Finns för män också:) Mors dag närmar sig ju….:)

Och NU —- badrummet marsch pannkaka:)

Natti gonatti ♥

Jag lovade ju er ett inlägg utan skola. Ni kanske blir less på att höra om mina författande dagar, där det produceras text åt alla möjliga håll och kanter? Tråkigt för er i så fall:) För det blir ju mycket sånt nu. MEN!

Ett inlägg utan ska vi klara. Om man bortser från detta ovan då;)

Träning däremot, kan man inte utelämna 😉 och idag har jag kört ett tmi-pass med kettlebells. Det var flera år sen sist och det var kul ju:) Kettlebells använder vi hela tiden på träningen, men ett renodlat pass med de där rackarna är lite annat. Jag noterade för övrigt här om dagen att mina triceps syns:) Gick att flexa dem och beundra;)

Sen åkte jag hem och satte mig med datorn i knät. Eller först käkade jag och sen duschade jag. Gjorde mig till och tvättade håret, vilket är så förbannat onödigt för i morgon är det mera träning, mera svett och så var den hårtvätten förbi;) Egentligen är det ju inget som är direkt äckligt, jag vet att många Pt-tjejer som jag känner inte tvättar håret mer än nån gång i veckan. Svett är ju inget annat än salt och vatten, och det är ju ungefär det många av oss använder i håret, som saltvattenspray:) Och faktum är att håret blir enklare att styla när det är en eller två träningar i det. MEN, jag får sådana bucklor av hårsnoddarna att det inte ser klokt ut. Så antingen har jag det uppsatt jämt, eller så får jag blöta det och försöka borsta i ordning. Sickna i-landsbesvär:)

Dessutom är håret för jäkla elektriskt just nu. Det börjar ge sig, men ett tag så fick jag stötar av allt. Bildörren kunde jag inte ta i utan fick drämma igen den med armbågen;) Det brukar vara sådär ett tag på våren märkligt nog?

.

Jag längtar efter värme nu. Vi fick ju en så härlig försmak av hur det kan vara, det var bikini på och ligga och jäsa i solen. Så otroligt underbart. Och så kom det här tråkvädret och tog över. Bah.

Jag skulle behöva åka och hämta husvagnen, för den måste besiktas och så måste vi leta reda på var i eltrådarna det felas, så man kan få ha el i den i sommar. Köpa nytt hjul måste jag också.

Sen ska den köras till Norberg. Men jag är lite tveksam här. Vad gäller egentligen? Campingen är öppen, det ska de kunna vara bara de vidtar restriktioner. Man är ju mest i sin egen lilla sfär. Grejen är ju att jag byter län. Västmanland kanske? Vet inte ens vad närmaste sjukhus är där. Det finns nog ett pyttelitet i Fagersta kanske? Shit jag vet inte ens vad det finns för större stad i närheten;) Avesta är ju pluttigt, Fagersta och Hedemora också… Mora? Då är det nog närmare hem. Västerås? Sandviken Gävle? Äh.

Jag vet faktiskt inte alls hur jag ska resonera här, och vad jag förstår av att läsa på FHM och SVT så är det heller inget solklart, för sommaren är ju en bit fram.

Jag har ju ingen lust att ställa upp husvagnen för att sen inte få åka dit.

Det är ju typ 80% pensionärer på campingen, så jag vet inte hur de resonerar heller. Men jag vet att nån snart kommer ringa och klaga på att jag har saker stående i den gemensamma lokalen. Men vad fan ska man göra då? När man inte vet. Fan.

.

I morgon ska jag alltså träna, klockan nio på morgonen. Jag kommer kliva upp ungefär 8.15:) Måste åka hemifrån runt halv.

