Söndagen den 14 maj 2000, såg mina tvillingar dagens ljus:) Med fjorton minuter mellan sig så föddes de, easypeasy. Förlossningen tog hela två timmar från start till leverans, eller om man ska vara riktigt noga, en timme och femtiosju minuter👌Men vem räknar? 😜

Idag fyller de tjugotre år. De är alltså lika gamla som vad jag är.

DÅ:

Jag har visat er bilden typ varje år sen dess, men den är en favorit ❤️ Det var mäktigt. Det är Robban till vänster och Corrinda till höger med ett rivsår på kinden.

IDAG:

Ja, de är lika:) En vampyr och en soldyrkare dock😂

Även om Robban faktiskt börjat visa sig mer och mer i dagsljus 😎 Jag blir alltid lika förvånad när folk säger att de är väldig lika varandra, för jag tänker ju inte på det. Men alla mina barn är ju lika. Igår när jag kom ut och Corrinda, Patricia och Lovelia satt i bikini på rad så fick jag kolla två gånger. De är ju inte pricklika, men det syns definitivt att de är syskon. Jag är sjukt stolt över mina barn, det vet ju alla, och jag erkänner villigt att jag tycker det är kul att det går att se släktskapet. Folk brukar fråga om Robban och Corrinda är lika även i sättet, och det är en lite klurig fråga. Det ÄR de, men ändå inte. De är två helt olika personligheter, med vitt skilda åsikter, men ändå lika. De saknar kanske inte varandra när de är på olika ställen, men de bryr sig om varandra på ett sätt som inte de andra gör. Alla mina barn bryr sig om syskonen även om de låtsas att de inte gör det periodvis🤣men det är ett speciellt band mellan tvillingarna. Inte så konstigt för de delade precis allt sina första år.

Jag hade aldrig längtat efter att få tvillingar, men när det väl var ett faktum och jag hämtat mig från den totala chocken på ultraljudet, så älskade jag det. Det gör jag fortfarande:) Det var lite krångligare med två bebisar, och det är sjukt svårt att sjunga för båda på morgonen när de fyller, men eftersom de inte vill det längre så har det löst sig med åren:D

Idag firade vi med familjen, Jack var ju här under natten så Janelle och Simon kom under eftermiddagen, syrran och Jimpa såklart. Mamma hade bokat upp sig på annat, trodde nog att jag skulle vara lika långsam som vanligt på att ordna kalas:D Men eftersom Jack ändå var här så blev det perfekt. Novalie fyller ju 23 maj så vi brukar slå ihop det, men nu är ju inte hon hemma utan kvar i London några dagar till:D

Jag bakade rabarberpaj, och vet inte vad som hände men jag hade inget strösocker. Inte det minsta. Vad sjutton? Jag har alltid det. Minst ett paket extra dessutom. Som att inte det vore nog så hade jag lyckats köpa en vaniljkräm som skulle kokas…Alltså vem gör ens det? När det tar två sekunder att vispa ihop vanlig? I kok-varianten skulle man också ha socker…suck, så jag dammsög skåpen och hade i vaniljsocker och steviaströ 😂 det hade behövts lite till men nu blev det inte så. Nån tårta fick de inte, för det är inget som är superpopulärt och den bli bara kvar i kylen i dagar. Jimpa hade med sig nybakade bullar och det slår ju ändå det mesta.

Vi hade en fin dag i solen, som strålade. Jag är rätt säker på att den gjorde det även 2000, och det brukar vara iaf ok väder på deras födelsedag. Nu är de alltså jämngamla med mig, och nästa år växer de om mig. 🤷‍♀️ Längdmässigt har de redan gjort det:D

Vi bestämde att vi skulle ha stor fest i sommar. För syrran som fyllt 50, för Simon som fyller 30, för Novalie som fyller 20, för Lovelia som går ut nian, Jamie som går ut femman och mellanstadiet, och för att det var så himla kul på förra årets fest när Janelle hade tagit sin examen. Det gör Simon nästa år så då kan vi ha en då med. Man ska fira det som går, man vet aldrig när man får fira igen:D

Jag är lite dålig på det dock, men när jag får hjälp av alla andra är det enklare än när jag måste rådda allts solo. Det är inte alltid ensam är stark skulle man kunna säga även om jag envist hävdar det fina med singellivet:D

Nu ser vi fram mot mammas födelsedag på tisdag, sen Novalies:)

Natti natti hörs snart:)

Igår var det fredag. Hela dagen 🙂 Jag startade med ett HIT-pass som blev inne på gymmet istf i stora salen. Det är bra för då behöver man inte springa. Man får i stället köra intervaller på den vidriga assaultbiken, roddmaskinen och stakmaskinen🤭

Herrgud så jobbigt det var! Och varmt och syrefattigt. Att det börjar snurra i huvudet är mer regel än undantag där uppe sommartid. Nu ska det iaf ÄNTLIGEN upp solfilm på rutorna. Helt obegripligt att de inte gjorde det direkt. Flera år har man varit som i ett akvarium med fönster från golv till tak och hett som i en bastu, 28-29 grader lätt.

