Vi är precis hemkomna från en tripp till Västerås och Kokpunkten, deras actionbad. Barnen som inte direkt velat göra något på hela sommaren vaknade till när sommarlovet rann ut:)

Turbo i går, vilket kändes rejält i kroppen idag, för Kokpunkten har en miljon trappsteg. Benen var möra efter två, och där skenade man hela eftermiddagen. Av nån anledning så har de öppet 16-21 nu under veckorna, och det missade ju jag när jag förbokade. Trodde att eftersom det inte var lov längre i Västerås, så skulle det vara öppet hela dagen. Men jag såg det iaf när jag fick bokningsbekräftelsen;)

Det hade inte gjort ett dugg vilken annan dag som helst, men skolan börjar i morgon, och det tar en timme att köra. Att då vara där till 21 blir sent, samtidigt som jag inte får med mig barnen hem tidigare. Vi jobbar inte så. Vi är där så länge det går, var det än är. Grönan, Furuvik, Turbo, andra lekland, stranden, osv. 😂

Å andra sidan så visste jag att de då skulle kunna lägga sig vid senaste elva och somna. Vilket inte hade skett om vi bara varit hemma:)

Så, vi samlade ihop oss, nästan samma konstellation som i går, vi bytte bara syrran mot Trixie:D Så jag, Novalie, hennes kompis, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie, och åkte var tre. Framme några minuter över fyra och möttes av en lång kö. Inte helt imponerad av det faktiskt, det hade varit bättre med bokade tider med kanske tio minuter en kvarts spridning, för nu blev det tokfullt i omklädningsrummen både vid 16 och 21. Jaja, alla försökte hålla avstånd hyfsat i alla fall, det kommer vara svårt att ta ur oss det, anar jag. Skönt för all del:;)

Skickade in de tre killarna till herrarnas och vi svidade om på damernas och möttes upp sen. Och sen har det åkts. Det finns olika varianter av rutschbanor, en där man åker på ringar i en mysig tunnel, en där man åker på ring i ett fritt-fall-liknade fall för att sen åka upp på en vägg och så ner igen, den kallas boomerang 🙂

En där man åker i mörker, den kan de ha för sig själva, jag avskyr den;). Den är mest bara obekväm, inte så smooth som jag vill ha det, massa svängar och även om den är tänd, så är den bara jobbig. Jag åkte den, tänd, en gång, ifall den stilat sig sen sist. Det hade den inte😂 men barnen gillar den. Sen finns det racingbanor, två bredvid varandra där man kan tävla. De är kul:)

Jag åkte allt en gång, men det mesta flera gånger 🙂 Det är samma här som med Turbo igår, att inte leka blir tråkigt. Sen finns det lite annat med, en fors, en klättervägg, nån grotta med film på väggarna, men där ruttnar man direkt, ingen action alls:)

För småkids finns det en egen liten avdelning där jag garanterat hade fått sitta om vi varit här när ungarna var små. Tacksamt nog var vi inte det:D

Man blir hungrig av att bada, och eftersom man inte får äta medhavd matsäck, vilket är dåligt, så fick vi lov att käka deras pannkakor. Eller vi hade ju kunnat välja något annat, men allt är dyrt och inte speciellt prisvärt, även om det är helt ok. Fräscht iaf. Men jag gillar ju inte att ta massa tid från det man är där för att göra, med att beställa mat, vänta och sen äta. Bara för att konstatera att ens egna mackor med mjukost som är vår standardutflyktsmat, hade varit godare:D

EFter maten gick vi till utepoolen och låg där i varmt vatten och softade. Sen frös man ju lite när man klev upp, det gör man inte annars, om man inte bubblar, för det är varmt i luften. Det är en stor guldstjärna, för jag har varit på badland där man fryser ihjäl. Eller ja typ i alla fall;) Men när man vill åka hem för man fryser och barnen är blåa.

Sen åkte vi lite till och sen stängde de. Man skulle alltså vara UTE klockan 21, vilket ju jag kanske tycker borde stå tydligt. Nu stängde de av badet halv nio-ish, och det var bara tur för Jamie att han i sista stund bestämde sig för att våga åka Boomerang. Kanske snarare tur för mina öron, för annars hade han tjatat om att det var synd att han inte gjorde det tidigare och blablabla;)

Men det var rätt skönt, även om jag gärna badat sista halvtimmen med. Vi trängdes i duscharna med alla andra, och sen åkte vi hem. Inget kul väder alls att köra i.