Sen har jag inget inbokat. Mer än att jag ska påbörja nästa uppgift i schemat då:)

Syrran håller på och grejar i sin trädgård, det grävs och klipps och kapas och jag tittar ut på min egen och bara…..orka. Eller snarare ”Hinner inte.” Jag gör verkligen inte det. På sommaren, som jag älskar, så ligger jag konstant efter på så många plan. Huset är ju lika stort som alltid, och lika stökigt. Så tillkommer garaget som måste röjas, poolrummet som måste röjas, taket som måste inspekteras, takrännor som måste rensas, uppfart som måste sopas, cyklar som är trasiga, gräsmatta som ska klippas, ogräs som borde rensas, träd som borde ansas, bord som ska torkas, skräp som ska plockas, carport som ska rensas/fixas….amen ni fattar. Och till det så tillkommer att man måste sköta sin lilla plätt vid husvagnen också för annars blir de sura;) Att jag inte åker två timmar enkel väg för att klippa gräset är inte en godtagbar ursäkt, så jag ligger ständigt i onåd. Jag tänker så här, att den gubben som jobbar där och åker runt på en åkgräsklippare kanske kunde svänga in mellan vagnarna också…? Så som de gjort på alla andra campingar jag bott på. Men icke.

Vet ni, jag älskar Norbergs camping, men jag längtar tillbaka till Årsunda så det är inte riktigt klokt. Det blev mitt lilla smultronställe. Min första sommar som säsongscampare var första sommaren som ensamstående. Jag hade med mig sex, sju ungar. Jamie fyllde två år. Bodde längst ifrån servicehusen så det var ett jäkla släpande av disk och matlagningsgrejor:) Helen bodde också säsong men de var inte där så ofta. Jag var ganska ensam. Och jag tror att det var bra för själen. Jag satt ofta på stranden med en kopp kaffe och kollade på barnen när de antingen badade eller bara röjde. När jag sen gick min Hälsocoach-kurs, på Hola, så skulle vi lära oss avslappning, och en variant är något som kallas just Mitt smultronställe. Man ska tänka sig att man är på en plats där man känner sig trygg och mår riktigt bra. Jag var jävligt skeptisk till den här mindfullness-skiten…men som jag ändrat mig:D

Vår lärare ledde oss i avslappningen, sa att vi bara skulle blunda och se ett ställe vi tyckte om framför oss. Jag tänkte mig en skog, med mjuk mossa att vila i, en liten porlande bäck och solen som sken. Det är ju avslappning förkroppsligat. Ack vad jag bedrog mig för hur mycket jag än försökte koncentrera mig på den där förbannade skogsgläntan så hamnade jag alltid nån annanstans.

På en träveranda, med en röd brädvägg i ryggen, ett hav framför mig där vågorna sakta slog in på den ljuvliga sandstranden. Solen i ansiktet och en kaffekopp bredvid. Det tog ett tag innan jag fattade att det ju var stranden vid campingen i Årsunda ♥

De har ett omklädningsrum målat i rött, med ett trädäck utanför, med stranden framför, och sen förvisso en sjö då, men den är stor, och heter nog Storsjön dessutom. Stranden kallas nog bestämt för Gästriklands riviera eller nåt sånt. Den är lång och underbar:)

Det är mitt smultronställe och dit jag flyr när det är jobbigt eller jag behöver koppla av:)

Nu var det algblomning i vattnet de år vi var där, och det har blivit snordyrt att stå där, de vill att man ska betala för vintersäsongen även om man inte är där, för att få behålla sin plats. Jag fattar…men jag kan inte betala de summorna. Min vagn går inte att bo i om det är ens nollgradigt:)

Så Årsunda kommer tyvärr inte vara ett alternativ. Jag betalar nog mindre än hälften idag:)

Då får man ta lite gnälliga människor;)

 

Nu måste jag sova !

 

Natti natti 🙂

 

 

 

 

 

Haha, not:D

Hörrni, kommer ni ihåg att jag för…? Kanske fem år sen, sex? Gick en komvuxutbildning till administratör? Det gjorde jag på Hermods, och det var skitkul. Mest troligt även den kurs jag fått lägga ner som allra mest tid på. Svårt! Jag nailade många av delkurserna och satte snygga fina A:n, och B:n. Hade nåt C också förvisso, typ i Företagsekonomi. Det var inte att leka med, när man har dyskalkyli och inte fattar siffror, det skulle lika gärna kunna stå grekiska, eller Matrix-kod. Jag försökte, och jag sparade boken ifall jag skulle behöva den nångång;), och jag är rätt stolt ändå över mitt C. Sen var det även Excel…där fuskade jag mig igenom allt. Googlade och frågade kompisar och att ens något blev rätt är ett under. Blev nog ett C där med:) Men Word och Powerpoint fick jag bra betyg i. Och det skulle man ju kunna tänka sig att man idag, som studerande inom Kreativt skrivande skulle ha nytta av.

