Alltså, jag vet inte hur det gick till, men det här är sista veckan på sommarlovet. Eh säg va? Jag är definitivt inte redo att kliva in i nån seriös föräldraroll och behöva ha massa skolkontakt igen. Jag vill ha mer sommarlov. Det är så lugnt och skönt i mailen när det inte ramlar in 97 jäkla mail och notiser om dagen om både viktiga och oviktiga saker. Barnen är för allt i världen inte heller riktigt redo:D

Jag börjar för den delen också skolan nästa vecka, och det har jag inte alls förberett mig på. Får försöka göra det på måndag. Nu ska jag läsa ett projektår i litterärt skrivande på skolan där allt började, nämligen Hola folkhögskola. Jag ser fram emot det här väldeliga! Att få återse fina Hola, och att få göra det med något jag verkligen brinner för, nämligen att skriva. Sist läste jag Hälsocoach, och även om jag till sist valde att inte fortsätta inom det, så gav det mig personligen extremt mycket. Jag räknar den kursen som nystart för mig efter skilsmässan. Det var där, i de djupa skogarna, utan täckning på mobilen, som jag för första gången var helt ifred. Mamma tog hand om barnen hemma, och jag lärde mig massor om stress, om mindfulness, om hälsa. Kom till insikt om att det inte var jag, det var han. Jag kan inte ta ansvar över en vuxen mans agerande, det är hans eget, och vill man lämna sin familj så är det inte ett jag-problem utan ett han-problem. Bara den lilla detaljen att här fick jag sova hela nätter, utan att vara på jourberedskap, gjorde att jag kunde börja läka. Jag vet, det låter så jäkla lökigt, men det är så.

Nu kommer jag tillbaka, stark och cool. Och ska djupdyka i skrivandet. Det som hela livet varit min livlina, och som jag ägnat mig åt på mer allvar nu. Universitet i all ära, men det är på folkhögskola det händer:) Jag skrev ju nästan en hel bok i våras! På några månader. Sen blev det sommar och jag har fasen aldrig tid att skriva då, men nu ska jag fokusera på det igen:)

Lovely! Cirkeln är sluten, eller nåt:)

Men inte riktigt än, det är några dagar kvar. I dag, och i går, låg jag, syrran och Corrinda på stranden.

Kallt i vattnet igen, men det är ändå skönt att hoppa i och svalka sig. I dag var vi i fyra gånger så det är inte som att man drar sig för det:) Idag var det 27 grader, det är ju inget annat än ljuvligt! Mycket folk på stranden, och massor av bilar på parkeringen, men vi hade tur och lyckades komma precis när en bil backade ut för att lämna:)
Att få värme och sol är livskvalitet för mig. Jag tänkte på det i morse, när jag gick ut med min tallrik för att äta frukost. Det är så ljuvligt att gå ut sådana dagar som idag, när värmen strålar emot en, inte för varmt, utan mer som en varm kram, och man slår sig ner i en stol, iklädd shorts och bikiniöverdel. Att känna värmen från stenarna under fötterna, se Doris sträcka ut sig i sin fulla längd i solen, höra fåglarna och bara njuta. Jag önskar att jag var född i ett land där det var vardag. Kanske ska jag gå en kurs i spanska framöver, så jag är preppad ifall jag får en möjlighet att flytta till solen:D

Mina kunskaper i det språket sträcker sig till: (På svenska:) En öl tack. En svart häst, en vit häst, en liten hund. Jag älskar dig, syskon. Ja, det var nog allt:D Inga superanvändbara fraser, förutom den med ölen:)

Jag och syrran var ju i Norberg också. Där frös vi om nätterna, för det är fuktigt och 12 plus är ingen höjdare. Nej, man sätter inte på värmen, det är fusk. Deluxe;) Men vi promenerade. Massor. Och käkade korv, för det är vad man äter bäst i husvagnen. Korv på alla de vis, nu var det tunnbrödsrulle första kvällen, med mos, och andra kvällen orkade vi inte göra mos utan rullade bara in korven i Libabröden vi använde, och åt med chips till. Oj så gott det är! Efter promenaden satt vi i förtältet och spelade Wordfeud:) Det krävs inte mycket för att roa oss, helt klart. Först natten frös jag mig igenom men inte riktigt tillräckligt för att gå upp och hämta en filt till. Jag har en luftmadrass och normalt brukar jag kunna ha lakanet direkt ovanpå den, men nu kylde den som fasen. Efter många om och men knölade jag in en bit av fleecefilten jag hade över mig, under mig i stället, rullade in mig i filtar och täcken och sov några timmar. Natt nummer två tänkte jag inte frysa! Jag tog på mig nattlinne, med långa ärmar och ovanpå det en mysdress med byxor och tröja, med huva som jag givetvis drog upp över huvudet. Bäddade med en fleecefilt underst, och sen täcke, ett överkast, en fleecefilt, en tjockare filt och sen ytterligare en tjock filt. Perfekt! Trodde att jag skulle vakna som en liten svettig pöl, men det var inga problem, trots att det var rätt varmt i vagnen då:)

Vi tog bilen och åkte till hembygdsgården, som såklart var stängd, allt är liksom det när vi kommer. Men man kan promenera runt och vi kollade på massa saker och får väl återkomma nån annangång för att titta in i husen. Sen åkte vi till Fagersta. För att få promenera nån annanstans, se nåt nytt, för Norbergs alla krokar och hörn har vi redan sett, många gånger. Vi hittade en mäklare och stod med näsorna tryckta mot rutan och förundrades över hur billigt det är att köpa boende där. För 60.000, fick man en tvåa, hyra 4000/månaden inkl värme, vatten och kabel-tv. Häpp. Jag känner inte till Fagersta, kanske är det i bus-hooden, men vafan. 60 tusen….

