Nu har jag på kort tid fått lite trista påpekanden om reklamen här, så lika bra att skriva om det 🙂
Reklamen på sidan styr INTE jag över. Reklamen på sidan är vad som finansierar portalen där jag bor, allt som inte syns, alla som jobbar med teknik och så vidare.
Jag tycker att reklamen här är så himla mycket bättre än på de flesta andra ställen, eftersom den inte kommer mitt i mitt inlägg. Före, efter, ibland över så man får klicka bort men aldrig mitt i. Det är förutom skitfult även otroligt störande för mig personligen när jag läser. Så har väldigt många bloggar idag, alla Bonniers bland annat. Jag hoppas det aldrig blir så här! Men Isf får man bara acceptera:) Så länge jag inte klarar av allt tekniskt själv, vilket aldrig lär hända, så är jag tacksam att det finns hjälp att få. Jag tycker väldigt mycket om folket som har hand om min sida, och de är proffsiga och trevliga:)
Reklam idag är överallt. Var man än går, var man än tittar. Att tycka att en blogg skulle vara reklamfri kan man såklart göra, men så funkar det inte. Allt kostar och med reklamen finansieras det. Det skulle kunna vara så att det kostade pengar att läsa bloggar, lite som tidningar. Hur många som skulle pröjsa för att läsa mitt svammel vete fan;) men nu är det inte aktuellt, tack vare reklamen.
Den stora helsidesannonsen som kommer ibland ska man se EN gång. Möjligen en gång per enhet man går in på, alltså mobil, dator platta. Sen ser man den igen om det är en ny kampanj. De små som kommer i början av varje inlägg försvinner om man andas ett andetag, se det som ett ögonblick av mindfullness?
Är man rastlös går det att klicka på krysset på annonsen så försvinner den. Eller scrolla lite så försvinner den. Några av er tycker det tar en evighet innan den försvinner, så jag gjorde såklart en liten undersökning:) Helt ovetenskaplig, grundad på frågor och svar.
Jag frågade hela familjen hur lång tid det tar att få bort annonsen och de tittade oförstående på mig.
”Öhh, direkt?”
Jag frågade vännerna som inte kör med Iphone som familjen gör, och svaret var samma där. Den försvinner kvickt. Totalt frågade jag 23 personer, samma svar. Nog för att det kan skilja, men meningen är att den ska visas i 1-2 sekunder. Teknikerna säger samma sak, så jag anar att vissa är mer otåliga än andra helt enkelt;)
Nytt är en liten film, jag noterade den för några dagar sen, men det verkar vara samma som med helsidesannonsen, har man fått fram den en gång försvinner den. Eller tryck på krysset.
För mig så är reklam inte något som jag hänger upp mig på, den är där, jag noterar den och så är den borta. Bra. Glömt:)
Jag hoppas att ni kan göra samma:)
Så resorna då.
Jag har varit i fjällen. Ensam. Utan barn.
Jag fattar att det kan sticka i ögonen på folk att jag gör saker utan dem, men samtidigt…jag minns bestämt både en, två och trehundra gånger när jag fått höra hur jäkla viktigt det är med egentid och egna intressen… 😉
Jag har mina barn alla dagar i veckan, hela året, alla år. Deras pappa hälsar på ( de fyra minsta)som mest varannan söndag mellan 10-18. Mellan det – inget. Inget dela på sjuka barn eller aktiviteter. Ingen pappa att lufta oro och glädje med. Inget.
Hans val. Och mitt höga nöje, för jag älskar att jag får ha mina barn alltid. ♥ Att bara få uppleva halva deras tid skulle gjort mig till en halv människa.
Att vara den enda vuxna som de räknar med är såklart sårbart. Jag har varit riktigt jäkla nära att ta totalt slut i perioder när det varit tungt med sjukdomar och elände. Att plötsligt bli dumpad med nio barn varav den minsta var ett och ett halvt år var inget annat än ett rent jävla helvete. Som jag bet ihop och tjurade mig igenom.
Jag började efter 18 månader att plugga med träffar på annan ort några gånger per termin. Mina föräldrar tog hand om barnen. Första gången jag lämnade dem var hemsk. Min mobil hade inte täckning så jag kunde inte prata med dem, wifi funkade sådär, så för första gången någonsin fick jag lämna allt ansvar för dem på någon annan, utan möjlighet att kommunicera. Holy smoke det var som att vara i en bubbla. Men, det gav mig en oerhörd frid. Jag visste att de hade det bra, och jag kunde sova en hel natt för första gången på många många år. Det är inte ett dugg fel att säga att mitt år på Hola gav mig början till läkning. Att kunna lämna allt med barnen till någon jag litar fullt på och bara koncentrerar mig på det jag hade i skolan visade även att jag kunde lämna dem för ren återhämtning.