Efter det var jag helt slut. Men hem, käka och sen jobba lite. Duscha och sen ett telefonmöte. Efter det ilade jag snabbt iväg för att handla och så hem igen för att försöka äta nåt innan kvällens begivenheter började.

SunglassParty på Soultrain☀️🕶️

Jag har suktat efter en sån här tröja sen jag såg den för flera år sen. Men då kom pandemin, och jag vågade inte beställa den. Tänkte helt orationellt att den då skulle kunna ha med sig covidvirus🤷🏼‍♀️Det var precis i början av pandemin och man visste inte riktigt hur det smittade. Ni minns ju 😆

Men nu slog jag till:

”Du ser lite galen ut”, sa Patricia och ja. 😁Men kolla tröjan ist. Talk to me Goose ✈️

Den var sjukt skön! Jag är alltid osäker på storlekar och framför allt avskyr jag när det sitter åt under armarna. Fy fasen finns inget värre. Det och att det är för trångt över axlarna. Brrr. Men den här satt perfekt och var heller inte varm utan sval och skön.

Ni vet från vilken film repliken kommer va?

Såklart är det Top Gun 🙏🏻

Robban skjutsade ner mig och jag mötte upp Helen. Eftersom vädret var ljuvligt så var vi ute. Det är något väldigt speciellt med våra ljusa vår/sommarkvällar 😍 Underbara! Nånstans under kvällen så trampade jag snett i nån trappa. Stod lite på öronen skulle man kunna säga. Min högra vrist är nu så svullen, det gör så ont och jag vet inte riktigt vad det är. Det strålar upp längs benet, alltså skelettet, så det skulle kunna vara en spricka. Men det tänker jag inte låtsas om utan skjuter upp det och avvaktar. Blir det inte bättre så får jag väl åka in och kolla, men vafan det läker väl det med 🤭

Nu skulle man ju kunna tro att jag satt resten av kvällen, men inget kan vara mer fel än det. Jag har dansat precis hela kvällen och natten. Kanske med en spricka i benet, kanske med bara en stukning. 🤷🏼‍♀️Shit happens 🙂

Jag fick tag i en kavaljer som var superduktig på att föra, och vi buggade tills de stängde stället. Otroligt så lätt det är när man dansar med en bra partner. Bitvis hade jag förvisso förjävligt ont men bet ihop. Jag är van att ha ont helt uppenbart 😂

Robban kom och hämtade oss och skjutsade först hem Helen och sen en sväng till Knivsta där kompisen bor och visade det sig, även ”min” danskavaljer. En tjej som var med under kvällen snackade massor om bugg, jag tror att hon hade gått kurser och att även han hade det. Kompisen vet jag har gått buggkurs, det kanske är därifrån de känner varandra vad vet jag 🤷🏼‍♀️

Robban fick sen finna sig i att jag tvärdäckade jag var så jäkla trött 😂 Vaknade lagom så jag kunde gå ut och stänga grinden hör hemma och sen kröp jag ner i sängen och fortsatte sova.

Idag när jag vaknade var det full sommar på uteplatsen. Patricia och Corrinda hade tagit fram solsängar och det var vattenflaskor och högtalare med musik. Jag duschade och anslöt till dem. Hade sjukt svårt att gå så efter ett tag bad jag Jamie gå ner och hämta kryckorna🙈 Sen var det betydligt lättare! Jag tänker att det är smartast att avlasta så det får läka i fred.

Jag har inte alls tid att vara skadad! Det är helt utanför min tidsplanerering. Tur att jag kan sköta det mesta sittande 😂 Och att det inte gör ont när jag inte belastar. Det är ju min kassa fot så jag är inte helt säker på hur det skulle kännas i den friska. Tacksamt nog var det inte den friska som fick på käften, då hade jag varit helt omobil eftersom jag inte kan hoppa på den kassa. Jaja. Det löser sig, men jag är tacksam över mina kryckor. De köpte jag när jag väntade Jordan och hade ett svullet knä jag inte kunde stödja på. Trodde de skulle vara svindyra men efter att ha googlat så hittade jag dem på nån hjälpmedelsbutik och de kostade bara några hundralappar. De underlättade graviditeten extremt. Knän hade väl nån inflammation som kom och gick för det var bra ibland för att sen bli katastrof. Jag tror kanske att det var något löst där inne som skramlade runt och sabbade. Nu är det knät friskt igen 🙂

Janelle kom med Jack som ska vara här tills i morgon. Han har härjat med killarna, det är bara de som duger.