Här i Uppsala får du inte ens en skrubb för det priset, i det sämsta området.

Eller knappa två millar för en skapligt stor kåk. Hade gått för minst det dubbla här, troligen uppemot 5-6 milj.

Sådana här hus har vi gott om i området där jag bor, de går för 4-5 miljoner. Här var det prissänkt… Jag har en pensionsplan, om jag inte drar till solen kan jag flytta till Fagersta:)

Jaja, som sagt så har jag noll koll på var de här boendena låg, men nog känns det en aning orättvist att det kan skilja så mycket i pris, bo måste vi ju alla göra liksom.

Vi såg ett torn som vi ville kika närmare på. Jag trodde Rapunzel bodde där, det syns ju liksom!

Men Google berättade att det var ett luftbevakningstorn, där man spanat efter fientliga flygplan förr. Borde väl tas i bruk igen, vårt luftrum har väl inte kränkts så här mycket på alla år som det gör nu. Tornet är arkitektritat, var det första och enda(?)i sista slag som just arkitektritats och jag kan inte låta bli att undra: Hur svårt kan det vara? Hur mycket kan man behöva fundera över utformningen av ett högt torn? Det finns ju inte direkt stort spelrum för att go wild and crazy:D

Efter massor av steg i uppförsbacke, inte visste jag att Fagersta var så kuperat?, så åkte vi hemåt igen. Svängde in på en badplats vi sett skylten till många gånger och redan glömt namnet på, kanske Rönningen eller nåt sånt. En fin badplats men inga direkt ytor att lägga sin filt på, om man inte vill ligga på rötter och kottar. Sjön hade ett, heter det kanske frånlopp? Tillopp heter det ju, men här rann helt klart vattnet från sjön och i en bäck/å. Hela det här området är ju gamla gruvtrakter så utan att veta gissar jag att det här på nåt vis har med gruvdrift att göra?

För det är ju man-made, med stenar som dämmer upp. Vackert var det:)

Vi åkte hem på tisdagen och då hade vi en plan. Vi skulle fika, och leta efter den loppis vi var på förra året. Började med att försöka kasta en säck gräsklipp på återvinningen. Men i Norberg var det givetjävlavis stängt på tisdagar. Borde vi ju fattat. Jaha, men vi tar med det till Avesta då, no problem.

Googlade reda på Avestas återvinningscentral och åkte glatt dit. Bara för att stoppas av en …bom?

Sätt in ditt kort, meddelade en apparat intill och vi fattade ingenting. Syrran som körde, tryckte på Privatperson och fick fram att man skulle föra in sitt körkort med baksidan upp, eller om det var framsidan. Jaha, leta reda på plånboken, upp med körkortet, trycka in det och …. Du tillhör Region Uppsala och har inte tillåtelse att använda den här återvinningscentralen.

Men vafan? I Avesta får man tydligen inte slänga sitt skräp om man inte har körkort, reggat i rätt region. Vi googlade reda på hur det var, och i korta drag ungefär så här: Du ska ha körkort, eller äga en bostad i Avesta, har du inte det behöver du ansöka om nåt besökskort, och du får inträda på området 26 gånger på ett år. Det är väl tilltaget enligt deras räknesnurra, normalpersonen besöker ÅVC 6 gånger på ett år. Vilket jäkla trams!

Om folk som vill slänga sina sopor försöker göra rätt och åker med dem till ÅVC så ska de väl få kasta hur mycket de vill? Annars hivar man det ju nån annanstans. Jag vet inte hur det är med er, men jag är på återvinningen betydligt fler gånger än sex på ett år! Det kan bli flera gånger på en månad om man har lite feeling. Hoppas vid Gud att Uppsala inte tänker ta efter det här.

Men, en av killarna som jobbade där sa att han kunde släppa in oss. Han fick inte egentligen, men han kunde:) Vi hade ju en enda säck, och tog apostlahästarna istället.

Sen behövde vi en styrketår, och åkte till Karlfeltsgården och käkade glass, för att sen åka och leta efter loppisen. Den var såklart stängd, vad annars;) Men vi hittade den tills sist iaf, efter att ha kört runt och troligen hamnat i områdets Facebookgrupp: Blå bil med två personer i stryker omkring i området och spanar. De kör sakta och tittar in i folks trädgårdar. Lås era dörrar!

Så då åke vi till ErikLars gården och fikade i stället:) Här var vi förra året, och det är helt fantastiskt mysigt!