Som att åka slalom. Eller till New York. Eller London.
Jag har familj inom resebranschen vilket gör att det är möjligt att åka med kort varsel till ställen som låter svindyrt, men inte behöver vara det:) Jag är snål nämligen, förlåt Ekonomisk;)
Javisst skulle det vara fantastiskt kul att ta med barnen. Men det skulle inte vara återhämtning och avkoppling. Och det är vad jag behöver ibland. För att kunna fortsätta vara en mamma som håller ihop, själsligen och mentalt. Barnen och jag gör annat. Jag kan LOVA att mina egna resor INTE är på bekostnad av dem. Däremot kan nog alla begripa att skillnaden på att åka ensam och att åka med nio ungar ekonomiskt är som skillnaden på sand och diamanter.
Jag väljer resor som de inte är intresserade av. Det skulle kännas taskigt att åka till Disneyland tex när jag har barn som älskar karuseller. Men stadssightseeing är ingen sugen på, eller slalom.
Jag skulle kunna lämna dem till mamma och sen sitta i en grotta och glo för återhämtning och säkert komma tillbaka lite piggare, men knappast gladare;)
Min absolut största skräck är att braka ihop totalt. Att inte klara av att ta hand om mina barn.
Att resa iväg på egen hand är ett aktivt val för att undvika det. När jag är iväg ensam utan att behöva rådda med tusen saker, olika viljor och massa måsten, så är friden i min hjärna total. Att kunna gå, och gå och gå i New York tills fötterna gör så ont att man måste vila, och först då komma på att man kanske ska käka frukost…att sen trava vidare trots onda tassar utan att bry sig om att barnen måste äta, vila och hållas koll på.. Det är sån skillnad mot mitt vanliga liv. Där jag kommer sist på priolistan:)
Lever man i ett förhållande så kan man få den avkopplingen i vardagen. Eller i alla fall fick jag det. Vi delade på ansvaret. Jag fick sova lite längre på morgonen om jag råddat natten, och han tog barnen till skolan. Har man ett varannan vecka-liv så kan man få det. Men lever man som jag som ensam vuxen med allt ansvar över kidsen så är det svårare. Man måste ta vara på chanserna, och man måste prioritera. Ibland sig själv.
Att resa iväg utan barnen är en prioritering i min hälsa:)
Jag har mina föräldrar som alltid hjälper mig om de kan, som puffar iväg mig på saker, som fjällen nu. Jag har även mina stora barn som alltid ställer upp. Och syrran såklart.
I gengäld så gör såklart jag allt jag kan för dem. Oavsett om det handlar om att hjälpa till att flytta eller byta tak på friggebodar, eller bara skjutsa hit och dit. Det handlar om att ge och ta. Kompromissa, lösa logistik och underlätta för alla.
Vi är familj och vi tar hand om varandra.♥
Och med det säger jag nu godnatt:)
I morgon ska jag prata om något helt annat, och jag tror faktiskt jag ska visa er snubben som jag hade en snöig flört med;)
Men nu – natti natti
Haha:)
Hej! Jag har läst om ett familj i Hemmets Journal. Var det ett gemensamt beslut hos er att få så många barn? Det kanske var det han inte orkade med. Han borde i vilket fall hängas upp i någonting, jag säger inte vad.
Ja det var ju det:) Fast efterhandskonstruktionen är att jag tvingade honom. 🤦♀️Men med tanke på att han skaffade fler ungar sen så kan han stoppa upp tvånget nånstans. Orkar man inte med de barn man redan har så borde man inte skaffa fler, men det är så mycket i det där jag inte fattar. Egentligen ingenting för jag har inte fått några svar alls om någonting.
Jag röstar för ditt förslag 😅🙈
Minns när du skrev det,fy vad arg man blev o är en idag hur en person kan göra nått sånt.
Är man inte värd mer efter så många år lixom,o skita i barnen.. där har jag inte ens ord att skriva.
Du är värd en mycket bättre o hoppas det blir lika åt ditt ex en dag.
Kram
Fy fan❤️Så ofattbart. Du är så otroligt stark Carola, så otroligt och jag litar på din brutala förmåga att tala sanning. Att säga till dig att kämpa känns fel, du verkar istället kunna chilla och njuta av livet trots att du fixar allt själv. Otroligt. Ikväll hörde jag om larm gällande tolvåringars psykiska ohälsa och att detta är skolans fel. Jag tror inte det. Skulle vara fint om du skrev om barns hälsa och ohälsa. Utveckla ämnet som bara du av alla bloggare jag läser kan. Kram!
Wow, blir helt mållös. Vilken otroligt liten människa han var som lämnade dig på det viset, utan ett ord eller minsta lilla antydan till respekt. Ledsen för din skull, men det skiner igenom dina texter att du är väldigt stark. Skickar dig en stärkande kram!