Till middag grillade vi korv och hade pommes frites till. Korven visade sig vara en chilivariant som det var grymt drag i. Jösses så hett! Jag köpte på Citygross när de hade nåt restparti av sibylla korv.

Jack talade om att han ”gillade stark korv” men sen höll han på att storkna när han smakade så Robban grillade på vanliga korvar till honom:) Jack hjälpte till såklart.

Sen mello. Jack ville se, sen ville han kolla RöjarRalf, sen mello och sen bestämde han sig för Zcooly

Det satt han med så länge 🙂

Nu sover han och jag ska väl fortsatta glo på mello med Jordan. Han av alla barnen ville se 😂

Vi hörs i morgon, då är det en väldigt speciell dag! Nån som kan gissa ??

Reklam och annonslänk för Arket

Jag fick en fråga av en följare var man kunde hitta klänningar i linne. Och inte i modellen som är skjortklänning. Eftersom jag inte hade en aning så blev det lite letande men det lönade sig kan man säga 🤗

Jag hittade en butik som heter Arket

Arket tillverkar plagg och produkter som är väldesignade och hållbara. De hade mycket kläder i just linne. För både män och kvinnor. Eller förlåt, jag exkluderade ju nu, då får man skäll. För alla människor 🤭😂

Klänningar i lite olika modeller, alla i linne

Hela utbudet av linne finns här Dessutom är det helt ok priser! Linnekläder kan ju vara svindyra men de här ligger i en prisklass som känns överkomlig, speciellt med tanke på hur lång livslängd linneplagg har. Det fanns massa klänning har i andra material också men nu var det ju linne jag fått frågan om:)

Arket har även kläder i siden som är ett ljuvligt material! Det finns även ett Home-sortiment.

Jag är väldigt förtjust i sådana här skålar

Och sen väskor! Oh jag älskar ju väskor:)

Både för resor och för vardags. Som den här

Tänk den som badväska eller picknickväska eller dataväska… eller bara som väska❤️ Den finns i flera storlekar och även i grönt.

Jag blir så GLAD av den❤️

Vet ni. Jag tror ni skulle gilla Arket. Det fanns verkligen bra produkter där🤗 Gå in och kolla och säg sen att jag känner er 😇

Här finns Arket 👌🏼

Okej, sex träningspass hittills denna vecka har satt sina spår. Jag har ont överallt. Ö V E R A L L T Bäst är magen, jag älskar att ha träningsvärk där, då känns det som att man faktiskt har muskler där som skulle kunna tajtas till. Jag kommer inte vara nöjd med min sommarkropp i år, det är alldeles för mycket fluff överallt, men det är som det är med det. ‍♀️Nu låter det som att jag någonsin är nöjd med min kropp men det är jag ju inte:D Jag säger som nån sa i nån reklam, tror det var en transperson. ”Nöjd och nöjd. Man har väl en kropp och så försöker man stå ut med den, helt enkelt.”

Exakt så skulle jag vilja säga att det är:D Jag har alldeles för många skavanker för att någonsin kunna vara nöjd med mitt utseende. Däremot så duger jag gott och väl.

Jag står här och bara duger:D

(Iofs skapligt bakfull på bilden, med gårdagens makeup kvar, bara att fylla på) Jag får väl bada i en burkini i år, i vassen.

Nädå, jag kommer inte gömma mig i år heller ‍♀️

Jag har den kropp jag fått och så försöker jag stå ut med den:) Den är ändå rätt schysst mot mig så jag kan inte klaga.

Jag har rätt mycket i skolan nu. Vet att en del tror att jag inte har något plugg eftersom jag inte skriver det ‍♀️men det finns ju folk till allt. Jag pluggar halvtid och ägnar kanske inte 20 timmar i veckan åt det, men om jag en annan vecka sitter åtta timmar, sju dagar i sträck så jämnar det ut sig. Jag har nu en opposition att förbereda och det tar tid. Sen ska jag läsa igenom och kommentera alla andras texter också, förutom den jag ska opponera på. Det blir ganska många sidor. Det tar rätt lång tid också när man ska språkgranska. Varje litet kommatecken ska vara på rätt ställe. Jag och vår professor har inte samma åsikter om just kommatecken, så just nu är jag helt lost gällande det. Det där är så olika, jag har sällan fått påpekande på mina komman, och jag har ändå läst både kandidat och magisterkurser, men nu är de fel. Eftersom han är professor så lyder jag:D Men det har varit svårt att korrigera en annans text när jag är så förvirrad.