 

Vacker miljö och så gott fika! Och …. billigt. Det här kostade 105kr, vilket känns precis så mycket som man är villig att betala:)

Rejäla hembakade godsaker och påtår:) I ärlighetens namn hade vi kunnat betala lite till, men det är ju himla trevligt när man inte blir skinnad. Här satt vi sen i flera timmar, fikade och bara njöt av sjön, solen och att vara där.

När de stängde påbörjade vi färden hemåt igen, och det var slut på vår lilla tripp.

Jag såg att det var någon av er som önskade mer bilder från Fagersta, men jag tog inte en enda bild förutom tornet, så det får jag försöka komma ihåg nästa gång.

Förresten, jag är så glad över att Norbergs lasarett ska renoveras! Jag såg det förra gången jag var här, med Jimpa, och vi gick förbi. Nu hade de tagit bort staketen runt och eftersom jag är som jag är, och inte kan låta bli när nyfikenheten kickar in, så blundade jag och gick in. Men, sa syrran, det står att man inte får gå in…. Fast då var jag redan inne:) PÅ området alltså inte inuti själva lokalerna. Det fanns en uppknackad bit av väggen, och jag var definitivt fram och kikade in, med ett öga uppåt för att hålla koll på allt ovanför som såg ut att kunna rasa ner;)  Och ja, jag hade beredskap för att fly illa kvickt om det hörts minsta zombieliknande ljud. Jag har ju Walking Dead kvar i min själ:)

Jag älskar gamla byggnader, och jag skulle så gärna vilja veta mer om lasarettet. Våran pappa är född där, och jag hör historiens vingslag men kan inte urskilja vad de berättar. Jag vet det jag googlat mig till såklart, men jag vill ju in, jag vill gå runt där. Gå där sjuksköterskorna i stärkta uniformer rullade min pappa i en balja in till farmor. Känna byggnaden. Jag har ju berättat det här förr, men pappa är Fagersta stads förstfödde. Han föddes 1 januari 1944, och då blev Fagersta en stad, efter att ha varit nåt annat, by eller nåt kanske, jag vet inte. Då hade de inget lasarett där, utan han är född i Norberg. På det sjukhus som stängdes typ 1949 och sen dess fått stå och ruttna, men nu ska rustas. Love it.

Fagersta Posten, deras lokalblaska, har gjort återkommande reportage om pappa. Dels när han föddes, såklart, och sen följde de honom genom livet. När han fyllde 30 var det ett hemma-hos reportage och förstasidan täcktes av pappa med syrran i famnen, hon gäspandes så man såg långt ner i magen:) Jag var med jag också, men fick minsann inte vara på förstasidan;) Det har jag iofs tagit igen genom att vara på Uppsala Nya Tidnings förstasida ett par gånger:D

En sommar för ett par år sen, tänkte vi att vi skulle kliva in på redaktionen och kolla om nån kände till pappa, och sådär, men gissa då? Jomen det var såklart stängt….:D

Jamen det var det. Nu ska jag gå ut med mina pappersförpackningar, kompost och mina tre metallock, det är sophämtning i morgon. Om det kan jag skriva en avhandling, för hur Uppsala kommun tänkte när de bestämde att plastförpackningar ska hämtas en gång i månaden, men tidningar varannan vecka, det vete fan. Finns liksom inte på kartan att ens ett normalstort hushåll får rum med all jäkla plast. Men jag kämpar på, och pressar plast för glatta livet.

Sen är tanken att åka och bada och sen en kväll på stan. Jag mutar Corrinda så jag får sällskap, och hoppas hon inte bangar:) Helen ansluter senare för hon ska på Diggiloo.  Blir nog bra det här:)

Natti natti:)hörs snart!

Tja av vad? Jag tänkte ge ett löfte om att skriva varje dag från nu, men det vågar jag inte:) Men, jag har saknat er, och den enda anledningen att jag inte skriver är faktiskt tekniken.

Jag brukade blogga från mobilen förut och det är så smidigt, då kan jag ta vara på de där små stunderna av overksamhet. Men av nån anledning går det inte att kommentera då, och det är ju så tråkigt. Jag gillar att skriva, men det är trist som fan när ni inte interagerar:) Ju mer ni kommenterar ju mer taggad blir jag på att blogga, så enkelt är det.

Jag ska kolla igen med min teknikkille som oftast löser allt snabbt, men det var nåt med nåt och nåt med tredjepart på nåt vis. Jag pratar inte IT-språk helt klart.

Jag har väldigt lite tid att sitta vid datorn den här sommaren! Jag har knappt suttit i soffan ens, enda gången var när jag virkade filtarna till lilla Flora. Den ena glömde jag till och med att fota inser jag nu. Måste be Janelle ta en bild, för jag är ju värdelös egentligen på att virka och måste ha bevis på vad jag gjort:)

Så här blev den jag gjorde av mormorsrutor i alla fall. Rätt okej va? Jag har för första gången virkat ihop rutorna, annars har jag försökt sy, och det här blev betydligt finare. Jag erkänner villigt att jag har exakt noll koll på vad som anses som fram- och baksida, så det är mer än troligt att det är lite blandat, men vafan:)

Först hade jag gjort alla rutor antingen rosa eller gula, och skulle virka ihop med den lite mörkare rosa. Men det blev inte alls fint. Då virkade jag på ett extra varv runt om varje och då harmonierade det bättre. Bara det att då tog det mörkare rosa slut, och givetjävlavis var det slut på varenda Rusta i hela stan, och den färgen ville jag ha som en kant runt också. Jag fick beställa online och betala en sketen fraktavgift, men eftersom jag inte kunde vänta så testade jag att virka med den ljusare rosa runt om och det blev ju inte alls tokigt. Ett sånt sjå:)

Den är långt ifrån perfekt, och den är dessutom i ett garn som inte är tillräckligt mjukt för att ligga mot spädbarnshud, men den är tänkt som filt i vagnen, med ett lakan under, eller över ett täcke eller så.

