Jag är så trött!!!!

Sådär att det inte går att hålla ögonen öppna utan de trillar igen och man kämpar för att få upp dem igen 😉

Frisk luft är livsfarligt, thats for sure ?

Men jag kan inte sova riktigt än, så vaknar jag om nån timme och kan inte somna om

Så då passar jag på att berätta om dagen:)

Stavfel, syftningsfel och andra fel kommer säkert förekomma, ber om ursäkt på förhand.

Vi klev upp early birdy, 7.15?Jag hade såklart sovit katastrofdåligt som alltid när jag vet att jag ska iväg tidigt. Men upp och hoppa, in i badrummet för att blaska av mig och sen klä på några av lagren kläder. Frukost, kvarg med nötter och frön som alltid.

Corrinda och Marcus kom upp och jag packade i ordning vår lilla matsäck. Mackor, mjukost på tub, saft och bullar. Syrran fixade kaffe och godis:)

Hon dök upp strax efter åtta och vi klädde på oss resten av kläderna. Mina bästaste tunna ullstrumpor är trasiga ?så igår tänkte jag ” äh jag stoppar dem!”

Jag kollade på film samtidigt och efter att jag gjort en svinsnygg stoppning på ena hälen och skulle gå vidare till tån som också hade ett hål så fanns det inget?? Öhh?

Menvafan! Jag hade lagt ifrån mig strumpan för att byta tråd och i samma veva hjälpt Jordan med något och när jag återvände till soffan tog jag FEL strumpa! Alltså stoppade jag den hela… idiot ?

Jaha bara att göra om, göra rätt:)

Men måste köpa mig nya, de måste vara tunna och i 100% ull. Tips på var? Jag har haft mina i typ 7-8 år och använt dem massor. Alltså mina favoritstrumpor alla kategorier.

När vi körde från Uppsala var det ärtsoppsdimma, tvärtjockt, men det lättade lite efter vägen, och framme i kungsberget var det fint. Ingen sol, typ 7-8 minus och lite blåst på ena sidan berget.

När syrran tog av jeansen hon åkt i för att ta på skidbyxorna höll jag seriöst på att skratta ihjäl mig. Hej Robin Hood!

Jag hade tjocka stickade tight med pingviner på så jag var typ lika snygg 🙂

Jag hade laddat mitt liftkort på vägen, syrran köpte sitt där och Corrinda och Marcus hämtade ut utrustningarna de hyrt . Sen åkte vi upp i åttastolsliften.

Corrinda har åkt med mig en gång tidigare, och nån gång med skolan men är i stort sett nybörjare. Och superduktig!

Marcus åker bräda och har världens tålamod, han förklarade och förklarade för henne. Bräda ser kul ut men jag suger på skateboard så jag tänker inte ens testa 😉

Corrinda åkte helst i de lättare backarna men hamnar hon i en svårare så tar hon sig ner. Så stolt över hennes kämpaglöd ❤️

Vi åkte upp och ner. Upp och ner.

Jag var jäkligt mör i benen och bålen och fick inte åkningen att riktigt stämma. Inget flyt. Det var fina backar med mycket riktig snö vilket är ljuvligt och för mig rätt ovanligt 😉

Knäna fladdrade och jag vågade inte stå på utan fulåkte;) Nästa gång blir det bättre.

Dessutom frös jag lite, hade behövt en till tjockare tröja, men det var mest i sittliftarna som det blåste lite kallt. Och när man åkte snabbt neråt, ännu en anledning att hålla farten nere:)

Men trots de små gnällen så hade vi en superhärlig dag!!

Vi klämde en macka och drack lite på stående fot, för att inte missa tid i backen, de stängde redan 15.30.

Det kändes surt på morgonen att ha så kort dag, men vid tre så var det helt okey 🙂

Vi borde åka en lördag då det är öppet till sju men det är ju enklast att åka på umgänge och det är söndagar.

Vi stannade på donken i Sandviken och käkade middag, snackade och skrattade och så åkte vi vidare hemåt. Det tar typ två timmar att köra inklusive ett kort stopp för kaffe. Längre för middag.

Syrran släppte av oss hemma där hela tomten är fylld av pulkor, snowracer, brädor och andra åkdon. Ungarna har varit i backen med sin pappa och det var ett gäng tröttisar som mötte mig . Jamie hade somnat i fåtöljen så honom lyfte jag bara in i sängen:)

Nu är klockan nio och man får officiellt gå och sova. Jag lär ju vara vaken tills barnen lagt sig 🙂

Jag kommer säkert att kvickna till när jag börjar röra på mig, men snart så är det sovdags!

En sån härlig dag! Jag önskar att det inte var så satans dyrt med slalom för det hade varit grymt att åka med alla ungar en vecka. Men de priserna funkar inte, och alla vill inte heller. Jag tänker att jag får lära upp dem eftersom 🙂

Novalie är sugen på att testa, så vi får se när hon kan tänkas vilja följa med. De har ju tusen andra saker de ska göra också på sin lediga tid.