Och det skulle man! OM man hade kommit ihåg nåt:D

Idag skulle ju C-uppsatsens preliminära utkast in, femtio sidor skönlitterär text. Där jag för övrigt ju skrev tio sidor igår, rakt av, och mycket nöjd kunde konstatera att jag idag när jag läste det tyckte var jäkligt bra:) Jag är nöjd med hela alltet. Få se om jag är det när de börjar kommentera:)

Men i alla fall. Jag har ägnat massa tid åt att redigera. Och jag vet att jag alltid fått lite bassning om att det inte är korrekt, blankrader, indrag och anföringsverb. (Vet inte vad det är ens..,hehe)

Jag googlar och läser Svenska skrivregler, men sen ska man ju komma ihåg det också.

Nu behöver jag er hjälp faktiskt.

Ni som kan Word. Jag har en Mac om det är av betydelse.

Hur i hela friden:

1: ställer man in så att alla dokument man någonsin öppnar är med Times new roman, 12 punkter och 1,5 radavstånd? Och 0,5 cm indrag. (inte cambria, med enkelt radavstånd)

2: Indrag…Kan man ställa in det innan, och sen använda typ tab-knapp? Eller hur gör man?

3: När man nu skrivit 140 sidor och jävligt många ord, hur ändrar jag då så att alla repliker får 0,5 cm indrag, och även de där indragen man börjar vissa reder med?

Det måste ju gå att göra smidigare än att som jag idag gjorde, satt med femtio jävla sidor och ändrade en och en:D

4: När man ska kopiera och klistra in sin text som man skrivit, och det sen blir som hejsan svejsan…vad gör man för fel då?

Jag är ju livrädd för att det ska försvinna, eller för att all text ska hoppa runt som kråksparkar över hela dokumentet. Jag har såklart en halv miljon kopior, men de är just det… en halv miljon…vilket är det korrekta;)?

Sen ska även all text publiceras i nåt som kallas DIVA, det känns sådär betryggade, alla vet ju hur divor beter sig;) Men då var det massa pyssel med det, jag har inte ens kollat….

Alltså, det här kommer bli jobbigt!

Och sen i en annan kurs ska man opponera på en annan människas text ( det ska vi nog i den här med, men vi känner varandra) och det ska man göra i TJUGOFEM JÄVLA MINUTER?? Jag kommer få p  r  a  t  a    s    å    å   å    l å n g s a m t!  25 minuter? Seriöst vad ska man säga då? Jag tror inte jag skulle kunna prata om min egen text i tjugofem minuter ens…;)

Det är trettio sidor text då, och jag känner att det kommer bli svårt. Jag har sneglat på hans text nu, den verkar himla bra ändå, men då har man ju liksom ännu mindre att säga:)

Äh fan, det här är inte min grej:)

Nu ska jag skriva ett inlägg som inte handlar om skola.

Hjälp mig nu:)

 

I morgon har jag deadline på c-kursens alla inlämnar. Vi ska alltså lämna in hela vårt projektarbete, som sen ska fixas med osv. Minst femtio sidor, man kan få spilla lite över och under men helst inte, och det var nån maxgräns.

Vi har haft totalt tre inlämningar när man ska lämna 10-15 sidor text. Jag som inte är så himla bra på att räkna och inte gör det per automatik, har inte ens funderat över om slutsumman av sidor skulle bli för mycket eller för lite. Jag har lämnat in mellan 12-15 sidor varje gång, oftast närmare femton. Men…inte ens med tre 15 sidors kommer man ju upp i femtio.

Det insåg jag i går kväll, typ halv två på natten:) Då hade jag suttit i timmar och redigerat hela arbetet, strukit en del, ändrat annat och pysslat lite. Så räknar jag ihop sidorna och kommer till ….eh… 39.