Att virka är väldigt avkopplande, monotont och samtidigt givande att se hur det växer fram något. Jag kan absolut inte läsa en beskrivning och jag kommer inte ihåg vad som är luftmaska, stolpe och bågar, och kommer mest troligt inte att klara av att göra något mer avancerat än så här. Men det är ändå ett trevligt tidsfördriv, och någonstans att göra av händerna. Jag har insett att jag väldigt ofta pillar med något. Jag vrider och vänder på hårsnoddar, jag flätar fransarna på filtarna i soffan, knyter och knyter upp snörena i hoodien eller byxorna, och sånt. Jag har inga problem med att sitta still, men gillar att ha något att göra med fingrarna helt klart:) Något som inte tar för mkt fokus från serien jag tittar på, för det är vad jag gör när jag sitter still och overksam:)

Men i sommar har jag haft sån energi som jag aldrig har vintertid. Jag har fixat med tusen gamla surdegar som legat och stört, som lagat kläder, fixat ute, rensat där, här och everywhere:) Tagit tag i det där man skjutit upp helt enkelt. Och plockat blåbär! Massor av blåbär. Ungarna och jag äter hur mycket som helst, och eftersom det kryllar av bär i skogen försöker jag plocka så jag har frysen full. Förra året plockade jag så jag hade en hel låda i frysen full, den räckte till typ februari, med lite snålande. Nu kan jag meddela att jag(vi) nog plockat en tjugo kilo eller så och det mesta har ätits upp, vi har gjort gudomliga pajer och sen är det i yoghurten de hamnar:) Jag gnetar på, lyssnar på bok och får ont i ryggen, för hur det än är så vore det smartare att vara ungefär en och trettio lång:) Nej jag ljög, jag har en låda full i frysen också, kanske två. Corrinda är den enda av kidsen som hjälpt till, men hon har å andra sidan varit en superhjälp:)

I söndags åkte jag och syrran till husvagnen, för att hänga och klippa gräs. Jag får ju alltid skäll för att mitt är högt och har nu funderat. När vi promenerar i Norberg, och även i Fagersta, så är i princip varenda jävla gräsmatta klippt som en golfgreen, det är kortsnaggat jämns med fotknölarna. Är det så alla vill ha det? För jag har liksom lärt mig att gräs gärna ska vara lite längre, runt en decimeter, för att bäst klara av väder och vind. Är det för kort torkar det och bränns, och det vill man ju inte. Är det kanske därför alla klagar på mitt, för så jäkla långt är det ju aldrig när jag kommer och ska klippa. Det är grönt och frodigt, med blommor som sticker upp. Så här tycker jag att en gräsmatta ska se ut.

Nu har jag klippt den två gånger, ställde ner den på absolut lägsta och körde ner allt. Klart det är snyggare, det säger jag inget om, men det är ju i princip omöjligt att hålla den sådär om man inte klipper minst en gång i veckan.

Här hos mig, där jag bor vardagligen, så ser allas gräsmattor ut ungefär som den övre. Det är lite långt även om det inte är blommor, och det är också sällan man ser någon vattna med vattenspridare. Nylagda mattor undantagna. I både Fagersta och Norberg ser det ut som på den undre bilden i varenda villa, varenda park och typ överallt. Fagersta verkar ha robotgräsklippare som går runt på allmänna ytor, de skulle ju få ben och ”rymma” direkt i Uppsala. Alla kanske har robotar där? I Uppsala har vi gubbar som åker runt med åkgräsklippare, lite för sällan, gräset växer gärna upp både en, två och tre decimeter. Det är så jag är van att se gräs.

Är det månne en plats-grej? Hur tycker ni en gräsmatta ska vara?

Dagens fråga, helt allvarligt ställd alltså:)

Nu ska jag åka och bada! Hörs snart, jag lovar:)

♥

Äntligen är väntan över, och Janelle och Simon har fått sin lilla dotter:) Säg hej till Flora ♥

En liten stor tös med sina dryga fyra kilo, som föddes på min mormors födelsedag, den andra augusti:) Det hade jag inte ens tänkt på att det skulle kunna hända, trots att jag visste att det skulle bli en igångsättning 1/8. Janelles förra förlossning slutade med urakut kejsarsnitt och hon förlorade mycket blod, och det ville man undvika(såklart)den här gången. Trots att jag vet att en igångsättning kan ta tid eftersom man pushar något som inte är riktigt färdigt, så kom alltså inte ens tanken för mig. Men så blev det och det känns ju fint ♥Jag tror att mormor skulle fyllt 104 om hon levt, men det gör hon ju inte. Jag tror också att Jamie är född på sin pappas morfars 100 årsdag, och att det är därför han har fått ett av den gubbens namn. Men jag minns inte helt, och kan inte direkt fråga heller.