I alla fall. Solen strålar ju ute och jag älskar den. Jag vill inte sitta inne. Ute med datorn är knöligt, men jag tog ut den i alla fall, och det funkade ett tag, så länge som det var halvskugga.

Sen blev det full sol. Datorn svettas och börjar bli överhettad och jag frå huvudvärk av att kisa och försöka stå ut med den blänkande skärmen. Nej, så kan man inte ha det! Jag gick in och hämtade en kartong. Stoppade in datorn och vips hade jag svalt åt den, och skugga för skärmen

Det här tipset såg jag för något år sen på instagram, och det funkar. Sen får man ha keps för solglasögon funkar inte speciellt bra.

Här satt jag sen i några timmar och jobbade på:) Det var en perfekt kartong som jag nu inte kan kasta

Vid fyra avslutade jag och kopplade in mig på Teams för en föreläsning, eller de kallar det för ämnespresentation. Idag var det damen som ska vara min examinator som pratade om sina böcker. Hon är poet, lite äldre, och jag oroar mig nu som fan. Jag har skrivit en seriemördaractionthriller… med smaskiga detaljer, blod och svordomar. Jorrå. Jag får hoppas att hon älskar sånt:D

Det är alltid intressant och givande med de här teams-presentationerna, även om man bara lyssnar så får man så mycket input och bra grejor. Jag älskar ju att lära mig nya saker, och jag älskar också att lyssna på folk som brinner för det de talar om.

Då spelar det inte så stor roll Vad de pratar om det blir intressant ändå. Som i höstas, när vi varit ute och kollat på fotboll och sen hamnade på puben tills de kastade ut oss, runda under fötterna och inte det minsta trötta. Vi började snacka med en kille som visade sig jobba med satelliter. Rymden, forskning, saker som jag inte kan ett skit om. Han var så förbannat duktig på att berätta om det han höll på med att vi stod där och bara lyssnade med tindrande ögon. Frågade tusen frågor som han besvarade, han var rolig dessutom, så det var mycket skratt. Jag önskar så att vi träffar på honom igen för jäklar vad jag skulle vilja höra mer:D

Om den som berättar brinner för sin sak och är bra på att tala, då blir jag fångad. Och tvärtom, det kan vara ett ämne jag är sjukt intresserad av men en föreläsare som är torr, trist och tråkig. Då är det omöjligt att hålla fokus, ögonen åker igen och hjärnan förvandlas till teflon så allt glider av.

Efter avslutad föreläsning pratade jag med Patricia som var här och fångade sol. Hennes balkong är pytteliten så då åker hon gärna hit. Det är trevligt med sällskap, och vi satt ute och snackade så länge det var sol. Men så fort den försvinner blir det ju kallt!

När hon åkte så gick jag och duschade, hade ju tränat tidigare på dagen men eftersom jag skulle sitta i solen så avvaktade jag med det. I morgon ska jag tvätta håret också för det hoppade jag idag. Blir perfekt med det efter HIT-passet och eftersom det är Soultrain på kvällen:)

Sunglass-party, så då är det helt legitimt att ha solbrillorna i håret, det är ju ändå det de är till för:D

Jag behöver handla också nånstans där, och även fortsätta med opponeringen. Det har jag pysslat med nu i kväll också, till ögonen gick i kors. Därför ska jag nu ta och hoppa i säng. Vi hörs alldeles snart igen:)

Natti natti:)

Reklam och annonslänk för Hickap

Jag har länge letat efter en sminkväska. Jag har haft så många olika lösningar på sminkförvaring men nu landat i att det enklaste är att ha allt i en och samma väska. Jag har en, rosa med Snobben på:) Gammal och sliten. Men behöver ha en när jag reser, vilket på sommaren är främst fram och tillbaka till husvagnen. Jag fick ett tips att kika på Hickap

Den ser fiffig ut, överskådlig på ett smart sätt, och ett ok pris, 269kr.

Jag hade ingen koll alls på Hickap, men det verkar vara ett svenska företag, i alla fall tillverkas produkterna i Dalarna, och allt är veganskt:) Det är bra! Med tanke på att jag pratade om hållbart byggande i förra inlägget så kan jag ju fortsätta här:) Veganska alternativ i hud- och hårvård är ju det bästa som kommit det senaste seklet. Typ. I alla fall inom den genren:) Varför hålla på med annat liksom? Crueltyfree såklart. 🙏

Jag gjorde ett litet test, för vilken hudtyp och vilka produkter jag skulle ha. Jag vill ha så lite produkter och så kort hudvårdsrutin som möjligt för annars gör jag det inte;) Det här blev lagom, lite basgrejor.