Det var mörkt vilket ju är en sak, även om det är lika svårt att vänja sig varenda höst;) men det var också stadiga dimbankar som drog över vägen. Sådär så man inte ser ett skit. Inte nåt. Man får försöka urskilja vita markeringarna på vägbanan och hoppas att vägen är hyfsat rak:D

Sen kom det lite regnskurar som grädde på det berömda skitmoset och när långtradaren jag kört om för länge sen kom ikapp, då kände jag mig trött och långsam. Men vafan jag såg ju inget!

Hem kom vi, i ett stycke. Alla ramlade ur bilen och via badrummet för tandborstning ner i sängarna:) Blev tyst direkt👌

I morgon börjar skolorna. Ingen enda börjar samma tid, såklart. Jamie 8.15, Jordan 10.00 Lovelia 12.00 och Trixie 9.00 Typ, jag har ingen koll på fler än småkillarna. Novalie börjar på torsdag.

Så nu är det slut på friden, och en annan slags frid infaller. En mindre mysig men ganska tyst.

Jag ska väl hoppa i säng jag med, för att orka kliva upp. Nu gör jag inte så mycket mer än ser till att de vaknar, men det är illa nog;)

Hur har ni det med skolor där ni bor? Det är så olika över landet att det inte känns som nån rim och reson. Men, men, till sist har väl alla börjat:)

Ha en bra …öh….? Onsdag nu, så hörs vi snart!

Natti natti 😘

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag har ju mina fötter som är lite knepiga, och ställer till det när det gäller skor. Jag kan sällan bara ta en sko och så passar den utan jag måste prova. Att handla på nätet har varit uteslutet. Tills jag insåg att vissa märken alltid sitter bra:) Som de från Rieker, Tamaris och Sketchers. Då öppnas en ny värld, för minsann man kan göra klipp från Cellbes🙂

Sneakers och ja, jag är exakt sådär glad som jag ser ut😁 det var en ren lycka att öppna kartongen, för skorna är för det första skitsnygga, och sen satt de som en smäck.

Sulan är antistress och har memoskum, eller vad det kan heta och de är så lätta! Som att dansa på moln, och dessutom är de på rea:D

Jag har bott i ett par sandaler av samma märke och varvat med de här, och mina fötter som brukar göra så ont efter sommaren, känns inte alls:)

Cellbes har alltid en fin outlet man kan kika på, och nu har även höstens nyheter börjat trilla in:D Jag som hatar hösten, men jag gillar jeans, skinnjacka och sneakers så det får bli lite sånt som tröst. Varje höst:)

Om man handlar på Cellbes så får man nu 100kr för varje 500kr man handlar för, om man anger koden: 2133

Ni hittar Cellbes HÄR

Det regnar och regnar och regnar. Vad ska man göra då? 

Ja, man får göra det som går att göra inomhus, och idag åkte vi till Turbo. Det är ett adventureland i Uppsala, finns säkert nån mer stans. Men det roliga med det här stället jämfört med många lekland är att det är helt ok för vuxna att leka loss:D Det uppmuntras till och med, för att barn och föräldrar ska aktivera sig tillsammans.

Och det skulle man kunna säga att vi gjorde:D:D

Jag hade med Novalie, Lovelia, Jordan och Jamie och en kompis till Novalie, plus syrran. Mest troligt hade vi vuxna roligast. 

Och vi gladde även andra vuxna, som glatt garvade åt vår framfart. 

Vi började vid nån slags Ninjabana, där man ska gå armgång, som ju jag bemästrar som en kung … men det är när själva stängerna sitter fast och inte är så tjocka som idag😂. Jag har inte så stora händer, och det går inte att greppa. Sen gick ungarna vidare till en vägg man ska springa upp på, och jag kan ju inte vara sämre;)

En pappa stod där med sitt barn och hörde hur jag velade fram och tillbaka. Ska jag, törs jag, kan jag?