Nåväl. Jack är hos oss, han kom på fredagen från sin farmor som haft honom hela veckan och nu byttes vi av. Vi gick och väntade på uppdatering från Janelle och Simon som på eftermiddagen äntligen kommit in och påbörjat det hela. Det snackades på i vår familjechatt och allt verkade rätt lugnt. När inget meddelande om en nyfödd fanns i gruppen när man vaknade på lördagsmorgonen så sätter ju en liten tagg av oro sig, men det hade man ju inte behövt. På eftermiddagen föddes lillskruttan:)

”Jag ringer snart”, skrev Simon i gruppen och sen blev det tvärtyst och här satt vi samlade och väntade ivrigt:) Några timmar(!) senare ringde de på FaceTime och det var ju inga konstigheter, bara barnmorskor som skulle prata och greja och sen flyttades de över till BB. Sånt som tar tid helt enkelt. Äntligen fick vi höra, och se den lilla som redan som några timmar gammal facetajmade:)

Kass bild men söt unge!

Janelle hade fått feber, en infektion som behandlades med antibiotika, och var helt superslut. Men lycklig ♥ Det blev en lång och utdragen förlossning men hon slapp snitt. Flora mår finfint, och verkar mest äta och sova, precis som sig bör när man är bara dagar gammal. De blev kvar på BB några dygn, och har precis kommit hem, och vi har beslutat att vi kommer med Jack i morgon. Det för att de ska få landa lite, och för att de ska tillbaka till sjukhuset i morgon för prover och viktkoll, Flora går ner lite för mycket, men min egen erfarenhet säger att det kommer reda sig. Hon är stor och fin och har en så otroligt pigg blick när hon är vaken.

Min mamma sa när jag berättade för henne att om Flora bara blir som min mormor så blir hon en rekorderlig kvinna, och det tror jag det. Blir man ens i närheten av den person som min mormor var så är det mer än tillräckligt. Hon var fantastisk:)

Jack har lite svårt att fatta det hela, det ligger en bebis där, han vet ju att det är han lillasyster men att förstå är en annan sak. Han är glad över att hon äntligen är här, men jag tror han trodde att hon skulle vara mer kul. Han sa att han trodde hon skulle vara större:D Han kommer garanterat älska henne när han väl får se och hålla henne, och sen ledsna på henne när hon skriker, precis som det ska vara:)

Nu känns det som det här standby-läget man har befunnit sig i en tid är över:) och man kan planera igen. Det är inte ens jag som fått barn, men ändå känner jag att jag behöver finnas tillgänglig och inte kan dra iväg nånstans. Nu har vi ju haft Jack här också iofs:) Vi har haft det bra, han har blivit underhållen, vi har spelat spel, åkt och badat, promenerat och jadå – glott på tv;)

Jag har hela huset fullt av folk, Corrinda och Zehro är här, och det märks att syskonen gillar att hon/de är hemma, för det är plötsligt mycket mer intressant att göra saker ihop, vilket är trevligt och bara att njuta av. Igår var jag dock tvungen att ge mig ut på promenad ensam, har suttit still alldeles otroligt onödigt mycket:) och har skaplig overload av ljud mellan varven. När de var små kunde jag enkelt stänga öronen och låta dem vara för sig själva, men nu vill jag ju höra allt:D

Nu ska jag gå ut i skogen och plocka blåbär! Ha det så gott så återkommer jag snart:)

 

 

Solen strålar, och jag är helt chockad över att dagen gått över i kväll! Jag har suttit böjd över en virkning och fäst en miljon trådar samt virkat ihop rutor, trodde klockan var två kanske, men råkade notera att den var halv fem! Ojdå:D

Det var kallt och regnigt när jag tog paus för att äta frukost, ett par timmar efter att jag gått upp, och jag har suttit och grejat och lyssnat på bok. Herregud så timmarna kan rinna iväg.

Jag hade tänkt åka och gymma men det kan jag glömma för jag har lite ont i halsen, det gillar jag inte, men hoppas det ger med sig. Det kommer och går lite, så förhoppningsvis försvinner det. Fast det är sommar så är folk fortsatt förkylda och det är ju lite ovanligt, men sommaren har ju varit rätt kall och blöt, tills för några veckor sen.

Något jag har ovanligt gott om i år är – flugor. Alltså:/ De är så många och jag har på allvar funderat om något dött och ligger och ruttnar nånstans, men hittar inget ovanligt. Idag när vi satt ute och åt middag fick jag vifta energiskt med flugsmällaren över maten annars satte de sig direkt. De är hemska! Är det bara hos mig tro? Eller är det ett flugrikt år? Det kan kanske bero på de nya sopkärlen vi fått, som inte är speciellt bra. På syrrans gata har var och varannan boende fått skura ur dem på grund av fluglarver som krälar i hela tunnan, eftersom komposten inte töms riktigt. Här har jag inte sett det, men fan så det luktar när man går förbi. Hatar stanken av ruttnande mat. I solgass jäser det ju till sig direkt, och komposten hämtas varannan vecka. Jag har inte speciellt mkt matrester, vi är rätt bra på att göra av med det, men det händer ju. Saker som jag vet luktar riktigt illa slås in i dubbla påsar och sen plast, och åker i restavfall. Om det inte råkar vara tömning av kompost dagen efter.