Jag tycker att det överlag är jäkligt prisvärda produkter, så det här ska kollas mer noga. De har hudvård, parfymer och tillbehör, och vill ni kika själva (rekommenderar er starkt ) så hittar ni Hickap här

Jag tror att jag har levt många liv. Jag känner mig hemma i så många miljöer som jag inte borde göra det i, sett till det liv jag levt. (Den här gången😂) Jag tror nog kanske inte på reinkarnation eller tidigare liv, inte ens på andar och spöken ju. Kanske är det bara min fantasi och inlevelseförmåga som gör att det blir så levande? Ja, antagligen, det låter mest troligt:D

Vissa miljöer talar till mig något så otroligt. Jag kan stå och insupa atmosfären och se framför mig hur det var då, förr, för länge sen. Som i går. Min syrra ska bygga ett litet växthus, mot en vägg. Hon hade hittat en tjej som sålde fönster så vi åkte dit för att hämta dem. Det visade sig vara på en gård, som var till salu. Tredje generationens släktgård som nu såldes. Jag hoppas att det var för att de ville och inte för att de inte har råd, eller att inget barn vill ta över den, för det är så sorgligt i så fall. Tjejen sa att det var så mycket att plocka reda på, kasta och sälja, och TRE GENERATIONER på en stor gård, jag fattar. Mitt garage är fyllt till brädden efter typ 16 år. 17 kanske förresten, men ändå.

Fönstren stod i en stor lada, och för det första så älskar jag lador och stall. Det är en miljö där jag trivs väldigt väl. Jag har absolut inte spenderat speciellt mycket tid i sådana byggnader då jag tyvärr aldrig hade möjligheten att börja rida. Men, som de halvgalna stadsbonn-ungar vi var, så smög vi givetvis in i stallets lador och hoppade i höet. Vi hängde där inne, totalt omedvetna om att det kanske var lite farligt. Kanske fanns både råttor och ormar där i höet, och kanske var det inte bara hö utan saker under🤷‍♀️ Balar som välter och krossar en hörde vi såklart talas om men när man är ungdom är man ju odödlig.

Vi ”hade” en lada där det stod en gammal traktor och en roddbåt, där lekte vi Fem på äventyr helt i fred för utomstående och skyddade för regn och rusk:) Så kul.

När vi klev in i den stora ladan igår så var det som att skrida in i en kyrkosal. En sakral känsla❤️ högtidligt och vackert.

Det har var ett litet hörn av den, jag vågade inte springa runt och fota:)

Sättet som solen silas mellan brädorna in är ju magiskt. Sättet ladan är byggd på är en annan sak som fascinerar mig. Den har stått där i alla fall nånstans över 100 år, och trots det är den som ny. Eller som den var från början. De tjocka golvbrädorna, den murade väggen, bultarna och spikarna, gångjärnen och beslagen. Det är gjort för att hålla i hundratals år, och det gör det, trots hårt slitage. Går en bräda sönder kan man byta ut DEN och inte riva hela rasket. Det här är för mig byggnadskonst på hög nivå, trots sin enkelhet. Det är så vackert att jag får darr i själen ❤️

Gediget hantverk. Robust och slitstarkt, funktionellt, rått, avskalat och så förbannat vackert:)

När jag kommer in i en sån här byggnad så vill jag veta vad som hänt där. Jag kan se framför mig pigor som mjölkar och drängarna som selar på hästar och oxar. Jag hör djuren, frasandet från kläder, hjul som gnisslar och hovar som slår mot brädorna. Jag känner doften av djur, av hö, av läder och människor. Det står en gammal slip till vänster på bilden och jag kan både se, höra och lukta den, hur den användes och se mannen i garanterat ett tjockt läderförkläde som slipar verktyg. 😅

Jag föredrar sommaren, men kan ändå enkelt föreställa mig hur kallt det måste vara vintertid, hur vattnet i spannarna fick is som måste spräckas, hur påbyltade folk måste varit och hur mycket snö de måste ha skottat:D

Hållbart. Något jag alltid sett som något bra. Jag har alltid försökt återanvända saker, det är ju en anledning till varför mitt garage är fullt;) Mina barn har fått ärva efter varandra, det ser jag som en självklarhet. Möbler som inte längre behövs men är fina, sparas om möjligt. Man behöver en byrå rätt vad det är, eller en sängstomme. Barnvagnar, skidor, skor, böcker, kläder, mattor, blomkrukor och ljusstakar, allt. Jag vet att jag har för mycket, men samtidigt, det är väldigt skönt att kunna leta reda på det man behöver i stället för att köpa nytt.