Aha, oj då:) Så då är det bara till att sätta sig och producera tio sidor action med andra ord:)

Så det har jag gjort. Jag gick och lade mig med en idé i huvudet om vad som skulle hända, sen snurrade det där jäkla projektet i huvudet hela natten. Jag har vaknat tusen gånger, jag har ändrat så mycket, jag har hittat på helt nya stycken som jag hade det jätteslitigt med i natt, och de finns inte ens;) Jag har varit så djävulskt kritiskt att det är inte klokt:) Och så vaknade jag och kunde i alla fall konstatera att det jag redigerat dagen innan nog är genomgånget på alla möjliga håll och kanter nu:)

Och sen har jag skrivit åtta sidor, och är inte framme vid slutet på den händelsen än så jag kommer få sitta och stryka sen. Men det har tagit hela dagen, och jag har två sidor kvar:D

Har jag nån gång sagt att jag är som allra bäst under tokpress? 😉

.

Jag har suttit som limmad i min fåtölj, med telefonen bredvid som jag har surfat på när jag ledsnat, eller behöver inspiration. Jag har ställt till det så jag kommer få skitkonstiga grejor på min Facebook, mest troligt massa vapenreklam från typ Texas:D Fan, jag skulle bara lära mig hur en jävla elpistol funkar ju;) Hittade en suverän sida, amerikansk såklart, var söker man annars info om vapen? Svenska försvaret har en bra sida förvisso, men elchockvapen hade de inte. Nu har jag lär mig att det är stor skillnad på en elpistol och en stun gun. Det senare är gjord för att åsamka maximal smärta, medan den förra berövar den träffade kontrollen över skelettmuskulaturen:) Jag har läst om hur det känns att bli skjuten med de olika, och det verkar inte så kul.

Good to know. Eller inte:) Förbjudet i Sverige, i alla fall för privat bruk, så jag hoppas att det ändå är okey att googla på det;) Jag har även googlat elchocker, Indrag efter replik, olika bilmodeller och om man kan rida barbacka i terräng. Och lite annat smått och gott. Förslagen som kommer upp i sökrutan nu är ganska märkliga;)

 

Paus för att äta mandlar överdragna av Rubychoklad….och dricka kaffe. Middag blev två tunnbrödmackor med leverpastej och saltgurka. Barnen? Ja de har nog ätit:) Tror jag.

Vädret har varit så märkligt idag. Mulet, ösregn, sol. Totalt hällregn samtidigt som det haglade. Och så sol igen. Mitt under dagens värsta skyfall med hagel så öppnades ytterdörren och någon kastade sig in. Det var Corrinda som klivit av bussen och sen sprungit hem. Hon var lika blöt som om hon duschat med kläderna på. På allvar:)

Nu har naturen fått lite regn, kan man få sol då? Det behövs nu känner jag.

Inte för att jag kan njuta av det i morgon, men senare blir bra:) Eller då har jag nya deadlines…men vafan, sol är skönt ändå!

Jag har såklart rest på rumpan ibland, men väldigt korta stunder.

I morgon ska jag i alla fall åka och träna, så då får kroppen en genomkörare, tur det. Stegen på mobilen säger att jag gått hela 290 steg idag…woooow!

Herregud:)

I morgon är det ett annat tmi-pass med en annan ledare. Jag tänkte vara en aningens otrogen. Man får vara det om det är med en bra ledare, det är sen gammalt:) Och det är det. Så återgår jag till det gamla vanliga på tisdag.

Jag har av förklarliga skäl inte så mycket att rapportera om idag:) Mer än att jag är ganska nöjd med mina skrivna sidor idag.

Nu ska jag återgå, gäller att passa på innan inspirationen försvinner;) Haha, jag som inte ens tror på att vänta in Inspiration och Motivation, utan att det är något som kommer när man kör igång. Ska man vänta kan man få vänta länge:D

 

Ha en supersöndag, det som är kvar.

Vad har ni gjort? Berätta gärna så jag kan få njuta lite av era äventyr, även om det bara är att sitta och kolla på serier:D

Natti natti:=)