Men, idag var det en bra dag??

Nu ska jag smörja in det rödfrusna nyllet med härliga krämer och sen krypa ner bredvid Jamie och Doris.

Natti natti ❤️

Men icke.

Jag var reserv sju på Davids Träna med instruktör i morgon. I morse var jag nummer sex och tänkte att det är ingen risk att jag blir bokad. Så många avbokar inte ett TMI pass.

Corrinda kom hem och frågade om jag fått plats? Nope svarade jag, och hon lät så jäkla tvärsäker när hon sa att det trodde hon med all säkerhet att jag fått. Jag höll på och grejade i pannrummet och hade inte hört telefonen. Man får både ett sms och ett mail när man blir bokad från reserv, om man har ställt in så vilket jag tydligen har.

Kollade och se på fan! Jag är bokad och det var fem lediga platser! Men vafan är detta?

Jag är högst osäker på det här det erkänner jag villigt. Att träna med Corrinda gör att jag alltid anstränger mig extra mycket, så fan att jag viker ner mig för min unge ?

Att den ungen är topptränad och svinstark är ju lite jobbigt 😉 och så David med sina spyhinkar på det. Men skjut mig, varför gick jag med på det här?

För att få äta lite sushi ? Ska se till att det blir en extra stor portion.

Hörs jag inte av i morgon så vet ni varför, då är jag bara en blöt fläck nånstans?

Idag har jag gjort Något:) Inga stordåd men i alla fall skruvat ihop hyllan till pannrummet och sen möblerat om där inne, plockat ihop, rensat och så där. När jag insåg att jag var bokad bestämde jag mig på en grisblink för att det fick bli en vilodag idag. Tränar både fredag och lördag plus slalom på söndag och med mina trötta axlar är det lika bra. Vad ska jag köra på gymmet idag liksom ? Ben? David lär ju mörda allt i morgon så lika bra att vila lite. Och då hann jag klart i pannrummet och sen fick jag för mig att röja i klädkammaren. Och det pysslade jag med i timmar.

Nej det är inte klart, få se när jag får lite ork nästa gång 😉

När kidsen tjatade lite väl mycket om middag gav jag upp och gick och lagade mat. Idag kassler med ris.

Fräste spenat och vitlök och sen måste man äta färsk med, lite sparris och tomater. Sås på Milda mat och jösses som ungarna åt. Fasen ibland alltså 🙂

Efter middagen röjde jag, drack kaffe och återgick till klädkammaren. Det finns massor där som inte är textil, jag har diverse förvaring där. Som vanligt – om jag och bara jag, hade haft exklusivt tillträde dit så hade det varit fint och städat. Men ungarna som bor på den våningen tror att saker bara vaporiseras om man ställer in dem där.. ?Det gör de inte, de ligger kvar i samma påse tills nån (läs Jag) går igenom och tar hand om det. Bah.

Jaja man har alltid ett rum att gå till om hela resten av huset skulle vara tipptopp .. hahahaaaaa som om det skulle hända;)

Jag hittar alltid roliga saker där inne i alla fall, mina gamla konsertbiljetter, bärselar och mammakläder, och massor av amningströjor:)

Janelle kan känna sig välkittad.

Jag får hela tiden frågan vilken vecka hon är i, och jag tycker det går flera veckor på en dag så jag är långt i förväg;)

Igår laddade jag ner en gravidapp?

Så nu har jag koll:)

Jag har aldrig använt en sån här, det kanske inte ens fanns sist jag väntade barn? Men nu kan jag minsann ta igen det.

Och nejdå. Jag lovar att jag inte kommer bli en pain in the ass mormor. Jag är alldeles för cool för det, och är begåvad med att kunna känna av läget, jag kommer backa om så behövs 🙂

Tror jag ?

Nämen man FÅR ge goda råd bara man kan acceptera att den man ger dem till är fullt fri att göra exakt som de vill med dem.

Take it or leave it.

Jag har alltid lyssnat på alla goda råd och sen sållat som tusan, tagit till mig det jag trott på och skitit i resten.:)

Och nu är det sovdags:)

?️‍♀️??

Natti natti

I går fyllde Janelle 24 år ♥

Det innebär alltså att hon numera är ett år ÄLDRE än mig;) det känns väldigt konstigt, men så är det. Jag fyllde ju 23 i december. Igen.