Han hejade på mig och då kan man ju fan inte vara dålig, så jag tog sats och skenade upp. Gick som på räls:)

Seriöst alltså, det gick alldeles utmärkt, och jag tog mig upp snyggt och prydligt. Vände mig chockat om och fångade hans blick, och fick en tumme upp:) När jag tagit mig ner på brandstången och kom runt så fick jag en klapp på ryggen och ett ”Fan vad bra!” 😂

Brandstång är ett kapitel för sig:;) Jag har åkt en riktig på en brandstation efter en jävligt blöt fest. Med brandmän😍. Det var på det glada nittiotalet och brandmän och vårdpersonal hade ibland fest tillsammans. Ni vet, blåljuspersonal och de på sjukhuset har ju ofta ihop det;) Nä, allvarligt, jag vet inte anledningen, men en dag kom en inbjudan och jag och några av kollegorna drog dit. Vet inte om det var en enda gång eller om det var flera heller 🤷‍♀️Jag minns inte speciellt mycket, av flera orsaker varav alkoholintaget är en, men även att det är typ en miljon år sen;)

Festen hölls i nån byggnad utanför själva brandstationen, men jag lyckades charma (tjata misstänker jag) till mig att få komma in och åka:) Det gick undan, men jag höll både i mig, och på fötter:D Med facit i handen borde jag kanske limmat på nån av brandkillarna, men redan då var jag fast med exet. 🤷‍♀️Nu kan alla brandmän få höra av sig 😉 Det är nåt visst med uniformer av olika slag, även om deras kanske mer går under arbetskläder egentligen;)

Idag var det betydligt läskigare, även om det var lägre, men jag kom ner med värdigheten i behåll:)

Vi skenade runt här i flera timmar. Konstant. Gjorde kullerbyttor på sådana där studsiga långa uppblåsta mattor, och sprang i hinderbanor, åkte läskiga rutschbanor, hoppade studsmatta, hoppade i skumgrop och på nån uppblåst stor kudde. Svetten lackade, för det är jobbigt. Ingen annan vuxen lekte lika intensivt som vi;) De nöjde sig med att småstudsa på mattan, eller ta emot barnet eller fika:) Dricka kaffe är alltid trevligt, men om man ska stå ut med ljudnivån och att ungarna aldrig vill åka hem, så får man lov att leka:)

Alla pappor har flinat stort och jag är helt övertygad om att de alla velat vara med och leka:) Ett tag lekte vi kull på området med massor av studsmattor, och jag blev jagad av nån unge och galopperade fram som en aningen tunggumpad häst, och hamnade bland några leende mammor som tyckte det var bra att jag gav järnet;)

Jag måste testa saker. Det är utmärkt att göra det på sådana här ställen. Misslyckas man gör man inte illa sig så mycket i alla fall. Så, springa upp för vägg är avcheckat. Jag klarade inte den högre, så det får bli nästa gång. Jag har vågat hoppa från studsmatta till studsmatta till … ja ni fattar, över ett stort område. Jag har vågat hoppa in med ryggen i en sån där studsmatta som sitter på väggen, så man studsar tillbaka:) Jag lyckades ta mig upp på ett högt hinder utan att ramla ner. Jag fegade ur vid den tokbranta rutschbanan för jag blev övertygad om att jag skulle fastna med antingen strumporna med halkskydd på, eller med svettiga rygg, eller ännu värre på de inte så bra glid-brallorna och göra en framåtvolt:)

Av kullerbyttor blir man åksjuk, det är sen gammalt, och hjula på studsmatta är svårt, det gör ont i handlederna. Klättra på inte-nudda-mark banor var kul, men roligast var det ändå att studsa. Och sjukt jävla jobbigt. Man märker det inte riktigt när man hoppar, men när man stannar så är flåset lika snabbt som pulsen. Och den är på max:)

Vi vilade såklart inget alls, förutom att gå på toa nån gång, och då passa på att torka av sig den värsta svetten;) Extremt orutinerat att ta en färgad tisha så det blev stora svettfläckar på den… 🙈

När vi sen äntligen gav oss, och satte oss. Då först insåg man hur otroligt slut man var. Nog för att jag anade att det var jobbigare än jag trodde när jag flåsandes stod och försökte ta mig ifrån den som var tagare, men riktigt SÅ slut fattade jag inte. Förrän det snurrade i huvudet, pirrade i händerna och det var helt omöjligt att resa sig 😂 Det var värre än det värsta HITpasset som David någonsin satt ihop, hur varmt det än varit i gymmet, och hur tuff final han än gett oss. Och med värre menar jag jobbigare:D

Det tog en stund att återhämta sig, men sen … kunde jag inte låta bli att köra några rusher med syrran på den långa studsmattan. Vansinnigt kul att springa på den:)