Fy.

Vet ni vad jag gjorde igår förresten? Nej, det kan ju inte ni göra:) Men jag fick för mig att jag skulle färga fransar och ögonbryn, det har jag aldrig gjort förr. Eftersom jag ser ut som ett genomskinligt träsktroll utan mascara så tänkte jag att om fransarna iaf är mörkare så skulle det hjälpa upp lite. Nu vet jag inte om det blev så stor skillnad på dem, kanske var onödigt feg, men ögonbrynen är helt okey. Där har jag ju hört skräckhistorier om hur folk får svarta sniglar över ögonen, men det är ingen hemma som reagerat så jag antar att det är i spektrat OK:)

Lovelia kom hem idag efter att ha bilat fram och tillbaka till nånstans i Tyskland. Hennes pojkvän, Axel, tävlar i nåt som jag tror heter SlopeStyle, nån slags vansinnig akrobatik med en cykel. Det är hopp och snurr och ser helt livsfarligt ut, och mycket riktigt har han skador hela tiden som gör ont ända in i själen. På mig alltså:D han är rätt cool med dem. De hör till. Han kom tvåa och om jag fattade rätt så är han 38 i världen i alla årsklasser. I sin egen är han etta. Det är så kul att det går bra:)

Corrinda kommer hem hit igen i morgon, för att hälsa på den nyfödda lilla, som ännu inte gjort entré, men det är vräkning inom kort:) Sen tror jag att hon åker hem en sväng för att sen komma tillbaka. De bor i en lägenhet utan balkong, och när Zehro börjar jobba har hon några veckor kvar innan skolan börjar, och då är det läge för att hänga med oss. Underbart och härligt!

De kom hem från Grekland i går, eller förrgår kanske, och hade haft en fantastisk vecka.

Syrran åkte idag till NordMakedonien … ja, jag vet, ett märkligt land kanske att bara dra till, men hon har en kompis som jobbar där över sommaren som hon ska hälsa på:) Novalie är i England igen ett tag, Lovelia och Axel drar till Barcelona om nån vecka, Trixie var i Kroatien och Jordan i Tyskland/Nederländerna, så att eeeeee – det borde vara så att jag, Jamie och Robban åker iväg utomlands:D Men ibland får man inte som man vill, å andra sidan är jag helt nöjd med om det är sol och varmt här hemma! Jag vill ju åka tillbaka till husvagnen också men har varit på standby först och sen regnade det.

Oj vilket svammel… Sorry.

Jag ska snart ge mig ut på en promenad med Doris, dagen har som sagt gått i ett och jag har väl ungefär tio steg eller så. Igår hoppade jag hopprep för att få lite motion och rörelse och det kanske jag gör idag igen. Jag är inte suverän på det så det krävs övning;) Det är kul, men ack så jobbigt. Men det är det jag vill åt, flåset.

Men hörrni, jag avslutar, och så återkommer jag snart, det var nåt jag skulle säga, men det har blåst bort totalt:)

Hörs snart!

Karl-Heinz anföll Sverige och det vackra vädret drog sin kos under veckans början. Vi var på badet i måndags, det var mulet men väldigt varmt trots det.Det var lite folk men desto mer flygmyror, denna avart. Jag har dem hemma också och vet hur de brukar bete sig, de får för sig att svärma av nån anledning och då har jag en miljon myror med vingar utanför min ytterdörr, såklart, eftersom det blir svårt att ha den öppen då. De flesta kryper runt utan att fatta hur vingarna funkar och efter nån timme är de borta. Då dör de. Rätt jäkla meningslöst om ni frågar mig;) Det här händer en eller två, kanske tre, gånger per sommar och förutom det märker jag aldrig av myror. Mysko.

På stranden var de skitjobbiga, kröp på en och det killas ju, så efter en stund flydde vi ut på bryggan. Där det var det mindre, tills vi insåg att de låg i drivor i vattnet. Det efter att vi badat, så en och annan satt nog fast i håret;) Vi hade med oss tre killar, som roade sig i hopptornet, medan vi satt på bryggan och undvek myror. Folk idag är så duktiga på att göra konster, och vi har diskuterat det, hur kan det komma sig? På vår tid hoppade man liksom i från hopptornet med fötterna före, eller om man var tuff så dök man. Kanske hände det att man hoppade baklänges och jag vet att vi en sommar övade oss på att dyka baklänges från bryggan. Men idag voltas det både framåt och bakåt, skruvas, görs death-dives (när man hoppar med magen först och viker ihop sig så nära vattenytan som möjligt) och andra spännande kombinationer. Min teori om detta är att vi inte hade tillgång till studsmattor och lekland med skumgummigropar, så vi har aldrig kunnat öva på ett sätt som inte gör ont;) Klart att vi kunde öva oss på frivolter på golvet, men missar man och gör en faceplant då är det bruten näsa nästa. Enda gångerna vi kunde öva smärtfritt var i vattnet, och det några ynka gånger per år, inte dagligen som mina kids voltat på studsmattan:)

Vad tror ni?