Jag vill inte slita och slänga 🤷‍♀️ Det skulle inte falla mig in att riva ut ett helt fungerande kök för att det var omoderna ytskikt, eller ett badrum för att golvet var i fel kakel. Folk som gör det fattar inte. Vad då, tänker ni? Fattar inte vad då? Men de fattar bara inte 🤷‍♀️ Det är slöseri, på allt.

När vi flyttade hit fanns det en pallkrage gjord av fönsterkarmar. När de bytte ut fönster i huset så sparade de dem, lade två på varandra och lät fönsterrutan vara kvar, som ett lock. Perfekt. Tills den gick sönder då förstås, men det tog många år och en vinterstorm till det. Sånt älskar jag, återbruk.

Idag bygger man hus som möglar efter några år, som fuktskadas, eller som av diverse andra anledningar måste göras om. Den här ladan har stått i hundra plus år och det som gjorts är regelbundet underhåll.

Samma sak är det ju med gamla hus, de står där, åldras men håller. Jag blir förbannad över att man inte har en hantverksstolthet idag, att det enda som gäller är att bygga så snabbt och billig som möjligt och såklart sälja det så dyrt som möjligt, för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det är inte hållbart. Inte heller är det vettigt att bygga så tätt som man gör idag. Jag researchade massor på ljus när jag skrev en essä om biometeorologi, och hamnade på hur fel man bygger hus idag. De är för nära varandra med alldeles för lite ljusinsläpp. Jag instämmer och får rysningar när jag kör igenom de nybyggda områdena i Uppsala. Husen står så tätt att man med enkelhet skulle kunna bygga en såndär linbana som barnen i Bullerbyn har, med en tråd och en liten korg typ, mellan sina fönster. Att ha sin balkong i skugga dygnets alla timmar, pga ett hus framför som skuggar, ett hus som är så nära att man ser hur många tomater grannen skär upp … det är inte bra, rent biologiskt. Vi människor behöver ljus även i våra bostäder, och det ska vara dagsljus inte artificiellt. Ljusinsläpp är viktigt för hälsan. Att inte ta hänsyn till det när man bygger nytt är bara dumt. Bara dumt.

Nu kommer folk säga att det måste ju byggas sådär tätt för att få plats. Men nej. Jag tycker inte det. Det finns en gräns för allt. Är det fullt, så är det fullt. Ta Uppsala igen som exempel, eftersom jag bor här. Vi har ganska många områden en bit utanför staden, som alla skulle kunna bebyggas lite till. LITE till. (Inte 23.000 boenden som tanken är här, för det är ju bara sjukt och helstört) Sen har vi områden lite längre ifrån som skulle gynnas rejält av bättre förbindelser, titta på Tierp. I norduppland. Ett litet samhälle som var så fult och tråkigt att kråkorna flög på rygg över det för att slippa se:) Så fick de Upptåget dit, och nu är Tierp ett attraktivt område som lockar folk från både Uppsala och Stockholm, eftersom det går relativt snabbt med tåget. Förr var det enbart buss och då är det långt. Att bygga ut tågtrafiken, eller i många fall handlar det enbart om att göra en station i samhället där tåget nu susar förbi, skulle göra landsbygden attraktiv. Alla kan inte bo centralt, så är det bara, så att bygga hus överallt det råkar finnas en plätt över är inte hållbart.

Inte för staden, inte för boendemiljön, inte för människors välmående, och framför allt inte om man vill att HELA SVERIGE SKA LEVA. Det finns så många mindre samhällen idag som skulle behöva inkluderas för att överleva.

Gården i går … femtio minuter från mig. Jag skulle älska att bo där. Främst för att det fanns flera boningshus, och såg ut som även mindre lägenheter, såååååå HELA min familj skulle få plats:D JAG skulle älska det, att ha barnen på samma gårdsplan men ändå att alla har sitt eget.

Jag har definitivt rötterna kvar i tider när man levde närmare varandra.🤷‍♀️

Så vackert! Tydligen hade flera rockvideor spelats in här. Så coolt!

Jag var tvungen att kolla nu, den kommer ut till försäljning till det facila priset av 9,5 miljoner. Det är liksom vad man kan betala för en lite större lägenhet i stan…. Så löp och köp:) Det är ett klipp. Köper ni den kan jag väl få komma och hänga lite??

Här finns den, än så länge kommande försäljning.

Jag är ju kanske som bekant inte ett fan av socialtjänsten. I mina ögon är de stolpskott hela bunten. Tacksamt nog har jag inte haft med dem att göra så ofta, men de gångerna räcker. Min åsikt här grundas alltså på personliga erfarenheter.