❣️
Man börjar ju fundera på om mannen i mitt liv som jg litar 100% på far till mina barn, snällaste mannen jag träffat också kan förvandlas till skit. Kan jag också göra det? Usch ryser vid tanken?
Samma situation… Verkligen en bra, smart man. Men han vill uppleva mer, ha fler vänner(bara kvinnor vill han lära känna). Vill ha ett öppet förhållande. Är ärlig med vad han vill, men ljuger och smusslar med dating appar och tycker det minsann är helt ok att gå ut och ”pratat med nån man inte känner” =flörta med ett syfte. Han tycker inte kyssa andra är otrohet. 🙁
Sitter just nu hemma med 3 barn, han på arbetsresa i Indien. Han ska ut med sina kolleger ikväll och kanske kommer det bli så att han pratar med nån han inte känner…. Jag är så trött på allt. Han åker, jag är hemma barnen. Han tycker jag förstör hans resor när jag blir missunsam mot honom när han är där.
Men är detta straffet att man hållit ihop i 16 år? Trist fru. Man kan på henne, men gud va kul med nya kvinnor.
Jag sitter och är så förtvivlad. ;-( jag vet inte om jag orkar mer med nåt? Han vill ha mig kvar men träffa andra på sidan av. Mitt liv är så komplicerat. Säger jag nej, förlorar jag allt. Säger jag ja förlorar jag mig själv.
Ibland orkar jag inte leva…
Jansson…
Gååååå!!!
Du förtjänar att älskas av nån som älskar dig o är trogen.
Förlåt hårda ord men .. han vill ju så klart ha dig kvar. Du sköter säkert om allt så han slipper tänka på nått annat än sig själv o det han hållet på med.
Vi har bara ett liv här på jorden. Livet är för kort för att inte vara lycklig. ❤️
Jag vet att borde gå. Men situationen är svår på många sätt. Dels för att jag älskar honom och dels för att vi bor i ett annat land jag verkligen inte vill eller kan bo i av självförsörjande orsaker. Han tycker inte jag ska ta barnen själv till Sverige. Men jag har inte satt igång denna cirkus. Jag vill inte vara utan våra barn. 🙁
Jag vet att jag bara har ett liv, men det har han med. Bara synd att det är såna saker han känner att han måste får uppleva för att känna styrk och få nytt blod som han säger..
Ja, jag gör väl allt. 🙁 jag vill ju inte ha nåt annat liv än detta. Jag har verkligen älskat honom och vårat liv villkorslöst!
”Det handlar inte om dig, du är nog, du behöver inte imponera på mig. Osv” eller om jag ställer frågor så blir han sur att jag ”håller på” och förstör hans roliga jobbresor… Eller så är jag en svartsjuk looser… 🙁
Han känns som en helt annan person. Så hemskt att se.
I min värld .. om nån är nog o bra som man är förstår jag inte hur han kan göra så där mot dig.
Han låter som en småpojke som inte lekt färdigt.
Han tycker inte.. jag tycker att hans åsikter inte gills längre efter hur han beter sig.
Fina du.. gör det som känns bäst i ditt hjärta. Flytta hem!
All kärlek till dig ❤️
Var rädd om dig!
Så känner jag med. Han är nog för mig på ett positivt sätt. Han fick väl aldrig leka av sig ung riktigt… Men bara för du har lekt av dig som ung så är det inte en försäkring att de inte vill det när de blir äldre. 🙁
Allt känns så förnedrande och även om han säger att jag kommer först känns jag som nåt himla secondhand val… Jag kan aldrig bli lika spännande som en ny kvinna. 🙁 jag vet,
Jag kan också ute och träffa andra män, men det är inget jag behöver i mitt liv för att känna att jag upplever saker…
Tack för att du orkar läsa. Får se vad fortsättningen blir…
Jag kan förstå att man lämnar sin partner om kärleken tar slut, så kan det ju bli tyvärr. Men sina barn?! Jag kan inte ens lämna mina KATTER till kattvakt utan att kolla två ggr om dagen att de är okej
Så hemskt att bli behandlad så där efter så många år 🙁
Jag förstår precis vad du menar!! När det gäller mitt ex var det dock mer väntat men ändå inte. Mitt ex sedan 6 år som jag har 2 barn med gifte sig med en 15 år yngre kvinna bakom min rygg . En kvinna som han påstått vara hans kusin. Som jag tom pratat med per telefon. Vars nakenbilder jag hittade i hans mobil men han förnekade ändå. Alla på hans sida visste. Och ändå var hans arg på mig. Jätte arg.
Fy fan vad du är grymm kvinna❤️, den som lipar vid ”pelaren” är ju ”han” som inte blev värd att kalla sig morfar?. Önskar dig all lycka till fina du❤️. PS: har läst din blogg så många år och du är bäst?