Innan nån förfasar sig över vuxna som mejar ner kids på ett lekland, så var det såklart inte. Vi försöker alltid se till att inte störa andra, och det försvann massor av folk framåt kvällen, så vi var rätt ensamma på slutet. Barn får ALLTID företräde, och jag väntar mer än gärna på dem. Massor av ungar har garvat satan åt oss när vi krälat runt i olika hinder, och en liten tuff tjej försökte övertala mig att åka Fritt-fall-rutschbanan. Hon var typ sex år och jag backade skamset för jag vågade inte 🙈

Mina barn hade kul, de älskar när man leker med dem. Ju äldre de blir ju roligare är det. När de var mindre hade ju jag alltid en liten en att ta hand om eller så var jag gravid, så jag satt mest och kollade på då. Urtråkigt. Så nu tar jag igen det:)

Svettig in på bara kroppen, alla kläder var genomvåta, så det här kan man lägga på träningskontot. Nästa gång blir det träningskläder på:D

Nu har jag duschat, ätit och återhämtat mig hyfsat.

Det är tur, för i morgon väntar nästa utflykt. 😁

Nu ska jag kolla på film faktiskt, sen sova, natti natti 🙂

Reklam för Readly

Att jag gillar att läsa är ju ingen större hemlighet:) Jag älskar det, och har alltid gjort. Att få koppla av med en tidning och en kopp kaffe är något jag kan se fram emot hela dagen. Readly har gjort det otroligt enkelt:)

Även för er, för ni kan nu testa helt gratis i sex veckor, genom att klicka HÄR🤗

Här finns allt. Eller åtminstone väldigt, väldigt mycket:)

Det finns titlar på många olika språk, och det finns tusentals att välja mellan. Det finns tecknade serier, som jag ju läst en hel del nu, magasin om skönhet, mode, fiske, träning, barn, husdjur:) osv .

Man ”bara” väljer och hämtar hem det man vill läsa. Jag har hittat massor av för mig nya tidningar, som Kattliv ovan, genom att scrolla runt och kolla utbudet. En sak är säker, och det är att man knappast kommer kunna läsa ut alla som finns:)

Eftersom jag tycker det är jobbigt att läsa på engelska, så försöker jag göra det, och då är ett magasin utmärkt, det gör inget om jag inte riktigt fattar för det ger sig ändå:)

Jag brukar läsa på surfplattan nu för tiden, men förr så använde jag alltid mobilen, det funkar utmärkt. Speciellt om man som jag, ofta läste när jag satt fast nånstans, väntade på något barn som skulle hämtas från träning och tog god tid på sig 🙂

Men allra bäst är såklart att krypa upp i soffhörnet och läsa. Om man vill så kan man ha blädderljud, det brukar jag ha:)

Man kan läsa offline, vilket är suveränt när man är nånstans där det är svårt med täckning, sommarstugan, husvagnen eller på resa. Man kan bokmärka och få rekommendationer. Man kan lägga till olika profiler, barnen har en egen där de brukar spara sina favoriter.

Jag älskar Readly, och har använt det sen det kom:) Faktiskt efter ett tips av någon av er 🙂

En favorit just nu är den här, Retro, så kul att kika i, och konstatera att man kastat massa rariteter med åren 😂

• 

• 

Om ni skulle vilja testa Readly, helt fritt i sex veckor, och vem vill inte det liksom, så klickar ni HÄR.

Tänk på att delad glädje är dubbel glädje, så tipsa era familjer och vänner 🙂

Mamma sa till mig igår att jag skulle kunna ta anställning som gråterska, och så var det. Som en kran man vred på. Nu med, tårarna droppar. Jag är så långt ifrån att gråta vackert som det går att komma:) Ni vet på film så fylls ögonen med tårar som sen rinner över, makeupen sitter kvar och personen duttar med en servett. Efter avslutad gråt ser de svala och oberörda ut.

Jag, jodå ögonen fylls upp, och samtidigt så förvrids hela fejset, en illröd rodnad som gör så man liknar en julgris smäller till och alla inom en mils avstånd ser att man är ledsen. När jag duttar med en servett blir jag röd och svullen och även om sminket håller sig hyfsat på plats så lämnar tårarna spår. Ögonen blir röda och små, och svullnaden sitter i minst en dag. När jag vaknar morgonen efter, som idag till exempel så ser ögonen ut som uppsvällda ballonger. 😂

Det fanns en tid när jag absolut inte kunde gråta framför folk, vad det än gällde. Det försvann när min exman reste på sig och gick, jag bölade framför allt och alla. Jag har gråtit floder framför alla möjliga, men jag kan ju inte säga att jag tycker det är kul. Fast vem tycker det? Gråta för att man är ledsen innebär ju att något är fel.