Under alla år som jag inte haft med dem att göra så trodde jag att de var bra, kompetenta och vettiga. Sen ville min man skiljas och av nån anledning trodde han att man måste gå via familjerätten. ”Vi ses i familjerätten!” väste han när jag satt och grät, och sen gick han. (Jmf: See you in court”) Och i och med det så hamnade vi hos soc. I nån förbannad vårdnadstvist men med tvisten att han ville ha barnen så lite så möjligt. Jag ville ha ensam vårdnad eftersom vi absolut inte kunde kommunicera och han vägrade. Varför? Jo, för att med ensam vårdnad skulle jag kunna vara med i Familjen Annorlunda igen och snacka skit om honom. 🤦‍♀️ Jodå det är på fullaste allvar. Som att FA för det första skulle vara det minsta intresserade av att hänga ut honom som en idiot. För det andra, vi var aldrig på tal till ännu en säsong🤷‍♀️

Men i alla fall. De tanter jag träffade där, för typ nio år sen, får det fortfarande att krulla sig i hårrötterna. Jag har aldrig blivit så dåligt behandlad, någonsin. Och det av myndighetspersoner. Det var så illa att jag ville anmäla dem för tjänstefel, men ”fick inte” för deras chef som jag hade möte med. Hon erkände dock att det var beklagligt att de bemött mig som de gjorde. I den mentala status jag befann mig då så orkade jag inte fullfölja. Något jag ångrar idag såklart. Bara tanken på att någon annan bemötts på samma sätt som mig gör ont. JAG vet att jag är en bra mamma. Jag vet vad mina barn mår bra av och vad de behöver, men nån som inte är lika självsäker där kan knäckas deluxe.

Sen var det några svängar med att nån läsare soc-anmälde mig för nåt som givetvis lades ner direkt. Man ska ha lite mer på fötterna än att jag säger elaka (sanna) saker om exet. 🤣 Det var även andras problem som gjorde att jag behövde handskas med soc ett tag. Sammantaget har mina kontakter med dem gjort att jag avskyr dem. Alla, för jag drar dem över en och samma kam. Taskigt ja, det kanske finns vettigt folk där men de jag har erfarenhet av är stolpskott.

Därför reagerade jag kanske starkare än vad jag skulle gjort utan det bagaget, när jag öppnade brevlådan och fann två brev från socialtjänsten barn och ungdom. Ett till mig och ett till Lovelia. Min första tanke var att det var nån undersökning. Sen öppnade jag:

Lovelia är för övrigt helt ok med att jag skriver om det här.

Jag fattade först inte vad det stod. Var JAG anmäld? Har jag utsatt henne för olaga hot? Tankarna snurrade, har jag sagt nåt ironiskt på bloggen eller instagram? Häromdagen sa jag att Jamie inte skulle få någon mat om han släppte in mål i matchen😂 Det räcker för vissa. Men nu verkar det vara polisen som anmält? Fattade ingenting. Ringde Lovelia som hade lektion och luren på Stör ej. Jag var på väg till träningen så jag åkte, och läste brevet igen vid varje trafikljus. Ny insikt, nytt sätt att tyda det. Kanske hade Lovelia hotat nån? Nä. Messade när jag kom fram att hon skulle ringa och skickade en bild på brevet.

I min familj är vi nära varandra. Barnen berättar det mesta för mig, och vi pratar öppet. Sen fattar ju alla att vissa saker får jag inte höra, och det är precis som det ska vara. Man ska inte veta allt om sina barn, eller sina föräldrar. Lovelia är ofta i köket med mig och berättar saker, och jag kunde inte begripa vad det skulle kunna vara. Lite orolig blir man ju också, här kanske man går runt och tror att man har bra kontakt och i själva verket kanske de mörkar allt. 🤷‍♀️

Svaret jag fick var: ”Ehhhh jag har ingen aning. Jag har inte blivit utsatt för olaga hot.”

När hon slutat och jag kom hem så hade hon funderat och pratat med kompisarna. Det enda hon kunde komma på var en händelse som hon också berättade om för mig, syrran och Patricia en taco-kväll . Hon var ute på promenad, sent, efter maten och träffade på några småbröder till några klasskompisar. De hängde en stund vid skolans basketplan och så dök det upp två äldre snubbar. Hoppade ur en bil och började spela basket. Nån av de mindre killarna, typ 13-ish, jiddrade lite med dem och en av dem sa: ”Gör mig inte förbannad. Jag har en tabbe.”