I söndags var vi också där, tillsammans med Jamie och hans kompis mötte vi upp Patricia och Abdel, och då var vi alla ute på hopptornet länge. Jag blir som en unge när jag får hoppa, det är adrenalinkickar och att övervinna obehag:) Jag har som ung och dum hoppat från tian, det vet jag inte om jag skulle våga idag, troligen inte. Det är alldeles för lång tid att ångra sig och det gör jävligt ont när man landar fel;) Men att hoppa från tre meter, eller vad det nu kan vara på det högsta på den här stranden, kanske något lägre, men ungefär, det är perfekt. Jag är rädd, men törs:) vilket ger mig en egoboost efteråt. Jag är ju nere och hälsar på Kung Triton förstås, för jävlar vad djupt man kommer, det tar evigheter att simma upp och eftersom jag inte kan titta under vatten pga linser, så vet jag inte hur långt jag har kvar. Det känns ju på ett specifikt sätt i kroppen ju närmare ytan man kommer förstås, men ni fattar nog. Men jag hoppar rakt i med fötterna före. Håller absolut för näsan, för den är som en öppen dörr hela vägen upp i hjärnan, och det gör alldeles för ont. Jag får in vatten i snoken även när jag dyker, vilket borde vara omöjligt enligt fysikens lagar, men icke då. Kommer upp och får frusta ut några liter. Jag glömde hålla för några gånger när vi hoppade från bryggan och satans jäklar vad ont jag fick. Känns som nån river hela insidan av hela öron-näsa-hals kanalen.

Nåväl:) I söndags åkte vi hem rätt sent och sen var det middag och promenad. I går åkte vi hem tidigare, runt sex eftersom det såg väldigt mörkt ut på himlen, och mycket riktigt regnade det en rejäl skur. Men vi hann med en tiotusenstegs-promenad ändå. Jag vet inte vad det är, men sommartid känns det som att det är viktigt att komma upp i de där rekommenderade tiotusen stegen per dag. Vintertid och typ all övrig tid glömmer jag gärna bort det. Kanske har det att göra med att jag inte tränar lika ofta på sommaren, det finns så ofantligt lite pass, och de bästa ledarna har semester. Och vissa kommer inte tillbaka i höst, vilket är så deppigt att jag inte orkar ens tänka på det. Men stegen ska liksom in på kontot:)

Jag har vänt på dygnet nu, det tog lite tid, men jag är uppe och grejar till 2-3, vilket är min primetime, jag är så effektiv och kreativ den tiden på dygnet! Ingen som behöver väckas på morgnarna gör att det går utmärkt att sova längre, summan sömn är konstant men tiderna är mer anpassade. Natten till igår regnade det tungt och hamrade på rutan, regnade in genom det öppna fönstret gjorde det också, men oj så gott man sover. Som en liten enformig melodi:)

I går då, tidsdag och regn, eller gråmulet, men väldigt varmt. Jamie var på Fyrishov med kompisar och badade, och jag och syrran jobbade undan för att sen kunna göra nåt. Kanske bada? Det är ju ingen hit att sitta på stranden i gråväder, men varmt i vattnet. Det landade i att vi tog med oss badkläder, packade in Doris i bilen och åkte till en annan del av stan, Sunnersta, för att promenera i andra hoods.

Hon älskar ju att åka bil:) Sitter där som en drottning och är stolt som en tupp.

Tidigare hade vi en camping som låg här, Granebergs camping, som funnits i eviga tider. Ingen stor, kanske handlade det om max 30-40 platser, och i nutid väldigt nedgången. Sunkig för att tala klarspråk, och en skamfläck för Uppsala. Förr fanns det året-om boende på det, och det var ju inte de nyaste vagnarna direkt, utan tvärtom. Jag vet inte alls hur de som bott i området uppfattat den, men vad jag vet var det inga stora problem. Vet inte vem som drev den, men tror det var kommunen? Kanske inte.

Skitsamma, det är kommunens mark och i massor av år nu har den stått tom, folk har hittat dit som en alternativ badstrand, men det har inte funnits några faciliteter eller ens bänkar. Nu har de öppnat upp så man kan köra ner och parkera, satt dit en brygga och toaletterna är öppna och tillgängliga. Det har blivit jättefint, men som vanligt när kommunen är inblandad så gör de inte klart. Det är som när man själv har rustat ett rum och den där lilla biten golvlist inte kommer på plats förrän efter flera månader, kanske år, kanske aldrig. Nu har de satt dit en jättelång brygga, alltså väldigt lång, men inte rensat bort näckrosorna så man kan inte bada förutom längst in och längst ut? Vad är meningen då? Jag är för övrigt lite rädd för näckrosor, och det är helt sen barnsben, kan vet inte vem som sagt det men nån har berättat att näckrosor kan dra ner en. Jag antar att det är för att de har rejäla stjälkar som man kan trassla i sig rejält i, att paddla kanot genom dem kan vara knöligt, men inte fan lär de ju aktivt slingra sig om en?