Nåväl. Ni fattar:) Jag driver ju lite, för just i ögonblicket när tårarna rinner och strupen snörs ihop så kanske jag egentligen inte bryr mig om hur jag ser ut. Men nog vore det roligare att vara vacker som en dag när man grät 🙂

Anyway, jag var väldigt lättrörd igår.

Syrran och jag har grejat i flera dagar, eller egentligen månader, för eftersom vi skulle vara hos henne, behövde huset bli klart:) Sista dagarna har vi flyttat möbler osv, och igår var det inte så mycket som behövde göras. Vi hämtade maten, catering från Citygross:)

Vi kollade runt överallt och bestämde oss sen för den, de hade en exotisk buffé som vi tyckte såg fin ut. Till den var det potatissallad. Vi hade beställt mat till 32 personer som vi skulle bli, och maten hade med all säkerhet räckt till ett helt kompani. (Googlade nu och ett kompani är en militär enhet med 80-200 man. Okey till 200 hade maten inte räckt men fasen alltså, jag tror att åttio personer av den sort som var där hade kunnat mättas)

Sjukt gott!

Mamma och pappa har alltid haft ett stort umgänge, och nu var det de närmaste. Min faster och två av mina kusiner, och sen vänner. Till en början var både jag och syrran rätt upptagna i köket, vi sprang och hälsade och sen tillbaka för att fixa. Vi är ju uppvuxna med de här människorna, och jag tycker så mycket om varenda en av dem.

Det gick så bra, tills mamma kom och sa att Bengt ville säga några ord. Då kom tårarna, redan innan han börjat, det räckte liksom:)

Han höll ett så fint tal, och jag torkade tårar. De har levt ett helt liv tillsammans, mamma och Agneta, hans fru, jobbade ihop innan hon träffat pappa och sen kom han in i bilden och han och Bengt blev bästaste vänner. Och nu är det slut. Det är så sorgligt! Jag har en otrolig medkänsla, och kan gråta ihjäl mig för andra människors skull. Jag kan känna deras sorg och sörjer den.

De här två, är mina extraföräldrar:) Jag föddes först, och de delade liksom på mig:) Sen kom deras första son, sen syrran och så deras andra son, och vi växte upp tillsammans, de första åren. Sen flyttade de till samma område, och de vuxna har hela tiden varit nära vänner. I 54 år. Svårslaget, och än är det ju inte över, för de är tre stycken kvar. Länge till förhoppningsvis.

Den relationen de har är något jag eftersträvat i livet, och delvis har jag den. Helen och jag har vuxit upp och umgåtts hela livet, från 1976 till idag, och hon är den som vet det mesta om mig och mitt liv.

Men det jag inte har, och heller inte kommer ha, av naturliga skäl, är den här livslånga parrelationen tillsammans med ett annat par, och min partner. Jag har ju för det första inte kvar min man;) men har inte heller något par som jag levt parallellt liv med.

Idag skiljer sig och separerar folk hejsan svejsan och det innebär ju också att det inte blir en sån relation. Det känns tråkigt. Men är vad det är.

Nåväl, det blev en väldigt fin minnesdag. Vi hade satt tiden till 14-17 och de flesta kom tidigt, och var kvar till framåt fem. Sen blev två par kvar, och jag och syrran då. Hon bor ju där;)

Agneta och Bengt och Ove och Isa. Nu startade stora vindrickandet. Vi hinkade i oss shitloads av vin, pratade och skrattade, och jadå, jag grät mellan varven:) Det blev en kvällsvickning också:)

De här har haft kul i sina liv:) Massor av fester, med oss barn med såklart, resor, och när vi barn blev vuxna så reste och festade de ännu mer. Jag talade om för dem att om jag fick skruva tillbaka tiden så skulle jag vilja hänga med dem, för de verkar ha haft så förbannat roligt, och hela tiden med galet goda vänner. Sen grät jag en skvätt för det med:) Haha.