Jag känner mig på fullaste allvar inte helt vuxen än, fast jag kanske borde det. Jag har för länge sen insett att jag aldrig kommer känna mig vuxen och mogen, utan jag kommer förbli kvar nånstans strax efter fjortisstadiet. Och jag är helt nöjd med det. Fy farao vad tråkigt att aldrig leka liksom. Och nu menar jag inte leka med ungarna i sandlådan det är skittråkigt, nej jag menar springa loss på ett lekland, lära sig surfa, hoppa studsmatta, dyka och leka tagare:)

Jag har en tavla hemma med texten ”Att alltid vara en smula barnslig är att vara riktigt vuxen”

Jag tror stenhårt på det, i alla fall har man roligare:D

Men tillbaka till Janelle. Vi ska snart åka dit på fika, fördelen med att barnen flyttat hemifrån, man slipper baka, och städa inför kalaset gör de själva.

Hon är min förstfödda. Den som gjorde mig till mamma. Mitt övningsobjekt.

Och hon har blivit snudd på perfekt ♥ Helt perfekt hoppas jag hon aldrig blir, för perfektion är tråkigt.

Hon är vänlig och snäll, klok som en bok, ärlig och står för vad hon tycker, och vågar säga ifrån. Till alla. Empatisk, kärleksfull och stark. Hon älskar sina småsyskon. Hon är en riktigt riktigt bra medmänniska, en sån ni alla skulle önska att ni hade i er närhet:)

Och senare i år så blir hon mamma och gör mig då till mormor. Vad är det han sjunger i Lejonkungen?

The circle of life.

Så är det. Jag är så tacksam att jag har fått den stora äran att bli mamma till Janelle och hennes åtta syskon, för det är det finaste som finns, och det kommer ge spin-offs resten av mitt liv.

Så här ser riktig rikedom ut)

Jag hade förväntat mig en lång förlossning med henne för det var så det var. ”ALLA” förstföderskor hade värkar i minst 16 timmar. Okey. Jag kapade det med tio timmar:)

Från första värken, när jag började ana att nåt var på gång, och kanske tyckte att pappan eventuellt inte behövde åka iväg till jobbet, men ändå var extremt osäker, så osäker att det enda som fick honom från att stanna hemma inte var värkar utan tiden. Ja, för jag var uppe vid sju på morgonen..:) det händer liksom inte om jag inte behöver, och när jag då virrade runt där hemma och försökte känna efter om det var på riktigt eller inte, så bestämde han att det var det;)

Vi åkte in i vackert snöfall, han var tvungen att tanka och plötsligt kunde jag inte sitta still utan var tvungen att gå ut i snön och vanka runt bilen. Då fick han bråttom:)

Öppen fyra cm när vi kom in, som alltid, och enda anledningen att jag fick stanna var väl att det var ett annat klimat på förlossningen förr, det fanns plats för att faktiskt föda barn. Jag fick en morfinspruta av nån anledning, de trodde det var långt kvar, men då snabbades allt på och ut kom en blå tyst unge som de rusade iväg med till återupplivningsrummet. Kul.

”Det var det”tänkte jag. ”Det blev ingen bebis”

Jag jobbade på en avdelning för svårt sjuka barn då, med neurologiska skador och syndrom,eller ortopediska problem, att jag skulle få ett helt friskt barn fanns inte i min planering. Jag hade på allvar valt en vagn med bra gung i fjädrarna så jag skulle kunna gunga mitt sjuka barn där…:/ Jag hade en stark beredskap för att jag skulle behöva hänga med mina arbetskamrater igen, fast som anhörig den här gången. Fy farao, helt stört egentligen. Men vi tog emot barn från ett så stort upptagningsområde och jag såg ju bara sjuka barn, så det blev normalt. Jag förväntade mig som minst någon ortopedisk åkomma, det minsta jag förväntade mig var en klumpfot. Vi hade många sådana på jobbet.

Vi hade även många förlossningsskadade barn. Så när hon kom ut, blå och skrynklig och de bara sprang så reagerade min reptilhjärna instinktivt med att tro att det var kört. Och min beredskap för det hade uppenbart varit enormt stark.

Och så kom de tillbaka med henne! Rosig och fin, pipandes i famnen på pappan. Jaha? Men alltså får jag henne nu? PÅ riktigt? Är hon min? Bara min? Eller ja kanske lite pappans också då, men vår?

Ja det var hon ju:)

I månader gick jag runt med känslan att nån snart skulle komma och hämta tillbaka henne, att vi bara fått låna henne lite:)

Men 24 år senare är hon fortfarande min, och bara min:) Kanske lite Simons då, men mest min:D

Och nu måste jag rappa på, kamma peruken och sätta i linserna!

Ses snart:)

I flera veckor har jag varit belagd med munkavle, och jag har lyckats till hundra procent att hålla tyst:)

Men nu får jag berätta, den bästa julklappen är den här:

Jag ska bli MORMOR!!

Janelle och Simon ska få en bebis! Eller två 😉 vem vet.

Se där vad 2018 bjuder på:)

Så kul, så spännande, så läskigt och så galet häftigt❤️

Håll nu alla tummar och alla tår ?