Vi gick längs med stranden, där det också skulle behöva röjas sly. Jag vet att jag låter gnällig, men kan inte låta bli att känna att om kommunen inte har tid/råd att underhålla det vi redan har – då ska de inte heller bygga nytt. För det kommer också kräva underhåll. Nere vid hamnen är det samma visa, kommunen vill ha tillbaka marken som båtklubbarna skött och fixat i över hundra år(riktiga år alltså) för att begränsa för dem och göra tillgängligt för allmänheten. Jadå, det är mysigt att gå runt på bryggor och strosa, istället för att mötas av låsta grindar, men då behövs vakter, för båtarna som ligger där är ju inte direkt billiga, det är många miljarder som flyter runt. De skulle kunna börja med att rusta upp restaurangen som de kickat sina hyresgäster från, och ta det därifrån, men icke. Pelling med anhang vill ta över och då vet man som kommuninvånare att det snart kommer se ut som skit, påbörjat och sen halvfärdigt, och så blir det ståendes sämre än det var från början. Jag vet inte om nån efterfrågat en mer öppen hamn där, inte vad jag hört iaf, så troligen är det politikerna själva som fått för sig det. De har ju en egen sedelpress i källaren på stadshuset vad det verkar, men bara till idiotiska projekt, inte till vård och sånt.

Förutom att gnälla;) så gick vi där och svettades, det var fuktigt men skönt ändå, regnet hängde i luften och Doris som var på nytt ställe var nöjd och glad. Nya hundar att möta som är okända och som hon inte har nåt groll med:D

När vi gått hela vägen till hamnen så insåg vi att nu behövde vi vända, det skulle börja regna, och det gjorde det. Duggade snäppet över ånga, så man blev blöt utan att riktigt fatta hur, sen ökade det på men väldigt tunna, fina droppar. Vid badet hade det samlats Kanadagäss, avskyr dem, och Doris blev nyfiken så vi tänkte gå närmare vattnet för att skrämma dem. Helt klart, erkänner det villigt:) Misstänker att de struntat blankt i det dock. När vi med stadiga steg gick ditåt såg syrran ett bylte på stranden.

”Är det nån som badar?”

I samma sekund såg vi en spritt språngande naken man resa sig ur vattnet, och det var inte Aquaman, då hade det gjort mindre ont i ögonen:D Vår spontana reaktion är exakt likadan: ”Åh nej, fy!” och som en synkroniserad klocka bytte vi riktning. Vid en snabb snegling över axeln för att kontrollera om vi sett rätt så ser vi att han står där i vattnet, som Gud skapade honom, och fotograferar Kanadagässen. Jag kommer aldrig i hela mitt liv förstå mig på nakenbadare. Fine när det sker nattetid efter en fest, korkat, men då är man ju korkad, men dagtid? Naturister är ett knepigt släkte. Såg ett inslag för ett tag sen om en bio i Tyskland eller nåt, som var öppen för naturister. Då kommer de dit, fullt påklädda för det var vinter, och kliver ur sina paltor för att sen sitta nakna, men med skor på, och se på film?? Varför? Eller de här som drar på en t-shirt och går nakna på underkroppen? Och t-shirten är ju alltid så kort att man visar könet. De själva hävdar envist att det inte är något sexuellt i det, och det kan jag kanske hålla med om, men det är ju helt klart en form av voyeurism, eller exhibitionism. Annars kan man ha kläder på sig. Jag köper inte för en sekund det där med att det är skönt att inte ha kläder, givetvis är det ju det! Men därifrån till att inte ha kläder på sig ihop med andra är steget för långt för att vara normalt:) Det är en sak att vara naken i väldigt varma miljöer, ta Tarzan som exempel, men inte ens han drar av bralllorna, men där finns det ju en anledning – det är för varmt. Men att klä av sig allt och sen höja värmen inomhus? Eller frysa lite så man lägger en sjal över axlarna men är naken förövrigt? Det är trams.

Och att bada naken på en allmän strand, om än i oväder, det känns så … onödigt. Varför inte bara ha ett par badbrallor på sig? Hur jobbigt är det? Jag gillar inte naket, speciellt inte nakna gubbar, det är nog bland det mest oattraktiva saker som finns:D

Vi traskade på och gick förbi campingen och till varvet åt andra hållet. Doris älskar bryggor tydligen. Hon ville gå ut på varenda en, trippa fint hela vägen ut, försiktigt kika över kanten ner i vattnet och sen gå tillbaka. Hon gillar inte att bada, men har inga problem med att gå i vattenpölar:) Vi fick ihop de där tiotusen stegen och åkte hem med gott samvete:) Resten av kvällen ägnades åt middag, städ, plock, och allmänt fixande av saker och ting.

Idag är det växlande väder, varmt och jag tror vi kör en sväng till badet om det håller sig.

Hur har ni det? Berätta och glöm inte tala om var ni befinner er:)

Ha en bra dag! Hörs alldeles snart:)