Långt efter midnatt, tror klockan var över ett, så tog de en taxi, och vi röjde upp hemma. Vi hade ju plockat under hela dagen såklart. Det regande till och från, vi klarade oss med några skurar på dagen, men när vi skulle gå hem med mamma, så ösregnade det. Vi satt en stund till i soffan och drabbades av den där tröttheten som man inte känner av innan man håller mun en stund:)

Det slutade regna och vi promenerade hem med henne, och sen sällskapade vi så vi skiljdes åt halvvägs mellan mig och syrran. Jag klev innanför dörren strax efter tre:)

Pappa hade älskat det, det var precis i hans smak, och vi känner oss helt supernöjda med hur det blev.

Så pappa, fasen vilket rikt liv du hade! Vilka vänner❤️ Du får preppa där uppe med rödvin (behövs massor!) och kul aktiviteter, och sen kommer himlen att sjuda av partajande:)

Och nu gråter jag igen, så nu slutar jag!

Sorry för ett svamligt inlägg men det blev så, svårt när tårarna rinner.

Fredagen har blivit lördag och hemma hos syrran är det mesta klart inför morgondagens minnesstund.

Vi ska hämta maten klockan tolv och sen kommer gästerna 14, och där i mellan tänker vi hinna hälla upp snacks, oliver, syltlök(?vem äter sånt? Men både mamma och syrran ba: ja syltlök ska vi ha 😂) och lite sånt. Koka kaffe, ställa fram dryck.

Kanske syrran kan få äta sen igen, när kylen töms på dricka av olika slag. Just nu får inget plats;)

Det blir bra. Tufft och jobbigt och bra. Det är ju bara folk vi känner sen vi föddes typ, eller strax därefter så det är inga främlingar direkt. Vilket ju då också innebär att det kommer tårar. Så får det bli.

Vi har öppet hus mellan 14-17-ish och sen ska jag hjälpa till att städa, så det blir väl sent då med såklart 🙂

Nu sova- men vi hörs snart!

Natti natti ❤️❤️

Idag var det varmt, så pass att det kändes som att man nog faktiskt ville bada:)

Då gäller det att passa på, och fast vi hade en aning tidsbrist så snabbade vi oss på att packa en väska, och sen drog vi. Jag fick med mig syrran, och de barn som är hemma, plus ännu ett.

I somras så testade vi ett för oss nytt bad, Särstabadet, i Knivsta. Jag har under alla år fått det rekommenderat och alltid struntat i det. Så dumt! Så in i bänken urkorkat, för det är ett så himla perfekt bad för oss.

Mina kids är som vattendjur hela bunten, och älskar att hoppa och dyka, och här är det djupt. Lite läskigt för som jag sagt tusen gånger tidigare, jag har grym respekt för vatten.

Jag tror att de rustat det här badet ganska nyligen, kanske till denna sommar till och med? Bryggorna är nya och fina, rejält breda och hela badet är fräscht och fint. Och inte en bråkdel av alla människor som trängs på Fjällnora, dit vi envisats med att åka i alla år. Det är underbart där med, men alltid bra med alternativ.

Idag var det en handfull människor på stranden, eller det var nog fler men det kändes nästan tomt:)

Vi slängde ner våra saker på marken, slet av kläderna och stormade ut på bryggan. Sisten i är en mes!

Tror det blev jag:) Men det var för att alla var så snabba! När jag dök i kändes det svinkallt. Inte lika kallt som de sjutton graderna i havet, men typ alltså. Kanske 20 då. Ganska vanlig sommartemperatur;) Upp och i en gång till så blev det varmare, konstigt hur det funkar.

Vi hoppade och dök en stund innan vi gick upp till filten.

Det tornade upp sig moln och åskan rullade runt, men höll sig på avstånd. Efter en stund var det dags för bad igen, för sen måste vi åka hemåt, inget att vänta på här inte. När vi stod på bryggan så ljungade en stor dubbelblixt rakt ner inte så långt bort, men dundret kom senare.

Ingen minns en fegis så vi dök raskt i 😀 Den här gången kändes det helt okey i vattnet, så det är galet ändå hur snabbt det blir uppvärmt;)

Solen försvann och vi fick på oss kläderna, de av oss som hade ombyte då, kanske att jag råkade knuffa i en unge med kläderna på. Säger inte att det var så, men det kan ha varit så:D

Ungarna var tvungna att vara hemma senast halv fyra, för upphämtning av Y-kromosomen och vidare för att titta på speedway. Förena nytta med nöje får en ny dimension:)  Vi landade hemma precis enligt planen, kvart över tre, fy fasen vad himla gott det är när saker bara klaffar.

