God morgon:)
Jag ska alldeles snart iväg och fixa mina fransar hos världens bästa Dau. Som alltid ser jag fram emot det, inte bara för att man går därifrån och ser ut som en filmstjärna:) man är glad och på gott humör av det trevliga sällskapet. Jag tycker hon gör de snyggaste fransarna av alla, och för nån månad sen så kom en tjej fram till mig på cirkelfysen.
Ledaren höll i genomgången, så hon smög upp intill mig och viskade:
”Alltså, förlåt, men du har så himla fina fransar! Är de äkta, annars – vem gör dem?”
I wish att de var äkta, men snygga är de:)
När jag gjort det så ska jag hem igen och få mina naglar fixade av Patricia. En fransk manikyr tror jag bestämt:) Hon gjorde det på Corrinda i går kväll och det blev jättefint:) Jag kan ju lugnt säga att jag har en drös döttrar som är superhappy över att syrran utbildar sig inom naglar. Och jag kan väl bara ana att Patricia känner att det är rätt skönt att ha ett gäng systrar att öva på.
Jag tjuvkikade lite när Corrinda satt där, och noterade att det ingår nån slags handmassage…det såg väldigt skönt ut, och det doftade så gott av vad det nu var:)
Återkommer om det.
Igår var det en seg dag. Fattar inte vad det var, men något fick mig att tappa all fart:)
Jag var så jäkla trött. När jag kollade min bokning på Friskis och såg att Davids pass som jag var bokad på hade en vikarie, vilket jag ju iofs anat, annars hade jag inte ens tittat:) Hans pass har varit inställda sista dagarna så en gissning är att han eller familjen är sjuk. Men det tog mig ungefär en millisekund att bestämma mig för att avboka:)
Det kan ha varit en suverän ersättare, mest troligt var det så, men faktiskt så var det skönt att bara låta kroppen bestämma. Jag får väl köra extra hårt på gymmet i kväll:)
För ett tag sen köpte jag en lax. En hel lax alltså. När jag gjorde det så hade jag glömt bort att jag tycker det är rätt snuskigt med fisk:) De är snoriga och hala, de tappar massa fjäll, det är obehagligt att skära av fenor och framför allt…benen! Jag röstar för att vi hittar på en tiptop-benurtagningsmaskin, så att direkt när firren komma upp ur vattnet så åker hela skelettet ut;) Vips bara, alla ben borta.
Ben i fisk är anledningen till att jag inte äter det så mycket som jag borde. Jag håller mig till laxfile och torskblock.
När jag stod och grejade med den där laxen så tänkte jag i mitt stilla sinne att jag kastat pengar i sjön (hehe) för ingen skulle ju äta den. Jag bara visste det. Jag saltade och pepprade i magen på den och fyllde med en smet av persilja, dill, lite kryddor och olja. In i ugnen och koka ris till. När jag sen plockade ut den så skulle ju då skinnet av och benen bort. Och efter massa meck så kunde jag dra bort det mesta av ryggraden med tillhörande spret-ben.
Serverade det hela med currysås och grönsaker, och stålsatte mig inför gnället som komma skulle. I ärlighetens namn var jag själv inte det minsta sugen på den heller;) Jag gillar inte riktigt lukten av fisk i ugn, ytterligare en sak jag glömt, men den får mig att må lite halvrisigt sådär, tappa matlusten.
Ungarna åt. Och åt. Och ÅT. Jamie tog om säkert fyra gånger, plus att han tog över en stor bit från Lovelias tallrik som hon inte vill ha. Ingen klagade! Inte ens över att de fick pilla lite ben. Jag var i total chock en lång stund:D Det slutade med att det var ytterst få bitar kvar, som jag tänker äta på en hård macka till lunch sen. Wow.
Men jag kommer inte köpa hel fisk ändå på ett tag.
Jag har tappat det. Förr lagade jag mycket hel kyckling och hela fiskar, utan att ens fundera över det. Nu är det ju så enkelt med alla filéer så jag gör det aldrig. Och nog fan är det lite barbariskt och äckligt att skära igenom bröstbenet på en kyckling? Eller dela på en hummer för den delen.. För att inte tala om att dra ut den där lilla påsen med inälvor ur magen på kycklingen, för den finns väl kvar fortfarande ? Sjukt snuskigt.
Sen kom Jamie och ville ha en banan, och det fick han såklart, har man ätit så bra till middag så är det okey, annars får man en tillsägelse om att äta mat i stället;)
Jag satt och såg på Robinson och han gick mellan köket och vardagsrummet, och sen berättade han att han ätit FYRA bananer! Vafan…. finns det inget stopp i den där ungen? 🙂 Just nu är han inne i en riktig ätarperiod, så jag förväntar mig att alla kläder snart är för små, byxbenen slutar på halva vaden och sådär. Ätarperiod brukar ju innebära tillväxtperiod:)
Nu börjar mitt batteri ta slut och det är dags att åka.
Vi hörs snart igen!
Hon vägrade att komma ut ur plastpåsen, och jag fick vackert vänta tills hon legat klart:) då åkte påsen iväg. Hon har uppenbart inte läst det här med att plastpåsar kan vara farligt.
Ja, när man helt enkelt lägger sig på ett gevär av något slag;)
Där i fotänden på sängen, bland Jamies kläder som han klätt av sig, så ligger en hel vapenarsenal.