Jag har missat vissa uttryck helt uppenbart, även om de brukar vara generösa på att hålla mig uppdaterad. En Tabbe, är en pistol. Jag hade väl svarat att han var en tabbe;) Men han skulle ha en pistol alltså. Lovelia såg ingen, men möjligen att nån av de mindre killarna blev visad en pistol. Det vet jag inte. De blev iaf lite rädda, killarna, och Lovelia följde dem hem. Hon är lugnet själv och var helt obrydd. So What att nån säger nåt. Det gör ju folk hela tiden utan att mena nåt.

Det här var det enda hon kunde komma på. Det lät ju iofs rätt troligt, men vem skulle ha anmält. Hon frågade sina kompisar, alltså storebröderna, men de trodde inte att deras föräldrar anmält.

Jag är exakt noll intresserad av att hamna i deras rullor. NOLL. Jag höll på att storkna, de har alltså avsatt minst en timme för mig, hennes frånvarande farsa och henne själv. För vad? Att pappan är frånvarande kan de ju inte veta såklart, men halleluja vad fan är det frågan om? Jag mailade och frågade. Rör det den här händelsen? I så fall kommer varken jag eller Lovelia ringa, för hon har inte upplevt sig hotad. Vi vill inte uppta er värdefulla tid som andra behöver så mycket mer.

Sen tipsade jag, i all välmening om att de borde se över sina formuleringar. Om Lovelia nu var ett offer så kanske man kunde få veta för vad, lite mer specifikt. Som det är skrivet får man ju hjärtat i halsgropen. Jag känner mina barn och jag har som sagt en normal relation till dem, men vad händer när en våldsam förälder får samma brev, kanske drar felaktiga slutsatser, eller när en icke svensktalande får det? Det står förvisso att man kan få tolk om man behöver det, men då ska man ha klarat av att läsa brevet hela vägen. Tre mail senare fick jag svar. (Jag ville ju veta att det var ok att vi inte ringde, för man vet ju aldrig vad de får för sig då😎)

Ok, jag köper ”utifrån rättssäkerhet”. Men däremot … visst står det mellan raderna att jag är en usel förälder som inte tar orosanmälan på allvar? 🙈

” Kan jag inte påtvinga er….” Nej, tack för det iaf. Jag säger bara det, den soc-människa som någonsin försöker påtvinga mig nån personlig kontakt med dem kommer inte få det så kul 😜Jag skulle vara den mest obstinata och motvalls människa de sett på länge. Jag har haft ett race med dem, och jag kommer inte ta en rond igen. Det blir vägran direkt om jag så åker i finkan för det. Jag har ingen respekt för de som jobbar där. Jag förstår heller inte hur folk som jobbar med barn inte har någon utbildning på just barn. Noll timmar barnpsykologi, noll specialkompetens. I min enfald trodde ju jag att det var ett krav. ”Mina” tanter vägrade tala om vad de hade för utbildning gällande barn, men deras chef var sen tvungen att tala om det för mig. Man kan ju säga att min egen utbildning innehöll mer specifikt riktad kunskap. För att inte tala om att man blir skapligt kompetent av att ha nio ungar.😬 Dessutom var jag dömd på förhand av de båda. Som en försmådd hustru som ville hämnas på min exman via barnen. Ja, så HADE det kunnat vara, om man bortsåg från den lilla, pyttelilla detaljen att han ville ha barnen så LITE som möjligt. Det borde fått dem att i alla fall försöka vara lite mer objektiva.

Ja, som ni hör så sitter det hårt, fast det gått lång tid 🤣 Ni vet att jag i princip aldrig använder ordet ” kränkt”. Men i det fallet kände jag mig extremt kränkt. Jag VAR kränkt. Och då är det illa.

Nu var det inte soc som var drivande, det var polisen. Någon av föräldrarna anmälde. Det verkar som att de här anmälningarna går lite på automatik. Kallades för nåt jag glömt nu. Och är säker bra i många fall. Men att vi ska ta upp en timme för att prata om något som Lovelia redan glömt, och som ingen av oss tre vuxna reagerade speciellt på, mer än att det givetvis är skit att det kanske finns pistoler i fickan på killar som spelar basket vid skolan. Nej. Det är inte undra på att folk som verkligen behöver hjälp av soc inte får det. I det här fallet gick det supersnabbt, någon vecka.

Jag har bekanta som väntat i år på att få hjälp, och som när de äntligen får kontakt ändå inte får nån hjälp. Något är fel då.

Jaja. Jag är såklart tacksam över att polisen tar det på allvar. Det ÄR massa sattyg i omlopp främst i området intill vårt, men det spiller ju över hit. Men soc får det att gå kalla kårar längs ryggen 😅

Nu var det inget allvarligt, jag kan fortsätta lita på mina barn och vi kan fortsätta ha den relation vi har. Det är skönt.

Och jag har lärt mig ett nytt orten-uttryck 😜