Det kunde inte bli per perfekt, för vädret blev sämre när vi åkte hemåt, vi körde genom regn och fick en del på oss hemma med, även om det gick över snabbt.

När kidsen lämnade hemmet så drog jag på träningskläderna och så drog jag och syrran och tränade. Idag lätta ben, många repetitioner. Efter det hem till syrran för att käka innan vi hjälptes åt att ta ner stolar från vinden, flytta bord och möbler och fixa och förbereda inför minnesstunden på lördag.

Vi ska hämta mamma i morgon efter att vi tränat och handlat, och se så vi får ordning på det sista, maten är catering och den hämtar vi på lördag. Det känns som vi har koll, och det känns som att det kommer blir fint och bra.Eller så här, det kommer bli fint och bra, men det kommer också att bli jobbigt.

Till er som så gulligt påpekat att det kanske inte är så konstigt att jag är trött, efter det här året som inneburit en djup sorg, plus allt med pandemin … TACK ♥

Ibland är det svårt att se skogen för alla träd. Jag älskar att ni hjälper mig med det. Det har varit en tuff tid för nästan oss alla, med något helt nytt att förhålla sig till, med en inskränkning vi aldrig trodde var möjlig. Jag är inte ensam om att ha förlorat en nära anhörig, men för den sakens skull gör det inte min sorg mindre eller enklare. Det är ju självklart att den påverkar. Jag ska inte vara så hård mot mig själv, för jag har tyckt att jag är mer än lovligt obeslutsam och prokrastinerar.

Det behövdes att ni sa det, satte ord på det, för att jag skulle kunna snirkla ihop det. Jag mår bra, och jag är glad, men jag är trött. Tack ♥

Och jag ska inte ha dåligt samvete om vi drar iväg, utan tvärtom se det som ren rekreation.

Nu har jag precis lämnat in min hemtentamen i min sommarkurs – Tecknade serier. Jag anar att det inte blir godkänt för jag fattade inte vad jag skulle göra. Eller jo, men inte hur jag skulle få ihop det. Jag är så van att skriva skönlitterärt och att få fin konstruktiv kritik, som verkligen tillför mig något, men här var det inte så mycket av vare sig det ena eller det andra 🙂

Akademiskt skrivande – kan det finnas något mer tråkigt än det? Herregud alltså, det är ju en omöjlighet att inte somna när man läser nåt sånt. Och jag har plöjt shitloads av det. Kursare som skriver så fancy med ord jag måste slå upp;) och så är de typ vad? Femton eller nåt. Okey då, de är väl 23 eller nåt, men palla. Sjukt akademiska. Sjukt tråkigt att läsa deras texter:D

Kurslitteraturen har varit blandad, akademiskt jox där med, men även serier. Fast på ett analyserande sätt. Jag inser inte det roliga i att analysera sönder saker, har aldrig gjort och kommer nog aldrig göra vad det verkar som. Rent så, när jag skriver en scen så menar jag exakt det som jag skriver. Har han blå byxor på sig så betyder det att brallorna är blåa inte att han kanske är homosexuell i smyg. Skriver jag att de äter, så äter de för att de är hungriga. Inte för att det är nåt slags förspel till sex. Skriver jag att den ena skjuter den andra i huvudet, så är det för att den ena är hjälte och den andre en skurk, inte att skytten tar ut sina barndomstrauman på offret. Jag kan inte vara den enda i hela världen som menar det exakt så som jag skriver? Men ändå ska alla verk analyseras kors och tvärs. Vem bestämmer vad som är rätt, undrar jag? 😀

Om författaren själv inte ens vet.

Jaja, ni fattar eller så fattar ni inte. Jag har lämnat in den iaf, och det ett helt dygn innan deadline. Jag satt med den i över tio timmar igår, och det har varit många timmar innan dess. Snark. Men, det har ändå varit en jäklarns kul kurs:) Fram tills nu, hehe.

Nåväl, nu är den lagd på is så får jag säkert göra om den, men det är sen. Prokrastinera ni vet.

Nu, ska jag gå och lägga mig!

Vi hörs snart, natti natti på er ♥