Fast med både Jordan och Jamie sjuka så känns det lite tråkigt. Det var länge sen nu som de var rassliga, medan syrrorna har varit förkylda till och från sen i somras. Inte sjuka men ni vet, lite snuvig, lite småhängig nån dag, pigg och så lite huvudvärk, halsont och pigg igen.
Jamie hade riktigt hög feber i natt och låg och snurrade utan att kunna sova. Han är ju väldigt varm av sig normalt så med feber är ju kokpunkten nära. Han värmer upp hela sovrummet 🙂 Han på ena sidan, Doris på fötterna och man behöver inte frysa?.
Jag satt uppe till tre, det här med att plugga alltså. Jag läser två kurser som är konstnärliga, och innehåller kreativt eget skrivande. Hela vårterminen på den ena och den andra vet jag inte riktigt, men hittills har vi skrivit egna texter till varje deadline. Plus massa annat då. De här kurserna tillsammans är 100%, och de känns mestadels bara kul. Även om litteraturen på den ena är väldigt långt ifrån mig, just nu är det Medusas skratt.. nåt feministiskt jox jag inte känner igen mig i för fem öre ?men så är jag kanske mer man när man börjar tänka efter;)
Man och mamma???. Mam?.
Men den tredje… barnlitteratur. 50%. Och här helt plötsligt ska man skriva AKADEMISKT. Skjut mig. Jag tycker det är löjligt. Det är trams att skriva ( eller prata )så att väldigt många människor utesluts, för det blir tungrott som fan ju. Massa ”svåra” ord, Didaktisk, implicit, diskrepans, narrativ. I stället för att välja de vanliga orden som ALLA begriper. Jag kan de här orden, och jag slår upp de jag inte kan 🙂 men det är inte det som är grejen. Det finns ord som alla förstår som är precis lika bra, eller bättre, men det är ju såklart inte lika fisförnämt. Hellre skriva didaktiskt än uppfostrande liksom, så man får de mindre kunniga i underläge och obalans. För vad är annars meningen med det?
I hela mitt liv har jag umgåtts med barn och ungdomar , på alla sätt och vis, och även suttit mkt på öppna förskolor etc tillsamman med föräldrar som inte har svenska som modersmål. Som alltså har fullt sjå med att begripa vardagsspråket. Jag har medvetet valt att använda vardagsord så långt det är möjligt, vilket oftast är hela vägen. Därför vänder sig hela mitt väsen emot att skriva akademiskt. Det är för det första aptråkigt! Både att skriva men ännu mer att läsa ju. Jag gäspar ihjäl mig när texter är som stora block, det finns inget kul någonstans;) Att skriva en korrekt litteraturlista är ett mission impossible, för det duger inte med att skriva vem och vart man citerat, eller hämtat info, nä minsann det tar fan längre tid att skriva noter och skit än hela uppgiften. Dödar allt vad skrivglädje heter.
Kursen i sig är kul!! Men det är värdelöst att låtsas vara nån man inte är. Att dra på en högtravande min och sen trava akademiska ord i en prydlig tråkig hög.
Jag funderar på att hoppa av. Men samtidigt så är det intressant. Men tar skitmycket tid som jag inte har och jag blir irriterad. Men jag gillar inte att ge upp. Fast det skulle lätta extremt mycket. Men, jag vill inte ge upp för att det är töntigt språk. Det är kul. Fan.?. Jag måste fundera på det. Och att plugga 100% istf 150% är kanske inte att ge upp helt för den delen;)
Återkommer om detta. Vi har nån hemtenta snart, utfallet på den kanske får bestämma ?.
Det är samma med myndigheter. Svåra ord man inte riktigt förstår. Jag vet att det pratats mycket om att förenkla språket, just för att alla är inte akademiker med åtta miljoner högskolepoäng. Stora delar av vårt samhälle består av lågutbildade, nyanlända, medelutbildade. Grupper som på många sätt diskrimineras genom språket som är för knepigt. Det finns ju ingen anledning att krångla till vårt språk!
Nämen hualigen?.
Jag ska snart åka och handla, sen skriva klart en uppgift, konstnärlig, och sen är ju dagen slut. Då ska jag läsa Alice i Underlandet. Det blir kul:).
Ungarna, eller ungdomarna, skrattade åt mina appar igår. Den här raden beskriver mitt liv väldigt bra.
Disneyland, en träguide hur man bygger och universitetsbiblioteket.
En annan sak som är lustig, det är folk. Hur korkade tror de att man är? Det här är från min instagram, och ni som inte vet vem Dominic Purcell är, han är en skådespelare. Var med i Prison Break bland annat. Det är han som Corrinda suckade och utbrast att han är så manlig !
Legends of tomorrow är en annan serie han är med i. Det handlar ju om folk som låtsas vara nån annan, som tar deras bilder och i sämsta fall lurar folk på pengar. Fast då får man skylla sig själv. ?
Blir man kär online i nån man aldrig träffat som sen börjar tigga pengar till det ena och det andra… då är man bara korkad om man inte begriper bättre än att dra öronen åt sig . Jag som är misstänksamheten personifierad utgår alltid från att folk är ärliga men sväljer inget med hull och hår.
Men detta är tydligen en lukrativ marknad för det finns så många scammers där ute. Och i och med det uppenbarligen en hel svärm av blåögda människor som går att lura vart som helst. Lite skrämmande men mest tröttsamt. Sånt här kommer flera varje vecka till min insta. Ofta ”amerikanska militärer”, men även skådisar. Alltså ”skådisar”. Alla är ju hittepå.
Men nu har ju Dominic Purcell faktiskt kontaktat mig, så vem vet, jag kanske flyttar till Australien med honom och blir skådisfru?Han är ju såklart äkta. Det fattar ju alla. Corrinda hänger säkert med så kan hon sukta efter morsans nya kille?.
Skulle nog bli lite så här :
”Jag, som väntar på att Dominic ska hämta mig.”
Haha, nä vafan nu måste jag åka och handla, ska ha spik också, jag råkade spika fast taket med dubbelt så många som man skulle och alltså räckte de bara halva 🙂
Men det är en jäkligt snygg halva 🙂
Vi hörs nog lite senare! Tills dess, ha det bra ?
Hur många pizzor går det åt? Recept tack